fredag 14 december 2018

Överraskning innan jul

Det är ju inte jul, än, men det kommer ändå överraskningar.

Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid dök upp här utan förvarning. Jag får lite Sidney Sheldon- eller Judith Krantz-vibbar av baksidetexten, två författare jag läste mycket av på 80-talet. Nu vet jag inte om genren passar mig längre, men det är ju omöjligt att veta innan man börjar läsa. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

torsdag 13 december 2018

Hett i hyllan #174

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi håller lite i oktober 2015.
Förra veckans bok hade sambon med sig hem från jobbet och det gäller även I död och lust av Elizabeth Haynes.

I somras var en annan av hennes böcker med i Hett i hyllan, så jag har alltså två olästa. Jag har sett att andra har gillat den som var med i somras, men denna har jag nog faktiskt inte hört något alls om. Den verkar vara första delen i en serie (tur att det är första i alla fall) om DCI Louisa Smith. Brittiska polistitlar är något av det krångligaste man kan föreställa sig, men DCI lär motsvara vår kriminalkommissarie. Så ja, boken handlar så klart om mord.

Så här står det på baksidan:
Två kvinnor hittas på en och samma förmiddag döda i en by i England den ena brutalt ihjälslagen, den andra avliden vid en olycksplats.

Den mördade kvinnan, Polly, var ung och vacker och sprudlade av livsglädje och sexuell aptit. I utredningen framkommer det att hon har haft förhållanden med flera män i det lilla samhället, både gifta och ogifta, och dessutom med två kvinnor. Alla tycktes ha älskat hennes glädje och värme. Men Polly ville vara fri, hon ville inte binda sig.

Barbara, som hittas i sin bil i botten av ett stenbrott, var alkoholiserad, depressivt lagd och illa omtyckt. Man utgår från att hon varit berusad och kört av vägen. Men det som från början bara tett sig som en tragisk olycka får snart allt tydligare kopplingar till mordet på Polly. Fler snåriga band mellan de inblandade uppdagas. Bland Pollys många älskare fanns till exempel Barbaras make. Överhuvudtaget tycks få relationer i byn vara enkla bittra hemligheter och fiendskap kastar en skugga över de flesta kärleksförhållanden och familjer på orten. Och bland poliserna som jobbar med fallen är det inte mycket bättre.

Det blir Louisa Smith som får leda båda utredningarna. För första gången har hon huvudansvaret. Pressen är enorm, hennes överordnade kräver snabba resultat, budgeten är snålt tilltagen och i utredningsgruppen ingår en före detta älskare som provocerar, flirtar och generar henne inför kollegorna.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 12 december 2018

Fullbordad utmaning 2018:2

Detta är en sådan bra utmaning och förhållandevis enkel att det faktiskt är åttonde året som jag kör den. Den startade hos enligt O och går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.

I år försökte jag blanda genrer lite mer än vad jag brukar, tror jag. En del av dem är helt klart utanför min bekvämlighetszon (om jag nu har en sådan) medan andra nog är lite mer på gränsen och någon är spot on. En bra blandning helt enkelt.

Det blev en del nya favoriter, så klart, och jag kommer att läsa mer av Ransom Riggs, Mhairi McFarlane, Lars Wilderäng, James Dashner och Gabrielle Zevin. De fick alla fyra i betyg av mig. Det fick även Orson Scott Cards bok, men jag är tveksam till om jag vill fortsätta läsa den serien. Kanske. Fem av tolv är kanske inget bra resultat, men i mina ögon är det faktiskt en bra sak att kunna plocka bort författare från vill-läsa listan. Också.

Jag vill inte gå så långt som att säga att det blev några bottennapp i år, men jag kommer med största säkerhet inte att läsa mer av Will Schwalbe, Jason Mott eller Mariette Glodeck. Dessa fick en trea i betyg och i vissa fall kanske till och med det är för snällt, men ibland så är det bättre att fria än att fälla. Vissa ljuspunkter fanns det ju, trots allt.

I mellanskiktet finns Andrew Davidson, Jean-Michel Guenassia och Henry James, som alla fick 3,5 i betyg. Förmodligen kommer jag inte att läsa något mer av Andrew Davidson (han verkar å andra sidan inte ha skrivit något mer, än). De andra två är jag lite mer tveksam till. Jean-Michel Guenassia är jag nog faktiskt lite nyfiken på och kanske dyker han upp i en annan utmaning så småningom. Henry James... ja, jag vet inte. Just den här boken passade inte mig så bra, men den började helt fantastiskt så kanske blir det mer av honom också.

Resultatet blev alltså sex fyror, tre 3,5 och tre treor, vilket gör genomsnittet 3,62. Det är exakt samma som förra året och helt okej.




tisdag 11 december 2018

Veckans topplista: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av.

Det här temat får mig att fundera på om jag kanske inte borde lägga in denna variabel i mitt bokprogram... Google fick hjälpa mig i stället. De här fem debuterna gav helt klart mersmak.

1. Flynn Berry (Sargad), även denna en av de bästa i år, en psykologisk thriller som lever upp till namnet.
2. Ruth Hogan (Räddaren av förlorade ting), en måbra-bok av rang.
3. Cara Hunter (Hemmets trygga vrå), en av de bästa i år och glädjande nog första delen i en serie.
4. Ransom Riggs (Miss Peregrines hem för besynnerliga barn), boken har några år på nacken, men jag läste den i år. En magisk bok.
5. Fiona Cummins (Skallra), hade jag en del invändningar mot, men en lovande debut.

måndag 10 december 2018

Film: Baywatch (2017)

Titel: Baywatch
Originaltitel: Baywatch
Genre: Komedi
Regissör: Seth Gordon
Manus: Damian Shannon, Mark Swift
Skådespelare: Dwayne Johnson, Zac Efron, Kelly Rohrbach, Ilfenesh Hadera, Jon Bass
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 november 2018





Handling
Mitch Buchannon och hans nyanställde, yngre kollega, den kaxige Matt Brody försöker tillsammans sätta dit ett kriminellt gäng som slagit klorna i kuststaden där de båda arbetar som livräddare på stranden.

Min kommentar
Egentligen så var det meningen att jag inte skulle se denna. Jag var ärligt talat inte speciellt sugen på två timmars springande i slowmotion. Sedan var det en annan bokbloggare (kommer inte ihåg vem) som hade sett och gillat. Filmen Baywatch skulle tydligen vara en parodi på TV-serien. När den plötsligt en söndag dök upp på Netflix så...

Den här filmen driver hejdlöst med sig själv, det finns inget seriöst i närheten av den. Faktum är att det ibland nästan blir för mycket. Många skratt blev det i alla fall och det var precis vad jag behövde. En liten brasklapp bara: Om man inte ser den för vad den är, en parodi, så är den förmodligen usel.

Stjärnan i Baywatch måste vara Dwayne Johnson, även kallad The Rock. Han är klockren. Både David Hasselhoff och Pamela Anderson gör små cameos (eller vad man ska kalla det), vilket blir lite förvirrande eftersom de är sina karaktärer, som ju någon annan är i filmen.

För att en parodi ska vara riktigt bra så får den inte vara elak, inte vara rolig på någon annans bekostnad. Baywatch är en av de bra, det finns både kärlek och värme här.

När TV-serien dök upp på kabel-TV i Sverige så såg jag en del avsnitt. Den var ett hyggligt middagssällskap. Detta är bättre.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 471 betyg).
IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 121 168 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 9 december 2018

Smakebit på søndag: Vaxade juveler och brända hjärtan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen fyller min syster 60 år så det har varit många timmar i bilen och kalas. Det är alltid roligt att träffa den lilla familj jag har. Ingen läsning alls alltså. Kanske hinner jag i dag, när vi har kommit hem, men jag är tveksam. Det brukar vara en del att göra i övrigt också. Lyckligtvis har jag börjat lära mig nu vad jag behöver efter en sådan här helg och det är en dag ledigt, vilket jag är i morgon. Det ska bli skönt.

