måndag 9 december 2019

Film: Earthquake bird (2019)

Titel: Earthquake bird
Originaltitel: Earthquake bird
Genre: Drama
Regissör: Wash Westmoreland
Manus: Wash Westmoreland, Susanna Jones (bok)
Skådespelare: Alicia Vikander, Naoki Kobayashi, Riley Keough, Yoshiko Sakuma, Kiki Sukezane
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 107 min
Serie: -
Såg den på Netflix 15 november 2019





Handling
Det är slutet av 80-talet. Lucy är tolk, översättare och så kallad expat som flytt sitt förflutna i Sverige. I Tokyos neonljus, de japanska traditionerna och landets kultur hittar hon en passande själslig rustning.

Sedan träffar hon Teiji, nudelkock, fotograf som får den annars tillknäppta Lucy att öppna sig en liten aning. När en annan vän presenterar Lucy för den nyanlända Lily Bridges börjar Lucys rustning krackelera.

Min kommentar
Jag antar att det inte bara är jag som följer vissa skådespelare och ser deras filmer, oberoende av vad de handlar om och utan att ens egentligen veta exakt vad de handlar om. En av dem, för mig, är i alla fall Alicia Vikander och när jag såg att Earthquake bird skulle visas på Netflix så planerade jag snabbt så att vi kunde se den samma dag den kom.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, det enda jag visste var att filmen bygger på en bok. Det visade sig att detta var ännu en underlig, mörk, feberaktig och drömlik film med Alicia Vikander. Jag funderade lite på om boken kanske skulle vara bättre, men att döma av betyget på Goodreads så är det i så fall marginellt.

Det är väldigt rörigt och förvirrat. Karaktärerna är underliga och jag bryr mig inte ett dugg om dem. Jag får inte veta något om dem, egentligen, ingen bakgrund, inga drivkrafter. Ingenting. Det finns heller ingen riktig kemi mellan karaktärerna, i alla fall ingen som motsvarar den som borde finnas där enligt berättelsen. Det skrapas bara på ytan. Mysteriet är inget mysterium, lösningen var i det närmaste glasklar efter runt en kvart. Resten är en hyfsat intressant transportsträcka.

Alicia Vikanders prestation är dock på topp, hon gestaltar en trasig, förvirrad och psykiskt instabil kvinna på ett trovärdigt sätt. I boken är tydligen Lucy britt, men i filmen tar man vara på Alicias svenska brytning. Att hon har lärt sig japanska för rollen är helt otroligt. Jag kan inte japanska, men för mig låter det ju bra.

Jag vet inte vad den här filmen vill vara, för mig är den varken thriller eller kriminalare. Den är inte ett dugg spännande och saknar helt psykologisk nerv. Alicias val av film att göra har den senaste tiden verkligen inte varit lysande. Men det är som vanligt kul att se henne.

Tyvärr känner jag mig tvungen att ha med den här lilla avdelningen här...
Avdelningen för olika funderingar:
[spoiler]Två saker sker här som helt saknar förklaring. När Lucy vänder tillbaka till Teijis bostad för att söka igenom den så dyker Teiji upp efter bara en liten stund. Det första han säger är att han måste gå tillbaka till jobbet. Varför i hela friden vände han överhuvudtaget? Vid ett tillfälle sov Lily över hos Lucy, tror jag. Varför? Och varför låg de på golvet?[/spoiler]



Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 1 076 betyg).
IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 1 594 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan inte köpas än.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar