måndag 24 april 2017

Film: Insurgent

Titel: Insurgent
Originaltitel: Insurgent
Genre: Science fiction
Regissör: Robert Schwentke
Manus: Brian Duffiled, Akiva Goldsman, Mark Bomback, Veronica Roth (bok)
Skådespelare: Shailene Woodley, Theo James, Miles Teller, Maggie Q, Kate Winslet
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 119 min
Serie: Divergent
Såg den på blu-ray 31 mars 2017




Handling
I ruinerna av det som förut var Chicago befinner sig Tris och Four på flykt efter att de undkommit De Lärdas attack. De är divergenter och utgör därför ett dödligt hot mot den rådande världsordningen och mot den enväldige diktatorn Jeanine . Hon ska med hjälp av sina styrkors totala övermakt göra allt för att utrota de få divergenter som finns kvar. Men Tris har en idé: om hon lyckas hitta allierade bland de utstötta i de regimkritiska falangerna så är det slut med att fly. Och då kan den ultimata striden om världens framtid börja!

Min kommentar
I början av året läste jag äntligen Insurgent och nu när det gått några månader, så jag har glömt alla detaljer, var det dags att se filmen också. Jag måste säga att jag är positivt överraskad. Filmen är (mycket) bättre än boken.

Främsta anledningen till att filmen är bättre är att allt det jag störde mig på i boken är borta. Här finns inget kärlekstrams eller -gnabb mellan Tris och Four. Där boken saktade ner i tempo varje gång de grälade så bibehåller filmen det höga tempot hela tiden. Det var ett väldigt bra val och det känns befriande. Tris blir tack vare detta en "bättre" människa, eftersom hon inte längre ger sken av att vara så egoistisk och småsint.

Jag kommer som sagt inte ihåg detaljer från boken, men i det stora hela verkar filmen följa spåret i boken. Men slutar boken verkligen så där? Jag gillar det, men känner mig en aning förvirrad. Varför vet jag inte. (Innan jag skulle börja läsa Allegiant så läste jag in mig på hur boken Insurgent slutade och jösses alltså, där var det ändrat.)

Skådespelarna gör det bra, tycker jag och jag är fortfarande fascinerad av Kate Winslet som ond. Det klär henne. Dock har jag kvar samma invändningar mot "spelad" ålder som jag hade i första filmen. Theo James är 30 och han ska spela en som är under 20 väl. Det funkar inte så bra.

Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad över alla sågningar som jag hittade när jag skulle skriva ihop det här. Så dålig är den verkligen inte och då tillhör jag inte på något sätt målgruppen. Kanske är filmen bättre om man har läst boken?



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 1 366 betyg).
IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 169 604 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 23 april 2017

Smakebit på søndag: Fällan

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Tyvärr blir det inte mycket läst den här helgen, eftersom det är dags för ett av de där födelsedagskalasen som april och maj är späckade av. I helgen är det min svägerskas och det betyder att vi får åka en bit och stanna över natten. Då är det mer socialt umgänge som gäller än näsan i en bok. Jag klagar inte, det brukar vara kul på hennes kalas 😃

Alla de fyra böcker som var inplanerade i april är utlästa, vilket betyder att jag kan välja fritt. Vilket i sin tur betyder att jag har funderat på länge och väl på vilken nästa bok ska bli. Valet föll till slut på Fällan av Melanie Raabe, en tysk thriller.

Min smakebit är från sida 82.
Dagen som jag har längtat efter, och lika mycket fruktat, har kommit.
     Jag har hälsat den från mitt sovrumsfönster. De senaste dagarna har varit ganska varma, men i dag är det svalt och klart. Rimfrosten ligger kompakt på ängen, gnistrar förföriskt i solskenet. Barnen på väg till skolan kommer att hitta frusna vattenpölar att halka omkring på, kanske sparka sönder isen med sina kängor. Jag har inte tid att glädja mig åt vyn. Det är så mycket jag måste hinna med på förmiddagen, innan Lenzen kommer vid lunchtid.
     Jag tänker vara beredd.
     En fälla är en konstruktion för att fånga eller döda.
     En bra fälla ska besitta två egenskaper: vara säker och enkel.

lördag 22 april 2017

"Allegiant" av Veronica Roth

Författare: Veronica Roth
Titel: Allegiant
Genre: Science fiction
Antal sidor: 392
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Allegiant
Översättare: Katarina Falk
Serie: Divergent 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 april 2017




Första meningen: Jag vandrar fram och tillbaka i vår cell i De lärdas högkvarter samtidigt som hennes ord ekar i mitt huvud: Mitt namn kommer att vara Edith Prior, och det finns mycket som det kommer att bli skönt att få glömma.

Baksidetext
Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga.

Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.
Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.

Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Min kommentar
Så var det då äntligen dags att ge sig på tredje och sista delen i Divergenttrilogin. En bok som tydligen lyckats med konststycket att dela upp fansen i två delar. Varför visste jag inte, för tro det eller ej, jag har helt lyckats undvika spoilers. Vilket förmodligen boken vann på.

I Allegiant så har även Tobias (Four) fått en röst, vilket gör mig väldigt förvirrad eftersom både han och Tris berättar i jag-form. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om det, men det är intressant att även ta del av Tobias (ja, jag kallar honom det, det gör alla andra i den här boken också) tankar och faktum är att berättelsen inte hade funkat om inte uppdelningen hade gjorts. Tris är sitt vanliga jag, i stort sett, bara ännu mer hämndlysten, självgod och full av dubbelmoral. Hennes funderingar på förlåtelse gör mig nästan förbannad. Hon blev ju själv förlåten för att ha dödat en av sina bästa vänner. Tobias förlorar en hel del på att få en egen röst. Han framstår mest som naiv och dumdristig, jag tycker inte alls att hans reaktioner stämmer överens med den personlighet jag uppfattat att han har.

