onsdag 26 juli 2017

"Nätter i Reykjavík" av Arnaldur Indriðason

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Nätter i Reykjavík
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 262
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Reykjavíkurnætur
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 11
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2017




Första meningen: Pojkarna petade på den gröna jackan som stack upp över vattenytan.

Baksidetext
Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit sin polisexamen och jobbet i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats drunknad i ett dike. Ingen tycks bry sig om vad som har hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som hänt kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld.

Min kommentar
I denna elfte del om den isländska polisen så fortsätter vi på tråden från Den stora matchen, där Erlendur dyker upp alldeles i slutet, som nybakad ordningspolis. De här böckerna har snabbt blivit lite av favoriter, det är något speciellt med det isländska, det mörka, långsamma och vemodiga. Den här boken är inget undantag.

Det har gått två år sedan slutet av förra boken och Erlendur jobbar mest natt, då han får ta hand om fyllon, uteliggare och trafikolyckor (ofta beroende på fylla). För mig känns det som att det är ovanligt mycket fylla och andra sociala problem för att vara en väldigt liten stad på 70-talet, men jag vet ju att Island länge hade ett speciellt förhållande till alkohol. Öl starkare än typ lättöl var till exempel förbjudet ändra fram till 1989. Erlendur är fortfarande bara ordningspolis, men på sin frihet driver han en egen utredning vilket betyder att vi oavbrutet springer runt på gatorna i Reykjavík. Flera gånger kände jag ett nästan obetvingligt behov av att öppna Google Maps för att följa med.

Erlendur är egentligen den enda det handlar om här, det dyker upp några andra också, men de befinner sig i periferin och är bara verktyg för att komma vidare. Två av hans kollegor får vi komma lite närmre, speciellt den ena som är helt såld på snabbmat, men har fått för sig att pizza är amerikanskt. Hela boken är full av tidsmarkörer från 70-talet, bland annat en liten blinkning till Sjöwall & Wahlöö, och det gillar jag. Erlendur har redan som ung den där tungsinta, grubblande personligheten, men han är lite mjukare och snällare, lite mer medmänsklig helt enkelt. Man får också veta hur han träffade Halldóra och nu förstår jag plötsligt hans osentimentala inställning till det som händer senare.

Jag upplever den här boken som mörkare än vanligt, vilket säkert beror på alla de där sociala problemen som hela tiden är närvarande. Som vanligt så är det ytterst sparsamt med blodiga detaljer, om det finns några alls, och det finns inte ens ett "nytt" lik. Det är oerhört långsamt, nästan snigeltempo, och det är en skön omväxling jämfört med andra deckare jag brukar läsa. Det mesta handlar om Erlendurs funderingar.

Det jag tycker skiljer Nätter i Reykjavík mot de övriga böckerna i serien är att det inte är samma flow som vanligt. Det är väldigt ryckigt berättat och ofta känns texten som stapelvara. Jag har också svårt att avgöra om saker som händer är tillbakablickar eller händer nu. Det som stör mig mest är dock alla märkliga reaktioner och dialoger. Ibland blir jag faktiskt illa berörd över hur underligt de beter sig. Kanske var det så på Island på 70-talet. Vad vet jag.

Boken slutar i alla fall med en blick på nästa fall som Erlendur tydligen ska privatutreda. Den ska jag ta och läsa snart.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 71 betyg).
Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 2 822 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Nätter i Reykjavík: Bokstunder, Bokdamen och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

8 kommentarer:

  1. Elfte boken... Jag läste första och tyckte inte den var så bra så det har inte blivit fler. Konstigt egentligen att jag inte gillade den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hans böcker är ju väldigt speciella och det är inte alltid de funkar, men jag är ju väldigt svag för miljön :)

      Radera
  2. mycket länge sedan jag läste Indridason trots att jag gillade de titlar jag läste

    SvaraRadera
  3. Läste den för inte så länge sedan och gillade! Men jag gillar nästan allt av Indridasson :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har en väldigt hög lägstanivå :)

      Radera
  4. Jag, som brukar uppskatta Inridasons böcker, tyckte inte alls om den här. Kom inte ens igenom den. Har liksom inget behov av att träffa Erlendur som ung och dessutom är det något med hur den är skriven som jag inte gillar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag ser nog denna som en av de sämre i serien. Det kändes knappt som samma författare.

      Radera