onsdag 26 juni 2019

"Spåren vi lämnar efter oss" av Pernilla Ericson

Författare: Pernilla Ericson
Titel: Spåren vi lämnar efter oss
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 352
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erlagruppen 1
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2019




Första meningen: Han minns inte riktigt hur det började.

Baksidetext
Vilka spår lämnar du efter dig på nätet? Du berättar var du är och vad du gör, men du vet inte vem som följer dig...

Brutala kvinnoöverfall sker längs med gröna tunnelbanelinjen och skräcken sprider sig i Stockholm. Samtidigt som polisen Liv Kaspi tvingas ta ledigt i väntan på en internutredning rekryteras hon till ett litet privatteam, Erlagruppen, med uppdraget att lösa fallen. Sökandet leder dem in i nätets mörkaste vrår och förövarnas metod för att hitta sina offer visar sig vara djävulskt välplanerad.

Våldet eskalerar och när kvinnor börjar försvinna spårlöst förstår Erlagruppen att det handlar om en kamp mot klockan. Det är bara en tidsfråga innan Gröna linjen-männen inser att någon är dem på spåren...

Min kommentar
Den här serien har jag hört så väldigt mycket om och bara bra saker, tror jag. För två år sedan köpte jag första delen, men eftersom den ligger på läsplattan så blev det lite ur syn, ur sinne. Jag är förmodligen sist på den och därför passar den ju utomordentligt bra i min utmaning Sist på serien?.

Ämnet (eller egentligen ämnena) är tyvärr fortfarande aktuellt, kanske mer än någonsin. Spåren vi lämnar efter oss behandlar både överfallsvåldtäkter och vad vi lämnar ut om oss själva på nätet. Jag är redan lite paranoid vad gäller sociala medier och den blir inte bättre av av att läsa den här boken.

Karaktärerna är inte speciellt många, de viktiga är egentligen bara fyra stycken och de är starka och tydliga. Jag gillar dem allihop, är nyfiken på dem och vill veta mer. Det gäller särskilt Aminah, vilket kan ha att göra med hennes expertis på ett område som fascinerar mig. Hon är nämligen lite av en hacker. Liv är den som står i fokus i den här boken, det är henne man får veta mest om och kommer närmast. Jag hoppas att fokus kommer att skifta mellan karaktärerna i nästkommande böcker, så att man får veta mer om de andra också.

Själva gruppen känns som en perfekt lösning på privatspanarproblemet, men jag kan tycka att den är lite klyschigt och politiskt korrekt sammansatt. Verkligheten är ju sällan det, men det är så bra gjort att jag knappt tänker på det. Karaktärernas kön, sexuella läggning, religion, hudfärg och så vidare spelar ingen som helst roll. De är bara människor, som trots sina olikheter (eller tack vare dem?) blir ett perfekt och dynamiskt team med en riktigt bra kemi.

Kapitlen är korta och tempot är högt, utan att bli renodlad action. Drivet framåt är riktigt bra och jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Det finns egentligen inget som är onödigt här, men den lilla romantikdelen behöver jag inte alls. Något säger mig dock att den kommer att spela roll i fortsättningen. Tänk om alla debutanter skrev så här bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 147 betyg).
Jag ger den 4,0.


Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Spåren vi lämnar efter oss: Lottens bokblogg, Bokstunder och Håkans Hylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 25 juni 2019

Veckans topplista: Böcker som ger sommarkänsla

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Böcker som ger sommarkänsla.

Sommarkänsla och sommarkänsla... jag vet inte jag, men jag tror att alla de här böckerna gav mig en känsla av att det var varmt och soligt. Sedan om det var så ljust och glatt i allihop, nej, det var det verkligen inte.

1. En sax i hjärtat av Marie Bengts
2. Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson
3. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan
4. Du glädjerika sköna av Sara Olsson
5. Mindfulness för losers av Christoffer Holst

måndag 24 juni 2019

TV-serie: Den långa flykten (2018)

Titel: Den långa flykten
Originaltitel: Watership Down
Genre: Äventyr
Skapad av: Tom Bidwell, Richard Adams (bok)
TV-bolag: BBC One | Netflix
Skådespelare: James McAvoy, Nicholas Hoult, Gemma Aterton, Anne-Marie Duff, John Boyega
Premiär: 2018-12-22
Produktionsland: Irland | Storbritannien | USA
Antal avsnitt: 4
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix maj 2019





Handling
En dag vid gullvivstidens slut bryter en flock vildkaniner upp från Sandlefords ängar, hotade av människans framfart, för att söka en ny bostadsplats. Den lille Femman har anat faran, den handlingskraftige Hassel blir ledaren och de får med sig den stöddige Kronan, den poetiske Maskros, den klipske Björnbär och några till.

Okända fiender och farligheter väntar dem i det grönkulliga engelska landskapet och ställer dem inför svåra prov. När de kämpar sig genom äventyr och faror börjar de inse att den sorglösa och oskyldiga värld de en gång levde i för alltid är borta. Och framför dem finns bara en mörk förnimmelse av svaret på deras fråga: Kommer de någonsin nå sitt nya hem i Watership Down?