Tris och Tobias relation ger mig som vanligt nästan kräkkänslor. Det är ett förhållande som går ut på att antingen hångla eller gräla, inget där emellan. Destruktivt och inte ett dugg sunt. Då är Tris relation med brodern Caleb mycket intressantare och den som berör mig mest. Kanske främst för att jag inte ens kan föreställa mig hur det skulle vara att vara ovän med ett syskon.

Temat, eller själva "förklaringen" är väldigt intressant och något som jag inte alls har speciellt svårt att tro på. Det där med "defekta" och "rena" gener är tänkvärt och alternativa sanningar är ju i allra högsta grad aktuellt. Jag kan se en hel del likheter i den verkliga världen, både förr och nu. Människor förnekar sig aldrig.

Mittendelen var en aning seg och jag funderade länge på att sätta 3,5 i betyg, men det otroligt modiga slutet gör att det höjs till 4. Jag gillar verkligen att Veronica Roth har modet att göra oväntade och drastiska saker med sina karaktärer och vågar nog påstå att det är speciellt sällsynt i ungdomsböcker. Personligen tycker jag att det höjer trovärdighetsfaktorn och det gör också att jag minns hur allt slutar. Nu ska jag bara se filmen också och jag är nästan beredd att slå vad om att den inte slutar likadant.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 273 betyg).
Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 645 117 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Allegiant: C.R.M. Nilsson, Bokhuset och Lottens bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 21 april 2017

Du milde tid så mycket nytt och spännande!

Förra veckan var rena lyckoruset var gäller bokpaket.

Först dök Nomadplaneten av Emanuel Blume upp. En science fiction, svensk och debut. Det är ju nästan som ett Kinder-ägg :) Den låter väldigt spännande. Tack till författaren!

Dagen efter dök Kolibri av Kati Hiekkapelto upp. Detta är en finsk deckare och första delen om kriminalpolisen Anna Fekete. Finskt läser jag alldeles för lite av så det här blir spännande. Tack till Modernista!

Sist kom en liten överraskning i form av Ung kvinna saknad av Claire Douglas. Den vet jag absolut ingenting om och tyvärr finns den inte på förlagets hemsida. Enligt baksidan så utspelar den sig i alla fall i England och det verkar vara något thrilleraktigt. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

torsdag 20 april 2017

Helgfrågan v 16 (20 - 23 april)

Mia har startat upp Helgfrågan och för en gångs skull så svarar jag på den redan på torsdagskvällen.

Veckans fråga är: Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Jodå, jag är ju med både Facebook och Instagram. Facebook är mest för syns skull så det räknar jag faktiskt inte. Instagram däremot, där följs mängder av författare. Jag kan börja med att svara på varför: Jag har ingen aning, det är helt enkelt kul att se vad de hittar på.

Detta är bara några av de jag följer, orkar inte ta med alla och dessa är speciella. Gemensamt för dem är att de bjuder väldigt mycket på sig själva.

@asahellberg - Åsa Hellberg, hennes katt är så fin :)
@charlottecederlund - Charlotte Cederlund, författare från Lund :)
@mattiasedvardssonforf - Mattias Edvardsson, ännu en författare från Lund :)
@backmansk - Fredrik Backman, här är väl kommentarer överflödiga :)

Själv heter jag @bokforingenligtmonika om någon är intresserad.

Hett i hyllan #88

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tydligen köpte jag massor av böcker i början av december 2013 för där håller vi fortfarande till.
Jag har alltid, i stort sett (han kan bli lite väl plump och vulgär ibland), gillat Jonas Gardell, men jag hade inte läst någon av hans böcker. Tills Fiktiviteter hade en Gardellördag i februari 2012. Till den läste jag En komikers uppväxt och blev alldeles knockad. Det tog ett tag, men sedan köpte jag andra delen i detta som tydligen är en serie, Ett ufo gör entré. Det finns en tredje del också, men den har jag inte. Än. Dessvärre verkar den vara slut... Kanske är det dags att ge sig ut och jaga upp Jenny, då skulle jag kunna ta med de här böckerna i min Finish That Series-utmaning. Det tål att funderas på.

I alla fall... i Ett ufo gör entré befinner vi oss i brytpunkten 70-/80-tal. Den bästa tiden i mitt liv. Så här står det på baksidan:
Vi återvänder till Juha och Jenny och de andra barnen i Sävbyholm, som vi lärde känna i En komikers uppväxt. 70-tal är på väg att bli 80-tal. Det är kärnkraftsdebattens år, discots och John Travoltas år, punkens och Sex Pistols år. Nu är de 15 år gamla och går snart ut grundskolan. Man åtrår allt som är vuxet, erövrar vuxenvärlden bit för bit: går med en kondom väl synlig för att andra ska tro att man gjort det, smygröker bakom gymnastiksalen, super sig medvetslös på ff-fester och ljuger sig blå om sina sexuella bravader. Man klär ut sig för att likna alla andra, men man kan också klä ut sig för att likna sig själv, för att komma sig själv på spåren.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 19 april 2017

"Inferno" av Dan Brown

Författare: Dan Brown
Titel: Inferno
Genre: Thriller
Antal sidor: 541
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Inferno
Översättare: Lena Karlin, Peter Samuelsson
Serie: Robert Langdon 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 april 2017




Första meningen: Jag är Skuggan.

