torsdag 14 november 2019

Hett i hyllan #222

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Knappt en handfull kvar från bokrean 2016.
Även veckans bok är från Island, detta fantastiska sagoland. Ödemark av Yrsa Sigurðardóttir är fjärde delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir, men den utspelar sig tydligen på Grönland.

Det är lite knepigt med den här serien, den verkar inte ha översatts i ordning och det har varit klurigt att få fram i vilken ordning de ska vara. Tack vare den isländska Wikipedia-sidan så är jag nu (ganska) säker på vad som är rätt. Jag läser precis första delen (som har stått i bokhyllan i evigheter och var nummer 13 ut i Hett i hyllan) så nu är det bara att fortsätta. Tyvärr så har jag inte den tredje boken, men det får väl lösas när jag väl kommer dit.

Så här står det på baksidan:
En ung tysk student hittas mördad och torterad på en kyrkogård i Reykjavik. Polisen som undersöker fallet upptäcker att offret experimenterat med tunga droger och tror att gärningsmannen finns bland de lokala knarkhandlarna. Men så enkelt löses inte den finurliga gåtan. Þóra, en kvinnlig isländsk advokat, åtar sig fallet och inser snabbt att det finns förgreningar långt bakåt i tiden samt utanför öns gränser. Och till den nordvästra delen av Island, där de isländska häxbålen brann. Þóra får inblick i en värld hon inte trodde existerade.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 13 november 2019

"Albino" av Mons Kallentoft & Anna Karolina

Författare: Mons Kallentoft & Anna Karolina
Titel: Albino
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 330
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 6
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2019




Första meningen: Han tränger in i sin syster.

Baksidetext
En man hittas död i novembersnön intill en motionsslinga. Hans ena arm har huggits av vilket lett till att han förblött. Kort därpå kidnappas en kvinnlig modell. Båda offer är albiner.

På Särskilda enheten försöker Zack Herry och hans kollegor förstå sambandet. Har den smutsiga handeln med albinokroppsdelar nått Sverige? Samtidigt dras Zack in i en alltmer komplicerad relation till Hebe, som kan vara hans syster. När hennes liv plötsligt hänger på honom händer det som inte får hända.

Min kommentar
Jag minns fortfarande, efter över ett år, exakt hur hög puls och hur adrenalinstinn jag var när jag läste förra delen i den här serien. Jag har verkligen längtat efter den nya boken och jag kunde inte hålla mig när den väl dök upp hemma utan började genast läsa. Med det i åtanke så kan man kanske fundera på om mina förväntningar var för höga.

Något är annorlunda i Albino. Eller mycket, faktiskt. Effekten blir i alla fall att historien inte tar tag i mig på samma sätt. Jag är helt enkelt inte lika intresserad av vad som händer. Det är svårt att sätta fingret på en enskild grej, jag tror snarare att det är en kombination av många saker. Man kan kanske inte påstå att de tidigare böckerna har svämmat över av trovärdighet, men här blir det lite väl fantastiskt. Framför allt så tycker jag att Olympia är lite väl maktfullkomlig och har hon inte en aning för mycket inflytande?

Det är också för lite Zack i Albino, i alla fall den tuffa, stenhårda Zack. Jag börjar bli orolig att han ska bli en softis. Det är även för lite Särskilda enheten och då tänker jag på själva polisarbetet. I stället blir det ganska många sidohistorier, eller vad man ska kalla det. Bland annat blir det massor av parrelationer, när alla plötsligt blir kära i varandra. Eller slutar vara det.

Jag tycker att tempot är väldigt mycket lugnare i den här boken, jag blir liksom aldrig andfådd av spänning. Trots de korta kapitlen. Inte heller är det några direkt överraskande element och jag saknar dem. Det finns visserligen någon enstaka ögonbrynshöjare, men det är alldeles för lite. Albino är inte heller riktigt lika rå och brutal som de tidigare böckerna, i alla fall inte lika mycket av det. Det saknar jag dock inte.

Det finns fortfarande massor av frågor som inte har fått svar och jag är nog ganska säker på att vi inte har fått veta allt om relationen mellan Zack och Hebe. Det finns nog mer att få reda på där. Abdula dyker upp igen och det är kul att träffa honom, men det hade varit roligare under andra omständigheter.

Boken tappar mig lite i mitten någonstans, men återhämtar sig mot slutet. Min slutsats är att jag helt enkelt har blivit bortskämd av de tidigare böckerna för allt sammantaget så är Albino fortfarande en spännande och snabbläst bok. Det finns dessutom mycket att klura på tills nästa bok kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat 9 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Albino: Olivias deckarhylla, Zellys bokhylla och En blogg för bokugglor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 12 november 2019

Tisdagstrion: Europa runt

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Europa runt.

Nja, det går nog inte på tre böcker, det finns ju fler länder än så i Europa. Man skulle ju kunna tänka sig olika väderstreck då, men de är ju fyra. Å andra sidan så kommer man inte jättemycket längre norrut än vad vi är så jag kör väl på det då...

1. Tyst väntan av Liz Nugent (Irland) är en psykologisk thriller som verkligen passade mig.
2. Den osynlige väktaren av Dolores Redondo (Spanien/Baskien) har jag ofta med i olika utmaningar, men det är den värd.
3. Bastarden från Istanbul (Turkiet) är så full av dofter och smaker att det är som att faktiskt befinna sig i Turkiet.

måndag 11 november 2019

Film: Falling Inn Love (2019)

Titel: Falling Inn Love
Originaltitel: Falling Inn Love
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Roger Kumble
Manus: Hilary Galanoy, Elizabeth Hackett
Skådespelare: Christina Milian, Adam Demos, Jeffrey Bowyer-Chapman, Daniel Watterson, Claire Chitham
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 oktober 2019





Handling
När en framgångsrik tjej från San Francisco vinner ett värdshus på Nya Zeeland lämnar hon stadslivet för att rusta upp byggnaden med hjälp av en stilig snickare.

Min kommentar
Jag vet att jag nämnde att oktober skulle gå i skräckens tecken, men jag blev så besviken förra veckan och jag behövde verkligen något upplyftande efter en slitsam vecka. Då föll valet på en romantisk komedi. De brukar ha en förmåga att förbättra humöret.

Falling Inn Love utspelar sig mestadels i Nya Zeeland. Bara det gör den värd att se. Här vimlar det av engelska med en ljuvlig accent och miljön är fantastisk. Det enda som stör mig är att nya zeeländarna framställs som lite korkade (jag gissar att manusförfattarna är amerikaner). Däremot så stämmer det till 100% att de är hjälpsamma och gästvänliga.

Det tar inte speciellt lång tid innan man vet exakt hur den här filmen ska sluta, men det gör ingenting alls. Jag tittar inte på romantiska komedier för att överraskas (det är visserligen en bonus om det någon gång skulle hända) utan för att man vet precis vad man får. Falling Inn Love (jag skriver gärna titeln många gånger, jag älskar den) är exakt som en romantisk komedi ska vara, den har alla ingredienser. Inklusive en envis get (OBS! detta är ingen omskrivning för envis gubbe, Gilbert är en riktig get). Den är charmig, gullig, söt... jag blir på gott humör.

Om du inte gillar den här typen av film, se den inte. För mig var den perfekt efter en riktigt usel jobbvecka.

Tyvärr känner jag mig tvungen att ha med den här lilla avdelningen här...
Avdelningen för olika funderingar:
Grundförutsättningen för den här filmen förstår jag inte. [spoiler]Värdshusets ägare ville tjäna pengar. Då lottar han ut fastigheten utan motprestation? Det enda man behövde göra var att skriva en uppsats på 400 ord? Hur tjänar man pengar på det? Och den där tragedin som den virriga gamla tanten , hon som gav Gabriela ritningarna, insinuerade hade hänt på värdshuset, vad var det egentligen?[/spoiler]



Letterboxd hade den 2,3 i genomsnitt (beräknat på 5 748 betyg).
IMDb hade den 5,6 i genomsnitt (beräknat på 8 791 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan ännu inte köpas.

söndag 10 november 2019

Smakebit på søndag: Tennison

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som har gått var ganska jobbig, men på ett helt annat sätt än vanligt. Tre dagar spenderades på Øredev, en konferens för utvecklare, och där var det på tok för många människor på väldigt för liten yta. Men intressant och roligt var det. Trots tröttheten som drabbade mig i fredags när jag kom hem. Tyvärr blir det inte mycket vila i lugn och ro på helgen heller. Sambon har ju två pappor som ska firas, en igår och en i dag. Batterierna får helt enkelt vara urladdade när nästa vecka börjar.

Läsningen har däremot gått väldigt bra, vilket kan tyckas vara en paradox, men i stället för att åka buss i tjugo minuter till jobbet så har jag åkt buss i en timme till konferensen. Man hinner läsa en hel del på den tiden. Boken jag håller på med nu är Tennison av Lynda La Plante och är historien om Jane Tennison, den populära karaktären i TV-serien I mördarens spår, från start. Här är hon nyutexaminerad polis i London 1973.

Min smakebit är från sida 216-217:
    Hon gick förbi Bradfields rum och stannade till när hon hörde honom ropa bakom henne. "Vart är du på väg, Tennison?"
    "Till kafeterian. Jag har rast", sa hon utan att vända sig om. Hon ville inte att han skulle se hur besviken hon såg ut.
    "Köp en kaffe och ett paket chokladkex åt mig när du ändå är där."
    Gud, vilken fräckhet! Tänkte hon.
    "Du har tre minuter på dig, så sätt fart."
    Jane blev så irriterad att hon tvärvände och satte knogarna hårt i sidorna. "Jag ber så mycket om ursäkt, men jag har fullt upp i receptionen nu igen, och jag har bara två händer, så för en gångs skull får ni gå och köpa ert kaffe och era chokladkex själv!"
    Han lade huvudet på sned och förstod instinktivt varför hon var upprörd.
    "Ta det lugnt, Tennison. Skynda dig med kaffet, för jag vill ha med dig i utredningsteamet och du ska vara med på samlingen i ledningsrummet. Sa inte Gibbs det?
    Jane önskade plötsligt att hon kunde sjunka genom golvet. Mumlande bad hon om ursäkt för sitt dåliga uppförande.
    "Det glömmer vi för den här gången. Och du är rätt söt när du är arg", sa han och tittade på klockan. "Nu har du bara två minuter på dig."

lördag 9 november 2019

"Sjuka själar" av Kristina Ohlsson

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Sjuka själar
Genre: Thriller
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 oktober 2019




Första meningen: - Välkommen.

Baksidetext
Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.

Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.

Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.

Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?

Min kommentar
Kristina Ohlsson är en av mina favoritförfattare och jag har mer eller mindre slukat hennes serie om Fredrika Bergman. Sjuka själar är fristående och dessutom ingen deckare. Den kallas för skräck och då är det egentligen ännu konstigare att den fått vara oläst så länge som drygt tre år.

Att boken utspelar sig i Kristianstad visste jag nog faktiskt, men jag hade glömt det under åren som gått sedan den släpptes. Ankomsten med tåg i början tog mig snabbt tillbaka till alla gånger jag själv kommit samma väg. Jag är inte riktigt hemma i Kristianstad, men tillräckligt för att känna igen mig, speciellt när de befinner sig i centrala stan.

Karaktärerna, de viktiga, är inte speciellt många. De är trovärdiga, men jag gillar inte någon av dem. Allihop verkar mer eller mindre besatta av något. Lukas är den enda som jag överhuvudtaget kan förstå och känna med. Frustrationen att inte komma ihåg och rädslan över att inte veta om man möter mördaren på stan... Usch! Gunnar är så överdriven och irrationell att jag omöjligt kan sympatisera med honom. Missförstå mig inte, jag vet att människotypen finns, den som tycker "min sorg är värst, ingen förstår hur svårt det är". Det är bara att jag aldrig kommer att förstå den.