Min kommentar
När sambon är på sommarfest på jobbet så kan jag passa på att titta på filmer/serier som han bara hade fnyst åt. Eller somnat av. En miniserie som har legat på min lista väldigt länge är Den långa flykten. Jag älskade verkligen boken och jag tror att jag har sett alla andra versioner som är gjorda. Miniserien består av fyra avsnitt, som är runt 50 minuter långa. Alltså lite drygt tre timmar sammanlagt. Vad jag skulle ägna fredagskvällen var egentligen ett väldigt enkelt beslut.

När jag läste boken (vilket var mer än 30 år sedan) så kan jag inte minnas att jag reflekterade över om den kanske egentligen inte handlade om kaniner. Nu när jag ser den med helt andra ögon så tycker jag att det är väldigt tydligt att den handlar om något helt annat. Här finns så många budskap. Richard Adams säger dock själv att det inte alls är en allegori, i alla fall inte medvetet. Det verkar dock osannolikt (boken kom ju när det kalla kriget var väldigt kallt) för Den långa flykten är lite som Gullivers resor. Fast med kaniner.

Jag tycker animeringarna är snygga, men jag hade önskat att de hade gjort kaninerna mer olika varandra. Jag har jätteproblem att se skillnad på dem, de flesta har inga speciella kännetecken som skiljer dem åt. Dessutom så ser kaninerna lite knepiga ut ibland, speciellt bakbenen.

Det här är en engagerade, sorglig och hoppfull (pun intended) skapelse, som inte är lika brutal som filmen från 1978. Eller boken för den delen. Förutom boken så kan detta vara den bästa versionen.



TV Time har serien 9,48 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 3 684 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien verkar inte gå att köpa. Än.

Film: Glass (2019)

Titel: Glass
Originaltitel: Glass
Genre: Skräck
Regissör: M Night Shyamalan
Manus: M Night Shyamalan
Skådespelare: James McAvoy, Bruce Willis, Samuel L Jackson, Anya Taylor-Joy, Sarah Paulson
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 8 juni 2019




Handling
Glass tar vid där Split slutade och Dunn jagar nu Crumbs övernaturliga alter ego The Beast i en allt intensivare jakt. I skuggorna väntar Price, som sitter inne med avgörande hemligheter rörande de bägge männen.

Min kommentar
I vintras såg jag Split för att kunna ta mig an Glass när den blev tillgänglig. När vi då fick en sommarpresent från Viaplay, en gratis film, så var valet väldigt enkelt

Egentligen går det inte att säga så mycket utan att spoila, men filmen överraskade mig nog. Jag hade faktiskt inte väntat mig ett budskap i den här typen av film, men jag kan läsa in så mycket i den. Det händer egentligen inte speciellt mycket och om man ska vara lite elak så finns det ingen handling som driver historien framåt. Det mesta händer inne i huvudet. Vilket så klart fick sambon att somna, men det var bara en fördel. För mig. Då pratade han i alla fall inte sönder filmen.

Mot slutet blir det en ganska medioker "uppgörelse", men därmed är den också mer verklig. Vi snackar inte "riktiga" superhjältar här, utan vanliga människor. Dock med någon extra egenskap.

James McAvoy är briljant även i Glass och han tar nog över scenen helt. Samuel L Jackson har inte någon stor roll i sin egen film och han gör inte heller speciellt mycket, ändå är det han som styr. Bruce Willis känns lite piggare än vad han har varit i de senaste filmerna han varit med i.

Jag älskade verkligen hur allt slutade och budskapet, det jag väljer att se, ger mig nästan lite rysningar. De tre filmerna knyts ihop på ett bra sätt och jag skulle kunna tänka mig att se samtliga i tät följd. Jag tror att de skulle vinna på det.



Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 68 779 betyg).
IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 132 876 betyg).
Jag ger den 3,5.


Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 23 juni 2019

Smakebit på søndag: Memento mori

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den sega boken från förra veckan har ersatts med en något mindre seg, men väldigt irriterande bok. Memento mori av Elias Palm är tredje delen i serien om rättsläkaren Ella Andersson. Den här boken är så full av antydningar om sådant som författare verkar tycka att man ska känna till och dessutom, den största synden av alla när det gäller deckare; karaktärerna vet saker som läsaren inte får veta. Jag avskyr det. Ändå, eller kanske tack vare detta, så är det så löjligt tydligt vad det är som har hänt. Jag är i alla fall helt säker på det 😊 Nu tror jag i alla fall att jag lyckats lyckats reda ut i vilken stad böckerna utspelar sig. I tredje och sista boken... Det har överhuvudtaget inte nämnts någon stad, vilket är riktigt synd. Man befinner sig nämligen i Malmö. Är jag ganska säker på.

