lördag 5 maj 2012

"PS: Jag älskar dig!" av Cecelia Ahern

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 445
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: PS I love u!
Översättare: Johanna Svartström
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Bazar
Utgivningsår: (första) 2004 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 22 april 2012





Första meningen: Holly höll den blå bomullströjan mot ansiktet och slogs genast av den välbekanta doften.
Sista meningen: Under tiden skulle hon bara leva.

Baksidetext
Somliga väntar ett helt liv på att hitta en själsfrände, men inte Holly och Gerry. De avslutar varandras meningar och inte ens när de bråkar kan de låta bli att skratta. Tillsammans med släkt och vänner lever de lyckliga i Dublin, vardagen flyter på i full fart och världen ligger öppen. Tror de.

Så händer det otänkbara. Ett par månader före Hollys trettioårsdag dör Gerry efter en kort tids sjukdom. Hon förlorar sin bästa vän, mannen hon älskar. För evigt. Han kan aldrig komma tillbaka. Men ändå gör han det...

Ett par månader efter Gerrys död dyker hans sista gåva till Holly upp: Listan. I tio brev, ett för var och en av årets återstående månader, lotsar han Holly genom sorgen och visar henne hur livet trots allt rymmer både tårar och skratt. En hjärtevarm berättelse om att hålla fast, våga släppa taget och lära sig älska igen.

Min kommentar
Jag är riktigt glad att jag inte hade en aning om att Cecelia Ahern är son till Irlands före detta premiärminister eller att hon har en svåger som spelar i Westlife när jag läste den här boken. Inte heller visste jag att hon bara var 21 år när hon skrev den. Jag tror att alla dessa fullständigt ovidkommande detaljer hade kunnat fördunkla mitt sinne. I stället läste jag den helt förutsättningslöst och blev totalt fängslad.

Precis så här kan jag föreställa mig att det är att förlora sin själsfrände och livskamrat. Det må vara klyschigt, men ärligt, finns det något mer klyschigt än att sakna sin älskade? Jag har en kollega som förlorade sin man i vintras, de hade varit gifta i runt 20-25 år, de första månaderna så var hon nästan okontaktbar och såg mest ut som ett spöke. Sedan började det jobbiga, att ta sig tillbaka och våga vara glad och ute bland folk fast man fortfarande sörjer. Att kunna glädja sig åt andras glädje och inte ta det personligt. Visserligen skrev inte hennes man några brev som hon kunde trösta sig med och ta fram när allt blev för svårt, men jag är säker på att hon hade önskat det.

Det blev aldrig sockersött och puttenuttigt, det var tungt, sorgligt och djupt. Men ändå blev jag inte ledsen-ledsen, jag upplevde det mer som att jag fick hopp. Att man ska orka skaffa sig nya minnen, utan partnern. Och jag önskar verkligen att alla som råkar ut för ett sådant här slag skulle ha ett nätverk som Holly hade. Familj och riktiga vänner som oroar sig och bryr sig.

Jag såg filmen också, för många år sedan, och det var knappt jag trodde det var samma berättelse. Visst är ramhistorien likadan, men där slutade faktiskt likheterna. I alla fall vad jag kommer ihåg. Vilken som är bäst, boken eller filmen, kan jag inte svara på eftersom jag älskade båda.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 4.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om PS: Jag älskar dig!: Malin, Ylva och Bokhora.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

8 kommentarer:

  1. Jag har tänkt läsa den här eftersom att jag gillade filmen, låter intressant att boken ändå verkar vara en ny upplevelse :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen inte mycket jag kände igen från filmen, förutom att Gerry dog och breven han hade lämnat. Historien utspelade sig inte ens i samma land :)

      Radera
  2. Jag har många gånger funderat på att läsa boken men i och med att jag grät mig igenom hela filmen och inte kunna sett den sedan dess har jag hållit mig undan boken. Kanske jag ska ge den ett försök om det är som du säger att likheterna mellan filmen och boken är få.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visserligen tyckte jag boken var sorglig också, men jag kände ändå att hoppet och ljuset fanns där. Den kändes inte alls så dramatisk, utan mer lågmält sorglig.

      Radera
  3. Det här är en av få böcker då jag såg filmen först och läste boken senare. Och det är som du säger, filmen är verkligen mycket löst baserad på boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var rent förvirrad i början och funderade på om jag verkligen kom ihåg rätt från filmen. Efter ett tag gav jag upp att försöka jämföra och bara tog det till mig :)

      Radera
  4. Jag har sett filmen men är sugen på att läsa boken också, speciell om du säger att de inte är så lika. Visst gillar jag filmen, men det blir så lätt att man inte kan sluta jämföra om man kopplar ihop dem för mycket.

    Och oj, det var inte lite böcker av Virginia Andrews! Får jag fråga vilka det är du har? Det känns som såna man lätt växer ifrån ja, även om de alltid kommer vara lite härligt nostalgiska :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var lite knepigt att sluta fundera på hur allt var i filmen, men eftersom de till slut blev riktigt olika så blev det lättare att sluta jämföra :)

      Böckerna jag har av Andrews är:
      Älskade Audrina
      Flickan från himlen
      Svart ängel
      Fallna hjärtan
      Paradisets portar
      En väv av drömmar
      Flickan som försvann
      Hemligheter i gryningen
      Skuggor i skogen
      Vindsträdgården
      Blomblad för vinden
      Törnbädden
      Lustgården
      Röd som rubinen

      Jag har inte hjärta att göra mig av med dem, så nu får de stå där som en påminnelse om vad jag gillade att läsa när jag var ung :)

      Radera