Sjuka själar är väldigt spännande, både snabb- och lättläst, Det är svårt att sluta läsa och de korta kapitlen gör att jag alltid vill försöka hinna ett till. Stämningen är obehaglig, speciellt i början när jag inte riktigt har alla förutsättningar. Den känslan försvinner allt eftersom boken slår över till att bli en deckare. Allt handlar nämligen om ett brott som ska lösas. Jag är ganska säker på vem som är skyldig och jag har delvis rätt...

Slutet är fantastiskt och modigt. Det är perfekt för en skräckhistoria. Förklaringen till allt känns dock lite för långsökt, men å andra sidan, sedan nr är galningar logiska och rationella?

Jag tycker ju att skräck ska innebära att man blir rädd. Det blir jag inte. Stämningen andas mer psykologisk thriller, men kanske kan man kalla det soft skräck? Titeln är i alla fall vansinnigt passande. Sjukt är det.

Goodreads hade den 3,59 i genomsnitt (beräknat 575 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Sjuka själar: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 8 november 2019

Men åh, jag fick den!

Jag har ju nämnt det tidigare, att jag knappt ber om ett enda recensionsexemplar i år. Det hindrar mig dock inte från att hålla tummarna för att det kommer några överraskningar. Speciellt de där böckerna som jag väldigt, väldigt gärna vill ha.

Som den här, Ett kallt fall av Peter May. Jag trodde faktiskt inte att den skulle dyka upp, men så plötsligt låg den bara där. Den har jag redan läst. Tack till Modernista!

Någon dag senare var det dags för Bekännelsen av Jessie Burton. Jag har inte läst hennes Miniatyrmakaren, men jag har länge varit sugen på den. I stället verkar det som att det kan vara läge att ta den här nya först. Den låter väldigt spännande. Tack till Modenrista!

torsdag 7 november 2019

Hett i hyllan #221

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det börjar närma sig slutet på de olästa från bokrean 2016, men än finns det ett gäng kvar.
Höglandet av Steinar Bragi hörde jag mycket bra saker om, då när den kom. Alltså var jag ju tvungen att köpa den.

Det här alltså en isländsk bok och inte bara det. Det sägs vara skräck också. Island och skräck måste ju vara optimalt. Där är mörkt, kargt och ensligt. Perfekta förhållanden för något rysligt. Hoppas jag. Nu när jag tänker på det så borde den ju passa i novembermörkret...

Så här står det på baksidan:
Island, efter börskraschen. Två par gör en utflykt till det ensliga isländska höglandet i öns inre delar. Landskapet är kargt och ogästvänligt och i den tjocka dimman kör de rakt på ett hus. Bilen går sönder och de tvingas övernatta hos husets ägare, två gamlingar som lever isolerade. De beter sig märkligt, låser om sig och verkar vara rädda för någon ute i mörkret. De fyra försöker komma därifrån, men misslyckas gång på gång. Snart blir sprickorna inom gruppen uppenbara.

Egill och Hrafn är sedan länge rivaler. De har båda tillhört finanseliten på Island men har i kraschen förlorat allt och försöker dämpa sin ångest med alkohol, droger och porr. Journalisten Anna är avundsjuk på psykologen Vigdis. Samtidigt är hon den enda som försöker ta reda på vad paret i huset egentligen döljer. Allt tyder på att mannen flytt upp på höglandet för att gömma sig efter att ha begått ett fruktansvärt dåd. Den mardrömslika situationen intensifieras. De fyra måste samarbeta och själva ta sig därifrån, samtidigt som deras förflutna hinner ikapp dem i allt snabbare takt.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 6 november 2019

"Pärlan som sprängde sitt skal" av Nadia Hashimi

Författare: Nadia Hashimi
Titel: Pärlan som sprängde sitt skal
Genre: Drama
Antal sidor: 474
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The pearl that broke its shell
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2019




Första meningen: Shahla stod utanför dörren, vår klargröna plåtdörr, som hade börjat rosta i kanterna.

