torsdag 23 mars 2017

Hett i hyllan #84

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu börjar 2013 närma sig slutet vad gäller inköpta böcker som fortfarande är olästa och vi har kommit till december.
Andreas Roman hör till mina favoritförfattare, efter tre lästa böcker. Vigilante köpte jag efter att jag redan kommit på att jag gillade honom, ändå är den fortfarande oläst. Visst är det konstigt hur det kan bli...

Den låter ju jättespännande, bara kolla:
Jag gav några snorungar stryk vid skolans busshållplats i dag, säger jag. Pappa slutar äta och tittar på mig. Mamma höjer ögonbrynen medan hon dricker. Malin får ur sig en kvävd fnissning.

Det är sant, fortsätter jag. Dom stod och knuffade runt en stackars kille, så jag stannade bilen och gav dom en omgång.

Det blir tyst runt middagsbordet. Sedan skrattar pappa högt, mamma ler lite och Malin bara skakar på huvudet. Inga skuggor skingras men vi börjar åtminstone småprata, även om det hela tiden känns spänt.

Marcus lever ett till synes lugnt liv med familj, flickvän och ett bra jobb. Men när hösten intar Göteborg är det något som börjar gro i honom, en irritation som blir allt svårare att hantera. Det är så många idioter som går lösa, så mycket meningslös förljugenhet och dumhet. När Marcus till slut låter fördämningarna brista och går till handling riskerar han att mista allt; familj, vänner och förhållande. Men han är inte ensam. I skuggorna anar han någon som med intresse följer hans framfart som självutnämnd Vigilante.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 22 mars 2017

Turnéstopp av Robert Warholm och Skam

Bland oss bokbloggare finns inte bara "vanliga" bokälskare, där döljer sig också en och annan aspirerande författare. Och ibland ger de faktiskt ut böcker. Som Robert på Mina skrivna ord. Robert Warholm släpper i dagarna sin debutroman Skam och är ute på en veckas bloggturné. Idag besöker han min blogg.

Vad handlar din roman om?
Det är en kriminalroman i värmländsk 1800-talsmiljö. En ung kvinna hittas mördad i sitt eget hem. Länsmannen är väl inte den mest kompetente, och sikten grumlas av främlingsfientlighet.

Varför har du valt namnet Skam? Vill du anknyta till den norska TV-serien?
Jag bestämde faktiskt namnet innan någon hade hört talas om TV-serien. Skälet till namnet är att i en liten socken där alla känner alla vill man undvika att folk får anledning att skvallra om en. Och det finns en hel del som har skam- och skuldkänslor i den här boken. Det märks när man skrapar lite på ytan.

Hur kom du på idén till boken?
Boken baseras på ett autentiskt mordfall, men jag har skapat min egen historia och upplösningen blir en annan än i det verkliga fallet.

Kommer du att ge ut fler böcker?
Det kan du vara säker på!

Tack för besöket Robert och lycka till med boken!

"Järnblod" av Liza Marklund

Författare: Liza Marklund
Titel: Järnblod
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Annika Bengtzon 11
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2017




Första meningen: Detta var den sista kroppen.

Baksidetext
Annika Bengtzons syster Birgitta är försvunnen. Det sista livstecknet är ett sms - Annika, hjälp mig!

Kvällspressens papperstidning ser ut att gå i graven. Om det inte sker ett mirakel kommer chefredaktör Anders Schyman att gå till historien som den som lade ner den svenska journalistiken. Under tiden pågår en uppmärksammad rättegång om ett ytterst bestialiskt mord på en uteliggare.
Dagarna går och Birgitta kommer inte tillbaka. Hennes försvinnande innebär att Annika måste konfronteras med sitt komplicerade förflutna.

Min kommentar
Jag har med glädje och stor underhållning läst alla böcker om Annika Bengtzon, ända sedan jag läste Studio Sex redan 2000. Böckerna har stadigt pendlat mellan 3,5 och 4,5 och det är egentligen ett fantastiskt resultat med tanke på att detta nu är den elfte boken. Den elfte och sista.

I stort sett hela boken, i alla fall den som behandlar Annika, är tillbakablickar. På ett eller annat sätt. Bland annat klarnar bilden av Annika ordentligt, vi får bland annat träffa hennes mamma. Ett möte som jag önskar att jag kunde ha sagt var trevligt, men... bevare oss väl för sådana mödrar. I alla fall så känns det riktigt bra att Annika äntligen tar tag i sitt förflutna, som till slut kommer ifatt henne.

Järnblod hör i allra högsta grad ihop med förra delen, Lyckliga gatan, men jag tror att det refereras till nästan alla tidigare böcker här. Tror, säger jag eftersom det ju är sjutton år sedan jag läste den första och jag minns knappt detaljer från förra månaden. Man skulle kunna säga att cirkeln sluts, då det allra första fallet, från Studio Sex, avhandlas. Det som aldrig fick ett avslut och det är det som Annika jobbar med här.

Ibland blir det lite väl detaljerat, som när till exempel färgen på pennan (och liknande viktig information) beskrivs, men faktum är att det aldrig stör mig på riktigt. En anledning kan vara att det inte sker speciellt ofta och jag hinner aldrig bli irriterad. Något jag dock blir less på är att Annikas nära och kära alltid råkar illa ut. Det känns krystat och detta med systern känns bara för mycket.

När jag har läst ut boken så blir jag först lite fundersam över att en serie på elva böcker avslutas med något som skulle kunna tolkas som en cliffhanger. Sedan tycker jag att det kanske inte alls är så dumt, om inte annat så lämnar den en öppning för fler delar, om nu andan skulle falla på. När det gått ytterligare tid så börjar jag fundera på om någon tråd överhuvudtaget blev ihopknuten. Lämnades inte allt oavslutat? Nåväl, det stör mig inte nämnvärt mycket och det tog mig ju någon dag innan jag ens reflekterade över det.

Det känns lite sorgligt att den här serien nu är slut, vi har ju hängt ihop genom många år och böcker, Annika och jag. Jag tycker ändå att det är ett klokt beslut, serier som överlever sig själva är inte kul och jag tänker hellre tillbaka på allt och funderar över vad som hände sedan än att fortsätta i evighet. Sakna Annika Bengtzon kommer jag ändå att göra, jag gillade henne. Obekväm med auktoritetsproblem. Det känns bekant på något sätt...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 166 betyg).
Goodreads hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 540 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Järnblod: Johannas deckarhörna, Tofflan och Mest Lenas godsaker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 21 mars 2017

Läsplanering april 2017

April kan vara en bra månad. Jag hoppas på bra väder och balkongläsning. De här fyra planerar jag att läsa i alla fall.

Inferno av Dan Brown. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
Allegiant av Veronica Roth. Finish That Series Challenge.
Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald. Hyllvärmare. Boktolva.
Trojanerna av Lova Lovén. E-bok.

50 frågor

Nu är det dags att göra de där gamla enkäterna och listorna som har legat i evigheter. Den här hittade jag hos Bokhyllan i pepparkakshuset i december förra året.

1. Vem litar du på?
Min sambo.

2. Var skulle du vilja vara just nu?
Åh, jag kan nog tänka mig ett flertal ställen som jag skulle vilja vara på, kanske på något varmt ställe vid havet.

3. Favoritstad?
Jag måste ju svara Göteborg...

4. Vilket är ditt favoritnummer?
9 tror jag.

5. Vad var det senaste du åt?
En macka med ost till frukost. Nybakat bröd 😋

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Lila ligger nog bra till.

7. Hur är vädret just nu?
Det verkar som att solen vill vara med i dag.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Jag pratar sällan i telefon och det är nästan bara min mamma jag har kontakt med på det viset så det borde ha varit hon.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Ser? Det skulle kunna vara ögonen om det tvunget måste vara något man ser, annars är det humorn. Eller möjligtvis avsaknaden av den.

10. Vad har du för skostorlek?
38.

11. Favorit tv-program?
Mästarnas mästare och Så mycket bättre.

12. Har du några syskon?
En syster och en bror.

13. Längd?
161 cm.

14. Hårfärg?
Originalet är nog någonstans i närheten av kastanj, men nu är det mest grått under den konstgjorda färgen.

15. Ögonfärg?
Grönbruna.

16. Använder du kontaktlinser?
Jag har gjort, men jag var så lat att jag ville ha dem i så länge det gick och till slut kom jag fram till att det ju inte kan vara nyttigt.

17. Favorithögtid?
Det har jag nog faktiskt ingen, men nyår har alltid varit speciellt för mig.

18. Favoritmånad?
Maj.

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Hur då utan anledning? Vem graderar det? Enligt mig så har jag alltid en anledning.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
The Danish Girl.

21. Favoritdag på året?
Min födelsedag.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Oj, det vet jag inte. Har inte behövt göra det på ett par decennier, men jag tror jag skulle våga.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Nej, det tror jag inte att jag kan längre.

24. Kramar eller kyssar?
Kramar.

25. Choklad eller vanilj?
Jag förstår inte frågan. Varför skulle man välja något annat än choklad?

26. Har du tatueringar?
Nej.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Tystnaden. Den är underskattad.

28. Är du kär i någon kändis?
Nej.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Fallvatten av Mikael Niemi.

30. Piercingar?
Jag har haft hål i öronen, men de har jag inte längre. Så svaret är ju nej.

31. Favoritfilmer?
Något med Star Wars kanske?

32. Favoritsport?
Ishockey. Att titta på.

33. Vad gör du just nu?
Svarar på några helt onödiga frågor...

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Saltade.

35. Hundar eller katter?
Om jag måste välja så blir det självklart katter, men jag gillar även hundar.

36. Favoritblomma?
De där vita som jag alltid har kallat mandelblom, men som faktiskt heter silverarv.
37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Äh, hm, nej, inte vad jag kan komma ihåg.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Ja, min sambo.

39. Har du älskat någon någon gång?
Ja, gör fortfarande.

40. Vem vill du träffa just nu?
Ja, nej, jag är nog ganska nöjd. Kanske en chef från något bra företag som headhuntar mig till ett osannolikt trevligt, utmanande och välbetalt jobb.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Nej.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Man har humor.