I dag kommer jag troligtvis att läsa ut boken jag håller på med just nu, Nådastöt av Louise Penny, andra delen i serien om Armand Gamache. Den utspelar sig i jultid och det gör även boken jag ska börja på härnäst; Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg. Jag har tyckt riktigt bra om hennes två tidigare böcker så jag har gott hopp om denna.

Min smakebit är från sida 14.
Lukten av brända pepparkakor dröjde sig kvar ända till morgonen därpå. Marika slog upp ytterdörren och katten tassade ut. Hon behövde inte undra om den tänkte komma tillbaka, för innan hon ens hunnit ladda kaffebryggaren ville den in igen. Tonfisken var slut, men hon hade ett paket nymald nötfärs som hon prövande ställde fram. Ett och ett halvt hekto senare var katten nöjd och rullade ihop sig på soffan igen. Marika gned sig i ögonen, men den förväntade svedan uteblev.
    "Har du flyttat in?" undrade hon och tittade på den lurviga högen som mest liknade en pälsmössa.

lördag 8 december 2018

"Det som göms i snö" av Carin Gerhardsen

Författare: Carin Gerhardsen
Titel: Det som göms i snö
Genre: Thriller
Antal sidor: 366
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 november 2018




Första meningen: Det var först när de lämnade de mer trafikerade delarna kring Visby och kom ut på landet som hon kunde slappna av.

Baksidetext
Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.

Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.

Min kommentar
Jag har väntat så länge på något nytt från Carin Gerhardsen. När jag såg att Det som göms i snö var på väg så blev jag eld och lågor. Äntligen! Och en thriller skulle det vara, dessutom en psykologisk. En av mina favoritgenrer av en av mina favoritförfattare. Hur skulle det gå? Den korta versionen är att det gick bra, den längre kommer här.

Att miljön är Gotland gör mig först lite förvånad, men jag älskar Gotland och har inga problem att se allting framför mig. Även om alla orter, förutom Visby, verkar vara påhittade. Det kanske förresten är lika bra.

Det är ganska så osannolika skeenden och sammanträffanden i den här historien, men det händer ju osannolika saker mest hela tiden så det är egentligen inget problem. Själva grundförutsättningen till allt som händer känner jag mig dock lite tveksam till. Finns det verkligen folk som skulle göra så? Men visst, köper man bara det så funkar allt. Det blir lite fjärilseffekt över det hela och det gillar jag.

Kapitlen är korta och det talar för ett högt tempo. Konstigt nog så blir de längre mot slutet. Det brukar ju vara tvärtom. Här finns ingen action att tala om, utan det är i sanning en psykologisk thriller.

Första halvan av boken är den jag gillar mest, här sker själva uppbyggnaden och det är den som är det intressanta. Jag förstår ju att en del pusselbitar är menade att vara överraskningar, men jag blev egentligen bara förvånad (och drog efter andan) en gång. När den "bomben" hade släppts så tappade boken tempo och jag lite av intresset. Eftersom jag var säker på att jag klurat ut allt det andra så blev andra hälften för utdragen i sina försök att plantera ledtrådar. Det blir helt enkelt för övertydligt.

Karaktärerna är inte många, bara en handfull, vilket jag tycker är bra. De är ganska tydliga, i alla fall när det gäller drivkrafter. Annars är de hyfsat komplexa, ingen är bara ond eller god. Mest gillar jag hur a-lagarna på torget framställs. Jag kan känna igen det från min ungdom när det alltid fanns någon på spårvagnshållplatsen som ville prata en stund medan man väntade.