Min smakebit är från sida 227:
Det knackade försynt på Simons dörr. Onsdagsmorgonen hade utvecklat sig till ytterligare en vacker dag. Solen hade just motat bort de sista vita dimslöjorna som legat över stan under morgontimmarna. Kontoret var varmt när solen låg på och Simon hade fått hänga av sig den svarta kavajen.
    - Kan jag komma in? frågade Jens, gläntade på dörren och såg sig nervöst omkring i korridoren. Även han var klädd i svart kostym. Jag visste inte om du skulle jobba före minnesstunden.
    - Vi får väl köra härifrån vid halv elva, sa Simon och rättade till den ljusgrå slipsen.
    - Jag tror jag har hittat något, sa Jens. Han nästan viskade.

lördag 22 juni 2019

Läsplanering juli 2019

Nu är sommaren här på riktigt (i alla fall enligt lamanackan) och det är snart juli. Dags alltså att titta på planeringen. De här fyra är de högst prioriterade för nästa månad. Förhoppningsvis är de bra. Jag behöver bra böcker nu.

Syndafloder av Kristina Ohlsson. Hyllvärmare. Finish That Series.
Livet kan börja av Sheila O'Flanagan. Vi möts igen.
Ett förbud mot mord av Louise Penny. Hyllvärmare.
Miraklet av Emma Donaghue. Hyllvärmare. Boktolva.

fredag 21 juni 2019

20 Questions Book Tag

Den här lilla roliga enkäten/taggen hittade jag hos Nilmas bokhylla. Passade på att översätta den också...

1. Hur många böcker är för många i en serie?
Det finns nog inget generellt svar på den frågan. Så länge författaren har något att berätta så funkar det, men fler än tio brukar jag nog inte gilla.

2. Vad tycker du om cliffhangers?
Cliffhangers ja... hm, ja i slutet på kapitlen så gillar jag dem. I slutet av en bok, not so much.

3. Inbundet eller pocket?
Jag gillar ju inbundet mest, men pocket funkar också. Danskt band har blivit en ny favorit.

4. Favoritbok?
På den här frågan svarar jag alltid Pestens tid av Stephen King. Så även den här gången.

5. Den bok du tycker minst om?
Det här är en svår fråga och det finns några som jag har gett det lägsta betyget, men det finns något som jag tycker ännu mindre om. Det är när det är väldigt tydligt att boken har skrivits bara för att slå mynt av någons död. Som Robin Williams: När skratten har tystnat av Emily Herbert. Usch, jag blir upprörd bara jag tänker på det.

6. Kärlekstrianglar, ja eller nej?
Nej, det var väldigt längesedan jag tyckte romantik var kul att läsa om. Kärlekstrianglar går generellt sett bort, men det kan förmodligen göras bra också, så att de tillför något.

7. Den senaste boken du inte kunde läsa klart?
Jag är så konstig att jag läser ut alla böcker. Även böcker jag inte gillar är en erfarenhet.

8. En bok du läser just nu?
Jag läser egentligen alltid bara en bok i taget, men ibland så har jag en novellsamling/antologi liggande bredvid sängen om utifall att jag är mellan böcker. Lite som en smakrensare (tänk ingefära mellan sushibitarna) och den som ligger där just nu är Haruki Murakamis Elefanten som gick upp i rök.

9. Den senaste boken du rekommenderade till någon?
Jag har väl mer eller mindre tvingat hela släkten att läsa En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson.

10. Den äldsta bok du har läst?
Det torde vara Iliaden av Homeros, den skrevs för nästan 3000 år sedan.

11. Den nyaste bok du har läst?
Det borde vara Sprickor i jorden av Mariette Lindstein, den gavs ut i april.

12. Favoritförfattare?
Alltid Stephen King. Alltid.

13. Köpa eller låna böcker?
Köpa, är nog svaret här, men få är ännu bättre 😁

14. En bok du ogillar men som alla andra verkar gilla?
Plåtmannen av Sarah Winman och jag kom inte alls överens. Historien är säkert jättebra, men sättet den berättas på får mig att resa ragg.

15. Bokmärken eller hundöron?
Nej, det här är fortfarande ingen fråga. Faktiskt.

16. En bok du alltid kan läsa om?
Jag har inte läst om en bok sedan jag var liten. Svaret blir alltså: ingen.

17. Kan du läsa medan du lyssnar på musik?
Kan, kan jag säkert, men frågan är väl varför jag skulle vilja det. Det är inget jag gör frivilligt i alla fall.

18. En eller flera POVs?
Flera funkar, men då måste det vara bra gjort. Generellt föredrar jag en.

19. Läser du en bok i en sittning eller över flera dagar?
Det har nog inte hänt på länge att jag sträckläst en bok. På vardagarna jobbar jag och på helgerna ska ju allt det man inte hann med under veckan göras. Dessutom läser jag oftast inga tunnisar. Så det går nog oftast minst några dagar.

