tisdag 17 september 2019

Tisdagstrion: Krig & fred

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Krig & fred.

Det är tydligen internationella fredsdagen på lördag så den här veckan ger vi oss i kast med krig och fred. Jag har massor av den här typen av böcker och det blir svårt att välja. Det blir två verkliga krig och ett fiktivt. Och det är är faktiskt något så ovanligt som triss i fullpoängare.

1. Kara Kush av Idries Shah utspelar sig 1979 och Sovjet ockuperar Afghanistan. Det var väldigt längesedan jag läste den, men jag minns den som fantastisk.
2. På stranden av Nevile Shute är en av min ungdoms favoritböcker. Tredje världskriget har utplånat mänskligheten på norra halvklotet. I Australien vet man vad som är på väg, men man räknar med ytterligare ett halvår.
3. Boktjuven av Markus Zusak är en lite ovanlig bok om andra världskriget. Det här är den vanliga, lilla människan och det är Döden som berättar.

måndag 16 september 2019

Film: I am mother (2019)

Titel: I am mother
Originaltitel: I am mother
Genre: Science fiction
Regissör: Grant Sputore
Manus: Michael Lloyd Green, Grant Sputore
Skådespelare: Clara Rugaard, Hilary Swank, Luke Hawker, Tahlia Sturzaker, Rose Byrne (röst)
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Australien
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 augusti 2019





Handling
Efter att mänskligheten har utplånats av en ospecificerad händelse startar roboten Mother upp sin återbefolkningsrutin, gömd någonstans i en bunker. En flicka, Daughter, växer upp under Mothers vård och utbildning. När Daughter är i tonåren knackar det plötsligt på dörren. Främlingen kommer med oroväckande påståenden.

Min kommentar
I am mother var det faktiskt en kollega som rekommenderade och även om det har dröjt länge innan jag följde rekommendationen så har den legat på lur i huvudet. Jag kan liksom inte rå för att jag är skeptisk mot Netflix filmer. Där finns ju så mycket... mindre bra filmer.

Etik och moral är huvudtema här, skulle man kunna säga. Som det ju så ofta är när robotar vs människa är inblandat. Jag brukar gilla filmer där man inte riktigt vet vad som pågår, vem man kan lite på och som skapar fler frågor än svar. Där har I am mother lyckats. Den påminner lite om andra, moderna sci-fi-filmer, men den känns ändå som en ny och egen historia.

Första halvan är lite klaustrofobisk och det är också här som ovissheten är som störst. Efter att främlingen har gjort entré så avtar kulminerar spänningen, när Daughter inte riktigt vet vad hon ska tro. Men det går inte att kväsa människans nyfikenhet och sanningstörst. Berättandet är väldigt långsamt, men jag tycker det är spännande. Nästan ända in i kaklet. Den tappar lite i slutet, men inte alltför mycket. Skådespelarna, de få som faktiskt agerar, är väldigt bra och trovärdiga.

Det går alltså att göra bra, snygg och intelligent film med en liten budget. I am mother får en fyra, för att jag inte kan sluta fundera på den. Sambon tyckte inte den skulle ha mer än en trea. Jag borde kanske inte längre bli förvånad, men den här filmen verkar inte gå upp på biograferna i Sverige. Återigen dumförklarar filminköparna den svenska befolkningen.



Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 16 651 betyg).
IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 43 901 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan än så länge inte köpas.

söndag 15 september 2019

Smakebit på søndag: Knutar och kors

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här veckan har vi haft två dagars internkonferens på jobbet. Även om det har varit både kul och intressant så är det jobbigt att bara sitta och lyssna. Nu är allt det där jobbiga över och nu kan jag på riktigt börja fokusera på semestern. Bara en jobbvecka kvar nu...

Med läsningen går det nog bra. Planeringen är i fas. Eller egentligen före för jag har klämt in två oplanerade böcker för att det ska passa. Jag måste ju ha rätt bok med till Spanien... I dag ska jag börja läsa den allra första boken om John Rebus, Knutar och kors av Ian Rankin. Den kom redan 1987. Jag har läst en annan bok av honom, som var sextonde delen i samma serie (det finns 22 nu). Det var en massa år sedan och jag var inte helt kompatibel med den, men nu ska det bli intressant att läsa den allra första boken.

Min smakebit är prologen från bokens början:
Flickan skrek bara en gång.
    Men även det var ett litet misstag från hans sida. Det hade kunnat vara slutet, nästan innan han hade börjat. Nyfikna grannar, poliser som kallas till platsen. Nej, det dög inte alls. Nästa gång skulle han knyta munkavlen lite hårdare, bara lite hårdare, bara så att den satt en smula bättre.
    Efteråt drog han fram ett snörnystan ur skrivbordslådan. Han använde en vass nagelsax, en sådan som flickor alltid verkade ha, och klippte av en stump på ungefär femton centimeter, och sedan lade han tillbaka saxen och nystanet i skrivbordslådan. En bilmotor accelererade utanför och på vägen fram till fönstret välte han en boktrave. Men bilen var borta och han log för sig själv, Han gjorde en knut på snöret, ingen särskild knut, bara en vanlig. Kuvertet låg redan färdigt på ett bord.

lördag 14 september 2019

"Även som död sig lik" av Hans-Olov Öberg

Författare: Hans-Olov Öberg
Titel: Även som död sig lik
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 200
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Kalla kulor förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 augusti 2019




Första meningen: "Lycka till med din historieforskning i kväll", sa morsan.