Det som göms i snö är en komplex historia och jag tycker att den sätter fingret på det där viktiga att man aldrig ska dra några förhastade slutsatser. Det är väldigt sällan så som man tror, man måste ha alla pusselbitar för att få en komplett bild. Här finns inga lösa trådar på slutet och allt är väldigt snyggt ihopsnickrat. Måtte Carin Gerhardsen redan skriva på något nytt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 34 betyg).
Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 103 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Det som göms i snö: Lottens bokblogg, Romeo and Juliet och och dagarna går.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 7 december 2018

Fullbordad utmaning 2018:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är första året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

De här fick äran att vara med 2018:
Christoffer Carlsson (Den osynlige mannen från Salem)
Caroline Eriksson (Inga gudar jämte mig)
Dmitrij Gluchovskij (Metro 2034)
Douglas Kennedy (Ögonblicket)
Sara Lövestam (Sanning med modifikation)
Therese Söderlind (Vägen mot Bålberget)

Av dessa sex kommer jag definitivt att fortsätta läsa fyra; Christoffer Carlsson, Caroline Eriksson, Sara Lövestam och Therése Söderlind. Kanske blev jag lite besviken på de två första, men båda var tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa mer. Sara Lövestam är helt fantastisk och där finns inga tveksamheter alls. När det gäller Therése Söderlind så, kommer hon med något nytt så kommer jag helt klart att läsa.

Dmitrij Gluchovskij har jag inte riktigt bestämt mig om än. Förmodligen blir det så att jag fortsätter Metro-serien, men kanske blir det i stället något annat. Det är i alla fall troligt att jag kommer att läsa mer av honom.

En författare, Douglas Kennedy, får nog ingen mer chans av mig. Nu har jag ju i och för sig fortfarande inte läst den bok som verkar vara hans bästa, men jag vet inte om jag kommer att göra det.

Det är väl ett ganska bra resultat? Fem av sex vill jag läsa mer av.

torsdag 6 december 2018

Hett i hyllan #173

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu susar vi förbi månaderna och stannar till i början av oktober.
När sambon väl förstod att han kunde komma hem med vilken bok som helst (i stort sett) från jobbet så släppte det ordentligt. En bror för en syster av Lena Matthijs är en av de tre han kom med vid det här tillfället.

Dessvärre så är detta fjärde delen i en serie om Hasse Nelander-Wein och jag har varken första, andra eller tredje. Jag har ofta klämt (mest virtuellt då) på första delen, Killing your darlings, men jag har insett att jag faktiskt inte kan köpa alla böcker jag eventuellt skulle vilja läsa. Å andra sidan känner jag att jag inte vill låna den, när jag nu har så många olästa i hyllan. Ett lyxproblem, visst, men lite av ett moment 22. Suck.

Så här står det på baksidan:
En kall marsnatt slutar en biljakt med att polisen prejar en röd sportbil av vägen. Kollisionen blir våldsam. Den unge mannen i sportbilens passagerarsäte slungas ut och omkommer omedelbart. Den döde heter Valon Bericha och hans bror Jashar satt bakom ratten. Båda är sedan tidigare välkända av polisen.

Även i polisbilen fanns ett brödrapar, Johan och Samuel Kangas. Johan, som körde, omplaceras dagen därpå till inre tjänst på ledningscentralen i avvaktan på utredning. Jashar svär på olycksplatsen att ta en blodig hämnd på sin nu döde bror och försvinner spårlöst efter förhör.Någon vecka senare kommer ett larm in till polisen om en övergiven bil på en skogsväg. Samuels patrull skickas dit och när han försöker öppna en av dörrarna briserar en kraftig sprängladdning.

Medan den svårt brännskadade Samuel Kangas kämpar för sitt liv kopplas kommissarie Hasse Nelander-Wein och hans kollegor in på fallet. Johan Kangas och hans familj flyttas till skyddat boende på grund av hotbilden. Jakten efter Jashar är i full gång.

Polisen hittar snart oväntade kopplingar mellan Johan och Jashar. En okänd avsändare har skickat vykort till dem båda med texten: En bror för en syster. I deras förflutna döljer sig ungdomssynder, rivalitet och upplösta allianser. Ett tio år gammalt ärende med en död flicka i en simbassäng blir intressant i utredningen.