Baksidetext
Rahima lever i Kabul med sina systrar och deras oberäknelige och drogberoende far. Deras liv är hårt styrt eftersom de inte får vistas utomhus utan en manlig släkting. När fadern inte är tillgänglig kan de alltså inte gå till skolan eller handla mat. Deras enda möjlighet är att låta Rahina bli en bacha posh, det vill säga att hon klär sig som en ung pojke och kan ta ansvar för sina systrar. I samband med sin ökade frihet får Rahima höra historien om Shekiba, hennes gammelfaster, som periodvis också fick leva som man.

Men allt förändras när Rahima och hennes systrar hastigt gifts bort och Rahima blir fjärde hustru till Abdul Khaliq. Nu när hon vet vilken frihet männen har kan hon omöjligt anpassa sig till sitt nya liv.

Min kommentar
Pärlan som sprängde sitt skal dök upp här som en överraskning för ett bra tag sedan. Den hör inte direkt till sådant som jag brukar läsa, men eftersom jag verkligen gillade Khaled Hosseinis Tusen strålande solar när jag läste den för över tio år sedan så tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa en lite nyare historia på samma tema.

Vi får ta del av två parallella historier. Den ena handlar om Rohima, som lever i nutid. Den andra handlar om Rohimas mormors farmor Shekiba och utspelar sig för runt hundra år sedan. Förutom de hundra åren som skiljer historierna åt så är det tyvärr inte speciellt mycket annat som har förändrats. Båda flickorna växer upp ute på landet i Afghanistan som sina fäders ägodelar. Ägorätten går sedan över till deras husbonde/man. Båda flickorna får under en period leva som bacha posh, som flicka utklädd till pojke, och får smak på friheten som kommer med ett par byxor.

Det här med bacha posh alltså... Jag fattar inte. Det är helt otroligt att det räcker att klä en flicka i byxor och klippa hennes hår för att hon ska bli behandlad annorlunda. Hela byn visste ju att Rohima var flicka, men byxorna gjorde att hon plötsligt kunde röra sig fritt i männens samhälle. Verkar hur underligt som helst.

Pärlan som sprängde sitt skal är en förfärlig historia, den gör mig arg, ledsen och förundrad, men även en aning hoppfull. Det finns personer som orkar kämpa emot. Jag blir så vansinnigt upprörd över hur människor kan behandla andra människor. Det gäller även vad kvinnor gör mot andra kvinnor. De är minsann inte mycket bättre. Principen katten på råttan och råttan på repet verkar vara ledstjärnan.

Jag tyckte först att Shekibas historia var lite seg, men den tog sig efter ett tag. Rent generellt så blev det lite för utdraget och boken hade kunnat bli ännu bättre om den hade tajtats till en aning. Rohimas moster Shaima är en höjdare, en typisk karaktär som jag gillar i vilken bok som helst, men här blir hon som en strålande ljuspunkt. Berättandet är osentimentalt och det görs ingen stor grej av de olika hemskheter som händer. Det är bara så det är. Fullkomligt normalt. Jag gillar ju den här stilen, när jag tillåts känna själv. Jag klarar inte när "tyck synd om ..." trycks ner i halsen på mig. Det behövs överhuvudtaget inte här.

Det blir så klart många funderingar längs vägen och det här sättet att tänka är helt främmande. Hur kan man tycka att det är okej för en medelålders man att ta sig en 13-årig fru? Hur kan man se en annan människa som en ägodel, som en möbel, om den går sönder så skaffar man bara en ny? Hur kan man tycka att det är flickans fel när pojkar tittar på henne? Hur kan man tycka att det mest logiska är att stänga in flickan i stället för att tillrättavisa pojken? Men vänta nu. Det här sista tycker jag mig känna igen...

Pärlan som sprängde sitt skal är inte riktigt en ny Tusen strålande solar, men den ändå väldigt bra och tänkvärd. Friheten vi har här i Sverige, som tidigare generationer har kämpat för, är inget vi ska ta för givet.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,14 i genomsnitt (beräknat 32 119 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Pärlan som sprängde sitt skal: Just nu - Just här, och dagarna går och Malinbooknerd.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 5 november 2019

Tisdagstrion: Fåglar

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Fåglar.

Fåglar var det ja... Klurigt värre, men jag provar med dessa.

1. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan har med världens sötaste lilla lunnefågel. Neil. Han är min absoluta favorit i den här boken.
2. Fågelmannen av Mo Hayder handlar om en mördare med en väldigt speciell signatur; en liten fågel insydd i bröstet på mordoffren.
3. Blå gryning av Ann Cleeves handlar egentligen inte om fåglar, men på ön där boken utspelar sig finns en fågelstation.

måndag 4 november 2019

Film: In the tall grass (2019)

Titel: In the tall grass
Originaltitel: In the tall grass
Genre: Skräck
Regissör: Vincenzo Natali
Manus: Vincenzo Natali, Stephen King, Joe Hill
Skådespelare: Laysla De Oliveira, Avery Whitted, Harrison Gilbertson, Patrick Wilson, Will Buie Jr
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Kanada
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Netflix 11 oktober 2019





Handling
Syskonparet Becky och Cal är på väg till San Diego. Becky är gravid i sjätte månaden och blir illamående så att de är tvungna att stanna bredvid ett fält med högt gräs. Då hör de plötsligt en barnröst ropa på hjälp inifrån gräset. Efter en stund hörs en kvinnoröst säga till barnrösten att sluta ropa. Cal går in för att hjälpa till och Becky följer efter.

Min kommentar
Oktober sägs ju vara en skräckmånad. Det är i alla fall vad jag har hört. Därför tänkte jag att det ska bli skräckfilmer nu i några veckor. Eftersom jag för några dagar sedan såg att det börjat en film på Netflix som bygger på en kortroman skriven av ingen mindre än Stephen King med son Joe Hill så föll valet på den.

In the tall grass börjar bra, även om jag hinner fundera på om de verkligen ska springa omkring i det där gräset i 1,5 timme. Men, men. Redan efter något tiotal minuter så ballar det ur. Sedan blir det ännu värre. Jag får titta med vidöppet sinne och hyfsat okritiska ögon för att klara detta.

Som vanligt är det själva grunden till historien som fallerar. Vilken normalt funtad människa springer rätt ut i ett gigantiskt fält med högt gräs, så högt att man inte kan se över det? Alldeles oavsett hur många som ropar där inifrån. Eller kanske än mindre då. Man ringer efter hjälp. Polisen eller liknande. Om jag (försöker) bortse från det så funkar det hjälpligt. Inte mer.

Skådespelarna känns oinspirerade och jag tycker nog egentligen att de mest springer omkring och skriker på varandra. Jag känner inte med någon av dem, eftersom jag inte får veta tillräckligt om dem för att bry mig. Någon egentlig handling finns inte, ingen början. Bara ett mitt i. Det mesta känns otroligt ologiskt. Ibland funkar något så. Ibland funkar det helt tvärtom.

Jag tycker ändå att idén är intressant. Kanske för att jag själv sprang vilse i en vingård under ett åskoväder när jag var elva år. Det var en ganska traumatisk upplevelse. Tyvärr är det för utdraget och detta hade nog funkat mycket bättre som ett 45-minutersavsnitt i en TV-serie. Förmodligen är kortromanen bättre. Det jag störde mig mest på verkar i alla fall inte vara med i den.



Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 12 055 betyg).
IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 14 013 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan ännu inte köpas.

söndag 3 november 2019

Smakebit på søndag: Ett kallt fall

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har tillbringats i Halmstad, det har nämligen varit dags för den årliga återträffsmiddagen med sambons gamla kollegor och respektive. En tradition som har hållt på sedan 1996. Vi passade på att göra det till en hotellweekend eftersom det inte är så ofta den där middagen hålls på något civiliserat ställe (och då menar jag ort med hotell).

I och med den här middagen så har det inte blivit speciellt mycket läst i helgen, men jag har ju tågresan hem (den tar dock bara en timme. I bästa fall) och jag har så klart tidsinställt det här inlägget. Jag har ingen aning om hur långt jag har hunnit i min bok. Det blir ändå ett litet smakprov ur Ett kallt fall av Peter May. Tyvärr utspelar sig inte den här boken på Yttre Hebriderna utan i Paris.

