måndag 20 januari 2020

Film: En del av mitt hjärta (2019)

Titel: En del av mitt hjärta
Originaltitel: En del av mitt hjärta
Genre: Musikal
Regissör: Edward af Sillén
Manus: Vasa
Skådespelare: Malin Åkerman, Jonas Karlsson, Christian Hillborg, Shima Niavarani, Johan Rheborg
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sverige
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Bio 27 december 2019





Handling
35-åriga Isabella är en driven affärskvinna inom Stockholms finansvärld. När hon åker hem till sin barndoms småstad för att fira sin pappas sextioårsdag känner hon sig som en vinnare, den enda av det gamla skolgänget som det gått riktigt bra för. Isabellas självförtroende kommer av sig när hon inser att Simon, hennes stora tonårsförälskelse, ska gifta sig med Isabellas barndomskompis Molly och att hon inte ens är bjuden på bröllopet. Isabella är van vid att få som hon vill och det stör henne att se Simon lycklig tillsammans med någon annan. En del av Isabellas hjärta kommer alltid att slå för Simon.

Min kommentar
Vi har länge tänkt gå på bio och använda det där presentkortet som vi fick julen 2017. Det som skulle gå ut nu i dagarna. Jag ville ju egentligen gå på en helt annan film (en som innehåller neonlysrör, som sambon brukar säga), men det var inte aktuellt. Som du kanske förstår av parentesen. Vi rådbråkade våra hjärnor, men inget passade. När vi sedan upptäckte att En del av mitt hjärta skulle ha premiär på juldagen så visste vi båda två att det var den vi skulle se. Jag vill säga direkt att jag inte är Tomas Ledins största fan. Min bästa kompis bara äääälskade honom på 70-talet, men jag tyckte han var ganska dålig. Det dröjde ända till 1990 innan jag fastnade för hans musik. Det var när han släppte albumet med låten som filmtiteln är hämtad från.

Det enda jag visste om filmen innan vi såg den var att Malin Åkerman och Jonas Karlsson skulle vara med. Och så Tomas Ledins musik, så klart. Därför blev jag överraskad av alla kända namn som dök upp; Per Andersson, Johan Rheborg, Marie Richardsson, Johan Ulvesson. Alla fyra hör till mina favoriter. Tomas Ledin själv dyker upp i ett kort ögonblick. Till min stora förvåning så kan alla sjunga, en del visserligen lite mindre bra, men ingen gör det dåligt. Dansen är det kanske lite mindre bra ställt med.

En del av mitt hjärta är egentligen mer en romantisk komedi med musikalinslag än en renodlad musikal. Det är inte musiken som bär historien framåt. Här finns faktiskt en handling och sång- och dansnumren kommer mycket mer naturligt här än, till exempel, i Mamma Mia. Det här är en rolig, charmig och berörande (det kan ha berott på vissa låtar som betyder mycket för mig) film, som är full av glädje och positiv energi. Den finstämda humorn hjälper också till. Ja, den är förutsägbar och här är fullt av klyschor, men mer på ett sätt som driver/leker med dem än försöker ta sig själv på allvar. Glimten i ögat finns här hela tiden. Filmen går verkligen all-in och det finns inget annat alternativ. Då hade den bara blivit pinsam. Som, till exempel, Edwins buktalardocka. Obetalbar!

Det enda jag egentligen kan klaga på är det helt sanslöst dåliga ljudet i biografen. Tänk vad bra det hade varit om man faktiskt hade hört vad de sjöng...

Jag lämnar biografen med en bra känsla, liksom glad i hela kroppen, och jag vet att den här filmen kommer jag att se igen. Med bra ljud.



Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 27 betyg).
IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 102 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 19 januari 2020

Smakebit på søndag: Bekännelsen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I fredags firade sambon och jag 23 år tillsammans. Det är inte klokt vad tiden går. Det föranledde i alla fall ett restaurangbesök och för första gången i mitt liv så provade jag oxkind. Det var precis så mört som alla matprogram har inbillat mig.

Just nu läser jag Bekännelsen av Jessie Burton. Hon som skrev Miniatyrmakaren, som jag varken läst eller sett. Jag vet egentligen inte vad detta är för typ av bok, men det är ju faktiskt inte speciellt viktigt. Jag började läsa den helt förutsättningslöst. Än så länge vet jag inte riktigt vad jag tänker om den. Den är både lite tråkig och samtidigt väldigt intressant. Vi får se vad jag tycker när jag är klar.

Min smakebit är från sida 299:
Det var inte förrän de kom till flygplatsen som Elise valde Mexiko City och Matt höll med: en kort flygresa till ett annat land. Det kändes bra att han sa ja till hennes idé; att vara den som bestämde saker och ting var fortfarande en ny upplevelse för henne. En gräns korsades, en förhöjd känsla av förflyttning infann sig - allt detta passade både till Elises sinnesstämning och känslan av att vara en fisk på land i sitt eget liv.

lördag 18 januari 2020

"Kadavernatten" av Lova Lovén

Författare: Lova Lovén
Titel: Kadavernatten
Genre: Skräck
Antal sidor: 25
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2019




Första meningen: "Vad är din "guilty pleasure"?"

Baksidetext
Några skulle kanske kalla Carolin vardagspsykopat, men själv skulle hon nog snarare använda orden "sadistisk voyeur". På jakt efter självutlämnande bloggar möter hon Lea, en trasig ung kvinna med ett unikt problem; hon ser döda djur röra på sig...

Min kommentar
Det blev bara en till novell i slutet av 2019 och jag tyckte det var en bra idé att fortsätta med skräcktemat. Jag har tidigare läst en annan bok av Lova Lovén, som gav mersmak, så det var dags att prova hennes novellskills.

Jag tycker den här novellen är bra berättad och det blir lite lagom rysligt. Jag känner att jag får veta tillräckligt om Lea, vad som driver henne och varför. Däremot har jag lite problem med Carolin. Jag förstår inte hennes agenda, men det hör ju lite till hennes... diagnos. Vad får hon egentligen ut av detta? Vad vill hon? Driva deprimerade människor till självmord? Det antyds lite i alla fall.

Det som är grejen här är inte zombiedjuren, som inte skrämmer mig ett dugg, utan det faktum att vi inte har en aning om vilka som läser det vi postar på sociala medier. Och vad de eventuellt vill göra med den informationen. Det gör mig mer rädd.

Slutet är öppet och jag gillar det, i alla fall de slutsatser jag drar av det. Kadavernatten skulle kunna bli en fantastisk kortfilm.

Goodreads hade den 2,67 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Kadavernatten: Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 17 januari 2020

Från A till Ö: Överskattad

Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.

Det finns nog en del sådana böcker, men den som direkt dyker upp är egentligen ganska självklar. Jag fattar absolut ingenting. Hur kan man skriva så mycket om noll och intet?

Bilden är länkad till mitt inlägg.
Min kamp av Karl Ove Knaugård

torsdag 16 januari 2020

Hett i hyllan #231

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en bok från maj 2016.
Svart gryning av Cilla och Rolf Börjlind är tredje delen i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton.

För två år sedan läste jag första delen, Springfloden, och den var väldigt bra (egentligen läste jag den främst för att kunna se TV-serien, men det har jag inte gjort än). Sedan har det inte blivit fler delar lästa. I år har jag tagit med hela serien i min Finish That Series-utmaning så nu ska jag äntligen ta tag i detta.

Så här står det på baksidan:
Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen.

Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. "Jillfallet" var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 15 januari 2020

"Lite krasslig, bara" av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Lite krasslig, bara
Genre: Skräck
Antal sidor: 34
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Under the weather
Översättare: Lena Jonsson
Serie: -
Förlag: Novellix
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2018
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 december 2019




Första meningen: Jag har haft samma otäcka dröm i en vecka nu, men det måste vara en sådan där klardröm, för jag lyckas alltid dra mig ur den innan den övergår till en mardröm.

Baksidetext
Om ditt undermedvetna försöker säga någonting till dig - skulle du förstå det? Eller snarare: Om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det hända trots att det innebar total katastrof? I den fenomenalt uppbyggda och ytterst obehagliga Lite krasslig, bara sugs vi in i Stephen Kings bisarra värld, där allt kan hända. Eller har det kanske redan hänt?

Min kommentar
När 2019 gick mot sitt slut så fick jag för mig att jag inte ville ha någon oavslutad bok över årsskiftet, alltså gick jag över till noveller. Jag hävdar bestämt att Stephen King är, förutom att vara skräckens mästare, novellernas mästare. Det korta formatet hindrar honom från att brodera ut historierna och bara essensen blir kvar. Av en händelse så hittade jag Lite krasslig, bara av honom oläst i hyllan.

Förmodligen förstår läsaren ganska tidigt exakt vad problemet är i den här lilla pärlan. Det gör nu ingenting för King är en fantastisk berättare och att följa huvudpersonen när han kommer till insikt är... nej, inte spännande... fängslande, är nog mer rätt ord. Det blir obehagligt, men inte på det läskiga viset. Här är det mer sorgligt än otäckt.

Stephen Kings styrka är ju att skapa levande karaktärer och han behöver inte många ord för att måla upp en glasklar bild. En kort och effektiv berättelse. Lite okingskt, skulle man kunna säga, men väldigt typiskt när det handlar om hans noveller.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 351 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Lite krasslig, bara: C.R.M. Nilsson, Boktanken och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 14 januari 2020

Tisdagstrion: Böcker jag inte hann med under 2019

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Böcker jag inte hann med under 2019.

Det är betydligt fler än tre. Många, många fler. Att bara välja tre är lite som ett omöjligt uppdrag. För att göra det lite enklare väljer jag bara bland böcker som jag köpte/fick under 2019 och som även släpptes förra året. Det blir ändå alldeles för många...

1. Folk med ångest av Fredrik Backman
2. Till det bittra slutet av Eva Dolan
3. Törnrosor av Stephen King & Owen King

måndag 13 januari 2020

TV-serie: Designated survivor #3 (2019)

Titel: Designated survivor
Originaltitel: Designated survivor
Genre: Thriller
Skapad av: David Guggenheim
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Kiefer Sutherland, Kal Penn, Adan Canto, Anthony Edwards, Julie White
Premiär: 2019-06-07
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix december 2019-januari 2020




Handling
Det är dags för val och Tom Kirkman ställer upp som oberoende kandidat. Är det verkligen möjligt att vara oberoende politiker? Och är det möjligt att driva en valkampanj utan smutskastning?

Min kommentar
Efter andra säsongen av Designated survivor blev jag rent förskräckt när jag upptäckte att serien var nedlagd av ABC. Cliffhangern som vi blev lämnade med var inte nådig. Tack och lov så tog Netflix över och gjorde en tredje säsong. Det är jag så tacksam för.

Som vanligt är mitt minne lite dåligt och det är inte förrän jag ska sätta ihop det här inlägget som jag inser att cliffhangern blev utan förklaring. Dessutom var en del favoriter från förra säsongen puts väck. Vad hände egentligen med Lyor, Trey, Andrea och Kendra? Nåja, det var ju uppenbarligen ingen stor grej eftersom jag inte ens kom på det förrän nu.

Designated survivor blir än mer lik West Wing, men den här tredje säsongen så gör de det riktigt bra. Här finns så många intressanta karaktärer, komplexa sådana. Oftast. En del är rejält enkelspåriga och det är också de som jag inte tycker om. Seth är så självklar som min favorit och han är nog den enda som jag hade kunnat tänka mig att ha som vän i verkligheten. Dr Greene, Anthony Edwards från Cityakuten, dyker upp (i en annan roll så klart, men för mig är han för evigt dr Greene). Han känns lite slemmig från början, men han vinner i längden.

Jag gillar att Tom Kirkman i stort sett kräver att alla ska spela rent. Vilket ju inte alla gör riktigt, men jag tycker det är en extra krydda att jag inte alltid är säker på de olika karaktärernas agenda. Förutom Lorraines då. Hennes agenda är glasklar. Om än kolsvart. Den lite krystade tråden med Hannah Wells återupprättar henne för mig och tråden knyts ihop till slut.

De stora frågorna här är om det är möjligt för en politiker att inte bete sig som en politiker. Om det är ursäktat att frångå sina principer i det lilla för att vinna det stora, där man kan göra mer nytta. Det är inte alltid ens jag själv har svar på det.

Tredje säsongen verkar faktiskt bli den sista och detta är ett värdigt avslut. Det här är lika bra som första säsongen och de tre sista avsnitten sträcktittar vi på. Nästan andlösa.



TV Time har serien 8,82 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 67 301 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan ännu inte köpas.

Film: The Nun (2018)

Titel: The Nun
Originaltitel: The Nun
Genre: Skräck
Regissör: Corin Hardy
Manus: Gary Dauberman
Skådespelare: Demián Bichir, Taissa Farmiga, Jonas Bloquet, Bonnie Aarons, Ingrid Bisu
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 22 december 2019





Handling
En präst med ett mörkt förflutet och en novis som snart ska avlägga sina löften skickas från Vatikanen för att utreda en ung nunnas självmord. Tillsammans avslöjar de ordens mörka hemlighet. Liv, tro och själar sätts på spel när de ställs inför en ondskefull kraft i form av en demonisk nunna.

Min kommentar
Trött på allt fluff som vi tittat på den senaste tiden bestämde jag att vi skulle titta på en skräckfilm. En kollega såg The Nun när den kom på bio och han tyckte den var okej. Alltså blev det den, för övrigt den enda skräckfilm som låg på Netflix-listan. Vad jag inte visste var att The Nun hör ihop med Annabelle- och Conjuring-filmerna (vilket förklarar att jag de första sekunderna tyckte att jag kände igen mig) och är tydligen först i tidslinjen.

Kanske är det jag som är konstig, men billiga jump-scares skrämmer mig inte ett enda dugg. Speciellt inte när de inte kunde bli tydligare om man så annonserade i tidningen om dem. Igår. Så är det i den här filmen. Hela tiden. Jag avskyr när en film måste förlita sig på så billiga trick. Rädd blir jag inte en enda gång. Det känns inte ens obehagligt och jag får inte en enda rysning.

En del scener är helt okej, men det är på tok för sällan. Dessutom är soundtracket (orgelmusik med en massa stön) riktigt uselt. Grundhistorien är spännande och man skulle kunna göra väldigt mycket mer av den. Skådespelarna gör sitt bästa med vad de har och ingen skugga ska falla på dem.

Jag förstår ju att det inte är meningen att man ska skratta när man titta på en skräckfilm, men det gör jag. Flera gånger. Tyvärr är filmen inte så usel att den passerar skamgränsen och blir kult. Bara tillräckligt dålig för att bli dålig.

När jag skulle sätta mitt betyg på en filmsida så såg jag en kommentar som nästan fick mig att bryta ihop och som stämde till 100% med vad jag kände: Nun of this made any sense...



Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 55 321 betyg).
IMDb hade den 5,3 i genomsnitt (beräknat på 102 699 betyg).
Jag ger den 2,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 12 januari 2020

Smakebit på søndag: Lärjungen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det var lite ovant att jobba fyra dagar förra veckan och trött som en tok blev jag. Men visst borde alla arbetsveckor bara vara fyra dagar? Nu är det ingen ledighet i sikte förrän till påsk. Eller jo, en dag ska jag vara ledig i slutet av januari.

I min ambition att läsa ikapp serier så har jag nu börjat på andra delen om den förfärlige psykologen Sebastian Bergman, Lärjungen av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt. De har verkligen lyckats skapa en genomosympatisk (finns det ordet?) karaktär. Helt omöjlig att tycka om. I alla fall än så länge. Men böckerna är bra.

Min smakebit är från sida 316:
    Sebastian såg på scenen som utspelades mittemot med stigande intresse. De två hade inte bara varit ute och jobbat under förmiddagen, så mycket var klart. Något annat hade hänt. Trots det korta meningsutbytet gick kylan dem emellan inte att ta miste på. Intressant. Vanja ryckte på axlarna och drog snabbt vad som hänt sedan de lämnade polishuset.
    Bilen i grustaget, vittnet, Roland Johansson, busschauffören och Brunna.

lördag 11 januari 2020

"1873" 13 skräckgotiska steampunk-noveller

Författare: Lupina Ojala / Kristina Hård / Hans Olsson / Elisabeth Östnäs / Jorun Modén / Christin Ljungqvist / Mårten Dahlrot / Frida Arwen Rosesund / Carl-William Ersgård / Marcus Olausson / David Renklint / Jonas Larsson Olanders / Peter Erik Du Rietz / Johanna Glembo
Titel: 1873
Genre: Science fiction
Antal sidor: 293
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 december 2019

Baksidetext
13 skräckgotiska steampunk-noveller tar dig med på en resa jorden runt i ett alternativt 1873. Från Storfurstendömet Finland till Brittiska Honduras. Det blir intriger och äventyr i en värld där mekaniska vidunder, modifierade djur och lömska mördare lurar i skuggorna.