Denna gång verkar Nelander-Wein ha fått ett fall som snart visar sig vara mer komplicerat än han någonsin kunnat ana och dess dramatiska upplösning kommer som en fullständig överraskning.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 5 december 2018

"Vägen mot Bålberget" av Therése Söderlind

Författare: Therése Söderlind
Titel: Vägen mot Bålberget
Genre: Drama
Antal sidor: 590
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 november 2018




Första meningen: Längst nere i hagen bakom fähuset, efter att det blivit mjölkdags och det trampats färdigt och den dammiga dynglukten lagt sig medan flugorna och råmandena flyttat in i lagårn, där händer det att en gubbe sitter och balanserar på en trebent mjölkpall med benen brett isär.

Baksidetext
En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.

Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.

Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.

Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.

Min kommentar
Våren 2013 läste jag Therése Söderlinds debutroman, Norrlands svårmod, som jag verkligen gillade. Alltså köpte jag så klart denna, hennes andra roman. Tyvärr köpte jag den i pocket och tyvärr så är den ganska tjock. Detta har gjort att boken har fått stå oläst längre än vad den förtjänar. Det är inte någon lätt bok att läsa och det är inte heller helt enkelt att skriva om den.

Jag vill inte gå så långt som att påstå att boken är skriven på dialekt, hade den varit det så skulle jag förmodligen inte ha förstått speciellt mycket, men det blir lite svårläst för mig. En hel del ord (varav många var ogooglingsbara) och ordföljden var dialektala. Nu gav ju det samtidigt mycket färg till berättelsen och oftast kunde jag av sammanhanget gissa vad olika saker betydde, men en liten ordlista hade underlättat.

Berättelsen är uppdelad i fyra delar; en från 1674-1675, en från 1740, en från 1975 och en från 2011. Det är ett gediget arbete och alla karaktärer har sina egna röster. För min del så är det Veronicas berättelse som berör mest, förmodligen eftersom jag är/var i hennes ålder och där finns mycket att relatera till. Även om jag själv aldrig varit speciellt intresserad av att gå tillbaka i min egen historia. Den blir ganska otäck bara en generation bakåt och det räcker för mig. Det som händer i de två tidiga trådarna är så hemskt och bara elände, samtidigt som det känns väldigt främmande, att det inte lyckas beröra mig riktigt. Det känns lite tröstlöst att efter nära 600 sidor komma fram till att även om vi har det bättre nu så är livet i stort sett likadant.

Det här är, som sig bör, en förfärlig historia och det är en tid som det är svårt att vara stolt över. Hur i hela friden kunde detta hände? Frågar man sig. Men masspsykos och hatdrev är ju inte speciellt främmande nu på 2000-talet heller. Så klart finns det en del som stör min läsning, som det här att det hela tiden antyds att något avgörande ska berättas, men det händer liksom aldrig. Och alla dessa utvikningar, som i historien är ointressanta, men som ändå sätter tonen. Kanske missade jag något väsentligt också, för jag tycker inte att historierna går ihop riktigt. Vad var det för tygstycke? Varför var det så viktigt? Vem var egentligen Anton? Hur kom Olof fram till att han hade fel? Jag känner mig lite hängande mitt ute i ingenting.

Att sätta betyg på Vägen mot Bålberget är svårt och du förstår kanske hur bra den faktiskt är med tanke på mina klagomål och vilket betyg den slutligen får. Det är en väldigt levande berättelse och det känns verkligen som att jag springer i skogen med Segrid, sitter i källarhålan med Malin och söker mina rötter med Veronica. Jag kommer nog att fundera både en och två gånger på denna och jag önskar att jag hade haft en bokcirkel eller liknande att diskutera med. Frågan är om boken hade varit lika bra om jag hade fått alla svar.

Jag kan nog dra slutsatsen att Therése Söderlind har ett väldigt speciellt sätt att skriva, det är långsamt och väldigt suggestivt. Det passar mig. Hoppas hon skriver på något just nu.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 182 betyg).
Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 207 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Vägen mot Bålberget: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Bokblomma.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 4 december 2018

Veckans topplista: Böcker som utspelar sig vid jul

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Böcker som utspelar sig vid jul.