Baksidetext
Försommarvindarna sveper in det lilla mässingsbruket Skultuna i en bedräglig värme. Återföreningen för kullen som gick ut Persboskolan för trettiofem år sedan närmar sig, och ett sjuttiotal avgångselever väntas till Brukshotellet. En av dem är Tony Hammar, som närmar sig uppväxtorten med blandade känslor. Nyfikenheten kring vad som hände med dem som aldrig låtit tala om sig kämpar mot en märklig ångest över att behöva redovisa sin egen livsresa. Glädjen över att få träffa de man aldrig riktigt lyckats släppa varvas med oron över att stöta på de man svurit att aldrig se mer. Taggen i hjärtat efter sveket sitter kvar och smärtar ännu. Kanske ges nu möjlighet att reda ut alltsammans?

Festligheterna får ett abrupt slut. Men vem är egentligen offer och vem är förövare i en samling människor där alla är sig lika, men ingen egentligen kände någon?

Min kommentar
För några år sedan läste jag en trilogi av Hans-Olov Öberg, som var väldigt annorlunda mot det mesta jag har läst i deckarväg. Trots att vissa delar var i det närmaste perfekta så passade inte stilen mig jättebra och det kan nog vara förklaringen till varför Även som död sig lik har blivit stående oläst i hyllan.

Jag känner inte till Skultuna och jag har heller aldrig varit på någon klassträff, men jag skulle nog kalla detta för en perfekt miljö. Alla dessa gamla oförrätter, inbillade eller ej, som kommer fram. Speciellt efter lite alkohol. Och musiken som spelas på återträffen är ju magisk.

Det faller sig naturligt att det blir en hel del tillbakablickar till skolåren och det är här som boken är som bäst. Alla dessa tidsmarkörer som sätter igång gamla minnen i min hjärna och om jag inte minns fel så är det precis detta som jag har gillat i författarens tidigare böcker också. Bäst gillar jag ändå avsnitten med Tony och hunden, Axel. Trots att det är en bulldogg. Axel är en helt egen karaktär och har en helt egen röst.

Det är en förvånansvärt fyllig historia som får plats på 200 sidor och då hinner vi ändå med en liten historielektion, vilket är passande för huvudpersonens yrke, och en liten ekonomilektion, vilket är passande för författarens yrke. Själva mordhistorien är dock ganska tunn och hamnar i skymundan. Motiven känns lite oklara och jag förstår dem överhuvudtaget inte.

Jag brukar gilla parodier och när man driver med något etablerat, men här blir jag osäker på om det är en parodi eller om det är på allvar. Då faller liksom hela parodieringen. Om det nu är en sådan. Det hela är lite för klämkäckt skrivet för mig.

Goodreads hade den 2,67 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Även som död sig lik: Lottens bokblogg och Tankar från en samlares hjärna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 13 september 2019

Nytt i hyllan

Jag hade väntat mig en ny bok nu i början av september, men det kom faktiskt två.

Först kom det en postavi och jag trodde att jag visste vilken bok som skulle vara i det paketet. När jag hämtade det så insåg jag att i det tunga och tjocka paketet ligger inte den bok jag väntade på. I stället låg där Absoluta bevis av Peter James. Lite förskräckt blev jag och tänkte "Åh, nej, jag som inte gillar Roy Grace", men det här är faktiskt en fristående bok och den ska det bli spännande att läsa. Tack till Modernista!

När jag kom hem från jobbet förra fredagen, efter en helt sanslöst jobbig vecka, så låg det en liten bokpåse på hallmattan. Och där var boken jag väntade på. Nightflyers av George R R Martin, en nyutgåva av en bok från 1980. Den är faktiskt redan läst. Tack till Bookmark Förlag!

torsdag 12 september 2019

Hett i hyllan #213

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ytterligare en oläst från bokrean 2016.
Vita spår av Emelie Schepp är andra delen i serien om åklagare Jana Berzelius och jag vet precis varför jag köpte den.

Jag har (hade?) en osviklig förmåga att köpa på mig hela serier. Utan att ha läst ens första boken. Så var det även med denna, jag hörde ju så mycket bra saker om den. Fyra delar lyckades hitta hem till mig innan jag läste den första. Ofta slutar det här beteendet inte på något speciellt bra sätt, när jag sitter där med x antal böcker kvar att läsa i en serie där jag inte gillade första boken. Jag har ingen aning om det kommer att bli likadant med denna, men jag var inte helt såld efter att ha läst Märkta för livet förra sommaren.

Serien är med på min lista över eventuella serier som ska få vara med i min Finish That Series-utmaning nästa år. Det återstår att se om den kommer med där och vad jag i så fall tycker om resterande böcker.

Så här står det på baksidan:
Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?

Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 11 september 2019

"Bron" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Bron
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 353
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Corpse Bridge
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 14
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 augusti 2019




Första meningen: Skymningen hade börjat falla över Likbron när Jason Shaw kom fram till ån.

Baksidetext
Efter ett stökigt Halloween-firande i brittiska Edendale hittas en 35-årig kvinna död under Corpse Bridge, bron som förbinder Västra Derbyshire med en gammal begravningsplats i Staffordshire. När polisinspektör Ben Cooper, tillbaka på jobbet efter ett personligt trauma, anländer till brottsplatsen möts han av en makaber syn: en stor docka som vilar på en gravsten, snaror i skogen och en lerfigur föreställande markägaren, earlen av Mansby.

Under utredningens gång hittas ytterligare mordoffer på vägen till bron, och Cooper får hjälp av kollegan Diane Fry att nysta ut ledtrådarna i den alltmer bisarra gåtan som tycks präglad av både politik och gammal folktro. När de får höra om earlens planer att göra om gravfältet till en parkeringsplats, blir fallet mer invecklat. Finns det ett samband mellan dödsfallen och earlens planer? Handlar det om medvetet riktade mord, eller är det en sjuk seriemördare de har att göra med? Pressen ökar, och Ben vet inte vem han kan lita på. När utredningen når sin kulmen måste han fatta ett beslut som kan försätta allt - och alla - i fara.

Min kommentar
Den här serien om Cooper och Fry hittade jag väldigt sent och hade ganska många delar att läsa ikapp. 2016 läste jag elva stycken på ett år, vilket nog tyvärr medförde att jag fick något av en överdos. Jag kände att jag inte alls uppskattade allt som jag egentligen borde. Nu, efter ett uppehåll på drygt 2,5 år så var Bron ett väldigt trevligt återseende och det gick förvånansvärt snabbt att hitta tillbaka till Peak District-sinnet.

Miljön är helt fantastisk. Jag har aldrig varit i Peak District, men jag kan verkligen se bergen, hedarna och de här små byarna framför mig. Det som gör det lite jobbigt är att miljön inte riktigt stämmer med verkligheten eftersom författaren har slagit ihop byar, skapat nya och tagit sig lite andra friheter med geografin. Det tycker jag är synd.

Jag var tvungen att läsa på lite, om vad jag tyckte om de tidigare delarna, och jag tycker fortfarande att det är för lite av relationen mellan Ben och Diane. Även om det i alla fall är någon i Bron. Det är ju faktiskt för deras relation som jag läser de här böckerna (och lite för miljön också). Jag tycker om att Irvine och Hurst får ta lite mer plats nu också, det känns som att de börjar bli egna karaktärer nu och inte bara bihang till Cooper. Det som gör mig lite ledsen är att Murfin verkar försvinna ut ur handlingen, vilket kommer att bli lite tråkigt.

Det blir lite för många och för långa föreläsningar i Bron, allt från gammal adel till grävlingar som sprider tuberkulos avhandlas i detalj. Gammal folktro får också en släng av sleven. Jag hade rätt om att jag skulle uppskatta både miljöbeskrivningar och det långsamma tempot mer efter ett uppehåll, men ibland känns det nästan mer som en historielektion. Eller turistguide. Men jag gillar det. Faktiskt.

Jag tycker att det känns som att det finns en del lösa trådar kvar när boken är utläst och motivet känns ovanligt oklart för att vara en Booth. Och vad hände egentligen med Rob Beresford?

Att läsa de här böckerna är lite som att ta på sig en gammal favorittröja, det är tryggt och bekvämt. Det finns ingen nervpirrande spänning, utan det mesta liksom bara flyter på. Lite som Morden i Midsomer.

Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 1 011 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Bron: Midnatts ord, DAST Magazine och Annikas litteratur- och kulturblogg (engelska utgåvan).

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 10 september 2019

Tisdagstrion: Norrland

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Norrland.

Svårt tema den här veckan, hur ska man liksom välja? Jag har kanske inte mängder av böcker om Norrland, men fler än tre i alla fall. Det fick bli dessa; två serier och en fristående.

1. Norrlands svårmod av Therése Söderlind är ett fantastiskt drama om relationer och hemligheter. Det är Anna som berättar, vid 6, 7, 13 och 23 års ålder.
2. Trilogin Idijärvi om sextonåriga, skånska Áili som tvingas flytta långt upp till en sameby av Charlotte Cederlund är för ungdomar, men den passar alldeles utmärkt även för vuxna.
3. Ingen norrländska trio kan vara komplett utan Åsa Larsson. Hennes serie om juristen Rebecka Martinsson, som flyttar tillbaka till Kiruna-trakten efter att ha bott länge i Stockholm är visserligen deckare (om man har något emot dem), men jösses, vad bra de är. De får mig alltid att vilja resa uppåt i landet.

måndag 9 september 2019

Film: Fakiren som fastnade i ett skåp (2018)