Baksidetext
Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, vaknar mitt i natten i en sjukhussäng med blixtrande huvudvärk. Han har ingen aning om var han befinner sig, inte heller vad som hänt honom de senaste dygnen. Bara några timmar senare utsätts han för ett attentat och tvingas fly handlöst tillsammans med kvinnan som vårdat honom, Sienna Brooks. I sin kavaj upptäcker han ett oroväckande föremål.

Allteftersom Langdon börjar förstå vad som hänt växer en bild av ett fruktansvärt hot fram - skapat av ett geni vars fixering vid världens undergång bara kan mäta sig med hans kärlek til ett av de mest fascinerande litterära mästerverken som någonsin skrivits - Dantes mörka poem Helvetet.

Under en vild jakt genom Florens myllrande och historiefyllda gator, palats och lönngångar inser Langdon att han i en kamp mot klockan är tvungen att lösa de gåtor som det mystiska föremålet innehåller - innan ett inferno utbryter...

Min kommentar
Jag har väl haft lite blandade känslor för Dan Browns tidigare böcker, allt från andlöst spännande till lite långrandigt. Den här placerar sig lite över mittenskiktet, men det kan bero på att jag har varit på de flesta av de platser som beskrivs så detaljerat i boken. Det enda som grämer mig är att jag till slut inte tog med mig Inferno när jag gjorde den där resan till både Florens och Venedig. Den här turistguiden hade varit ovärderlig.

Min allra första invändning, som kommer alldeles i början av läsningen, är det märkliga i att professor Langdon alltid får sällskap av sällsamt vackra och helt osannolikt intelligenta kvinnor. Inferno är inget undantag. Ungefär i samma andetag blir jag imponerad över Langdons läkkött, han höll på att dö, i stort sett, på morgonen och vid lunchtid springer han runt i Florens som om ingenting har hänt. Detta får dock sin förklaring i slutet.

Jag har måhända inte så höga krav på karaktärer, för jag kan nog köpa de flesta här, även om jag inte alltid förstår de val de gör. Vad som stör mig är att man, från början, inte fick veta namnet på det grönögda geniet och vem var egentligen profossen?

Miljöerna är helt magiska och jag känner igen det mesta, men jag kan inte låta bli att fräscha upp minnet med foton jag tog. När gänget dessutom sätter sig på Silverpilen mellan Florens och Venedig, precis som jag, så är det som att jag är med där. Jag kan lätt föreställa mig att det kan bli för mycket babbel om byggnader, konstverk, historiska händelser och Dante, men för mig är det som att göra resan en gång till.

Själva temat är väldigt intressant. Bara om man blundar och är i förnekelse så är inte överbefolkningen ett problem och det galna geniet har ju rätt i sak. Hans lösning på det hela kan man tycka vad man vill om, men jag tycker den är ganska fiffig och faktiskt osedvanligt human i sin slumpmässighet.

Tempot är för det mesta angenämt högt, förutom när Langdon tar sig tid att beundra olika byggnader/konstverk. För någon vecka sedan så diskuterade bokbloggarvärlden huruvida research var viktig och hur mycket man egentligen ska ta med av den. Om man vill vara lite elak så skulle man kunna kalla Inferno för ett praktexempel på när det blir för mycket. I övrigt känner jag igen Dan Browns stil, som består av många, många upprepningar, vilket jag tycker är mer än en aning tröttsamt. Här finns också så många turer och vändningar att jag tror att författaren själv blev förvirrad och jag är högst tveksam till om allt verkligen gick ihop på slutet. Till exempel, om man inte har sitt pass, hur kan man då kunna sitt passnummer? Finns det verkligen folk som kan det utantill? Högst tveksamt. Och Robert Langdon som är så smart, han borde väl veta att Röda Korsets flagga inte alls är likadan som Schweiz flagga, utan en inverterad version av den.

Det kommer ju en ny bok i den här serien i oktober, på engelska och det lär väl inte dröja jättelänge innan den översätts. Naturligtvis kommer jag att läsa även den. Men nu ska jag först se filmen Inferno också.

För den som tycker det är intressant så filmade jag lite när "Dante" läser ur Inferno, på plats i Florens.


Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 635 betyg).
Goodreads hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 330 729 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Inferno: Bokgalleriet, Tidningsida och Skuggornas bibliotek.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 18 april 2017

Från A till Ö: A - Allvarlig

A - Allvarlig. En bok du tog på allvar.
En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.

Ja, det finns ju en del, faktiskt. Många böcker har fått mig att börja fundera på både det ena och det andra. Det finns dock en som, förklädd till deckare, fullkomligt knockade mig och verkligen fick mig att grubbla och reflektera.

Bilden är länkad till mitt inlägg.
Barn 44 av Tom Rob Smith

måndag 17 april 2017

Film: Kvinnan på tåget

Titel: Kvinnan på tåget
Originaltitel: The girl on the train
Genre: Thriller
Regissör: Tate Taylor
Manus: Erin Cressida Wilson, Paula Hawkins (bok)
Skådespelare: Emily Blunt, Haley Bennett, Rebecca Ferguson, Justin Theroux, Luke Evans
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 112 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 24 mars 2017





Handling
Rachel är i sorg efter sin skilsmässa. Varje dag spenderar gör hon sin dagliga pendeltågsresa, där fantiserar hon om det tillsynes perfekta paret som bor i ett hus som tåget passerar varje dag. En morgon ser hon någonting chockerande hända utanför tågfönstret. Det kommer att förändra allt.