Varje år blir jag lika överraskad över att det är jul och att jag inte har planerat in några julböcker. Av den anledningen så har jag inte läst speciellt många. Tror jag. Jag har ju som sagt lite problem att komma ihåg vilken årstid böcker utspelar sig. Därför får jag helt enkelt leta efter rena julböcker och de är inte många...

1. God jul av Jonas Karlsson är ju ganska uppenbart en julbok och den är fantastiskt rolig. Handlar om hur det kan gå till på en svensk arbetsplats när konsensus ska nås.
2. Julfritt av John Grisham är en anti-julbok. Skulle man kunna tro. Rolig, men inte direkt översättningsbar till svenska förhållanden.
3. Själarnas bok av James Oswald är ingen traditionell julbok, men det efterfrågades ju inte heller.
4. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan har jag inte läst än, men den är inplanerad i december.
5. Nådastöt av Louise Penny har jag inte heller läst, men jag har från säkra källor att det är jultid i den.

måndag 3 december 2018

Film: Annabelle: Creation (2017)

Titel: Annabelle: Creation
Originaltitel: Annabelle: Creation
Genre: Skräck
Regissör: David F Sandberg
Manus: Gary Dauberman
Skådespelare: Miranda Otto, Anthony LaPaglia, Talitha Bateman, Stephanie Sigman, Lulu Wilson
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 109 min
Serie: -
Såg den på Netflix 2 november 2018





Handling
Flera år efter deras lilla flickas tragiska död, välkomnar en dockmakare och hans hustru en nunna och flera föräldralösa flickor, men den besatta dockan Annabelle tänker inte låta flickorna få någon lugn och ro.

Min kommentar
Skräck kan vara så fantastiskt bra, men det verkar som att moderna skräckfilmer mest går ut på jumpscares och inte det där krypande, ovissa som skrämmer mig. Detta är ju en prequel till Annabelle, en film som jag har för mig att jag tyckte var helt okej.

För mig är det viktigt att en skräckfilms handling inte drivs framåt av karaktärernas ologiska agerande. Den här filmen är ett bra exempel på precis det. Korkat beteende alltså. Karaktärernas agerande är så långt ifrån vad en normal människa skulle göra att jag mest blir förbannad. Och är det inte lite underligt att ingen hör något. De är ju ganska många i det där huset.

En stor miss i den här typen av film är om man får se demonen/monstret och det inte är speciellt bra gjort. Här blir det bara löjligt och det hade varit bättre om filmmakarna hade låtit den biten förbli i tittarens fantasi. Skådespelarna är i alla fall bra, speciellt barnen. Det är så skönt att se att det finns barn som kan agera, det är ju ganska tunnsått med sådana i svensk produktion.

Filmen bygger mycket på billiga jumpscares och det är inget som skrämmer mig. Det finns inget kvar att bli rädd för när det är dags att släcka sänglampan, men Annabelle: Creation är ändå en hygglig skräckfilm.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 338 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 80 330 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 2 december 2018

Smakebit på søndag: I dödens labyrint

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Ännu en helt oplanerad helg. Förutom då att plocka fram alla adventsgrejor och att använda ett presentkort på en restaurang som sambon fick när han fyllde år. Inga trista måsten alltså. Läsa vill jag också göra. Och titta på film, den nya Mission: Impossible 😊 Ser ut att kunna bli en bra helg.

Efter flera års väntan så har jag äntligen börjat läsa första delen i Maze Runner av James Dashner, I dödens labyrint. När jag har läst boken så ska jag se filmen, som finns på TiVo-boxen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, trots att jag kommit mer än halvvägs. Med tanke på vad som händer där jag läser just nu så undrar jag lite hur det kan komma två böcker till efter denna. Men, men, det kan ju så klart ändra sig. Eftersom det är ganska avslöjande där jag är i boken så kommer veckans smakebit från en tidigare händelse.