Titel: Fakiren som fastnade i ett skåp
Originaltitel: The extraordinary journey of the fakir
Genre: Komedi
Regissör: Ken Scott
Manus: Luc Bossi, Romain Puértolas (bok)
Skådespelare: Dhanush, Erin Moriarty, Bérénice Bejo, Barkhad Abdi, Hearty Singh, Amruta Sant
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Frankrike | USA | Belgien | Singapore | Indien
Längd: 92 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 9 augusti 2019




Handling
Aja har bott hela sitt liv i Mumbai. Han uppträder på gatorna och människor tror att han har speciella magiska krafter. Efter att hans mamma dött beger han sig till Paris för att hitta sin pappa med en falsk 100-eurosedel i fickan. Första målet är den svenska möbelaffären som han drömt om att besöka sedan han var liten, där träffar han Marie som han direkt blir förälskad i. Aja upplever sedan en rad stora äventyr runt om i världen, ursprungligen i ett skåp, sedan en Louis Vuitton-resväska, en luftballong till Tripoli och en flyktingförläggning i Libyen.

Min kommentar
Jag har ju tidigare berättat om sambons jobb och filmhyllan där man kunde låna filmer. När jag såg Fakiren som fastnade i ett skåp på fotot så blev jag glatt överraskad. Jag gillade verkligen boken och hade ingen aning om att den har blivit film.

Den här filmen är lite som en indisk Hundraåringen, men inte alls lika överdriven (även om den inte heller är speciellt trovärdig). Dessutom är Aja mycket mer sympatisk (och godhjärtad) än Allan. Vi blev dock lite överraskade när det vid ett par tillfällen utbröt oprovocerade sång- och dansnummer. Jag gissar att de försökte klämma in lite Bollywood-känsla, men utan alla färger, särskilt med tanke på att Dhanush tydligen är en stor Bollywood-stjärna.

Ganska mycket av det som gjorde boken bra är borta (det varma kärleksfulla och alla kulturkrockar) och filmen är mycket mer tillrättalagd, vilket ju inte är så förvånande. Fakiren som fastnade i ett skåp är i alla fall en trevlig och underhållande bagatell.



Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 850 betyg).
IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 4 409 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 8 september 2019

Smakebit på søndag: Nightflyers

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en riktigt jobbig vecka på jobbet och jag hade verkligen behövt två dagar i lugn och ro för återhämtning. Men icke. I dag ska vi på 11-årskalas och till det går större delen av den här söndagen. Men nu är det bara två veckor till semester :)

Jag hade planerat att ge en smakebit ur Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny, men den råkade jag visst läsa ut igår. Därför bjuder jag på början av nästa bok jag ska läsa, Nightflyers av George R R Martin. Jodå, det är den Martin. Det här är en gammal bok, 1980 tror jag att den gavs ut, och den ges ut i nyutgåva nu.

Min smakebit är från bokens början:
När Jesus från Nasaret hängde döende på sitt kors passerade volcryn, inom ett år från hans lidande, på väg utåt.
    När eldkrigen rasade på jorden seglade volcryn nära Gamla Poseidon, där ingen ännu hade givit haven namn eller fiskat i dem. När stjärndriften hade hunnit förvandla Jordens federerade stater till Federala imperiet hade volcryn förflyttat sig till utkanterna av hrangernas rymd. Hrangerna märkte det aldrig. Liksom vi var de barn av de små, ljusa världar som kretsade runt sina spridda solar, med föga intresse för och mindre kunskap om det som rörde sig i djupen omkring.

lördag 7 september 2019

"Böljelek" av Johanna Limme & Martin Palmqvist

Författare: Johanna Limme & Martin Palmqvist
Titel: Böljelek
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 248
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Simon Eldfeldt 1
Förlag: Kabusa böcker
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Biblioteket
Utläst: 12 augusti 2019




Första meningen: Hon stod stilla en stund innan ögonen vande sig vid mörkret.

Baksidetext
Karlshamn 1897. Ett dött barn med siffran 13 skrivet på huvudet hittas i ett tygpaket på en bakgård. Kyrkoherde Simon Eldfeldt i Asarum blir indragen i fallet som blir alltmer komplicerat när det visar sig att detta är det andra liket som påträffats på kort tid, med samma siffra på huden. De styrande i Karlshamn grips av panik. Sveriges konung, Oscar II, ska besöka staden, och det sista man vill ha är en rad ouppklarade mord och den oro detta skapar bland invånarna. Samtidigt gör en kvinna klar sin packning vid en fjord i Norge. Hon har ett uppdrag som kräver ett gevär.

Min kommentar
En serie som jag har haft på min radar ett bra tag nu är den om kyrkoherde Simon Eldfeldt, som utspelar sig i Karlshamn i slutet av 1800-talet. När vi skulle ha långhelg just i Karlshamn så tänkte jag att nu eller aldrig är det dags att ta tag i den. Tyvärr så finns första delen varken som ljudbok eller e-bok så det blev till att pallra sig i väg till biblioteket för att låna en analog bok och ta med sig på semestern. Det visade sig dessutom att en av författarna ofta var i huset min svärmor bor i, där han lekte med hennes sambos son. Så märkligt det kan bli.