43. Gillar du att flyga flygplan?
Det får nog bli ett nej på den här frågan. Jag gör det, men jag gillar det inte.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
En.

46. Saknar du någon?
Jag saknar min pappa.

47. Lyssnar på radio?
Nej, inte egentligen. Bara i bilen och där är jag väldigt sällan.

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Nu är ju inte året speciellt gammalt så jag hoppas att jag har det kvar då.

49. Sämsta beslutet i år?
Det har jag nog inte heller gjort än...

50. Din senaste nerladdade app?
Det skulle nog kunna vara Melodifestivalens app, men den avinstallerade jag så fort alltihop var slut.

måndag 20 mars 2017

TV-serie: Fallet O.J. Simpson: American Crime Story

Titel: Fallet O.J. Simpson: American Crime Story
Originaltitel: The People v. O.J. Simpson: American Crime Story:
Genre: Drama
Skapad av: Aaron I. Naar
Skådespelare: Sarah Paulson, Cuba Gooding Jr., David Schwimmer, John Travolta, Sterling K. Brown
Premiär: 2016-02-02
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på TiVo februari 2017 - mars 2017





Handling
OJ Simpson anklagades för att brutalt ha mördat sin exfru Nicole Simpson och en vän till henne. Serien följer med i arbetet under rättegångarna och utforskar även det kaos som försiggick bakom kulisserna på såväl försvars- som åklagarsidan, och hur en kombination av åklagarnas överdrivna självsäkerhet och försvarets slughet spelade in i det slutgiltiga resultet.

Min kommentar
Jag har väl egentligen aldrig varit medveten om exakt hur stor O.J. Simpson var i USA, eftersom jag aldrig varit intresserad av amerikansk fotboll. Däremot hade jag sett honom i några nakna pistolen-filmer innan allt det här hände så jag visste vem han var när allt brakade loss i media. Även svensk. Jag vet inte om den här TV-serien är rättvisande. Inte heller vet jag om han var skyldig till morden eller ej.

Den här TV-serien kröp ordentligt under skinnet på mig och jag var irriterad och arg mest hela tiden när jag tittade. Det är ju väldigt sällan som världen är svart eller vit, ofta hamnar man ju i en gråzon, men det finns vissa saker som bara inte kan eller får hamna i gråzonen. Man får aldrig någonsin glömma vad en rättegång handlar om. Att välja sida handlar inte om svart/vit, man/kvinna eller känd/okänd, det enda det handlar om är skyldig/oskyldig. I min värld är det precis lika illa att bli dömd på grund av hudfärg som det är att bli frikänd på grund av hudfärg. Färgen på skinnet har inget alls med detta att göra.

Att se de här advokaterna göra hela fallet till en rasfråga gör mig så upprörd att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. För mig är det precis lika rasistiskt att förutsätta att någon är skyldig respektive oskyldig på grund av hudfärg. Det blir så många fel på så många nivåer. Det hela blir inte bättre av att åklagarsidans Marcia blir utsatt för både det ena och det andra, bara för att hon är kvinna; andra kvinnor betygsätter hennes klädstil och frisyr (märk väl, kvinnorna gör det, inte männen), USA blir chockat när det visar sig att hon har Tampax i handväskan och hon ifrågasätts som mor eftersom hon ligger i en vårdnadstvist och har tid att ägna sig åt fallet med O.J.. Inget av detta hade drabbat henne om hon hade varit man.

Förmodligen hade jag varit en usel advokat, både i försvar och åtal, och visst förstår jag att man ska försöka få den åtalade frikänd/fälld, men det får ju liksom finnas gränser för vad man tar sig till och hur "blind" man är. Alla är i stort sett rabiata och helt övertygade om sakernas tillstånd, vilken sida de än är på. Den ende som verkar vettig är Robert Kardashian (spelad av David Schwimmer), som verkligen funderar över O.J:s skuld och inte alls vet vad han ska tro.

Skådespelarna är genomgående fantastiska, men Sarah Paulson som spelar Marcia är otroligt bra. Jag tror på henne varenda sekund, oavsett om hon är hemma eller i domstolen. Jag blir överraskad av att se John Travolta (som ser helt stelopererad ut i ansiktet), David Schwimmer (som är helt grym) och Cuba Gooding Jr (har inte sett honom i något på evigheter).



TV-serier.nu hade säsongen 2,0 i genomsnitt.
IMDb hade hela serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 37 049 betyg).
Jag ger säsongen 4,5.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Independence Day

Titel: Independence Day
Originaltitel: Independence Day
Genre: Science fiction
Regissör: Roland Emmerich
Manus: Dean Devlin, Roland Emmerich
Skådespelare: Will Smith, Bill Pullman, Jeff Goldblum, Randy Quaid, Harvey Fierstein
Utgivningsår: 1996
Produktionsland: USA
Längd: 145 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 3 mars 2017





Handling
Ett gigantiskt rymdskepp från en utomjordisk civilisation flyger in över månen och skickar ut mindre skepp som svävar över alla världens storstäder storstäder. De är så stora att de får städerna att bokstavligen falla i skugga. Mänskligheten är till synes försvarslös mot utomjordingarnas synnerligen effektiva massförstörelsevapen. Utomjordingarna är nomadiska parasiter som förflyttar sig från planet till planet efter att alla naturresurser förbrukats. Deras nästa mål är jorden.