20. En bok du har läst bara på grund av omslaget?
Ingen? Jag kan visst lyfta upp en bok på grund av ett lockande omslag för att kolla vad den handlar om, men välja att läsa den? Nej.

torsdag 20 juni 2019

Hett i hyllan #201

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag önskar att jag kunde säga att det närmar sig slutet på bokrean 2016, men...
Himlakroppar av Eleanor Catton syntes precis överallt då när den släpptes. Tyckte i alla fall jag. På bokrean kunde jag inte längre stå emot.

Det här är en rejäl tegelsten, drygt 1 100 sidor, och även om jag nu gillar tjocka böcker så tar det, numer, ofta emot att påbörja dem. Boken låter väldigt intressant och jag önskar så att jag hade en resa planerad till Nya Zeeland så jag kunde läsa den på plats, men jag lär väl aldrig komma tillbaka dit. Kanske får den komma med i en boktolva eller så kanske det dyker upp en tegelstensläsning på Instagram så jag får den läst någon gång.

Så här står det på baksidan:
Året är 1866 och Walter Moody har som så många andra kommit till Nya Zeelands guldgruvor för att söka lyckan. Samma stormiga natt som han anländer stöter han på ett märkligt sällskap bestående av tolv män som har samlats för att i hemlighet diskutera en serie olösta brott. En rik man har spårlöst försvunnit, en prostituerad har försökt att ta sitt eget liv och en enorm förmögenhet att hittats hemma hos en alkoholiserad enstöring. Walter Mody dras snabbt in i ett äventyr som är lika komplext och gåtfullt som stjärnhimlen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 19 juni 2019

"Slaskjobbet" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Slaskjobbet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 334
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 2
Förlag: Tre böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2019



Första meningen: Äntligen, tänkte Lennart.

Baksidetext
Vad döljer sig i frysboxen som änkan Elsa Karlsson och hennes hund Lufsen upptäcker på parkeringsplatsen en strålande oktobermorgon?

Vad har hänt fyra familjefäder bosatta i samma del av Göteborg, som spårlöst försvunnit under sommaren?

Kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes sammansvetsade team tror sig snabbt ha löst fallet, men...

Samtidigt plågas Ingrid av sin egen familjetragedi som pågår och pågår.

Min kommentar
Förra året, på den årliga hotellweekenden i Göteborg, så läste jag första delen i den här serien. Jag tyckte inte speciellt mycket om den, det fanns liksom för mycket att störa sig på där, men alla författare förtjänar minst två chanser. Därför tog jag med mig andra delen när det var dags för årets hotellweekend i Göteborg. Böcker läses ju bäst i den miljö där de utspelar sig.

Även i Slaskjobbet befinner vi ju oss, självklart, i Göteborg. Det är visserligen inte speciellt ofta de är utanför polishuset, men när de gör det så är det mysigt att färdas på gator som man känner till. Precis som i 5:e Moseboken så sker det mesta av handlingen i utredningsrummen, vilket jag tycker är något positivt. Jag älskar logiska resonemang, analyser och slutsatser.

Ingrid, ja, vad ska man säga om henne? Jag tycker inte om henne. Hon sysslar uppenbarligen med projicering, eftersom hon skäller andra för att vara precis som hon själv är. Bland annat så klagar hon på griniga gubbar, men själv är hon inte heller speciellt trevlig. Hon har verkligen alla taggar ut. I Slaskjobbet får man lära känna henne mer och kanske på ett mer personligt plan då vi också fick träffa hennes familj; en förfärlig mor och två fega bröder. Även om jag fortfarande inte gillar Ingrid så känns det lite som att jag kanske kan lära mig att tycka om henne. Det övriga persongalleriet består nästan av fler poliser än andra karaktärer, men det är egentligen bara Ingrid som är viktig.

Det som jag gillar mest med den här boken är att poliserna faktiskt utreder. Inte för att jag känner till hur poliser jobbar, men det här känns trovärdigt. Det mesta av det jag störde mig på i första boken verkar vara borta. Slaskjobbet är både spännande och oviss. En väldigt positiv överraskning.

Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 48 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Slaskjobbet: Bokberoende, Mysterierna och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 18 juni 2019

Veckans topplista: Historiska romaner

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Historiska romaner.

Oj. För något decennium sedan hade jag lätt kunnat rabbla upp ett antal, då läste jag mest sådana. Så jag får helt enkelt hoppa tillbaka en hel del, men först ett litet nedslag lite närmre i tiden. Åtminstone när det gäller när jag läste dem.