Min kommentar
Flera gånger har jag sett insamlingar på Kickstarter för att böcker överhuvudtaget ska tryckas. Flera gånger har jag känt mig sugen på att vara med jag också. Det har dock alltid stupat på någon detalj. Ända tills insamlingen för 1873 startade. Då stod tydligen alla stjärnor rätt och jag kunde äntligen vara med och sponsra en bok.

Min kännedom om och erfarenhet av steampunk är så gott som noll. För att inte tala om hur det är med genren skräckgotisk steampunk. Det gjorde ju det hela extra spännande. 1873 hör till "serien" 13 svarta sagor och innehåller följaktligen 13 noveller. Nästan alla noveller handlar om biologiska varelser (människor, djur) som får en mekanisk kroppsdel. Nästan alla noveller innehåller ett luftskepp. Det verkar vara detta som utgör genren steampunk.

Min absoluta favorit blir Mässingshunden av Mårten Dahlrot. En fantasieggande liten godbit om en korkad uppfinnare som försöker bygga en mekanisk hund. Problemet är ju hur han ska få den att "tänka", då behöver han en hjärna. Hans lösning måste man nog kalla idiotisk och hade han funderat en vända till så hade han nog insett att det inte var någon speciellt bra idé.

Novellen Timebroker av Elisabeth Östnäs är också en liten pärla. Den handlar om precis det den heter; någon som säljer tidsresor, men på ett lite annorlunda sätt. Den här novellen är så genomtänkt och man förstår ganska snabbt varthän det är på väg.

Råbjerg av Christin Ljungqvist är en annan favorit. Här handlar det om något otäckt som gör att människor inte vågar gå ut när det har blivit mörkt. Den gör mig så nyfiken och jag vill bara veta mer.

Även Molins fantastiska fontän av Carl-William Ersgård är riktigt bra. En fontän håller på att byggas, en fantastisk fontän med fantastiska figurer. Den börjar lite trevande, men tar sig ordentligt och blev en ganska läskig historia.

Trots att de flesta noveller liknar varandra i det stora hela så är det stor skillnad på hur mycket jag gillar dem. När det är bra så är det riktigt bra, men det är förhållandevis många som jag inte gillar/förstår. Förmodligen beror det på att genren inte passar mig till 100%.

Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om 1873: Jag kan inte hitta någon alls.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 10 januari 2020

Årets första inflyttade bok

Jag trodde definitivt att det skulle dröja längre än till det nya årets andra dag innan det dök upp en bok. Så kul att ha fel ibland.

Caroline Eriksson har jag läst två böcker av tidigare. Den ena fick full pott av mig. Så Kom i min famn var självklar för min vill-läsa lista. Och så bara dök den upp här. Tack till HarperCollins!

torsdag 9 januari 2020

Hett i hyllan #230

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi har nu förflyttat oss till maj 2016.
Lotten hade en utlottning av Springpojken av Gabriella Ullberg Westin och jag råkade vinna den.

Det var nog först efteråt som jag insåg att den är andra delen i serien Morden i Hudiksvall. Och första delen hade jag ju så klart inte. Tack vare ett litet bokbyte på Instagram så fick jag tag i Ensamfjäril också och den dök upp bara några dagar senare. Snart är detta fyra år sedan. Böckerna är fortfarande olästa och det är lite avskräckande att de klassas som "erotic crime". Serien är nu i alla fall uppe i fem delar så det är nog snart dags att ta tag i den. Trots allt.

Så här står det på baksidan av första delen:
Det är julafton och ett våldsamt snöoväder lamslår Hudiksvall. På eftermiddagen nås polisen av ett larm. Henna Pedersen, gift med Sveriges bästa fotbollsspelare, har hittats ihjälskjuten i hemmet med parets två små barn som enda vittnen. Familjen har just återvänt till Sverige efter många år i Italien.

