onsdag 2 november 2016

"Hetta" av Ian McEwan

Författare: Ian McEwan
Titel: Hetta
Genre: Drama
Antal sidor: 341
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Solar
Översättare: Maria Ekman
Serie: -
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 oktober 2016




Första meningen: Han tillhörde den kategori män - vagt osympatiska, ofta skalliga, korta, feta, intelligenta - som utövade en oförklarlig lockelse på vissa vackra kvinnor.

Baksidetext
Från första sidan skrattar vi gott åt Nobelpristagaren i fysik Michael Beard, som har sin yrkesmässiga storhetstid bakom sig. Han lever dock gott på sitt namn och åker på konferenser världen över och sprider glans med sin närvaro. Han är också en beryktad kvinnokarl, inne på sitt femte äktenskap, men även det är på upphällningen. När såväl Beards yrkesliv som privatliv krisar lägger han all sin kraft på att ge sin karriär en ny skjuts. Den här gången ska han rädda världen från de hotande klimatförändringarna.

Från den arktiska kylan vid polcirkeln till de heta öknarna i New Mexico utspelar sig denna mörka och farsartade satir över en mans girighet och självbedrägeri.

Min kommentar
Jag har hört mycket gott om Ian McEwan, speciellt det senaste året eller så. Just därför var jag väldigt positivt inställd till Hetta när jag började läsa. Den inställningen byttes tyvärr ut ganska så snabbt.

Miljön skiftar mellan det iskalla Arktis och det stekheta New Mexico. Och det som ligger däremellan också. Beards resa till Arktis är för övrigt det enda som var kul i boken. Under den resan framkommer det med all önskvärd tydlighet vilken uppblåst skitstövel Beard är. Vilket får mig att fundera över om namnbytena på Picket (Pickett) är avsiktliga. Han byter nämligen namn ungefär åtta gånger på tjugo sidor. Om det är ännu ett sätt att beskriva Beard så är det briljant. Annars är det högst irriterande.

Det är fullt möjligt att en fysiker uppskattar boken mer än vad jag gjorde för här är väldigt många knepiga ord som jag aldrig hört förut, men som jag förutsätter har med fysik att göra. Språket är generellt väldigt tillkrånglat och jobbigt att läsa. Det finns visserligen en ironisk underton, ibland, men dessvärre alldeles för lite och alldeles för sällan. Layoutmässigt hamnar boken på minus i betyg. Det finns ingen kapitelindelning och inte heller några andra naturliga ställen att pausa på. För att göra saken än värre så är sidorna tättskrivna, från den ena marginalen till den andra.

Egentligen handlar boken bara om forskaren Michael Beard, alla andra är bifigurer som i stort sett är utbytbara och inte tillför något. Beard själv är en patetisk liten (både bokstavligt och bildligt) man som är oerhört lätt att tycka illa om. Han gör i stort sett inget annat än äter, dricker, bedrar sina fruar och går helt upp i sig själv. Lite märkligt känns det att han hela tiden beskrivs som otroligt intelligent, men han gör aldrig något som visar det.

Man skulle kunna tycka att själva miljöfrågan slarvas bort, men hanteringen av den är det enda som beskrivs trovärdigt. I mitt tycke. Det är väldigt träffande när forskningen distraheras och byter fokus för att det ska se ut som att de gör något. Kosta vad det kosta vill och det spelar ingen roll om det är "energieffektivt", men något måste de få fram.

Boken saknar slut och trots att jag inte var ett dugg intresserad av Beard och hur det gick för honom så hade jag nog uppskattat ett avslut. Kanske är det meningen att det ska komma en uppföljare, men den kommer jag i så fall inte att läsa.

Det känns lite som att berättelsen saknar poäng och den är nästan inte ett dugg rolig utan mest tråkig och seg. Kanske är den, som sagt roligare för en fysiker/forskare, men för mig är den bara pretentiös och pompös. Glöm hettan, det här är närapå iskallt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,11 (beräknat på 178 betyg).
Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 18 723 betyg).
Jag ger den 2,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Hetta: Bokomaten, Mezerah och Kulturdelen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

10 kommentarer:

  1. Jag är inte speciellt förtjust i Ian McEwan. Efter att ha läst din recension tror jag heller inte att han kommer få någon mer chans av mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här var verkligen ingen bra bok, men om jag har förstått det rätt så är ingen av hans andra böcker lik denna.

      Radera
  2. Känner igen den här. Har en liten aning om att jag läst den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer nog också snart att glömma att jag har läst den ;)

      Radera
  3. Jag har funderat på den här, men tror jag avstår. Bara läst två böcker av McEwan. Försoning tyckte jag om men Cementträdgården gillade jag inte alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har funderingar på att ge honom en chans till, men det kommer nog att dröja. Länge.

      Radera
  4. Ska hålla mig långt ifrån den här boken! Glad att jag läst din recension för baksidestexten skulle ha kunnat få mig att läsa den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det var ju baksidetexten som gjorde att jag ville läsa den. Den låter ju bra.

      Radera
  5. Hm, jag är ju fysiker i botten. Men pretentiösa böcker har jag inget till övers för. Dessutom så kan det ju irritera om han fått fysiken fel... (ja, det vet jag ju inte, men det kan ofta vara så). Nej, den här får nog vänta ett ta till i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så mycket fysik är det säkert inte, men det var ett tag som jag tröttnade på det :) Som du säkert förstår så rekommenderar jag inte den här boken. Inte ens till en fysiker ;)

      Radera