onsdag 28 januari 2015

"Djävulen hjälpte mig" av Caroline Eriksson

Genre: Thriller
Antal sidor: 326
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Svenska mord 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Rec ex
Utläst: 14 januari 2015






Första meningen: Natten är grym och ödslig.

Baksidetext
Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.

Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.

Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.

En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.

Min kommentar
Jag blev väldigt nyfiken på den här boken efter att Johannas deckarhörna skrev om den förra året. Dessutom handlar den ju om Yngsjömordet och som inflyttad skåning blir man ju lite intresserad av vad som hänt i (nästan) de trakter där man bor. Det här är berättelsen om en dominant mor och en svag son, en ödesdiger kombination.

En aning skeptisk var jag när jag började läsa, jag brukar inte gilla böcker som bygger på sanning. Antingen ska de vara påhittade eller sanna, inget mellanting. Det dröjer dock inte speciellt länge innan jag är helt fast. Historien berättas i två parallella trådar; en med allt som ledde fram till mordet och en med rättegången. Grundberättelsen skildras ur Pers och Hannas perspektiv.

Tempot är ganska långsamt, men läsningen är otroligt ångestfylld. Det är mycket mer psykologiskt än action och det viktiga här är tankar och känslor. Hela boken andas domedagsstämning. När Hanna väl kommer in i bilden så blir jag bara arg och ledsen, i stort sett känner jag nog allt som Hanna kände. Överhuvudtaget kan jag inte förstå hur det kunde gå så illa. En stor bov i dramat är nog i alla fall kyrkans skuldbeläggande och den tidens sexualmoral. Och svenskens motvilja mot att lägga sig i. Alla visste, men ingen gjorde något. Mot slutet höjs tempot lite och trots att jag vet hur allt slutar så är det riktigt spännande.

Caroline Eriksson måste ha gjort en riktigt grundlig research, tidskänslan upplever jag som autentisk och jag tycker hon har åstadkommit en fantastisk tolkning av vad som kan ha hänt. Jag är inte speciellt påläst när det gäller Yngsjömordet och allt eftersom jag läser så känner jag att jag verkligen skulle vilja veta vad som är fakta och vad som är fiktion. Att det förekom incest verkar vara klarlagt, men var också mor Anna, förutom ett monster, också ett offer? Det vet jag inte, men eftersom jag inte tror på arvssynd så spelar det egentligen mindre roll. Kanske är det dock en förklaring, men i så fall alldeles för enkel. Jag önskar att det fanns ett sätt att få reda på vad som egentligen hände.

Detta kommer inte att bli den sista bok jag läser av Caroline Eriksson, nästa del i serien Svenska mord har redan kommit ut så det dröjer nog inte speciellt länge innan jag lägger vantarna på Inga gudar jämte mig.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 (beräknat på 55 betyg).
Goodreads hade den 3,12 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 5,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Djävulen hjälpte mig: Johannas deckarhörna, Eli läser och skriver och Bokdetektiven.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

22 kommentarer:

  1. Jag har också blivit riktigt nyfiken på den här tack vare Johannas deckarhörna, och nu blir jag ju ännu mer nyfiken efter att ha läst din recension :) Känns som om jag skulle kunna gilla den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trots att jag hade höga förväntningar så blev jag överraskad över hur mycket jag gillade den :)

      Radera
  2. Oj, en femma! Nu borde jag nog skriva upp den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte den var väldigt bra :)

      Radera
  3. Vad roligt att du också tyckte den var så pass bra! Har taggat dig att göra en enkät om längtan efter våren. Kika in hos mig om du vill göra den :)

    SvaraRadera
  4. Hade hört att Caroline Erikssons böcker skulle vara bra och jag ser att du gett boken en 5:a. Det gjorde mig ännu mer nyfiken på hennes böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag ska skaffa hennes nästa så fort den kommer i pocket :)

      Radera
  5. Har läst både den här och nästa del och tycker de är jättebra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev faktiskt lite förvånad att jag gillade den så mycket :)

      Radera
  6. Vad kul att den fick så bra betyg av dig! :) Jag har den oläst här hemma så nu ser jag ännu mer fram emot att läsa den :=

    SvaraRadera
  7. Den här måste jag nu lägga till till min att-läsa-lista :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns bra att kunna bidra till att läslistan inte blir för kort :)

      Radera
  8. Alltså jag är verkligen skeptisk till den här genren att använda riktiga brottsfall, men nu har både du och Johanna gett den toppbetyg, så frågan är om jag törs...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis, gillar egentligen inte heller när fakta och fiktion blandas, men det här var väldigt bra gjort.

      Radera
  9. Jag lyssnade på den och det var något som gjorde det närmast omöjligt att sluta lyssna trots det långsamma tempot och ångestkänslan. Jag drogs liksom in i den klaustrofobiska tillvaron på gården. Otäckt och bra samtidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att sätta fingret på vad som gjorde den så bra. Speciellt som den ju faktiskt innehåller många saker som jag inte alls brukar tycka om, men det här var riktigt bra.

      Radera
  10. Vad kul att du också gillade den (även om ordet kul inte riktigt passar till den här boken). Jag har normalt sett svårt för böcker där jag bara väntar på att en katastrof ska hända men i den här boken fungerade det. Jag hade istället stora problem med att pausa istället. Sen gillar jag böcker som får mig att vilja forska lite mer i ämnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att man vet hur alltihop slutar borde ju göra så att man egentligen inte alls tycker att det är spännande, men hela stämningen i boken gör att man rycks med.

      Böcker som får en att googla en massa saker måste man ju bara gilla :)

      Radera
  11. Jag tyckte Djävulen hjälpte mig var riktigt bra, trots att jag egentligen föredrar böcker där jag inte vet vad som kommer hända. Det känns verkligen som om Eriksson gjort en grundlig research. Ska definitivt läsa Inga gudar jämte mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är egentligen konstigt att intresset kan hållas vid liv trots att man sitter med facit. Men ibland är det inte målet som är det viktiga, utan resan dit :)

      Radera