Som den enda kvarstående supermakten tar sig USA an uppgiften att leda världen till att förinta utomjordingarna och deras skepp. När det visar sig att inte ens kärnvapen biter på deras rymdskepp står mänsklighetens hopp till att en mer okonventionell metodik ska slå ut rymdskeppens sköldar bakvägen.

Min kommentar
Den här filmen såg jag faktiskt på biopremiären 1996, tillsammans med min då 15-årige systerson. Vi älskade den! Jag är ganska säker på att den fick en solklar femma när det begav sig. Nu när både den, och jag, har tjugo år (till) på nacken så når den inte riktigt ända fram, men jag tycker ändå att den har åldrats med värdighet. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den sedan dess, men den här gången tittade jag på den långa 20-årsjubileumsversionen och det var en del scener jag inte kände igen. Tyvärr ligger ju TV-formatet filmen lite i fatet också, det blir liksom inte samma på en liten skärm.

Independence Day var ju väldigt fräck och nyskapande när den kom och trots att jag kanske är lite avtrubbad när det gäller specialeffekter så tycker jag att de fortfarande är läckra här. Det som ändå lyfter filmen, i mina ögon, är den härliga humorn. Jag är ju svag för det. Här finns helt fantastiska one-liners som jag skrattade högt åt.

Skådespelarna är helt briljanta och det är nog här som jag helt byter åsikt om Jeff Goldblum och börjar gilla honom. Will Smith hade jag nog bara sett i Fresh Prince 1996 och förmodligen var det den här filmen som gjorde att jag tog honom till mitt hjärta. Han har en osviklig timing.

Filmen är ju helt osannolikt amerikansk, med flaggviftande och en enorm patriotism som egentligen bara överträffas av karaktärernas egon. Grejen är ju att de är sådana här, amerikanarna, de älskar sitt land och skäms inte ett dugg för det. Jag tycker att det är lite gulligt.

Jag ville se denna för att friska upp minnet lite, eftersom det ju har kommit en uppföljare. Naturligtvis. Den är nu redan tittad på.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 24 293 betyg).
IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 446 873 betyg).
Jag ger den 4,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 19 mars 2017

Smakebit på søndag: Främlingen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Senaste veckan har jag läst som besatt, två böcker på fyra dagar är ett bra resultat. Tycker jag. Kanske beror det lite på att just de två böckerna var väldigt, väldigt bra. Eller så beror det på busspendlingen. Nu har det lugnat ner sig lite, men boken jag läser nu är också bra. Harlan Cobens Främlingen är lite mystisk och jag kan inte låta bli att fundera på hur allt ska gå ihop på slutet.

Min smakebit är från sida 178.
     "Jag beklagar", sa Adam igen.
     "Det spelar ingen roll. Du kom inte hit för att lyssna på mitt elände. Jag är i alla fall glad att jag inte betalade. Han kanske gjorde mig en tjänst, den där killen som avslöjade hemligheten för Harold."
     Adam kände hur en kall klump bildades i bröstet och hur kylan spred sig genom armarna och ut till fingrarna. Nu lät det som om rösten kom från någon annan. "Vilken kille?"
     "Va?"
     Du sa att nån avslöjade hemligheten för din man", sa han. "Vad var det för kille?"
     "Herregud!" Nu, till slut, öppnade Suzanne Hope dörren och såg på honom med fasa. "Han har pratat med dig också."

lördag 18 mars 2017

Bästa irländska författaren/boken

Lyran har startat upp en ny veckoutmaning, den handlar om att plocka ut det bästa av någonting. Veckans uppgift: Berätta om den bästa irländska romanen/författaren ni läst..

En dag för sent, men jag kör ändå.

Det är ju lite pinsamt detta, men jag har inte läst speciellt många irländska författare. Sju stycken säger bokprogrammet. Det kan ju så klart ha slunkit ner någon innan jag började köpa böcker, men i så fall har jag ingen koll på dem (kollade på Wikipedia, men det visade sig att jag bara kände igen ett av namnen där som läst, men inte ägd). Så jag får ju helt enkelt välja mellan de jag har här hemma då.

Jag tror faktiskt det får bli Marian Keyes, det har ju ändå blivit åtta böcker av henne. Om jag ska gå efter betygen jag satt så verkar jag ha tyckt bäst om Vattenmelonen. Den minns jag som fantastiskt rolig (jag får ändå lägga in en brasklapp här, det var femton år sedan jag läste den). Den jag tänker på mest är dock Är det någon där? som helt slog undan fötterna på mig.

Om jag bara ska välja en bok, eller egentligen en novell då, så blir det Jonathan Swifts Ett anspråkslöst förslag. En helt fantastisk satir.

"Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt

Författare: Simona Ahrnstedt
Titel: Överenskommelser
Genre: Romance
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Slottet Wadenstierna 1
Förlag: Damm Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 mars 2017




Första meningen: Planen var så enkel, så vacker.

Baksidetext
Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.

Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.

Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth.

Min kommentar
Jag har ju alltid hävdat att romance inte är en genre för mig, i alla fall sedan någon gång på 80-talet då jag läste en del av samma typ, men då kallades det tantsnusk. Men om man bara gör sådant man tror att man gillar så utvecklas man ju aldrig så därför gav jag mig på en svensk romance. Det visade sig att jag haft rätt hela tiden.

Efter bara några sidor så förstår jag varför andra gillar så mycket och faktum är att Beatrice har mig som i en liten ask efter att hon på sida 28 säger till mansgrisarna: Min erfarenhet säger mig att folk gärna väljer att se på saker och ting på ett sådant sätt att det passar deras intressen [...] De är bara mottagliga för information som bekräftar de åsikter de redan har format. Allt som talar emot struntar de i." Så sant och oroväckande aktuellt även på 2010-talet.

För egen del så är det på tok för många människor med på tok för krångliga namn och jag blir mest bara irriterad över alla missförstånd och förvecklingar. Detta är ju en genre som lite lever på stereotypa karaktärer (min åsikt) och det kan man nog kalla dem här. Alla kvinnor är strålande vackra och dessutom vidjesmala. Alla (goda) män är helt sanslöst manliga och stiliga. Seth är en, i mina ögon, knöl som utnyttjar en oskyldig flicka (han är runt 30 och hon bara 18) och om det är meningen att man ska dras med i passionen så missar boken helt det målet (ännu en gång, min åsikt).

Ibland är det bara tramsigt, ibland smäktande romantiskt, ibland heta sexscener och ibland blir jag så arg att jag var orolig att jag skulle spräcka blodådror. Om man gillar passionerad, alltomstörtande kärlek, förvecklingar i ett historiskt kostymdrama och ett litet inslag av perversa, maktfullkomliga män så är detta definitivt rätt bok. För mig är det precis sådan tantsnusk som jag nog överdoserade med på 80-talet.

Det blir inga fler romance-böcker för mig, men nu har jag i alla fall provat på det och vet att det helt enkelt är en genre som inte passar mig alls. Det relativt höga betyget får den bara tack vare Beatrice.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 299 betyg).
Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 672 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Överenskommelser: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Lingonhjärta.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17 – 20 mars

Fredag! Vi kör väl på med Annikas bokbloggsjerkan.

Veckans fråga: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Helt ärligt så har jag nog mest problem med användningen av ordet stereotyp. Vad är det egentligen? Visst, jag förstår att somliga kan tycka att somliga karaktärer är stereotyper, men helt ärligt, det finns ju sådana människor där ute i verkligheten också. Är då de också stereotyper? Är det inte lite arrogant att kalla människor för det? Bara för att de har en personlighet som stämmer med en fördom?

Jag är ganska säker på att om en karaktär i en bok fick min personlighet så skulle någon kalla den för stereotyp, men jag är i allra högsta grad verklig. Och jag hade blivit mycket sårad, ledsen och stött om någon kallade mig stereotyp.

Men OK, jag kan också störa mig på vissa karaktärstyper, som det kvinnliga våpet som alltid måste bli räddat av den starka, tysta mannen. Till mitt försvar så vill jag bara säga att jag stör mig på dem ute i verkligheten också. Jag stör mig också på om kvinnor och män beskrivs på olika sätt, när det används yttre attribut för kvinnor och inga alls för män.

Helgfrågan v 11 (16 - 19 mars)

Mia har startat upp Helgfrågan för att vi ska få helg på riktigt och trots att jerkan är tillbaka igen så fortsätter vi väl.

Veckans fråga är: Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

Jag kan helt ärligt säga att omslaget spelar ingen som helst roll för mig när jag köper en bok. Däremot spelar det givetvis en roll för impulsen att lyfta på boken och läsa på baksidan. När jag väl vänt på boken så är omslaget fullständigt oviktigt.

Det blir ett kort svar i dag, men kanske fyller jag på med bildexempel för bonusfrågan; omslag som liknar varandra.

Lite nytt

Då var det dags igen. Nya böcker har flyttat hem till mina överfulla hyllor.

Borgen av Ellinor Häggström läste jag om på Boklystens blogg och jag blev väldigt glad när författaren hörde av sig och frågade om jag ville läsa. Det var liksom inget att tveka på. Jag menar, en dokusåpa om fem dödsdömda personer som är instängda i en borg, övervakade av kameror. Det kan väl bara bli bra? Tack till författaren!

Den här boken hade jag aldrig hört talas om förrän författaren, Patrik Centerwall, mejlade och frågade om jag ville läsa hans noveller i Minnen av en sång. Jag gillar ju att läsa noveller som smakrensare och den här samlingen lät intressant. Här ska tydligen finnas noveller om hemsökta hus, dubbelgångare och tidsresor. Så fort jag är mellan böcker så ska jag sätta tänderna i denna. Tack till författaren!

Till slut kom jag också iväg för att kolla in rean på rean på Akademibokhandeln. Jag lyckades vara väldigt återhållsam och kom bara ut med en enda bok; Tre män i en båt av Jerome K Jerome. En bok jag varit nyfiken på ända sedan en bokbloggare skrev nästan lyriskt om den (kommer inte ihåg vem). Nu är den äntligen min!

torsdag 16 mars 2017

Hett i hyllan #83

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi har nu förflyttat oss till november 2013.
Jag vet att jag börjar låta som en gammal repig skiva (vinylsorten) när jag återigen säger att jag fattar inte varför denna fortfarande är oläst. Men att Fallvatten av Mikael Niemi är oläst är faktiskt något av en högoddsare. Jag älskar ju katastroffilmer och detta är en katastrofbok, som dessutom är väldigt, väldigt tunn. Jag har den dessutom på en alldeles speciell liten lista så att jag inte ska glömma bort den. Hur har det funkat egentligen, tycker jag?

Detta handlar den om och visst låter det helt fantastiskt spännande:
Ett intensivt regnande har plågat nordligaste Norrland hela hösten. Det är här, i Lule älv, mot den norska gränsen, som kraftverkens enorma vattenmagasin ligger på rad. En dag händer det ofattbara plötsligt reser sig en grå vägg, det är dammarna som till slut brister, enorma krafter släpps lösa och en flodvåg som inte borde finnas sveper undan allt i sin väg.

Bland de som drabbas finns den urbane samen som kör sport-Saaben för sitt liv samtidigt som tsunamin växer i backspegeln. Här är den självmordsbenägne helikopterpiloten som söker döden mot berget men kommer att flyga ikapp med fallvattnet, hans gravida dotter och den förlupna hustrun, här finns den utbrända lärarinnan och kraftverksarbetaren som äntligen får chansen att visa fruntimren vem som faktiskt är starkast. Deras öden flätas samman i den desperata kampen mot katastrofen. Längs sin väg mot havet kommer vattenväggen inte bara att förändra landskapet för alltid, människornas liv blir aldrig detsamma i den mån de överlever.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 15 mars 2017

"Gruvdamen" av Daniel Svanberg

Författare: Daniel Svanberg
Titel: Gruvdamen
Genre: Skräck
Antal sidor: 318
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 februari 2017




Första meningen: Maja vill ha kött.

Baksidetext
När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka...

Min kommentar
Jag älskar skräck. Ändå tvekade jag länge innan jag bestämde mig för att läsa denna. Det krävs en hel del för att skrämma mig i den påhittade världen och kanske har jag för höga krav för jag tycker det blir svårare och svårare att hitta bra skräck nu.

Helt ärligt så kommer vi på kant med varandra med en gång, boken och jag. För mig är det viktigt att en bok tar tag direkt och visst förstår jag att karaktärer måste etableras. Men det tar nio sidor av idel upprepningar av hur avkopplad, icke-karriäristisk och klok (med avseende på vad som är viktigt här i livet) Jakob är. Ett tag undrade jag på hur många olika sätt man kunde uttrycka samma sak. Det blir liksom tufft för en bok att återhämta sig, i mina ögon, efter en sådan början.

Berättandet hoppar friskt mellan tid, plats och berättare, något som jag oftast inte gillar, men alla byten är väldigt tydliga och jag gillar de små pusselbitarna man får. Mest förtjust är jag i Jakobs nostalgitripp till 80-talet, där är igenkänningsfaktorn stor.

Jag är i stort sett uppvuxen i skogen och den har aldrig någonsin skrämt mig, så inte heller här. Människorna däremot, de är riktigt läskiga och har de mest otroliga resonemang för att rättfärdiga det de gör. Och det Sven gör... hade det varit en film så hade jag tittat bort.

Det som tar ner betyget för mig är detta ältande av precis allt, nästan allt berättas flera gånger, som sorgen, sidorna som har klistrat ihop, Börjes lägenhet, bjälken i taket, lukten i stugan och så vidare. Jag tycker inte man ska underskatta sin läsare, vi är väldigt sällan dumma. Det som dock stör mig allra mest är försöket att förklara hur sorg känns. Jag är ganska säker på att de flesta av oss kan relatera till sorg och vet hur det känns, därför behöver det inte berättas med så många ord. Allt som behövs är en känsla, resten kan i alla fall jag fylla i själv. Historien är bra, men eftersom jag hela tiden sitter och blir irriterad över alla upprepningar så tappar jag den lite.

Jag önskar att författaren hade tagit till sig den kloke Börjes sätt att se på saker och ting: Böcker ska läsas, inte förklaras. För övrigt hade jag gärna läst Börjes fiktiva bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 12 betyg).
Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 25 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Gruvdamen: Bokhuset, Bokhyllan och Marias bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 14 mars 2017

Tematrio - från/i havet (eller annat vatten)

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten)!

Det här borde ju inte vara några problem, titlar som har något med hav att göra lockar mig alltid. Problemet blir i stället vilka jag ska välja.

1. Sushi för nybörjare är väl kanske inte Marian Keyes bästa bok och det var över tio år sedan jag läste den. Jag minns den som bra.

2. Sjöjungfrun var faktiskt den första jag läste av Camilla Läckbergs böcker, jag hade ingen aning om att det var en serie, men på den vägen är det.

3. Havskatten av Ann Rosman är femte delen om polisen Karin Adler, men helt ärligt så är det inte Karin som är den intressanta i de här böckerna. De har nämligen allihop en historisk tråd också och det är den som brukar greppa tag.

Top Ten Tuesday: Böcker att läsa i vår


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books On My Spring TBR.

För mig gäller att våren är mars, april och maj så jag har ju avverkat en del av marsläsningen redan. Dessa tio skulle jag gärna vilja hinna med i alla fall.

1. Inferno av Dan Brown så jag kan se filmen sedan. Den står redan här och väntar.
2. Otrygg hamn av Tana French
3. Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason
4. Allegiant av Veronica Roth så jag kan se filmen sedan, men först måste jag ju se Insurgent.
5. Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant
6. Tredje principen av Anna Jakobsson Lund
7. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
8. Trojanerna av Lova Lovén
9. Borgen av Ellinor Häggström
10. Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund

måndag 13 mars 2017

Film: Jack Reacher: Never go back

Titel: Jack Reacher: Never go back
Originaltitel: Jack Reacher: Never go back
Genre: Action
Regissör: Edward Zwick
Manus: Edward Zwick, Marshall Herskovitz, Richard Wenk
Skådespelare: Tom Cruise, Cobie Smulders, Aldis Hodge, Danika Yarosh, Patrick Heusinger
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 24 februari 2017




Handling
Susan Turner har tagit över Jacks gamla utredningsenhet. När hon plötsligt arresteras för landsförräderi måste Reacher, övertygad om hennes oskuld, frita henne från arresten. Snart inser han att gripandet bara är en liten del av en större konspiration, som det är upp till honom att avslöja innan den kostar dem båda livet. På flykt undan lagen upptäcker Reacher en hemlighet från sitt förflutna, vilken kan komma att förändra hans liv för alltid.

Min kommentar
Jag har säkert sagt det förut; Tom Cruise är en av mina absoluta favoriter i filmsammanhang och jag har nog sett det mesta han har gjort. Enligt Filmtipset har jag betygsatt 34 filmer med honom, men jag tvivlar på att de äldre är med där. Första Jack Reacher-filmen såg jag för nästan fyra år sedan och den tyckte jag väldigt mycket om.

Never go back är tyvärr inte alls lika bra som första filmen. Förmodligen beror det lite på en tunn story, men främsta anledningen är att den härliga humorn är helt borta. Hela attityden som krävs för att ro iland en sådan här badass-film saknas. Utan humor och attityd så blir det bara en våldsfilm, vilken som helst.

Det tog ett tag innan jag kände igen Cobie Smulders (som spelar major Susan Turner), men det är hon spelar Robin i I how I met your mother, en serie jag inte följer. Tyvärr är hon inte speciellt bra här, hon känns inte trovärdig för fem öre. Tompa själv känns lite som en karikatyr av sig själv och om du känner mig så förstår du hur det måste ta emot att säga något sådant. Den som stjäl hela showen är Danika Yarosh (som spelar Samantha), hon är helt fantastisk.

Jag tycker ändå att filmen är helt OK och två timmars bra underhållning och ett extra plus för frånvaron av romantik och annat trams.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 346 betyg).
IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 61 176 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 12 mars 2017

Smakebit på søndag: Tredje principen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Ingen läsning alls den här helgen, tyvärr. Mamma fyllde år igår och det betyder ju att vi har varit där på besök, med övernattning. Det har ändå varit en bra helg (hittills), att träffa mamma, syskon och svägerska är aldrig fel.

Jag har i alla fall äntligen börjat läsa Tredje principen av Anna Jakobsson Lund. Den har jag hört väldigt mycket om. Tyvärr så har jag den i e-boksformat och tyvärr säger jag för att den inte verkar vara formaterad riktigt. Jag vet ju inte hur den tryckta boken ser ut, men här finns inga blanka rader mellan stycken och inga indrag vid nytt stycke eller när någon pratar (de har jag lagt in själv här i smakebiten). Suck. Det här kommer att bli jobbigt. Trodde jag när jag började, men jag hade fel 😲

Min smakebit är från sida 40 i e-boken.
När de kommer tillbaka till boenheten tar Ava med Levi till matsalen. Han känner igen lukten av överkokta rotsaker.
     Den offentliga matsalen hemma är en barack i korrugerad plåt. Varje medborgare har rätt till två mål om dagen där. Bara tanken på den får Levi att tappa matlusten, allt folk som utfordras som boskap vid olika stationer. Han håller sig därifrån.
     De har en rutin, han och Lo. Han lagar maten och hon diskar och klagar på att det inte smakar någonting. Efter maten kan de ibland hitta något att prata om, då kan det bli riktigt bra. Ofta känns det som om de kryssar mellan det som hon inte kan berätta om Motståndet och hans händelselösa dagar i skogsmaskinen.
     På slutet har hon börjat kommentera det han äter också. Eller rättare sagt det han inte äter. Hon har mammas ögon, och Levi klarar inte av när hon ser på honom med dem och frågar om han inte tänker ta mer. Han tror inte att hon anar något, men han hatar att ljuga för henne.

lördag 11 mars 2017

Dags för utlottning!

Det är faktiskt över två år sedan jag hade en utlottning här på bloggen, men nu är det dags.

Jag lottar ut två exemplar (pocket) av Du glädjerika sköna av Sara Olsson (tack till Sara!) och de är dessutom signerade. Detta är äkta svensk feelgood och här kan du läsa mer om boken.

För att få en lott så vill jag att du gör båda dessa punkter:
1. Skriv en kommentar här så jag vet att du är med.
2. Tipsa om utlottningen på din blogg, Facebook, Instagram eller Twitter och länkar till tipset i kommentaren.

Båda punkterna här ovanför är alltså ett krav för att få en lott. Du måste både skriva en kommentar här och tipsa om utlottningen på antingen din blogg, Facebook, Instagram eller Twitter.

Anmälningstiden går ut 19 mars, klockan 23:59.

Pocketutgåvan är slutsåld, men misströsta inte om du inte vinner. Det släpps en nyutgåva (inbunden) i sommar, med det här snygga omslaget.

"Du glädjerika sköna" av Sara Olsson

Författare: Sara Olsson
Titel: Du glädjerika sköna
Genre: Drama
Antal sidor: 236
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hallavik 1
Förlag: Bokförlaget SOL
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 februari 2017




Första meningen: Handen som höll om hennes bröst var hårig och luktade snus och sex.

Baksidetext
Nina har allt hon någonsin drömt om; ett lyxigt liv i huvudstaden med obegränsad budget, en man som avgudar henne samt en älskare vid sidan av. Allt flyter på tills ett sista snedsteg vänder upp och ner på allt. Nina flyr till sin hemstad Hallavik där hon tvingas flytta in hos sin mamma och dennas fru. Livet är rätt uselt. Tills hon träffar Johanna; en vild och frigjord kock som trivs med sig själv och sitt yttre. Hon är jordnära och självständig, roar sig med yngre killar och gör allt och lite till för att slippa nya grannar. Man kommer långt med döda möss och stringklädda dallrande rumpor!

Min kommentar
Jag vet inte riktigt vad som hände förra hösten, men många av de böcker jag fick då glömdes bort av någon anledning. Tur är det väl då att Mia i en helgfråga ville veta vilka dåliga samveten man hade liggande. Då flöt den här lilla boken upp till ytan. Ibland behöver man bara en liten påminnelse alternativt spark där bak för att komma till skott.

2017 har jag ju tänkt ska bli året då jag inte bara läser mörkt och dystert utan också ljust och glatt emellanåt. Som en sådan bok passar denna perfekt. Trots en liten ton av svärta mitt i den typiska svenska sommaren, med alkohol, sex och ensamma människor, så är det mesta lättsamt och bra.

Nina och Johanna är båda väldigt svåra att tycka om, mest beror det på att jag inte tycker det är speciellt kul med vare sig otrohet eller 35-åringar som hoppar i säng med 17-åringar. I min värld är det patetiskt, men det är tack och lov inte det som har största fokus.

Det är en ganska tragikomisk historia som vecklar ut sig och jag tycker att den är skriven med glimten i ögat. Det är rappt och träffsäkert. För mig är detta en typisk Peter Magnusson-film (tänk Sommaren med Göran eller En gång i Phuket) och jag tror faktiskt att boken hade blivit ett perfekt manus för honom.

Handlingen är, till största delen, förlagd till någonstans på Västkusten, jag skulle tippa på i närheten av Varberg. Det är en väldigt hemtam miljö för mig, Västkusten, och jag fick en härlig släng av hemlängtan. Och ordet Markbo fick mig att skratta högt.

Slutet blev precis som jag trodde från början, men det gick väldigt snabbt där. Jag vet inte riktigt hur man kom till slutet och jag hade så många frågor. [spoiler]Blev Nina och Adrian ett par igen? Var det i så fall Adrian som köpte huset till Nina? Skulle de bo där båda två? Om inte, hur fick Nina pengar till att köpa huset? Blev Johanna och Mårten ett par?[/spoiler]

När jag skulle fixa länkarna till onlinebutikerna upptäckte jag att den stod som serie på Bokus. Det skulle ju förklara en hel del och då förstår jag slutet. Kommer jag att läsa mer om Nina och Johanna om det kommer en fortsättning? Ja! Jag måste veta hur det går ju.

Tyvärr så verkar pocketutgåvan vara slutsåld, men misströsta inte. Senare i dag kommer jag att lotta ut två exemplar. Annars får du vänta till i juni då det släpps en nyutgåva.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,5 (beräknat på 4 betyg).
Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Du glädjerika sköna: Bibliophilia, bam tycker och Beas bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.