1. En officer och spion av Robert Harris handlar om Alfred Dreyfus.
2. Fria män av Halldór Laxness utspelar sig på Island under de första årtiondena under 1900-talet och handlar om bonden Bjartur och vad han tycker är viktigt här i livet.
3. Utvandrar-sviten (Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige) av Vilhelm Moberg. Ingen lista över historiska romaner är komplett utan denna.
4. Röde Orm av Frans G. Bengtsson. Man skulle kunna tycka att en bok om vikingar inte kan vara kul. Men det är den.
5. Vilda tider av Brian Garfield. Jag gillar egentligen inte Västern-böcker (-filmer), men denna var något av det roligaste jag läst. Hugh Cardiff, en av världens bästa skyttar, är berättaren och han berättar om sitt liv, mellan inbördeskriget och förbudstiden.

måndag 17 juni 2019

TV-serie: Chernobyl

Titel: Chernobyl
Originaltitel: Chernobyl
Genre: Drama
Skapad av: Craig Mazin
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Jared Harris, Stellan Skarsgård, Jessie Buckley, Emily Watson, David Dencik
Premiär: 2019-05-06
Produktionsland: USA | Storbritannien
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på HBO maj 2019





Handling
Chernobyl skildrar den sanna berättelsen om en av historiens värsta katastrofer på grund av mänskliga faktorer. Miniserien fokuserar på kärnkraftsolyckan som inträffade i Sovjetunionen i april 1986 och avslöjar hur och varför det hände och berättar historierna om de människor som deltog och dog i olika uppdrag för att förhindra spridningen av radioaktivitet, samt Sovjetunionens försök att dölja olyckan.

Chernobyl är i första hand baserad på minnena från olika invånare av den evakuerade staden Prypjat, som skildras av den vitryska nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj i sin bok Bön för Tjernobyl

Min kommentar
Egentligen hade jag inte tänkt se den här serien. Jag visste helt enkelt inte om jag vågade. Det som hände den där gången i april 1986 är för evigt fastetsat i mitt minne. Ingen visste något. Alla var rädda för att det var nu det hände. Jag minns att jag var på jobbet och tittade ut genom fönstret. Det regnade. Vräkte ner. Det hade jag hört att det inte var bra. Jag visste inte om jag skulle våga gå ut. Men när min bror sa "se den" så gjorde jag det. Ändå.

Mestadels följer man forskare och partimän, men man får även se hur allt påverkade "vanliga" människor och då speciellt Lyudmilla Ignatenko som var gift med en av brandmännen som var först på plats. Det kommer även några scener med soldater och vad de måste göra. Allt känns så otroligt hopplöst.

Skådespelarna är lysande. Jag kan inte hitta något annat ord. Det gäller speciellt Jared Harris, Stellan Skarsgård, Jessie Buckley och Emily Watson. De hade inte kunnat göra det bättre. Det vimlar av svenskar här, regissören är svensk så det kanske inte är så konstigt. Till och med Fares Fares dyker upp.

Det är väldigt svårt att förstå inställning och reaktioner om man inte förstår det sovjetiska styret. Om partiets riktlinjer hade bestämt något så sa man helt enkelt inte emot. Åtminstone inte ostraffat. I en stat ruled by fear så får man de svar man vill ha, inte de man behöver. Jag blir så ledsen av den gamla Sovjettiden, kanske mest för att de verkar vara på väg tillbaka dit.

Det här är en väldigt intressant serie. Jag förstår ju att en del har ändrats för att göra det mer TV-vänligt och dramatiskt, men fakta har de inte ändrat på (min vana trogen så googlade jag ju så klart efter att ha sett klart serien). Allt kommer tillbaka, den där skräckkänslan av att nu är det kört. Och då visste jag inte ens hälften, visar det sig. Jag hade ingen aning om att det var så nära en fullständig katastrof. Det kanske i och för sig var lika bra.

Jag håller för övrigt med min bror. Se den. Var beredd på att bli deprimerad, rädd och arg, men se den.



TV Time har serien 9,82 i genomsnitt.
IMDb har serien 9,6 i genomsnitt (beräknat på 310 447 betyg).
Jag ger den 5,0.


Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på discshop.

Film: The Post (2017)

Titel: The Post
Originaltitel: The Post
Genre: Drama
Regissör: Steven Spielberg
Manus: Liz Hannah, Josh Singer
Skådespelare: Meryl Streep, Tom Hanks, Bob Odenkirk, Matthew Rhys, Sarah Paulson
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 5 juni 2019





Handling
I juni 1971 tog New York Times, Washington Post och nationens stora tidningar modigt ställning för yttrandefrihet och rapporterade om The Pentagon Papers, den massiva mörkläggningen av regeringshemligheter som spände över fyra decennier och fyra amerikanska presidenter.

Vid den tiden försökte Washington Posts Katherine Graham fortfarande att hitta sin plats som landets första kvinnliga tidningsutgivare, och Ben Bradlee, tidningens labila men drivna redaktör, försökte förbättra den kämpande tidningens rykte. Tillsammans bildade de två ett osannolikt lag, då de var tvungna att samarbeta och fatta det djärva beslutet att stödja The New York Times i deras försök att bekämpa Nixonadministrationen i deras exempellösa försök att begränsa yttrandefriheten.

Min kommentar
Det var ett bra tag sedan jag köpte den här filmen och det gjorde jag egentligen bara på skådespelarna (Meryl Streep och Tom Hanks) och eventuellt regissör (steven Spielberg). Jag hade ingen aning om vad den handlade om och därför har den kanske inte heller lockat jättemycket. Nu var det i alla fall äntligen dags.