Jag känner inte till mycket om Karlshamn, trots att sambons hela släkt bor i de trakterna och just miljön är nog det bästa med den här boken. Att vandra omkring på samma gator drygt 120 år senare är väldigt spännande. Jag vill inte påstå att jag följde karaktärerna i spåren, men vissa gator var jag bara tvungen att leta upp, bland annat Näsgränden, som 2019 visade sig vara en riktigt mysig gränd.

När jag börjar läsa Böljelek så blir jag förvånad över persongalleriet, som finns först i boken. Det består bara av fem karaktärer, vilket jag tyckte verkade vara väldigt lite även om boken är tunn. Efter att ha läst klart kan jag konstatera att här finns det femdubbla antalet och en av dem som är med i listan är inte ens med i boken. Jag vet att detta är en bagatell, men kanske bör det inte heta persongalleri om inte alla är med.

Kungens besök, som visar sig vara en sidohistoria, hade jag förväntat mig mer av. Kanske främst på grund av nedräkningen. Den hade definitivt kunnat utvecklas eller ännu hellre plockats bort helt. I sin nuvarande form blir den bara en stor antiklimax. Jag tycker det är väldigt intressant att ta in kyrkoherden för att hjälpa till med ett mord, bara för att talet 13 förekommer på den döda och kyrkoherden är "bra på siffror". Så härligt ologiskt.

Jag fattar inte tycke för någon av karaktärerna och tycker inte att jag får lära känna dem, vilket ju kan bero på att detta är första delen i en serie. Den som blir tydligast är drängen/reservkonstapeln Jönsson och det är nog honom jag gillar mest.

Ett stort minus, för mig, är att jag oftast inte får vara med i själva utredning utan jag får saker och ting berättat för mig efter att det har hänt. Jag gillar inte tell utan vill ha mera show. Något som stör mitt läsflow är den märkliga meningsbyggnaden. Väldigt ofta kommer det meningar utan subjekt eller predikat, ibland ingetdera. Jag kan gilla ofullständiga meningar, om de hör ihop med resten och om det inte används för mycket. Så är det inte här.

De historiska händelser som förekommer i boken vet jag inte om det stämmer. Jag vet att Oscar II var på besök i Karlshamn just detta datum 1897, men skeppsbrottet kan jag inte hitta något alls om.

Kommer jag då att fortsätta läsa den här serien? Det är inte helt omöjligt, jag ger gärna författare två chanser. Om vi återkommer till Karlshamn för en långhelg så ska jag helt klart överväga det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 2,97 i genomsnitt (beräknat på 18 betyg).
Jag ger den 2,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Böljelek: Tankar från en samlares hjärna, En full bokhylla är en rikedom och Läsvärd eller inte.

Boken finns inte att köpa i bokhandeln.

fredag 6 september 2019

Månadsbokslut augusti 2019

Antal lästa böcker i augusti 2019: 8

49. Spegelstaden av Justin Cronin
50. Mörkret av Ragnar Jónasson
51. Böljelek av Johanna Limme & Martin Palmqvist
52. Bron av Stephen Booth
53. Även som död sig lik av Hans-Olov Öberg
54. Medan mörkret faller av Anna Lihammer
55. Den tysta patienten av Alex Michaelides
56. Dödens viskningar av Simon Beckett

Antal lästa sidor: 2798
Genomsnitt/dag: 90
Genomsnitt/bok: 349

Snittbetyg: 3,5
Ingående i serie: 6
Påbörjade serier: 3
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Kriminalroman: 6
Skräck: 1
Thriller: 2

Boktolvan: 1 (9/12)
E-böcker: 0 (2/12)
Finish that series: 2 (13/18)
Hyllvärmare: 5 (30/36)
Vi möts igen: 0 (6/6)
Sist på serien?: 1 (4/6)

Kvinnor: 1
Män: 6
Duo: 1

Originalspråk (svenska): 3
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 5
Biblioteksböcker/e-lib: 1

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 3

Antal nykomna böcker: 4
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Spegelstaden av Justin Cronin
Månadens överraskning: Spegelstaden av Justin Cronin
Månadens besvikelse: Den tysta patienten av Alex Michaelides
Månadens roligaste: Även som död sig lik av Hans-Olov Öberg
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Medan mörkret faller av Anna Lihammer

Kommentar:
Betygsmässigt blev även augusti lite av mellanmjölk, men det fanns ett par böcker som stack ut. Åt vardera håll, kan man säga. Sidantalet blev förvånande högt med tanke på att jag hade semester i två veckor. Jag brukar läsa mindre då, men i år så vände det tydligen. Jag hoppas det håller i sig.

Om juli blev en besvikelse vad gäller böcker som ingår i serier så blev augusti tvärtom. Hela sex böcker blev det. Två av dem ingår i Finish That Series-utmaningen och en av dem är den senast utgivna. Där ligger jag alltså fortfarande lite före. En bok i Sist på serien? blev det också så i den utmaningen ligger jag i fas. Den boken ingick även i Boktolvan och där ligger jag före. Hela fem hyllvärmare blev det och en av dem var en av de varmaste böckerna i hyllan. Om man säger så. Bara tre recensionsexemplar hann jag med, men för ovanlighetens skull så blev det också en biblioteksbok.

Fyra nya böcker hittade hem till mig, alla e-böcker så de tar ingen fysisk plats i alla fall. Ingen bok lämnade sin plats här hos mig.

Om månadens bästa: Spegelstaden hade kunnat få ett ännu högre betyg om vissa delar hade utelämnats/varit kortare.
Om månadens överraskning: Jag hade inte väntat mig att Spegelstaden skulle vara så bra efter besvikelsen över andra delen.
Om månadens besvikelse: Årets thriller-hajp? Nej, jag tycker inte att Den tysta patienten levde upp till det.
Om månadens roligaste: Det var på tok för lite roligt i augusti så Även som död sig lik hade inget egentligt motstånd.
Om månadens mysigaste: Inget mysigt alls, tyvärr.
Om månadens otäckaste: Det här var ett svårt val, men Medan mörkret faller fick mig faktiskt att må lite dåligt ibland.

torsdag 5 september 2019

Hett i hyllan #212

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är ett helt gäng kvar från bokrean 2016.
Jag har vissa trigger-ord, det är väl lika bra att erkänna det. Terrorattack är ett av dem. Almedalen har fallit av Erik Lewin har det i sin beskrivning.

Förutom terrorattack som lockar så utspelar den sig på Gotland, vilket ju lockar det också. Uppenbarligen räckte detta för att jag skulle köpa den för jag tror egentligen inte att jag vet något om den. Jag känner inte till någon som har läst den, men visst låter den spännande?

Så här står det på baksidan:
I skuggan av folkfesten, seminarierna, talen och minglandet i Almedalen tar sig en grupp tungt beväpnade män in genom ringmuren. Deras attack är lika välplanerad som brutal. På mindre än en timme har de okända terroristerna tagit kontroll över Visby. Tusentals människor, inklusive statsministern, överbefälhavaren och flera av näringslivets makthavare, tas som gisslan. Samtidigt som polis och militär försöker reda ut vem som ska leda landets styrkor fortsätter terroristerna att sätta sin plan i verket. Och de ligger hela tiden minst ett steg före.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 4 september 2019

"Mörkret" av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Mörkret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 254
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Dimma
Översättare: Arvid Nordh
Serie: Hulda Hermannsdóttir 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 augusti 2019




Första meningen: "Hur fick du tag i mig?" frågade kvinnan som satt mitt emot polisinspektör Hulda Hermannsdóttir.

Baksidetext
En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord. Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv.

Min kommentar
Island har alltid fascinerat mig, ända sedan jag var liten och hörde alla de där gamla sagorna. Fascinationen för Island har gjort så att jag automatiskt blir nyfiken på isländska författare så när den här boken dök upp blev jag väldigt nyfiken på att läsa den. Ändå har den fått stå där, oläst, i hyllan. Ända tills nu.

Det finns inte speciellt mycket beskrivningar av miljön, vilket inte gör mig så mycket. Jag har hyfsat tydliga minnesbilder från mitt besök där och det kanske underlättar. Allt i boken andas Island, det är kort och lite bistert. Kargt, till och med. Det finns inga utvikningar alls och det är förmodligen därför jag gillar. För den som gillar ordbajseri så rekommenderar jag någon annan bok.

Även Hulda är som det isländska landskapet, karg och svårtillgänglig. Hon har inte haft det speciellt lätt genom livet och det förklarar nog en hel del om den hon har blivit. Hon är väldigt kantig, vilket talar för att jag borde gilla henne. Jag är lite osäker på vad jag egentligen tycker om henne. Hon gör väldigt mycket som jag tycker att en polis inte borde göra. Hon påminner lite om det svenska kynnet; hon tar inte för sig och hon säger inte ifrån utan knyter näven i fickan och tycker att hennes avstannande karriär helt och hållet är andras fel. Hon är själv inte helt lätt att ha att göra med.

Mörkret är uppbyggd av tre olika trådar; Hulda i nutid, en ensamstående mor och hennes kamp för att få behålla sin dotter och en kvinna som ger sig ut bland bergen på ett äventyr tillsammans med en man. Det är inte helt uppenbart vilka de här andra är och jag tycker det är skickligt gjort. Det sker en del överraskande saker och detta kan nog vara den märkligaste första del i en trilogi som jag någonsin har läst.

Jag har redan andra delen, Ön, i hyllan och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Det ska bli väldigt intressant att få lära känna Hulda som ung/yngre och se hur hon blev som hon blev. Man får en hel del spännande antydningar om hennes tidigare liv.

Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 2 767 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Mörkret: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bibliotekskatten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 3 september 2019

Tisdagstrion: Kvinnlig vänskap

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Kvinnlig vänskap.

Kvinnlig vänskap verkar inte vara något som förekommer speciellt ofta i de böcker jag brukar läsa, men till slut hittade jag några i alla fall.

1. Stål av Silvia Avallone handlar om trettonåriga Anna och Francesca som växer upp i skuggan av stålverket i ett ganska fattigt område i Italien. När verkligheten överträffar dikten, skulle man nog kunna säga, för detta är hemskare än skräck.
2. Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är fantastisk svensk fantasy, men egentligen är det vänskapen mellan en handfull gymnasietjejer som står i fokus.
3. Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg handlar om tre kvinnor i 50-årsåldern (eller kanske fyra). Tack vare sin vänskap så tar de sig igenom svåra tider.

måndag 2 september 2019

TV-serie: The Blacklist #2 (2014)

Titel: The Blacklist
Originaltitel: The Blacklist
Genre: Crime
Skapad av: Jon Bokenkamp
TV-bolag: NBC
Skådespelare: James Spader, Megan Boone, Diego Klattenhof, Harry Lennix, Mozhan Marnò
Premiär: 2014-09-22
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix augusti 2019





Handling
Raymond "Red" Reddington, en efterlyst brottsling, överlämnar sig frivilligt till FBI i deras högkvarter. Han hävdar att han och underrättelsetjänsten har ett gemensamt intresse: att få fast livsfarliga förbrytare. Reddington har nu ett explosivt förslag - han vill samarbeta med FBI, men insisterar på att endast tala med Elizabeth Keen, en ny och oerfaren profilerare. Keen ställer sig frågande till Reddingtons plötsliga intresse för henne, men han upprepar att det att det är någonting särskilt med henne. Efter att FBI lyckas gripa en terrorist han lämnat information om, avslöjar Reddington att denne förbrytare bara är den första i en lång rad. Under de senaste två decennierna har han nämligen sammanställt en lista med ärkeskurkar, politiker, spioner och internationella terrorister, som FBI inte ens vet existerar, trots att de är några av världens värsta brottslingar. Reddington kallar den för sin "svarta lista".

Min kommentar
När vi hade sett klart första säsongen av The Blacklist ville sambon direkt fortsätta med den andra säsongen. Jag brukar inte vilja se serier så utan behöver ett uppehåll för att inte bli less. Motvilligt erkänner jag att jag inte var speciellt nödbedd i den här frågan och mot bättre vetande så fortsatte vi titta. Jag har väldigt många invändningar mot den här säsongen, men missförstå mig inte. Det är fortfarande väldigt, väldigt spännande.

Jag upplever det som att serien har skruvats minst två varv för mycket nu. Kanske är det bara jag, men i allt det osannolika så måste jag hitta något spår av verklighet och det är faktiskt ganska svårt nu. Det får mig att fundera på om manusförfattarna vet vart de är på väg eller om de helt enkelt hittar på längs vägen.

Liz blir bara dummare och dummare, eller mer och mer naiv kanske är närmre sanningen. Det borde ju egentligen vara tvärtom, med tanke på allt hon upplever. Och tråden med Tom/Jacob... alltså kan han inte bara försvinna? Är så less på hela den historien.

Den här andra säsongen kommer inte upp i nivå med den första. Främsta anledningarna är, som jag upplever det att Red har fått en mindre roll (och ärligt, det är han som gör den här serien). Det handlar mer och mer om Liz, hennes velande och jakt på sanningen. Om Red hade berättat (en friserad version av) sanningen så hade mycket av allt det som händer inte hänt. Det är ju nästan som att han vill att hon ska fortsätta jaga. Jag saknar också samarbetet mellan Liz och Ressler (han har nästan försvunnit ut handlingen), de jobbar nästan aldrig ihop i de här avsnitten. Samar Navabi, som har ersatt Meera Malik, är en stor besvikelse. Hennes karaktär behövs överhuvudtaget inte och de borde använda henne mer. Eller ta bort henne. Även Aram, nörden, har tyvärr fått en mer nedtonad roll. Det är liksom bara Liz. Och henne gilalr jag inte ens.

Det jag gillar mest med den här serien är ändå att allt hänger ihop. Precis allt. I avsnitt 5 får Red en nyckel, som vi inte får veta något om. Förrän i avsnitt 19. Det gäller att vara vaken och uppmärksam. Hela tiden.

Nu blir det i alla fall ett uppehåll innan vi ser tredje säsongen. Förmodligen kommer det att göra underverk.

Säsongsavslutning [spoiler]Cabalan har satt dit Liz för mordet på en senator, hon misstänks vara rysk spion. Hon skjuter justitieministern (som dör?) när hon och Cooper försöker få honom att ta tillbaka anklagelserna (samtidigt minns hon att det är hon som skjuter sin far). Red hjälper henne att fly. Tom/Jacob seglar bort på sin båt. Cooper har inte cancer, det är Cabalan som har hittat på allting.[/spoiler]



TV Time har serien 9,18 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 162 764 betyg).
Jag ger den 4,0.


Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Flaskpost från P (2016)

Titel: Flaskpost från P
Originaltitel: Flaskepost fra P
Genre: Crime
Regissör: Hans Petter Moland
Manus: Nikolaj Arcel, Jussi Adler-Olsen (bok)
Skådespelare: Nikolaj Lie Kaas, Fares Fares, Pål Sverre Hagen, Johanne Louise Schmidt, Amanda Collin
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: Danmark, Tyskland
Längd: 112 min
Serie: Avdelning Q 3
Såg den på TiVo 3 augusti 2019





Handling
Syskonparet Samuel och Magdalena har vuxit upp i en dansk religiös sekt och de två barnen försvinner plötsligt. Till Köpenhamns polishus kommer det en åtta år gammal flaskpost med ett rop på hjälp från en pojke i fångenskap. Carl Mørck och hans assistent Assad vid polisens Avdelning Q inser snabbt att det finns en koppling mellan de två händelserna. Efter att ha varit i kontakt med sekten är de snart på jakt efter en man som har lämnat efter sig ett mångårigt spår kantat av bortrövade barn och mord. Morden har aldrig kommit till polisens kännedom eftersom mördaren alltid rövar bort två barn från väldigt religiösa familjer och dödar det ena barnet för att sen kräva föräldrarnas tystnad och en stor lösensumma för det andra barnet. Tiden håller på att rinna ut och under försöken att hitta barnen tvingas Carl Mørck erkänna att tron är nära förbunden med livet och döden.

Min kommentar
För ganska många år sedan så såg jag filmatiseringarna av både Kvinnan i rummet och Fasanjägarna, men blev så besviken att jag bestämde mig för att inte se fler. Om de blev filmer. När Flaskpost från P gick på TV för evigheter sedan så spelade jag ändå in den (ja, jag har svårt att släppa något mitt i). Där har den legat och tagit upp plats och stört mig ända sedan dess. Mätta och trätta efter en dagsutflykt så ville vi bara sjunka ner i soffan och titta på en film och då blev det äntligen dags.

Jag hade absolut noll förväntningar på filmatiseringen av Flaskpost från P, mest kanske för att jag inte ens gillade boken, men det här är nog den bästa filmatiseringen hittills. Den är till och med bättre än boken.

Det som är allra sämst med de här filmerna är att just det som gör böckerna så bra inte finns med. All kemi och dynamik mellan Carl, Assad och Rose är spårlöst försvunnen (kanske ett fall för Avdelning Q?) och ingen av dem är som de "ska" vara. Nikolaj Lie Kaas är så fel som någon kan vara i rollen som Carl Mørck, hans minspel har typ bara ett läge. Fares Fares är bra och jag är mycket imponerad över hans danska, även om svenskan lyser igenom ibland. Pål Sverre Hagen är grymt bra som psykopat.

Själva fallet följer boken bra, vad jag minns, förutom att en hel del onödiga sidohistorier är borta. Kanske är det därför som filmen är bättre än boken. Efter det här fallet framåt så blir jag ju sugen på att se även filmatiseringen av Journal 64. Som av en händelse upptäckte jag att den nu går på Viaplay och den tittade vi på i fredags.

Tyvärr känner jag mig tvungen att ha med den här lilla avdelningen här...
Avdelningen för olika funderingar:
Upplösningsscenen är så konstig. [spoiler]Assad bestämmer sig för att gå ut i vattnet och vända ryggen till en psykopat, det ser ut som att han står 30-40 meter ut, men vattnet går upp till strax under knäna. Av någon anledning hör han inte psykopaten som plaskande springer fram till honom och sätter en sax i Assads rygg. Assad ramlar, plötsligt blir vattnet jättedjupt och han bottnar inte längre. Både Assad och psykopaten plaskar runt och försöker dränka varandra. När bråket slutar så bottnar Assad återigen i det knappt knädjupa vattnet.[/spoiler]



Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 2 205 betyg).
IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 12 962 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 1 september 2019

Smakebit på søndag: Livets & dödens villkor

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En oplanerad helg har det varit/är det och det är så fantastiskt skönt att inte ha något hängande över sig. Läsningen har fått stryka på foten lite för jag har nämligen hittat tillbaka till något som vi gjorde väldigt mycket när jag var liten; lägga pussel. Det är totalt beroendeframkallande och tiden bara flyger iväg när jag sätter mig där.

Jag har i alla fall börjat läsa septembers första planerade bok (tjuvstartade faktiskt i torsdags), Livets & dödens villkor av Belinda Bauer. Jag tycker inte den liknar något annat jag läst av henne och jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om det. Än.

Min smakebit är från sida 158:
Inom några minuter satt Becky Cobb på Bidefords polisstation och väntade på att läkaren och kriminalkommissarie King skulle infinna sig, medan hon berättade allt för vakthavande, kriminalassistent Tony Coral, allt hon mindes.
    Det var anmärkningsvärt hur mycket Becky faktiskt mindes, med tanke på hur berusad hon fortfarande var.
    Tony Coral noterade metodiskt och noggrant allt hon berättade. Han kunde inte minnas att han hade hört en mer detaljerad beskrivning under alla sina trettioen år i polisen.
    Tyvärr var det inte någon beskrivning av en kidnappare, utan av ett hjul. Fyra bulthuvuden utan kåpor, en svart elsladd som höll navkapseln på plats, sprickan i plasten formad som en delfin, ventilen av metall och slitbanans sicksackmönster.
    "Jag skulle känna igen det där hjulet var som helst", sluddrade Becky feberaktigt varje gång hon vaknade till. "Var som helst."