Min kommentar
Den här boken läste jag för nästan två år sedan och jag gillade den, mycket, även om jag kanske inte hyllade den som många andra. När jag såg att den skulle bli film så bestämde jag mig för att jag måste se den och jag hängde på låset när den släpptes på blu-ray.

Även i filmen får vi följa de tre kvinnorna och även här blir det lite rörigt i början. Bytena av både tid och person var väldigt otydliga och gjorde det onödigt svårt att hänga med. I början blev jag mest förvirrad över mängden amerikaner i England, innan jag till slut fattade att hela miljön blivit flyttad till USA. Jag skulle nästan vilja påstå att, som vanligt, så blir det inte lika mörkt, dystert och sunkigt när vi förflyttar oss över Atlanten. Här är det snygga människor i en snygg värld. Hela den ångestfyllda känslan från boken är borta och jag blir inte alls lika berörd av vare sig Rachels öde eller något annat.

Rachel är inte alls lika osympatisk och nersupen som jag förväntade mig och Emily Blunt är alldeles för vacker, hel och ren för att jag ska tro på henne, förutom det så gör hon det bra. Rebecca Ferguson är också bra och gör det bästa med det hon får att jobba med.

Jag tyckte inte att det var lika tydligt vem som var skyldig i filmen och sambon gissade fel. Det är trots allt en bra film och kanske är den bättre om man inte läst boken. Mitt tips blir ändå att läsa boken i stället.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 469 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 91 276 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 16 april 2017

Smakebit på søndag: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag vet inte om Mari lägger ut någon smakebit i dag, det är ju ändå helg och inget är som det brukar, men jag har inget bättre för mig och kör ändå 😁

Igår morse började jag läsa Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald. Den handlar om böcker. Det är ingen deckare, för i motsats till "alla andra" så är det väldigt sällan som jag lyckas pricka in "krim" till påsk. Vilket nog får anses vara en bedrift, eftersom nästan hälften av allt jag läser är renodlade deckare. Nåja, vi gör väl ett försök till nästa år igen 😳

Min smakebit är från sida 35.
Att läsa böcker var ingen dålig tillvaro, men på sistone hade Sara börjat undra om det var särskilt mycket... liv. Det var när hon hade fått reda på att Josephssons skulle stänga som tankarna hade kommit, och hon hade chockats av deras intensitet. Som om sjutton år av hennes liv försvann med bokhandeln, som om allt hon någonsin hade varit fanns i de gråvita bokhyllorna i en dammig butik, i människor som köpte fyra-för-tre-pocket på somrarna och vad-som-helst-som-var-glansigt-och-inbundet till jul.

lördag 15 april 2017

"Kall, kall jord" av Adrian McKinty

Författare: Adrian McKinty
Titel: Kall, kall jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The cold cold ground
Översättare: Nils Larsson
Serie: Sean Duffy 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 mars 2017




Första meningen: Oroligheterna hade antagit ett slags egen skönhet nu.

Baksidetext
Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergus. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv.

På ytan tycks ingenting förena de två fallen. Men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. Medan bomber exploderar och paramilitära organisationer sätter skräck i samhället under konflikten i Nordirland går Duffy allt djupare in i fallet.

Sean har löst sex mord under sin karriär, men har hittills aldrig lyckats ställa någon av gärningsmännen inför rätta. Den här gången är han fast besluten om att någon ska få betala...

Min kommentar
Egentligen vet jag inte vad det var med den här boken som lockade mig när jag hittade den bland de kommande släppen. Att den utspelar sig i Nordirland hjälpte nog till, att det dessutom var en tidsresa tillbaka till 80-talet spelade nog också roll. Dessutom är det första delen i en serie och sådana lockar nästan alltid.

Jag är så gammal att jag minns konflikten i Nordirland och även om jag inte var så insatt så har jag ganska starka minnesbilder av bomber och massor av soldater. Efter att ha läst den här boken kan jag (nästan) föreställa mig hur det måste ha varit att leva och bo där då. Tänk dig att höra skottlossning och briserande bomber mest varje dag, att störas av överflygande helikoptrar på nätterna, att behöva kravallutrustning och k-pistar när du ska till vissa områden och att vara tvungen att kolla under din bil innan du kör iväg med den, varje gång, så det inte sitter en bomb där. Det känns nästan som att jag är där.

Det tog inte speciellt många sidor för mig att inse att den där Sean Duffy, honom gillar jag. Han tar sig visserligen ofta en vodkadrink (vem skulle inte det under de omständigheterna), men han är långtifrån alkoholist. Han är en riktig tuffing, när det behövs och gillar inredning samt kan känna igen en opera genom att läsa noter och nynna den. Dessutom har han humor. Vi kan väl fastställa redan nu att mer behövs det inte för min del. Att han kallar den kvinnliga rättsläkaren för "lilla vän" får mig att dra efter andan, först, men sedan undrar jag om det helt enkelt är ett av de där uttrycken som britter gärna kastar omkring sig. Till alla.

Sean Duffys kollegor kan man nog säga mycket om, de är hyfsat inkompetenta (det gäller även för övriga vakter och även politiker) och verkar inte ha något egentligt hum om hur man beter sig på en brottsplats. De verkar lite slöa, men framför allt resignerade efter decennier av strider. Styrkan i boken är nog ändå att de är sympatiska, men framför allt så verkar de faktiskt trivas på jobbet och med varandra.