I början av filmen, första halvan skulle man kunna säga, så känner jag mig mest förvirrad. Här finns ingen etablering av karaktärer, vilket gjorde att jag inte hade en aning om vem som var vem eller vem som jobbade var. Jag upplevde det som att det bara var en massa gamla gubbar som pratade om pengar. Alla såg dessutom likadana ut. Tyckte jag. Allt detta kan också ha berott på en ständigt pratande sambo. Han kan prata sönder vilken film som helst om han inte är intresserad av det som händer på "duken". Det hade nog underlättat om jag hade varit mer fokuserad, men det känns också som att filmen är gjorde för den som redan vet en del om den här händelsen.

Ungefär halvvägs in i filmen så blir det i alla fall mycket mer intressant. Det är då det börjar handla om vad man egentligen får lova att skriva i tidningen. Det är ju ett engagerande och, tyvärr, fortfarande aktuellt ämne. Demokrati och yttrandefrihet är inget man ska ta lätt på. Det kan vara så att det som händer här banar väg för framtiden. Därför blir det extra sorgligt när det fortfarande finns människor som är beredda att sälja ut demokratin.

Meryl Streep gör en fantastisk gestaltning av en rädd kvinna som från början är i stort sett osynlig, till en som sätter ner foten och visar var skåpet ska stå. Även Tom Hanks gör sitt jobb bra.

Filmen är väldigt långsam och återhållsam, här finns inga stora gester. Tyvärr tycker jag att början förstör lite och gör det mesta rörigt. Här kunde ha tagits bort en del och det hade filmen tjänat på, för naturligtvis så är den alldeles för lång.



Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 84 027 betyg).
IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 107 855 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 16 juni 2019

Smakebit på søndag: Den onde samariten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har varit lugn och skön, inga måsten och inga sociala evenemang. För mig. Däremot hade sambon sommarfest på jobbet i fredags, vilket betydde att jag fick rå mig själv hela kvällen. Det blev en maratonsession framför Netflix och deras version av Watership Down i form av en miniserie på fyra avsnitt. Den var riktigt bra, men så är jag väldigt svag för de där kaninerna.

Boken jag läser just nu tar jag mig väldigt långsamt igenom. Den onde samariten av Mason Cross är andra delen om Carter Blake, konsulten som är duktig på att leta upp personer som inte vill bli hittade. Jag funderade länge på varför jag inte orkade med några längre lässtunder och igår morse slog det mig; jag blir helt enkelt utmattad av all information som överfaller mig från sidorna. Tyvärr är större delen av den fullständigt ovidkommande. Annars är historien intressant.

Min smakebit är från sida 236:
"Den första som han grävde ner - den första som vi känner till - hette Rachel Morrow."
    Allen tog fram filen om henne på iPaden och förstorade bilden - en vanlig porträttbild - med en fingerrörelse. Den var alldeles säkert hämtad ur körkortsregistret och såg ut som de flesta sådana bilder brukar göra - man fick en tillräckligt god uppfattning om individens utseende, ras, kön, ålder, hårfärg och allt det övriga samtidigt som den inte riktigt klarade att återge något av personligheten. För länge sedan hade jag läst ett slags förklaring på hur det kom sig. Det hade visst att göra med kombinationen av stark belysning och den fotograferades vetskap om att bilden skulle komma att utgöra ett officiellt dokument under de närmaste fem till tio åren.

lördag 15 juni 2019

"Sprickor i jorden" av Mariette Lindstein

Författare: Mariette Lindstein
Titel: Sprickor i jorden
Genre: Thriller
Antal sidor: 494
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Pilgrimsfalkens väktare 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 maj 2019




Första meningen: Den sommaren åkte Carl och jag tillbaka till Sverige.

Baksidetext
Tvillingarna Alex och Dani försöker återhämta sig efter att Dani kidnappades av en elitistisk sekt. De lämnar Sverige och flyttar till ett hus vid havet i Kalifornien, USA. Men det visar sig vara svårt att bygga upp ett nytt liv. Dani har fött en son, men traumat från sektens våld har förändrat henne och gjort henne kallare och svårare att nå. Samtidigt förtränger Alex det hemska som har hänt och lider av flashbacks. Mitt i allt detta finns Carl, Alex chef och älskare, som gör allt för att beskydda dem. Men så en dag dyker en mystisk, karismatisk kvinna upp i deras liv. Hon påstår att hon arbetar med välgörenhetsarbete i en fråga som Carl brinner för. Och även Carl förändras.Garantierna för trygghet försvinner. En ny mardröm börjar. Sekten har nämligen ett nytt mål i sikte: Danis nyfödda son.

Min kommentar
För nästan exakt ett år sedan så läste jag första delen i den här serien, min första bok av Mariette Lindstein (nej, jag har inte läst serien om Via Terra, än). Den gav mersmak, skulle man kunna säga. Jag blev därför överlycklig när jag hittade Sprickor i jorden på hallgolvet.

