lördag 11 maj 2013

"Själakistan" av Ann Rosman

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 404
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karin Adler 2
Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 april 2013






Första meningen: Carlstens fästning tronade högst upp på Marstrandsön över det salta västerhavet.

Baksidetext
I författarens andra bok står en liten pojke i centrum. Hans anhöriga har vänt honom ryggen, och än värre hållit honom inlåst. Ann Rosmans berättelse handlar om familjeband och samhällssyn och letar sig ända tillbaka till de bohuslänska häxprocesserna.

En sensommardag nära Carlstens fästning i Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson i sin trädgård sitt livs chock när hon får syn på huvudet, högst upp på en spaljé med rosor och luktärter.

När Karin Adler vid Göteborgspolisen blir informerad av kollegan Robert njuter hon av sin sista semesterdag. Hon har separerat från sambon Göran och bor nu ombord på sin båt i Marstrand.

Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare som ägnat sig åt rollspel vid den avsides belägna Sankt Eriks park på Marstrandsön. Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet.

Min kommentar
För nästan ett år sedan läste jag första delen om Karin Adler och förutom att persongalleriet var ohyggligt stort och extremt svårt att hålla ordning på så tyckte jag riktigt mycket om boken. Kanske egentligen mest för miljön (Bohuslän) som fick mig att längta hem, men också för att Rosman helt enkelt är en bra berättare. Så varför har då del två förblivit stående oläst i hyllan?

Nu är den i alla fall läst och jag blev inte besviken, den här höll samma höga standard. Persongalleriet var fortfarande för stort, men inte lika illa som i Fyrmästarns dotter och eftersom jag redan var bekant med poliserna så blev det lättare att hålla isär alla. Jag blev också glad för att en del icke-poliser från förra boken dök upp igen. Det hoppas jag att de fortsätter med. Här handlar det om vanliga människor, även om en del är rätt extrema. Som polisen Robban, med en osannolik bacillskräck och (språk)polisen Folke, som visserligen är lite nedtonad i den här boken, men som fortfarande hugger på allt och alla som råkar säga något som inte är exakt korrekt. Han påminner lite, lite om mig själv i min ungdom. Jag har växt ifrån det, men Folke har inte kommit dit riktigt än.

Sara von Langer är en av de civila karaktärerna som är med även i den här delen och hon får nog ses som min favorit. Kanske är det för att jag tycker synd om henne, hon är utbränd och försöker ta sig tillbaka till livet, inte helt utan sammanstötningar med Försäkringskassan, vars "läkare" tycker att det inte finns några hinder för att hon ska gå upp till heltid igen. Vilket osökt får mig att komma in på det här med att alla deckare verkar innehålla något slags samhällskritik. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om det, rent generellt, men när det sköts så snyggt som här så blir det en naturlig del av historien. Annars är ju just Försäkringskassan ett väldigt tacksamt mål och nästan alla har åsikter om just den myndigheten.

Jag tycker Rosman väver in det historiska (som för övrigt är väldigt intressant) med nutiden på ett föredömligt sätt, det känns inte krystat och föreläsande utan allt blir bara naturligt. För mig, som varit på bland annat skolresor till Carlstens fästning många gånger, är det speciellt intressant med historian som hör till den och Marstrand. Vad jag funderar på är varför lärarna aldrig berättade så här intressanta saker.

Del tre i serien, Porto Francos väktare, köpte jag på årets bokrea. Jag hoppas verkligen inte att den blir liggande oläst speciellt länge.

Boktipsets estimerade betyg var 3.8. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Själakistan: Annika, Bokbrus och Books ABC.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

10 kommentarer:

  1. Åh, vad jag känner mig kluven till den här boken (och andra böcker av Ann Rosman) redan innan jag läst den!
    Att Marstrand får agera scen är ett plus hos mig, jag är uppväxt inte allt för långt därifrån och har varit en hel del på ön. Däremot har jag lite svårt för böcker som blandar historia och nutid, eftersom jag sällan tycker att författarna får ihop det på ett bra sätt (bör nog tillägga att jag är historienörd).
    Din iaktagelse om att deckare (nästan) alltid innehåller samhällskritik håller jag med om, och jag tycker själv att det är ganska tråkigt. Jag vill svepas med i en berättelse, inte få reda på författarens egna åsikter om vilka fel tex försäkringskassan gör.
    Men boken låter ändå intressant så jag kanske får ge den en chans trots allt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personligen tycker jag att Rosman lyckas få ihop det ganska bra, eller egentligen väldigt bra, men jag är inte historienörd ;)

      Samhällskritiken brukar jag tycka känns lite krystad, men även det har Rosman lyckats med på ett bra sätt. Det värsta jag vet är när det lyser igenom vad författaren själv tycker, men om en historia bara berättas, utan pekpinnar, så känns det lite bättre :)

      Jag tycker definitivt du ska ge Rosman en chans!

      Radera
  2. Så bra at du likte Rosmans andre bok! Jeg leste Fyrmesterens datter i fjor, og syntes den var en perfekt sommerbok. Så takk for at du minnet meg på denne boka. Jeg tror den blir et godt lesevalg for sommeren:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De här böckerna är verkligen passande sommarböcker :)

      Radera
  3. Jag tycker att hon skriver riktigt bra deckare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu när jag läst två så kan jag med säkerhet säga att jag gillar detta :)

      Radera
  4. Jag är rätt så nyfiken på Rosmans böcker så hoppas jag snart får tid att läsa första boken :)

    SvaraRadera
  5. Jag har bara läst Rosmans första bok vet inte varför jag inte tagit tag i de andra när de ligger här hemma och väntar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet. Det är precis likadant här.

      Radera