Tidsmarkörerna är många och gäller både film, böcker och musik. Jag älskar fortfarande 80-talet så den här boken är lite av en nostalgitripp för mig. Till och med det att kapitlen har rubriker är så 80-tal.

Kapitlen är långa och det finns nästan inga naturliga ställen att pausa på i dem, vilket gör det lite jobbigt att läsa. Det blir helt enkelt mindre läst, eftersom man inte alltid hinner ett kapitel till. Karaktärerna är många, men jag har inga egentliga problem att hålla isär dem. Det skulle vara två eller tre av de övriga poliserna då, de har ganska lika namn. Förkortningarna är extremt många, det är DUP, RUC, IRA, UDB, UDA, UVF, UFF, FRU, UDR och jag kan inte ens hälften av dem, men det behövde man faktiskt inte.

Jag hoppas verkligen att fler böcker i den här serien översätts (det har kommit ytterligare fem på engelska) för jag vill absolut läsa mer om Sean Duffy.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,5 och genomsnittet 2,8 (beräknat på 5 betyg).
Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 4 366 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Kall, kall jord: Fru E:s böcker, Midnatts ord och Johannas deckarhörna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 14 april 2017

Bokbloggsjerka 14 – 17 april

Fredag! Vi kör väl på med Annikas bokbloggsjerkan.

Veckans fråga: Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Jag har ju en svår allergi mot alla typer av ordbajseri så jag håller verkligen med. Att skriva långt och urskillningslöst kan nog många, men att koka ner den där texten till bara väsentligheter, det måste vara svårt. Det är därför jag ofta blir så imponerad över novellförfattarna. På väldigt få sidor så berättar de faktiskt en hel historia.

Det är inte många böcker som behöver vara tegelstenar och för de flesta gäller väl att något hundratal sidor hade kunnat redigeras bort, men det finns ju en hel hög som kan det där med att berätta kort också. Som till exempel Elly Griffiths och Arnaldur Indriðason. Deras böcker ligger konstant runt 300 sidor och de är väldigt bra.

Med tanke på att min favoritförfattare väldigt ofta skriver tegelstenar så är ju detta lite som att svära i kyrkan, men Stephen King kan faktiskt skriva kort också. Tro det eller ej.
Glad Påsk!

Helgfrågan v 15 (13 - 16 april)

Mia har startat upp Helgfrågan för att vi ska få helg på riktigt och trots att jerkan är tillbaka igen så fortsätter vi väl.

Veckans fråga är: Läser du deckare vid påsk? Har du läst något nytt fräscht på deckarfronten på sista tiden?

Ja, det är ju påsk nu. Jag läser ju deckare jämnt, men tydligen inte till påsk, vilket faktiskt är helt omedvetet. När resten av bokvärlden (lätt överdrift gissar jag) läser påskekrim så läser jag något helt annat. Jag förstår inte hur detta går till och det händer varenda år.

Jag har väl egentligen inte läst något riktigt nytt och fräscht den senaste tiden, men jag kan ju berätta vad jag ska läsa sedan. När påsken är över 😕

Om två böcker ligger det ett flertal deckare överst i läshögen. Bland annat Fällan av Melanie Raabe, Ett långt spår av blod av Mason Cross, En sax i hjärtat av Marie Bengt och Efter din död av Eva Dolan.

Hoppas ni andra får mycket nöje av era påskekrim. Själv tänker jag ägna mig åt en feelgood 😊
Glad Påsk!

torsdag 13 april 2017

Hett i hyllan #87

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi befinner oss fortfarande i början av december 2013, året då jag köpte högvis med böcker.
Tänk vad tiden går! I december 2012 läste jag Bläckhjärta av Cornelia Funke och tyckte den var riktigt bra. Trots en ganska hemsk översättning. Nu har det alltså gått över fyra år sedan dess och Bläckmagi är fortfarande oläst. Nu köpte jag ju den visserligen inte förrän ett år efter att jag hade läst första boken, men ändå.

Det tar kanske emot för att boken är så tjock (665 sidor) och att jag har den i pocketutgåva, vilket förmodligen betyder att texten är så liten, så liten. Borde jag ta med den i min Finish That Series-utmaning? Men jag har ju faktiskt inte tredje och sista delen. Jösses, vilka svåra beslut man måste fatta som boknörd.

Så här står det i alla fall på baksidan:
Den unga flickan Meggie läser över sig själv och sin vän Farid till en förtrollad värld för att hon ska få se den fantasifulla värld där hennes mamma Resa varit under flera år.

Meggies föräldrar, Mo och Resa, blir förtvivlade över att hon gett sig av, och de beger sig efter henne för att få hem henne till sin värld igen. Men svårigheter dyker upp och de hittar inte varandra. Konflikter uppstår i Bläckvärlden. Kommer de någonsin att hitta varandra levande?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 12 april 2017

"Sanning och skvaller" av Curtis Sittenfeld

Författare: Curtis Sittenfeld
Titel: Sanning och skvaller
Genre: Drama
Antal sidor: 460
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eligible
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 mars 2017




Första meningen: Långt innan Chip Bingley kom till Cincinnati visste alla att han var ute efter en fru.