Som vanligt har jag lite problem med att komma ihåg exakt vad som hände i förra boken, men de problemen var faktiskt inte speciellt stora den här gången. Händelserna i Vit krypta var ganska förankrade i mitt minne, märkte jag. Jag behövde bara små puffar i rätt riktning så var allt tillbaka.

I Sprickor i jorden befinner vi oss både i Sverige och USA, närmare bestämt San Francisco. Miljöbeskrivningarna därifrån är fantastiska och jag kan nästan känna solen och dofterna. För att inte tala om jordbävningen. Mariette gör ett jättejobb och lyckas faktiskt nästan sälja in San Francisco och då gillar jag ändå inte storstäder.

Jag vet inte om jag hade för höga förväntningar på den här boken, men jag tycker inte att den är lika spännande som förra delen. Sprickor i jorden är mer obehaglig än spännande. Det är ju inte heller fy skam, men jag tycker det går för långsamt. För mig är det för lite thriller och för mycket relationer och svartsjukedrama, de scenerna gör att jag tappar intresset en aning. Det blir lite som Nora Roberts, fast mycket bättre. Boken hade nog vunnit en del på att vara lite kortare.

Karaktärerna är tydliga och, tror jag, trovärdiga. Jag känner i alla fall att det är fullt möjligt att de här typerna existerar. I Sprickor i jorden tycker jag dock att både Alex och Dani ibland är mer än lovligt naiva (inte bara de, för övrigt), vilket jag inte tycker stämmer med det mesta av deras agerande. Jag tänker då speciellt på Alex och Sanctum. Det känns otroligt att de inte funderade på mobiltäckning och annat. Det gjorde jag. Carl och Alex har jag nog ganska svårt för, jag begriper mig helt enkelt inte på dem. Dani är väl den som känns mest äkta för mig. Något de alla har gemensamt är att de ibland känns överdramatiska, men det kan bero på att det nästan hela tiden blir fysiska reaktioner på känslor; blod som lämnar benen, hår som reser sig, luft som lämnar lungorna... Förmodligen är jag ensam om att störa mig på det, men jag gillar inte att bli påtvingad andras känslomässiga/fysiska reaktioner. De reaktionerna stämmer oftast inte med mina och då blir det fel för mig. Och så stör jag mig lite på de något olyckliga namnvalen, Alex/Axel. Så många gånger som jag inte direkt fattade vem jag läste om.

Det känns otroligt skönt att Mariette har med även kvinnor som är kräk och det är otroligt befriande att heller inte alla män är kräk. Det gör att jag har mycket lättare att ta till mig berättelsen och i mina ögon blir allt mycket mer trovärdigt när det är nyanserat.

Jag önskar så att hela temat var hittepå, men jag tror dessvärre att det knappt är överdrivet. Sekter och fanatiker finns överallt och de försöker alltid manipulera dig. Det här är viktiga böcker, förklädda till underhållning, som fler borde läsa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 20 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Sprickor i jorden: Johannas deckarhörna, Bohyllan och Zellys bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 14 juni 2019

Nytt i hyllan

En bra början på en långhelg är när det ligger två bokpaket på hallgolvet när man kommer hem.

I första paketet låg Den tysta patienten av Alex Michaelides. Lite överraskad blev jag när det står att detta är årets stora thriller-hajp. Jag tror faktiskt inte att jag har hört talas om den innan den damp ner här, vilket ju verkar osannolikt om den är en thriller-hajp. Nåväl, den får jag nog se till att läsa snart. Tack till Modernista!

I det andra paketet låg Ön av Ragnar Jónasson och den är andra delen i en trilogi om Hulda Hermannsdóttir. Isländskt är ju alltid speciellt och ofta spännande. Jag har tänkt läsa första delen nu i sommar så detta passade ju bra. Tack till Modernista!

torsdag 13 juni 2019

Hett i hyllan #200

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här är det fortfarande februari 2016 och bokrea.
Ända sedan jag hörde Gyllene Tider första gången 1979 så har de och Per Gessle (tänk vad alla skrattade när jag sa att Per Gessle är ett musikgeni) haft en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Vad har då det med veckans bok att göra? Jo, Mats Olsson, som har skrivit Straffa och låta dö, har också skrivit De ensamma pojkarna som Per Gessle har skrivit soundtrack till. Ett fantastiskt album om du frågar mig. Som egentligen var anledningen till att jag läste De ensamma pojkarna.

Nåja, det var alltså anledningen till att jag köpte den här boken för över tre år sedan. Den är inte ens samma genre som De ensamma pojkarna utan Straffa och låta dö ska tydligen vara något slags deckare. Första delen i en serie är det också och det verkar ha kommit en del till.

Jag kan nog egentligen inte påstå att jag är speciellt sugen på att läsa den här boken och jag kan nog tycka att min anledning att köpa den är ganska vag. Nu står den dock här och eftersom jag inte klarar att ge bort olästa böcker (tänk om jag missar ett guldkorn) så lär den väl bli läst någon gång.