Min smakebit är från sida 216-217:
    "Fanns det då inte ett namn som kunde associeras med den första omgången ledtrådar? De som ni hittade under Place d'Italie?"
    "Philippe Roques", sa Enzo. "men det var bara en ledtråd som förde oss till Hospital Saint-Jacques."
    "Är du säker på det? Var det inte så att den Hugues d'Hautvillers som ni först grävde fram var en av grundarna till Tempelherreorden? Inte den Hugues d'Hautvillers som studerade vid ENA."
    Innebörden i vad hon ville komma fram till började gå upp för Enzo.
    "Hon har rätt", sa Raffin. "Kanske för ledtrådarna inte bara till nästa omgång kroppsdelar utan också till namnet på en av mördarna." Han skrev in Philippe Roques i sökfältet och tryckte på knappen. "Få se vad vi får upp."

lördag 2 november 2019

"Begynnelse" av Dan Brown

Författare: Dan Brown
Titel: Begynnelse
Genre: Thriller
Antal sidor: 521
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Origin
Översättare: Lena Karlin & Peter Samuelsson
Serie: Robert Langdon 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Biblioteket
Utläst: 1 oktober 2019




Första meningen: På vägen uppför den svindlande branta kuggstångsbanan i det mödosamt klättrande tåget spanade Edmond Kirsch upp mot den taggiga bergstoppen ovanför sig.

Baksidetext
Robert Langdon, professor i religiös symbolik vid Harvard, anländer till Guggenheimmuseet i Bilbao för att närvara vid avslöjandet av en upptäckt som enligt inbjudan kommer att "förändra vetenskapen för alltid". Edmond Kirsch, en fyrtioårig miljardär som blivit världskänd för sina hypermoderna tekniska uppfinningar och djärva förutsägelser, var en gång Langdons student. Nu hävdar han att han funnit svaret på två av mänsklighetens mest omdebatterade frågor.

När den spektakulära presentationen inleds inser Langdon att han och de hundratals andra gästerna står inför ett avslöjande som är långt mer kontroversiellt än de kunnat ana. Men plötsligt exploderar den välorkestrerade kvällen i kaos. Tillsammans med museets eleganta chef Ambra Vidal finner Langdon sig vara måltavla för en okänd fiende som inte skyr några medel för att förhindra att Kirschs banbrytande upptäckt når dagens ljus. Tillsammans flyr Langdon och Vidal mot Barcelona för att knäcka det kryptiska lösenordet som skyddar Kirschs hemlighet innan det är för sent. Under den dramatiska jakten tvingas Langdon navigera bland mystiska koder, nedtystade historiska fakta och religiös extremism.

Min kommentar
När jag behövde en ny bok på semestern så tyckte jag att det kunde vara dags för äventyr och högt tempo så jag började läsa Begynnelse. Den femte delen om Robert Langdon. Jag har läst alla Dan Browns tidigare böcker och har gillat dem lite olika mycket, men jag vet alltid vad jag får. Det i sig brukar räcka, men det kan också vara en nackdel. Den här boken gjorde mig inte besviken.

Jag hade inte läst speciellt långt innan jag insåg att Begynnelse utspelar sig i Spanien, där jag just befann mig på semester. Det var helt oväntat och bara ren tur, jag visste inte ens vad boken handlade om. Mestadels befinner vi oss i Barcelona, men även i både Madrid och Bilbao. Städer där jag aldrig har varit, men jag bara älskar beskrivningarna av alla byggnader och jag vill se dem i verkligheten. Jag googlar som en tok under läsningen för att jag åtminstone ska få en idé om hur det ser ut.

I Begynnelse är det inte lika många koder och symboler för Langdon att knäcka, men temat i sig gör mig lycklig. Vetenskap kontra religion är ju en ständigt aktuell historia. Det är intressant att katolikerna i boken gärna påpekar vad kristna gjorde mot dem, men de verkar ha glömt vad katolikerna gjorde mot de kristna. Jag förstår att en vetenskapsman tycker att upptäckten förändrar synen på Gud, men är samtidigt säker på att den inte påverkar en troende. Det ena utesluter inte det andra. Vilket Brown också är noga med att påpeka. Här finns även AI, som både tilltalar mig och skrämmer sk-ten ur mig. Intrigen/temat får en solklar femma.

Persongalleriet är ganska litet, men det räcker. Det är väl egentligen inte någon som sticker ut, men Winston är naturligtvis min favorit. Det som stör mig är att Langdon alltid, på något mystiskt sätt, lyckas få en kvinnlig skönhet vid sin sida. Snälla överraska mig någon gång!

Jag kunde knappt lägga ifrån mig boken innan den var utläst, detta är ett sant äventyr. Tempot är högt och det händer något hela tiden. Lite förvånad blir jag när jag inser att allt i denna nästan-tegelsten sker under ett enda dygn. Lite som TV-serien 24 timmar. Upplösningen och slutet är inte speciellt överraskande, men vägen dit är löjligt spännande. Det jag tar med mig är en mening i slutet: Dialog är alltid viktigare än enighet.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat 209 982 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Begynnelse: Johannas deckarhörna, Marias bokhylla och malins bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 1 november 2019

Månadsbokslut oktober 2019

Antal lästa böcker i oktober 2019: 7

65. Begynnelse av Dan Brown
66. Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi
67. Sjuka själar av Kristina Ohlsson
68. Albino av Mons Kallentoft & Anna-Karolina
69. Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren
70. Kidnappad av S B Caves
71. Syndabocken av Sofie Sarenbrant

Antal lästa sidor: 2928
Genomsnitt/dag: 94
Genomsnitt/bok: 418

Snittbetyg: 3,64
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier: 0
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 3

Drama: 1
Fantasy: 1
Kriminalroman: 2
Thriller: 3

Boktolvan: 1 (11/12)
E-böcker: 1 (3/12)
Finish that series: 2 (16/18)
Hyllvärmare: 3 (38/36)
Vi möts igen: 0 (6/6)
Sist på serien?: 0 (5/6)

Kvinnor: 4
Män: 2
Duo: 1

Originalspråk (svenska): 4
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 2
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 3

Antal nykomna böcker: 4
Antal bortskänkta böcker: 9

Månadens bästa: Begynnelse av Dan Brown
Månadens överraskning: Begynnelse av Dan Brown
Månadens besvikelse: Kidnappad av S B Caves
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi

Kommentar:
Det blev betydligt mer läst i oktober än det har varit på väldigt länge. Mestadels beror det på att jag hade semester första veckan och sedan blev jag dessutom sjuk i slutet av månaden. Tyvärr blev betygen inte jättebra. Eller egentligen så är det en bok som drar ner genomsnittet. Fyra böcker fick faktiskt en fyra i betyg så det var inte så dåligt.

Inte en enda påbörjad serie blev det (klapp på axeln, eller något), däremot blev det tre "avslutade" serier. En av dem plus en annan ingick i Finish That Series-utmaningen (den andra är inte längre den senast utgivna, men den var det när jag startade utmaningen). Jag har bara två böcker kvar att läsa i den utmaningen så där ligger jag bra till. En Boktolva blev det också och där har jag bara en bok som återstår. Hyllvärmarna blev bara tre, men i och med det har jag klarat mitt mål. Tre blev även recensionsexemplaren.

Fyra nya böcker bestämde sig för att flytta hem till mig, tre var recensionsexemplar (en av dem är redan läst) och en beställde jag faktiskt själv. Eftersom det har firats födelsedag i vårt hem så blev det ett bokbord till gästerna så hela nio böcker flyttade hemifrån.

Om månadens bästa: Jag valde mellan Pärlan som sprängde sitt skal och Begynnelse, men alltså släng in lite AI och robotar så faller jag som en fura.
Om månadens överraskning: Det kan ha varit för att jag var svältfödd på spänning, men jag slukade faktiskt Begynnelse.
Om månadens besvikelse: Men oj, Kidnappad var en väldigt märklig bok.
Om månadens roligaste: Kan det verkligen vara möjligt att jag inte har läst något roligt alls?
Om månadens mysigaste: Se ovan.
Om månadens otäckaste: Pärlan som sprängde sitt skal är hemsk. På riktigt.