Min smakebit är från sida 117-118.
    Han tittade ut i labyrinten igen, på dörren som stängdes. Bara någon meter till, sedan skulle det vara över.
    Minho snubblade fram där borta, och ramlade omkull. De skulle inte hinna. Tiden var ute. Det var slut med dem.
    Thomas hörde hur Newt skrek något bakom honom.
    "Låt bli, Tommy! Låt för helvete bli!"
    Stängerna på högra muren sträckte sig mot sitt mål, nästan strävade mot de små hål som skulle tjäna som deras viloplats under natten. Dörrarnas knastrande och skrapande var öronbedövande.
    Två meter. En och en halv. En. En halv.
    Thomas förstod att han inte hade något val. Han satte fart. Framåt. I allra sista sekund klämde han sig mellan stängerna och kom ut i labyrinten.
    Muren slog igen bakom honom, och ekot av mullret studsade mot den murgrönstäckta stenen som ett vansinnesskratt.

lördag 1 december 2018

Månadsbokslut november 2018

Antal lästa böcker i november 2018: 5

76. Den felande länken av Stefan Tegenfalk
77. Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
78. Bödelskyssen av Mons Kallentoft
79. Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind
80. Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Antal lästa sidor: 2050
Genomsnitt/dag: 68
Genomsnitt/bok: 410

Snittbetyg: 3,7
Ingående i serie: 2
Påbörjade serier: 0
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 0

Biografi: 1
Drama: 1
Kriminalroman: 2
Thriller: 1

Boktolvan: 1 (11/12)
E-böcker: 0 (6/12)
Finish that series: 2 (18/19)
Hyllvärmare: 3 (41/36)
Vi möts igen: 1 (6/6)
Sist på serien?: 0 (5/6)

Kvinnor: 2
Män: 3
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 4
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 1
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 2

Antal nykomna böcker: 4
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Det som göms i snö av Carin Gerhardsen
Månadens överraskning: -
Månadens besvikelse: Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

Kommentar:
Jag har ingen aning om vad som hände i november. Som vanligt tyckte jag att jag läste så fort tillfälle gavs, men så här lite har jag inte läst på flera år. Tror jag. Visserligen är sidantalet en sanning med modifikation för jag har två påbörjade böcker och en novellsamling som inte är med där. Men ändå, det handlar ju bara om ett par hundra sidor eller så. Betygsmässigt så var det en bra månad med tre fyror.

Det blev inte så många böcker som ingår i serier, bara två stycken, varken påbörjade eller avslutade (även om Bödelskyssen var den senaste när jag la upp min utmaning). Recensionsexemplaren blev inte heller de speciellt många, endast två här också. Planen för nästa år är i alla fall klar. Om det hjälper är en helt annan historia. Hyllvärmare blev det i alla fall tre stycken, men det är lite som att spotta en törstig kamel i halsen.

Utmaningsmässigt ser det väldigt bra ut. Förutom när det gäller e-böcker, men även det är en sanning med modifikation. Jag har läst flera på läsplattan i kombination med pappersbok och har valt att inte räkna dem som e-böcker. Bara tre "utmaningsböcker" kvar till december. Det ska nog gå.

Av de fyra nya böcker som flyttade in här så var två recensionsexemplar och två var gåvor. Inga böcker flyttade ut.

Om månadens bästa: Nästan jämnt skägg mellan Vägen mot Bålberget och Det som göms i snö.
Om månadens överraskning: För mig är överraskning något positivt, så nej, ingen sådan.
Om månadens besvikelse: Bokklubben vid livets slut var inte alls den bok om böcker som jag hade förväntat mig.
Om månadens roligaste: Nej, det var inte mycket roligt alls i november.
Om månadens mysigaste: Inte var det speciellt mysigt heller.
Om månadens otäckaste: Det är hemskt att veta att det som händer i Vägen mot Bålberget faktiskt har hänt.