Baksidetext
Liz skriver för ett livsstilsmagasin och bor tillsammans med sin yogande syster Jane i New York. Men när deras far får hälsoproblem återvänder de till barndomshemmet i Cincinnati, och finner det stora Tudor-huset förfallet, och resten av familjen i en förvirrad röra. De yngsta systrarna Kitty och Lydia bryr sig mer om sina CrossFit-pass och Paleo-dieter än att skaffa jobb, och mellansystern Mary håller som bäst på med sin tredje magisterexamen och lämnar knappt sitt rum, med undantag för de mystiska tisdagsutflykterna som hon inte vill diskutera med någon. Mrs Bennet är lika neurotisk och påfrestande som alltid och försöker desperat hitta en lämplig giftaskandidat till Jane, vars fyrtioårsdag är i snabbt annalkande.

Så gör Chip Bingley, den nyinflyttade snygge läkaren som varit med i senaste säsongen av dokusåpan Singel söker kärleken, entré. Chip fattar genast tycke för Jane, medan Liz inte alls finner kirurgen Fitzwilliam Darcy lika charmerande. Spelet kan börja.

Min kommentar
Jag är inte längre jätteglad i de där gamla klassikerna, dem försökte jag bocka av för 25-30 år sedan och rent krasst tycker jag nog att de gör sig bättre på film än i bok. Ändå tvekade jag inte länge när jag fick erbjudande att läsa den här boken, som ju är en moderniserad version av Jane Austens Stolthet och fördom. Det här inlägget är skrivet utan att för ett ögonblick referera till originalet. En re-make ska vara så bra att den kan stå på egna ben.

Det är riktigt svårt för mig att komma in i boken, en av anledningarna är alla karaktärer som dyker upp. De är på tok för många på en gång och väldigt gärna med något obskyrt släktskap. Språket känns krystat och så även dialogerna. För att inte tala om problemen med att få fem döttrar bortgifta. Det blir helt enkelt för tramsigt och påminner ibland om en dålig buskis. Jag har svårt att få ihop tiden också, vid något tillfälle trodde jag att högst några dagar hade gått, men då hade tre veckor passerat.

Jag tycker inte om någon av karaktärerna i den här boken, men det kanske är meningen. Eller jo, pappa Bennet älskar jag. Hans lite cyniska inställning till livet kan jag relatera till. Mamma Bennet, ja, jag finner inga ord för att beskriva henne. Det enda jag kan säga är att hade jag haft en sådan mor så skulle jag aldrig ha hälsat på. Liz är minsann inte långt efter. Hon är helt osannolik, lägger sig i precis överallt och är snabb att dra slutsatser. Hon är sin mor. Bara en aning mindre fördomsfull. Darcy... vi kan väl låta det stanna vid att jag ser Colin Firth framför mig varje gång han nämns.

Själva moderniseringen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om, om detta är modern tid så är denna verklighet väldigt långt bort från min egen. Bara i den här relativt lilla familjen finns alla moderna företeelser och allt avhandlas; dokusåpor, transpersoner, ätstörningar, dieter, shopaholics, insemination, homosexualitet, rätten att skaffa barn respektive låta bli, rätten att förbli själv, fördomar, den andra kvinnan... allt. För mig är detta alldeles för PK och i vissa avseenden för tillrättalagt och det är på tok för mycket att klämma in i en enda bok.

Ändå kan jag inte sluta läsa. Och trots att jag faktiskt inte gillar någon av dem så blir jag intresserad av hur det ska gå för dem. Trots tramsigheten så fnissar jag till och med ibland, givetvis sker det när det händer något som jag kan relatera till. Det händer inte alltför ofta, men när det gör det så blir det kul på riktigt.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 32 betyg).
Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 39 802 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sanning och skvaller: Carolina läser, Västmanländskans bokblogg och Fantastiska berättelser.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 11 april 2017

Veckoutmaning: Tidsresor och framtid

Veckans utmaning på Kulturkollo: Tid.

Vilken är din bästa bok, film, tavla eller tv-serie som på något sätt behandlar temat tid?

Ojdå, det här blir ju svårt. Jag älskar tidsresor, av alla sorter. Vi tar väl lite av var då?

Den bästa bok jag läst om tidsresor, ja, det får ju bli 22/11 1963 av Stephen King. Av datumet kan man kanske gissa att den har något med mordet på John F Kennedy att göra och jo, det är rätt.

Jag funderade ganska länge över den bästa filmen, svaret var ju alldeles för uppenbart... Det blir en hel trilogi: Tillbaka till framtiden. Helt fantastiskt bra och roliga filmer och jag blir alldeles yr i huvudet av alla tidsparadoxer och gud vet allt.

Tv-serie blir lite jobbigt, men jag får nog välja Wayward Pines. Där kan man snacka om resa i tiden.

Som en bonus tar jag med en novell, eller kortroman, av Fredrik Backman, Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. Ett tag kunde man läsa den gratis på hans blogg, men den verkar inte ligga kvar där längre. I stället släpps den som bok nästa månad. Den är så fin, sorglig och hoppfull som bara Fredrik Backman kan skriva.

Tematrio - Påskekrim

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur.

Varje år blir jag lika förvånad när det visar sig att jag, som läser deckare året runt, lyckas med att inte läsa deckare till påsk. Det är mycket märkligt, men ändock sant och helt omedvetet. Det hindrar ju inte mig från att ha favoritdeckare, förstås.

Eftersom Lyran själv har med en av mina favoriter (Håkan Nesser) så väljer jag tre andra, men jag håller mig inom Sverige och jag väljer författare så blir det lite enklare.

1. Arne Dahls serie om A-gruppen är bland det bästa jag läst och jag har hört att hans nya serie är helt fantastisk. Däremot kan man nog hoppa över serien om Opcop.

2. Åsa Larsson är en av väldigt få författare som inte får mig att rynka på näsan över alla miljöbeskrivningar. I stället vill jag bara ha mer. Jag väntar otåligt på sjätte och sista delen om Rebecka Martinsson.

3. Kristina Ohlsson lyckas även hon med något som är ovanligt, för mig. Jag tröttnar inte på att läsa om karaktärernas privatliv och hon är klurig som få. Serien om Fredrika Bergman kan man kanske inte kalla mysdeckare, men den är inte lika hårdkokt som böckerna om Martin Benner.

Från A till Ö-taggen

Nu var det ju evigheter sedan som den här taggen hoppade runt i bokbloggosfären, men jag gav mig aldrig på den (och inte blev jag taggad heller 😢). Nu känner jag att det kan vara dags att börja... De här inläggen kommer att dyka upp som spridda skurar och inte alls på något planerat/strukturerat sätt. Förmodligen kommer det att ta, minst, resten av 2017 att ta sig igenom den här listan. Som jag först hittade på Nellons bokblogg, i augusti 2015.

Följande punkter kommer att avhandlas:
A - Allvarlig. En bok du tog på allvar.
En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.

B - Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.
Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.

C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

D - Dramatik. En väldigt dramatisk bok.
Kärlekstrianglar, familjedrama, livsfarliga situationer. Dramatiken i den här boken gjorde det svårt för dig att lägga ner den.

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.

F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

G - Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.

H - Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

J - Jul. En bok som bör läsas när det snöar.
Marken där ute är täckt av snö och du vill inget hellre än att krypa upp i soffan där inne och läsa om boken.

K - Klocka. En bok om tidsresor.
Det kan vara framåt eller bakåt i tiden. Vad föredrar du?

L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.
Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan h*n vara så smart?

M - Mörk. En bok med mörka toner.
Det är inte Fifty Shades of Grey vi snackar om här. Nej, den här boken hade inte kunnat bli mörkare ens om du läste den på natten. Skräck, sorg, ilska. Den här boken levererar.

N - Nostalgi. En bok du läste som barn.
Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga "Meh" och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

P - Papegoja. En bok du känner härmade en annan.
Du känner att författaren var starkt inspirerad av en annan mer känd bok när du läste den här boken.

Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.
Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.

R - Rekommendation. Den bok du senast blev rekommenderad.
Hade ingen sagt åt dig att läsa den här boken hade du förmodligen knappt tittat på den.

S - Spoiler. En bok du blev spoilad om slutet på.
Argh, det är så frustrerande! Vilken bok blev du mest spoilad på?

T - Trend. En boktrend du vill upplysa.
Böcker, speciellt ungdomsböcker, har gått igenom en massa trender. Ett år är det vampyrer, det andra är det sjöjungfrur. Vilken trend föredrog du?

U - Ungdom. En ungdomsbok du avgudar.
Hinduismen har tusentals gudar. Det finns tusentals ungdomsböcker i världen. Vilken ungdomsbok avgudar du mest?

V - Verklighet. En bok utan övernaturliga inslag.
Här finns inget av varken övernaturliga varelser, gömda kungadömen eller magi. Vilken är den bästa och mest verklighetstrogna bok du har läst?

W - Whisky. Vad är din smak när det kommer till böcker?
Vissa gillar whisky, andra föredrar jordgubbssaft när de sitter framför en varm brasa i sin stora herrgård (om man nu har en sådan, jag har klarat mig lika bra utan). Vilken genre i böcker är din smak?

X - Xylofon. En barnslig bok.
Xylofonen känns lite barnslig för många. Vilken bok/ungdomsbok känner du var för barnslig för dig?

Y - Ynkrygg. En feg karaktär.
Det finns många fega karaktärer i bokvärlden, men den här toppar listan. Vem är den största ynkryggen du har stött på i en bok?

Z - Zebra. En karaktär du inte visste var god eller ond.
Är h*n verkligen så ond eller god som h*n utger sig för att vara? En karaktär du var osäker på vilken sida tillhörde. Alternativt en karaktär som visade sig inte vara på den sida du först trodde.

Å - Ålder. En bok som utspelar sig för minst hundra år sedan.
Titanic, Jorden är platt, vikingaskepp, upptäckten av elden eller ännu längre tillbaka i tiden. Vilken är den bästa bok du har läst som utspelar sig för minst hundra år sedan? Notera att tidsresor från vår tid bakåt inte gills.

Ä - Ärvd. En bok du läste efter att dina föräldrar läste den.
En av dina föräldrar rekommenderade den här boken till dig efter att de själva läst den. Vad tyckte du själv om den?

Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.

måndag 10 april 2017

TV-serie: Wayward Pines - Säsong 2

Titel: Wayward Pines
Originaltitel: Wayward Pines
Genre: Science fiction
Skapad av: Chad Hodge
Skådespelare: Jason Patric, Nimrat Kaur, Tom Stevens, Kacey Rohl, Djimon Hounsou
Premiär: 2016-05-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på TiVo mars 2017






Handling
Tre år har gått sedan händelserna i första säsongen. Första Generationen har tagit ett järngrepp över staden, med Jason Higgins och Kerry Campbell i spetsen. Motståndet fortsätter att pyra under ytan. Abbiesarna håller till utanför stängslet och pressar stadens invånare bara genom sin blotta närvaro. Bakgrunden till alltihop blir mer och mer klar.

