lördag 11 augusti 2012

"Huset vid havets slut" av Elly Griffiths

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The house at sea's end
Översättare: Gunilla Roos
Utmärkelser: -
Serie: Ruth Galloway 3
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 31 juli 2012





Första meningen: Två personer, en man och en kvinna, kommer gående i en sjukhuskorridor.

Baksidetext
Ruth Galloway har precis börjat jobba igen efter föräldraledigheten och kämpar för att få ihop vardagen med arbete och barn. Och när man i det lilla samhället Broughton Seas End hittar benen efter sex döda män i en grotta på stranden, kallas Ruth omedelbart till platsen.

När Ruth daterar benen till tiden för andra världskriget riskerar samtidigt en gammal välbevarad hemlighet att avslöjas som tar heder och ära av några av de män som anses ha gjort stora insatser för sin bygd och sitt land under kriget. Det är inte många som var med på den tiden som ännu är i livet. Men när en tysk journalist plötsligt mördas inser Ruth och Nelson att det fortfarande finns människor som är villiga att döda för att sanningen inte skall komma fram. Ju fler ledtrådar polisen finner, desto mer komplicerad ter sig sanningen. Vad är Projekt Lucifer och vad vet familjen som är bosatt i det stora huset vid havets slut, om det som hände för sextio år sedan?

Min kommentar
Det är alltid avkopplande att komma tillbaka till King's Lynn och få umgås med Ruth Galloway. Det må handla om mord och elände, men det känns rätt rofyllt ändå.

Detta är den tredje boken om Ruth, bebisen är född och allt ska återgå till det vanliga. Men så är det ju inte. Plötsligt finns det en människa till att ta hänsyn till och Ruth, som ensamstående mamma, har inte direkt någon släkt som kan hjälpa henne att passa den lilla Kate. Hon får helt enkelt förlita sig på sina vänner, som inte är speciellt många. Det dåliga samvetet och rädslan för att vara en dålig mor är ständiga följeslagare. Kanske är det därför som viktnojan fått mycket mindre fokus i den här boken. I vilket fall är det oerhört befriande att slippa läsa på varje sida att Ruth är tjock.

Själva mordgåtan tycker jag mig känna igen från andra böcker/filmer, men dessvärre är "motivet" fortfarande aktuellt och det känns som att det har gått igen i de tre senaste böckerna jag har läst. Jag har inga som helst problem med att tro att något liknande har hänt någonstans, någongång. Något jag har märkt när jag läser om Ruth, är att jag inte läser böckerna som deckare. Jag försöker inte komma på vem som gjort vad, förmodligen för att det egentligen är av underordnad betydelse i historien. Därför blir upplösningen något av en överraskning varje gång. Men jag tror nog att jag ärligt kan säga att om jag hade gissat, så hade jag gissat fel.

Tack och lov så har Cathbad fått en något mer nedtonad roll i den här boken och för mig känns han trovärdig. Något jag däremot stör mig på nu, efter denna tredje bok, är att Ruth alltid ska råka illa ut. Jag tror inte alls det är nödvändigt att plåga henne så. Inte för min skull i alla fall.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Huset vid havets slut: Bokomaten, hyllan och Fru E.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig väldigt i det du skriver. Jag läser inte heller böckerna som deckare. Jag ser det som ett besök i min vän Ruths liv och vad som händer där. Samma om att hon behöver inte plågas så mycket. En tvist skulle ju vara om faktiskt den hårdbarkade Nelson råkade ut för något någon gång. Å Cathbad har verkligen blivit en av mina stora favoriter i böckerna nu efter denna. Han kändes så verklig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att jag alltid blir överraskad i slutet när jag upptäcker att "oj, här fanns visst en mördare också" :)

      Ja, varför kan inte Nelson råka illa ut? Det är ju han som är polis.

      Radera
  2. Svar
    1. Alla böckerna i serien har riktigt läckra omslag. Jag gillar att de liksom bara går i en färg :)

      Radera