lördag 5 november 2016

"Kalldrag" av Markus Sköld

Författare: Markus Sköld
Titel: Kalldrag
Genre: Skräck
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 oktober 2016




Första meningen: Therese ställde ner flyttlådan, torkade svett ur pannan med skjortärmen och vände sig om.

Baksidetext
För drygt sextio år sedan sprängde gruvarbetaren Pär Klang sig in i en grotta under Lyktberget. En kraft som ingen kunnat föreställa sig släpptes lös med fasansfulla följder.

Bara en bit från det nedlagda gruvhålet vid foten av berget flyttar Therese och John in i direktörsvillan med sin lilla dotter. John har fått chansen att bli VD för bruksorten Gränshammars stålindustri och Therese, som tröttnat på sitt jobb som ekonom, ser en möjlighet att byta riktning i livet.

Men medan Therese blir alltmer ensam och vilsen i sin relation till John och i sitt försök att hitta sig själv, börjar märkliga saker hända i huset. Samtidigt dras Therese till mystiken kring gruvan och det blir alltmer tydligt för henne att hon måste söka svaren i historien, innan den upprepar sig.

Min kommentar
För den som följer min blogg kommer det väl inte direkt som någon överraskning att jag gillar skräck. Den där som är smygande och ger obehagskänslor. Kalldrag fick jag redan i augusti, men eftersom skräck passar allra bäst på hösten, när det börjar bli mörkt på kvällarna, så sparade jag den till nu.

Det hela börjar fullständigt normalt, när den lilla familjen flyttar till den lilla bruksorten. Jag kan verkligen känna igen den där småstadsmentaliteten, där oviljan mot förändringar och misstänksamheten mot främlingar frodas. Där man räknas som nyinflyttad efter tre generationer. Känslan är väldigt bra beskriven, utan att ta till för många ord. Jag gillar att samhället inte beskrivs alltför detaljerat, jag får själv försöka se det för mitt inre öga.

Språket är naturligt, det är det bästa ord jag kan hitta. Det finns inget som skaver utan allt bara flyter på. Det som möjligtvis stör mig är att det väldigt ofta händer saker i ögonvrån. Visst, så är det väl i en skräckberättelse, men man behöver ju kanske inte alltid skriva det. Det är också väldigt mycket ilningar, rysningar och kalla kårar som går genom Therese. Personligen så blir jag inte ett dugg rädd av att rädslan hos någon annan beskrivs, jag vill att orsaken ska beskrivas. Om det görs rätt så kan jag lätt föreställa mig de där ilningarna, rysningarna och kalla kårarna själv. I andra hälften av boken så tycker jag att det förändras, då beskrivs själva händelsen och jag får mer veta varför Therese blir skrämd, i stället för att få veta hur hon reagerar. Det är då det blir läskigt på riktigt.

Therese känns som en trovärdig människa, inte så där korkad som folk brukar vara i speciellt skräckfilmer. Jag tycker hon reagerar hyfsat normalt, även om jag själv hade lämnat huset långt tidigare. Vilket gäller även John, hennes man. Att jag hade lämnat honom alltså. Han är en riktig skitstövel och behandlar Therese som mindre vetande och labil. Han bryr sig inte ens om att barnvakten försvunnit på vägen från deras hus. Den nya vännen Mia beter sig så underligt att jag från början misstänker henne för att vara inblandad på något sätt och jag hade nog betraktat henne lite misstänksamt om jag hade träffat henne i verkligheten också. Therese är väl den enda som man egentligen får lära känna och det tycker jag är som det ska vara. Jag behöver inte krypa under skinnet på alla som är med, det är bra när fokus ligger på huvudpersonen.

Detta är en av de där skräckberättelserna som faktiskt lyckas, det är en smygande obehagskänsla genom hela boken och skräcken är obestämd. Det gillar jag. Balansen mellan det normala vardagslivet och det onormala är riktigt bra. Det enda jag inte förstår är tråden med Kenta, i mitt tycke så behövs den inte alls. Historien fungerar bra utan den. Boken är snabbläst, främst för att det är spännande och också tack vare de korta kapitlen som gör att man alltid vill läsa bara ett till.

Av en händelse så upptäckte jag att jag faktiskt har läst en novell av Markus Sköld tidigare, Arca Ferrum, som var en av mina favoriter i antologin Maskinblod 3. Det är ju alltså bara att leta upp mer av honom och vänta på hans nästa bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 8 betyg).
Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 11 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Kalldrag: Vargnatts bokhylla, hyllan och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

26 kommentarer:

  1. Alltid spännande med svensk skräck. Den här var inte så tokig. Roligt att nu få läsa din recension, var nyfiken på den oxå. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En väldigt lovande bok, tycker jag. Vill gärna läsa mer av honom :)

      Radera
  2. Det var ju en hyfsat positivt beskrivning. Men skräck... nja, kanske. En del typ av skräck gillar jag ju tydligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju så många olika typer av skräck. Den här skulle nog kunna passa dig, faktiskt.

      Radera
  3. Åh vad kul. Jag har den på vänt och nu känns det som jag har något att se fram emot. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du gillar den också då :)

      Radera
  4. Vad kul att du också tyckte om den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den passade väldigt bra i höstmörkret :)

      Radera
  5. Verkar som en bok som jag skulle kunna gilla och så bra med din recension.
    Gillar när det är svenska författare till sådana här böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På något sätt kommer det närmare när det är svenskt, eftersom man ju oftast känner igen sig mer.

      Radera
  6. Bra recension, men inget för mig :) Har svårt för krypande obehag, tar nästan hellre en blodig massaker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krypande obehag som är det bästa med skräck... :)

      Radera
  7. Hade tänkt läsa den enbart för att den skildrar vår hemort Hofors. Men nu väcktes läsintresset för bokens helhet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då blir den säkert ännu mer spännande :)

      Radera
  8. Skräck är inget för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tråkigt, det finns ju så mycket bra skräck.

      Radera
  9. Den vill jag läsa måste bara få lite mer tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste ju få tid till den nu nu under den mörka årstiden :)

      Radera
  10. Smygande obehag och obestämd skräck låter intressant :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland så blev det ganska rejält obehagligt :)

      Radera
  11. Nu har jag också läst - men bara i dagsljus! Tyckte faktiskt riktigt bra om den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så kan man ju naturligtvis också göra, en bra lösning om man har svårt för skräck :)

      Radera
  12. Den här måste jag bara läsa. Tack för tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gör det! Hoppas du gillar :)

      Radera
  13. Nyss läst ut denna och jag gillade den riktigt mycket! Smygande skräck är det bästa som finns!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, när håren börjar resa sig och det kryper i nacken då vet man att det är bra :)

      Radera