Min kommentar
Efter vi hade sett första säsongen av Wayward Pines, för nästan exakt ett år sedan, så var det inte klart om det skulle komma en andra säsong. Jag har väntat, men inte riktigt haft koll. Om det inte hade varit för att jag hade ställt in TiVo-boxen på serieinspelning så hade vi faktiskt missat det helt och hållet.

Som vanligt så ställer minnet till problem, trots att första avsnittet börjar med en riktigt bra resumé så har jag svårt att komma ihåg. Tack och lov för min spoiler från förra säsongen, den hjälpte också till.

I de första avsnitten är tempot så högt att vi faktiskt ser flera avsnitt på raken, det går liksom inte att lämna utan att få svar. Halvvägs in i säsongen så känns det lite som att serien byter riktning och det där mystiska försvinner helt och hållet. Några avsnitt där i mitten är väldigt långsamma och förklarande och jag tappar nästan intresset. Men bara nästan. Abbiesarna får en betydligt större roll och de är ganska läskiga. Sambon drömde till och med mardrömmar om dem.

Jag tycker det är synd att inriktningen skiftar, det slutar liksom kittla fantasin och plötsligt får jag väldigt svårt att få ihop det här med 2000 år och telefonsamtalen i säsong 1. Ett tag funderade jag på om jag kanske borde se om den för att kolla, eller eventuellt läsa böckerna (som hade den goda smaken att sluta där första säsongen slutade).

Jag vet inte om det är meningen, men jag kommer flera gånger att tänka på SS när Första Generationen kommer på tal och det beror inte bara på uniformerna. Jag brukar verkligen inte vara hämndlysten, men somliga får vad de förtjänar. Och hela galna-geniet grejen får mig bara att bli trött. Även goda föresatser kan slå fel och man strular inte med evolutionen.

Än en gång är vi i den där situationen att vi inte vet om det kommer en tredje säsong, men om det gör det så... [spoiler]Det visar sig att Jason är Kerrys son, från innan de blev nedfrysta. Kerry dödar Jason, av misstag, i ett bråk. Innan Jason dör har han beordrat evakuering av staden eftersom tusentals abbiesar står utanför stängslet beredda att anfalla, eller rättare sagt, alla ska frysas in för att sova i x antal år. Problemet är att kapslarna inte räcker. Första Generationen prioriteras. Theo, den nye doktorn, planerar att smitta sig med tre olika virus för att sedan gå ut och bli uppäten. I stället blir det Kerry som gör det. Sista klippet är från någon gång långt in i framtiden, gissar jag, en abby, som ser betydligt mer mänsklig ut än de vi sett, sitter med en bebis i famnen. Bebisen både låter som och ser ut som en människa.[/spoiler]



IMDb hade hela serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 42 720 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien verkar inte kunna köpas, än.

Film: The Danish Girl

Titel: The Danish Girl
Originaltitel: The Danish Girl
Genre: Drama
Regissör: Tom Hooper
Manus: Lucinda Coxon
Skådespelare: Alicia Vikander, Eddie Redmayne, Matthias Schoenaerts, Amber Heard, Ben Whishaw
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på TV 19 mars 2017





Handling
Året är 1926 och i Köpenhamn bor konstnärsparet Einar och Gerda. Einar är känd för sina landskapsmålningar och Gerda för sina porträtt. Deras äktenskap är starkt och kärleksfullt, om än en aning kryddlöst.

Bristen på dramatik undanröjs dock med besked den dag då Gerda ber sin make ersätta en kvinnlig modell i ett porträtt hon snabbt måste få klart. Einars upplevelse av att bära klänning inleder en inre transformation, och hon inser att livet som Lili är ett uttryck för hennes äkta jag.

Min kommentar
Man skulle nog kunna säga att jag följer Alicia Vikanders framfart på vita duken och jag ville gärna se The Danish Girl, bara för att hon är med. I övrigt kändes det inte riktigt som min typ av film så jag kände inget behov av att äga den. Därför blev jag glad när jag äntligen lyckades hitta en passande tid i tablån.

I början var jag så otroligt berörd och kunde verkligen leva mig in i både Gerdas och Einar/Lilis kval. Men så är det ju det där med sentimentalitet och att dra ut på saker och ting. Efter en timme, ungefär, blev det bara för mycket för mig och jag kände att jag inte längre orkade känna så mycket. Mitt stora problem är nog ändå Eddie Redmaynes riktigt creepy leende, det är som hämtat direkt ur en skräckfilm och jag får rysningar (inte av vällust) av det. Och han bränner av det ofta. Detta och filmens längd, nästan två timmar, förstör det mesta.

Filmens styrka, tycker jag, ligger i att den fokuserar lika mycket på Einar, som inser att han egentligen är en kvinna, som på Gerda, som helt oväntat drabbas av det. Men det är också detta som gör att jag nog stänger av litegrann, jag klarar inte så mycket dubbla känslor. Det blir liksom system overload i min hjärna.

Det ligger ju en sann historia bakom den här filmen och jag vet inte hur väl den följer verkligheten (hittade så klart en del som kanske var lite oklart i filmen när jag googlade), men att göra det Lili gjorde, speciellt på 1920-talet, är helt osannolikt modigt. Samtidigt så är det ju kanske inget val man egentligen har.

Alicia Vikander är, som vanligt, strålande och hade det inte varit för Eddie Redmaynes leende så tror jag att jag hade tyckt att även han var briljant. Inga andra karaktärer spelar egentligen någon roll i den här filmen.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 572 betyg).
IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 107 369 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.