Så här står det på baksidan:
Harry Svensson är en ärrad men sorglös journalist som bestämt sig för att byta bana, bli krögare i Skåne och njuta livets goda.

En kväll trillar han av en slump in på ett hotellrum i Malmö och hamnar rakt i en mordgåta. En prostituerad kvinna har utsatts för hårdhänt sadistiskt våld och dött. Polisen är intresserad av att höra Harry, men han kan inte hjälpa dem att komma mördaren på spåren.

Några månader senare sker ett liknande mord i Göteborg. Det visar sig att den döda är en kvinna Harry träffat tidigare. För att ha smisksex. Om det blir känt kommer Harry själv att bli misstänkt för morden. Så han säger inget.

Men mördaren känner till Harrys hemlighet. Nu måste Harry ta reda på mördarens gåta innan det sker ytterligare ett brutalt mord.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 12 juni 2019

"Dödsdömd" av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Dödsdömd
Genre: Thriller
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead woman walking
Översättare: Lilian Fredriksson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 maj 2019




Första meningen: "Den här kvinnan - Jessica Lane - borde ha dött", sa han.

Baksidetext
Strax före gryningen, i bergen nära gränsen till Skottland, mördas en ung kvinna. Samtidigt kraschlandar en luftballong i området. Bara en person, Jessica Lane, överlever mirakulöst.

Jessica har sett mördarens ansikte. Men mördaren har också sett hennes. Och han kommer inte att ge upp förrän han har eliminerat det enda vittnet till brottet.

Ensam och rädd, och utan att kunna lita på någon, flyr Jessica till den plats där hon känner sig tryggast. Men det kan visa sig att just den platsen är den farligaste av alla...

Min kommentar
Sharon Bolton. Hon har varit en klar favorit ända sedan jag läste min första bok av henne. Även om jag faktiskt aldrig har blivit besviken på hennes böcker om Lacey Flint så blir jag gladare av en fristående bok, eftersom jag oftast har gillat dem mer. Dödsdömd är fristående. Trots detta så har den blivit stående, oläst och övergiven.

Början på den här boken kan vara något av det bästa jag har läst. Ballongfärden och sedermera kraschen är hisnande och dramatisk. Otroligt effektfullt. Efter den starten så var ju lusten att läsa vidare på topp. Jag blev inte besviken på fortsättningen.

I Dödsdömd så har Sharon Bolton bytt miljö och vi befinner oss (oftast) högt upp i norr, vid gränsen till Skottland. Jag gillar beskrivningarna, har inga problem med att se allt framför mig och detaljnivån är perfekt.

Efter den dramatiska början så sänks tempot, ganska rejält, men det påverkar inte spänningen negativt. Kanske till och med tvärtom. Det är hela tiden ovisst nästan nagelbitande spänning. Kapitlen är korta och det gör att jag hela tiden vill läsa bara ett till. Berättelsen sker i tre olika perspektiv, den flyende kvinnan, den hon flyr från och polisen. Dessutom så finns det en då-tråd här där Jessicas och Isabels bakgrund berättas. Den tråden hoppar, ibland med rejäla kliv, framåt till precis innan kraschen. Detta kunde ha blivit hur rörigt som helst, men inte ens jag, som brukar reta mig på alla tids- och perspektivhopp, tappar tråden. Det är fantastiskt bra gjort och historien kunde inte ha berättats på något annat sätt.

Karaktärerna är intressanta och det känns som att ingen egentligen är enbart god eller ond. De som är onda har, i alla fall från början, haft goda intentioner. Men vägen till helvetet är ju som bekant kantad av goda intentioner. Även då-tråden, med systrarnas bakgrund är intressant. Även om jag ganska snabbt förstod vad just den gick ut på.

Jag brukar inte bli överraskad av så kallade plot twists när jag läser, men här händer det minst två gånger. Det kan ha varit fler för här finns många överraskande vändningar. En del mindre väntade än andra. Jag hade så klart mina misstankar, om mycket, men i vissa fall var jag inte ens i närheten. Det blir ändå inte för mycket av det goda. Twisterna beror bara på att man har förutfattade meningar och tolkar fel. Eventuellt är boken lite svag vad gäller motiv och röd tråd, men jag förlåter det.

Det finns flera olästa Sharon Bolton i min hylla. Just nu är jag väldigt glad över det

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4 191 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Dödsdömd: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bibliotekskatten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 11 juni 2019

Veckans topplista: Sommarpocket

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Sommarpocket.

Sommarpocket? Pocket jag vill läsa i sommar? Pocket som passar på sommaren? Ja, vem vet. Jag tror att jag väljer sådana som jag tror skulle passa på sommaren och jag skulle gärna vilja läsa dem nu i sommar. Samtliga går att hitta på pocketrean just nu.

1. Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck
2. Sommar på den lilla ön i havet av Jenny Colgan
3. En sommar i Brighton av Lucy Diamond
4. Hemligheten i Cornwall av Liz Fenwick
5. Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst