lördag 16 april 2016

"Jag lät dig gå" av Clare Mackintosh

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Jag lät dig gå
Genre: Thriller
Antal sidor: 421
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I let you go
Översättare: Mia Gahne
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 april 2016




Första meningen: Vinden får de våta hårslingorna att fastna i hennes ansikte och hon kisar för att slippa regnstänk i ögonen.

Baksidetext
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick. Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.

För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol - hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.

Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat? Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.

Min kommentar
Den här boken är ganska ny, men ändå känns det som om att alla har läst den. Tokhyllad har den varit också och jag blir alltid lite skeptisk då och vet inte om jag ska eller inte ska läsa. Nu har även jag gett mig på den i alla fall. Jag tror det är bra att jag blir lite misstrogen, det får mig att sänka förväntningarna. Annars är det lätt hänt att en bok liksom blir sönderhypad.

I första delen (det finns två) berättas historien i två trådar; polisen och "jag", som får vartannat kapitel. Vem "jag" är får vi inte veta, knappt ens så mycket som hennes namn. Det är stora tidshopp mellan gångerna vi återkommer till en tråd, men på ett väldigt smidigt och naturligt sätt får vi veta när vi befinner oss. Personligen hade jag ändå föredragit om det hade angetts i en kapitelrubrik, det hade underlättat när man bläddrar tillbaka för att kolla upp saker och ting.

Efter drygt 150 sidor så har det fortfarande egentligen inte hänt någonting. Förutom själva olyckan då. Är det tråkigt och långsamt då? Nej, inte för en sekund blir jag uttråkad. Hela berättelsen osar av en ödesmättad stämning och det vibrerar av hemligheter. Precis så här ska en psykologisk thriller vara. En liten bonus, för mig som bara älskar allitteration, och jag vet inte om den bara finns i översättningen, men på sida 163 så blir jag alldeles lyrisk. Bara kolla: [...] de vildsinta vågorna vräker sitt vita skum [...]. Miljöbeskrivningarna är för övrigt fantastiska och jag blir väldigt sugen på att åka till Wales.

I slutet av första delen så kommer då den där twisten som alla pratat om. Jag blev inte speciellt förvånad av den (och inte heller av nästa, för det kommer flera). Allt tydde på detta [spoiler]"hon" i prologen vs "jag" i resten, olika efternamn, Jennas skrämda beteende, att bilen gasade...[/spoiler], men jag kunde inte riktigt få ihop alla detaljer. Jag måste säga att detta var extremt bra skött och när alla bitar faller på plats så blir det nästan som en aha-upplevelse.

I andra delen dyker det upp ännu ett "jag", en riktigt slemmig karl som man inte skulle vilja ta i med tång. Den här delen av historien är så otroligt gripande och upprörande att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Vid något tillfälle blir det väldigt rörigt med två "jag", men för det mesta var det inget problem med att hålla isär dem.

Karaktärsbeskrivningarna är riktigt bra och det känns faktiskt som att jag känner dem allihop. Däremot är inte alla lätta att tycka om, som till exempel polisen Stevens, som är en riktig mansgris. Han vill låta sin fru "slippa" jobba, bara för att han är så snäll och offrar sig. Usch! Hela sidohistorien med Stevens, hans son och det lilla embryot till otrohet känns onödig. För historien behövs den inte alls, det här är en så bra berättelse och den klarar sig utmärkt utan krystade kärlekshistorier.

Jag lät dig gå är tydligen Clare Mackintoshs debut och om hon skriver så här i sin första bok så undrar jag lite hur bra hon kan bli. Boken har jämförts med Gone girl och Kvinnan på tåget, men Jag lät dig gå är bättre. Mycket bättre.

Boktipsets estimerade betyg var 4,6 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 51 betyg).
Goodreads hade den 4,15 i genomsnitt (beräknat på 10 642 betyg).
Jag ger den 4,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Jag lät dig gå: Johannas deckarhörna, boktok73 och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

24 kommentarer:

  1. Tror vi tyckte rätt lika. Jag ogillade också Stevens och det har jag inte sett så många tycka. Det andra "jaget" var bland det mest skrämmande jag stött på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du också läst den? Jag tyckte jag var och kollade hos dig ju. Stevens var kanske inte lika otäck som det andra "jaget", men han hade tendenserna, tycker jag.

      Radera
  2. Okej, nu är det officiellt: jag måste läsa den här :) Även om det låter som om mitt blodtryck kommer gå i taket av Stevens...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker du ska läsa den. Den tar inte så lång tid att läsa. Och Stevens är riktigt hemsk :)

      Radera
  3. Vad kul att du också gillade den så mycket! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju nästan omöjligt att inte gilla den :)

      Radera
  4. Svar
    1. Den var väldigt speciell och även om det kanske inte var så mycket action så var den spännande :)

      Radera
  5. Jag är så sugen på att läsa Jag lät dig gå! Har lånat den från biblioteket så jag hoppas jag hinner läsa den :)

    SvaraRadera
  6. Den slukade jag faktiskt så himla bra.

    SvaraRadera
  7. tack för en jättebra recension! jag blir riktigt sugen på denna! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Den är lite långsam i början, men det var ändå spännande, samtidigt :)

      Radera
  8. På många sätt tyckte vi visst rätt lika. Gillade väl inte direkt heller Stevens, men män av den sorten existerar ju så jag tycker ändå att hon skapade en karaktär som är hyggligt realistisk, om än inte tilltalande :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, förmodligen tyckte jag så illa om Stevens bara för att han var så trovärdig. Men jag tycker inte att hans "historia" behövde vara med överhuvudtaget, eller i alla fall inte med så mycket fokus.

      Radera
  9. Vad kul att du också tyckte om den! Och visst är den bättre än Kvinnan på tåget - mycket bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen borde jag ha blivit uttråkad där i första delen, för det hände ju faktiskt ingenting, men det var så... vibrerande att jag bara måste fortsätta läsa :)

      Radera
  10. Denna ser jag så mycket fram emot att läsa. Snart hoppas jag .

    SvaraRadera
  11. Svar
    1. Det var väldigt svårt att inte göra det :)

      Radera
  12. Riktigt bra bok. Hoppas det blir film av den. Som film skulle den nog bli mer smygande skrämmande, och det skulle bli bra det också. Intressant slut också. Tänkte du på att författaren avslutar prologen i början av boken med ungefär samma ord som i det avslutande kapitlet? En till twist?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror också det skulle bli en bra film av det här, om det görs på rätt sätt. Nej, jag hade faktiskt inte lagt märke till att det var nästan samma mening. Det enda jag minns när jag läste slutet är att jag blev osäker på vad som egentligen hände där. Om någon kanske fortfarande var vid liv och så...

      Radera