lördag 4 juli 2015

"Iliaden" av Homeros

Genre: Drama
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Ιλιάδα
Översättare: Erland Lagerlöf
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 700-talet f Kr? (min) 1995
Format: Kartonnage
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 juni 2015






Första meningen: Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles
olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner,
och som till Hades en mängd av tappra krigares själar
störtade ned, men lät dem själva för hundar och fåglar
ligga på marken till rov - Zeus' vilja var det som skedde -,
allt från den stund, då de började först sig söndra i tvedräkt,
skarornas konung, Atreus' son, och den ädle Akilles.


Baksidetext
Iliaden skildrar en händelse under det tionde och sista året av det trojanska kriget - grekernas krigståg mot Troja. Akilles, som är grekernas främste hjäte, har dragit sig tillbaka efter en tvist med härföraren Agamemnon. Då hans vän Patroklos stupat i strid med den trojanska prinsen Hektor, tar Akilles åter till vapen och dödar Hektor. lIliaden slutar med trojanernas dödsklagan över prinsen.

Min kommentar
Jag har alltid fascinerats av mytologi och då speciellt den grekiska så när min bokklubb plötsligt sålde Iliaden var jag bara tvungen att köpa den. Och den har stått så fint i bokhyllan ända sedan dess. 1996. För kanske tio år sedan bestämde jag mig för att Iliaden minsann skulle läsas nästa gång det var dags för en resa till Grekland. 2015 var det äntligen dags.

Jag insåg snabbt att det skulle vara omöjligt att plöja den här boken på en vecka, då det dessutom skulle vara väldigt lite tid för läsning, men en sång om dagen tänkte jag skulle vara mer verklighetsnära. Iliaden består av 24 sånger så lite drygt tre veckor borde det ju ta.

Det där med att läsa på vers har aldrig riktigt legat för mig (förutom den där enkla varianten som rimmar) så det var med en aning bävan jag började läsa på daktyliska hexameter... Nej, det gjorde jag nog inte, utan jag försökte mest läsa den som löpande text. Sanningen är att jag inte har en aning om hur daktyliska hexameter ska läsas. Men det gick faktiskt bra att läsa som vanligt.

Oftast så funkade det bra, men speciellt i början hade jag otroligt svårt att hålla reda på argiver, danáer, dardáner, epéer, foker, trojaner och alla andra -er och vilken sida de tillhörde. Många folk och personer kallades dessutom vid flera namn så det var lite förvirrat ett tag. Något som jag har väldigt svårt för i böcker är upprepningar och jag vill nog påstå att den här boken måste vara något slags världsrekord i upprepningar (och långa, detaljerade liknelser). Först kan en gud be en budbärare att meddela något till en av krigarna, sedan upprepar budbäraren, ordagrant, meddelandet för krigaren i exempelvis en dröm och därefter upprepar krigaren, ordagrant, meddelandet för alla de andra. Det höll på att göra mig tokig.

Det känns lite konstigt att säga att det här var en rolig bok, men faktum är att jag fnissade en del. Nästan allt är så otroligt överdrivet och överdramatiskt och mestadels var det lite som att se en film där alla skådisar spelar över. Det här måste också vara det allra första exemplet på underhållningsvåld och alla som klagar på moderna böckers/filmers frossande i ond bråd död borde läsa Iliaden. Det är magar som skärs upp så tarmarna väller ut, ögon som petas ur ögonhålorna, blod som sprutar, spjut som går genom hjärnor, levrar som punkteras, halsar som skärs av... och så vidare. Allt väldigt detaljerat beskrivet.

Det är svårt att sätta betyg på den här boken, inget känns riktigt rättvist. För att vara nästan 3000 år så är den faktiskt väldigt bra, men det är ju det där med vers. Jag tror jag hade gillat den här historien bättre om den hade berättats som en vanlig roman. Det har dock varit värt mödan att läsa den och jag är glad att jag gjort det.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 (beräknat på 775 betyg).
Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 209 124 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Iliaden: Boklandskap.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

16 kommentarer:

  1. Jag har också en dröm om att läsa den här någon gång. Kanske receptet är just att läsa lite i taget...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tog mig flera decennier att förstå att man inte behöver äta hela elefanten på en gång. Även om det fortfarande tar emot att göra saker emot min natur så funkar det ganska bra :) Just Iliaden skulle jag nog rekommendera att ta lite i taget.

      Radera
  2. Den här vill jag så gärna läsa, en dag så. Tack för tipset att läsa lite i taget, blir nog lite väl mäktigt annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sång om dagen funkade väldigt bra, de ligger på runt 15 sidor, men en del var lite längre :)

      Radera
  3. Jag vill också läsa Illiaden någon gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är verkligen glad att jag har gjort det :)

      Radera
  4. Det där med tarmar som rann ut i sanden är en bild som har dröjt sig kvar väldigt länge. Den är väldigt brutal stundtals, den där Illiaden. Men jag minns att jag ändå gillade den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev faktiskt lite förvånad över hur rå den var, underhållningsvåld är alltså ingen modern företeelse. Och lite överraskad blev jag också över att jag faktiskt gillade den. Vissa bitar var väldigt bra :)

      Radera
  5. Intressant att läsa ditt omdöme av denna unika text. Det överdramatiska i gamla klassiker kan vara oerhört underhållande. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var nog oftare mer övertydligt i klassiker än vad det är i moderna böcker, men det är väldigt intressant. Och kul :)

      Radera
  6. Jag har bara läst delar, men nu blev jag riktigt sugen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är förvånansvärt lättillgänglig, trots allt. Om man bara delar upp den i mindre portioner :)

      Radera
  7. Jag har samma utgåva stående oläst i hyllan, och inte lär den bli läst heller. Det är inte alla klassiker som lockar och Antiken har aldrig varit min favoritepok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just grekisk mytologi har alltid stått högt på min intresse-lista, men det tog emot en hel del att börja läsa denna :)

      Radera
  8. Mange (inkludert meg selv) liker å klage på voldelig kultur, men det er ikke tvil om at de var vel så blodtørstige før i tiden :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den enda skillnaden på våldet i den här boken var att människorna faktiskt dog när tarmarna vällde ut från magen :)

      Radera