lördag 19 november 2011

"Änglamakerskan" av Camilla Läckberg

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien 8
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Förlag: FORUM





Första meningen: De hade tänkt renovera sig ur sorgen.
Sista meningen: Det var det enda som betydde något.

Baksidetext
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har tidigare forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen utan att hitta någon förklaring. Nu söker hon upp Ebba för att höra vad hon vet. Dessutom har hon själv en del att berätta om kvinnorna i Ebbas släkt - en historia fylld av tragiska öden och hemligheter.

Ebba och Mårten inleder sitt renoveringsarbete, men knappt har de börjat förrän de blir utsatta för ett mordbrandsförsök. Och då de några dagar senare bryter upp matsalsgolvet finner de intorkat blod under plankorna. Det tycks som om ondskan i det förflutna har hunnit ifatt dem. Under utredningen av branden börjar Patrik Hedström och hans kolleger gräva i det gamla fallet igen. Vad var det egentligen som hände Ebbas familj?

Min kommentar
Åttonde delen i Fjällbackaserien var ungefär likadant upplagd som de andra sju. Två parallella historier, en dåtid och en nutid, där dåtiden förklarar nutiden. Jag tycker Läckberg gör det här jättebra, framförallt så går historierna i kronologisk ordning, var för sig alltså, och man behöver inte hoppa fram och tillbaka i respektive tid. Om jag ska vara helt ärlig så var faktiskt dåtidshistorien den mest spännande och den som hela tiden gjorde att jag ville fortsätta läsa.

Nutidshistorien var som den brukar, man retar sig otroligt mycket på den nyfikna Erica och på hennes mjäkige man Patrik, som låter sin fru följa med på brottsplatser och förhör. Jag tycker ändå inte att Erica är speciellt osannolik, jag vet med all säkerhet att nyfikna människor som hon faktiskt existerar. Den besserwisseraktiga svärmorn och den hjälplösa lillasystern är också här och förbättrar historien. Jag förstår ju att det kan vara svårt för Patrik att säga ifrån till sin mor, men jösses, han är ju faktiskt en vuxen karl med egen familj. Och det är hos den familjen hans största lojalitet borde vara.

Vad som störde mig ordentligt var inget av ovanstående och inte heller de endimensionella personerna eller språket. Det som gjorde mig riktigt irriterad var att Läckberg, den här gången, inte spelade rent. I deckargenren finns det något som heter fair play och det betyder att läsaren vet lika mycket som den/de som utreder brottet, för att man helt enkelt ska ha samma chans att komma på vem brottslingen är. Här hände det vid ett flertal tillfällen att vittnen och andra förhörda berättar något, som man som läsare inte får veta. Det höll på att göra mig tokig. Den avgörande faktorn fick man inte heller veta förrän alldeles mot slutet, fast både polis och Erica läst förhörsprotokollen. Det gjorde kanske inte så mycket i det stora hela, för det var ganska enkelt att räkna ut vem och varför. Fast lite fel blev det ändå...

Kontentan av det hela är att boken ger några timmars underhållning, men deckarhistorien har man nästan glömt så fort man slår ihop boken. Det som lämnar ett bestående avtryck och som jag förmodligen kommer att försöka hitta mer att läsa om är dåtidshistorien. Den gjorde mig mycket nyfiken på Görings liv och leverne. Jag hade ingen som helst aning om att han höll till mycket i Sverige efter första världskriget och att han till och med hade en svensk fru. Det måste ha missats på historielektionerna i skolan.

Boktipset estimerade betyg var 3.9, jag ger den 3.5.


Andra som bloggat om Må döden sova: Bokbrus, Sladdertackan och och dagarna går....

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Änglamakerskan av Camilla Läckberg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

4 kommentarer:

  1. Jag läste ut den här boken i dag och jag var positivt överraskad. När jag läst förra i serien var jag benägen att inte läsa någon mer. Nu när jag läser din recension så tror jag att en del av det som gjorde att jag tyckte den var bättre är att jag faktiskt inte helt lyckades lista ut slutet i förväg och det berodde nog delvis på att man som läsare inte fick reda på allt;-)

    SvaraRadera
  2. Ja, så där kan det ju vara :) Själv störde jag mig ordentligt på att jag inte fick veta allt, samtidigt som polisen. Jag vill ju ha samma chans att lösa brottet...

    SvaraRadera
  3. Jag har läst hennes böcker fram till Tyskungen men sedan tröttnade jag. Blir inte sugen på denna heller, även om omslaget är ovanligt snyggt för att vara deckare:-)

    SvaraRadera
  4. @klok som en bok: Jag vet att många tycker det här omslaget är gräsligt, men jag tycker det är lite galet kaxigt och kitschigt :)

    Även om jag inte var imponerad av den här boken så kommer jag nog ändå fortsätta läsa om det kommer fler i serien. I alla fall tills det blir riktigt dåligt.

    SvaraRadera