Den hemvändande polisen Johan Rokka får brottsutredningen på sitt bord. De enda trådarna värda att följa upp är ett läderband som offret hade runt halsen och ett okänt telefonnummer i hennes mobiltelefon. I ett försök att få fram mer om offrets tidigare liv åker Rokka till Italien. Ju mer han nystar i brottet desto säkrare blir han på att fotbollsspelaren döljer något avgörande, och att han egentligen inte kände sin fru.

Under tiden dras Rokka dessutom in i en erotisk affär med den förföriska dottern till en barndomsvän. När ytterligare ett kallblodigt mord sker inser Rokka att hans jobb och förflutna obönhörligen kommer att flätas samman.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 8 januari 2020

"Stayin' alive" av Torbjörn Löwendahl

Författare: Torbjörn Löwendahl
Titel: Stayin' alive
Genre: Science fiction
Antal sidor: 284
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Lion Valley Publishing
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2019




Första meningen: Var får man tag på ett skjutvapen i Linköping?

Baksidetext
Före katastrofen var verkligheten en social cirkus, en ständig förnedring i konsumtionshetsens namn. Hade jag haft en pistol skulle jag satt den mot tinningen.

Nu slåss jag istället mot smittade och plundrare medan domedagsklockan slår tolv. Ett liv värt att kämpa för. Bara att få uppleva gryningen är en gåva.

Mina nya vänner tror att jag är värd deras respekt. Ibland håller jag med dem.

Min kommentar
När författaren till Stayin' alive frågade om jag ville läsa och skriva om hans bok så var min allra första reaktion att tacka nej. Egenutgivna böcker tenderar att vara... ja, låt oss kalla det "lite sämre". Även om nu de böcker som ges ut på eget förlag brukar vara bättre. Sedan, av någon anledning, läste jag mer om vad den egentligen handlade om och mot bättre vetande bestämde jag mig för att tacka ja. Det är jag väldigt glad för. Ibland känns det bra att ha fel.

Hjälten, eller kanske snarare antihjälten, är precis min typ av karaktär. Han är ironisk, analytisk, har en stor portion självdistans (trots hans släng av hybris) och han är väldigt pragmatisk. Hans små filosofiska, ofta väldigt träffsäkra, funderingar tilltalar mig också. Allt känns trovärdigt. Förutom virusets effekter, men det är inte det som är det viktiga i den här berättelsen. Det som är kärnan är vad som händer vid en katastrof. Hur vi reagerar och hur vi agerar.

Det finns många moraliska val här och eftersom Jonathan är pragmatisk så tycker jag att han fattar rätt beslut. Många plattityder och floskler, oftast sanna, dyker också upp. Här finns även en skopa samhällskritik, vilket ju passar väldigt bra i en dystopi. Det enda som stör mig är det frekventa drogandet. Och Jonathans teori om vad som skyddar mot viruset.

Förutom att kaptitelnamnen är låttitlar (spellista finns på Spotify) så finns det också en hel del citat från olika popkulturella alster. Många av dem går nog över mitt huvud, men det gör inget. Jag fattar flertalet. Tyvärr dyker de upp som kursiva meningar och stycken, men jag förstår att det nog är enda möjligheten att hålla isär dem mot den vanliga texten.

Slutet på Stayin' alive är överraskande, abrupt och känns egentligen inte som ett avslut. Lite som att det inte var apokalypsen som var det viktiga här. Nu gillar jag öppna slut, men nog hade jag velat veta mer om vad som hände den här gruppen av överlevare. Vilket jag verkar få, eftersom detta sägs vara första delen i en trilogi.

Stayin' alive känns som en frisk fläkt och jag kan nog tänka mig att hålla ögonen öppna efter fler böcker av Torbjörn Löwendahl.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,80 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Stayin' alive: Kan inte hitta någon annan recension.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 7 januari 2020

Tisdagstrion: Siffra i boktiteln

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Siffra i boktiteln.

Oj, det har jag många. Väldigt många. Trots att jag tog fasta på det där med siffra. Av en händelse så har flera av dem fått full pott av mig.

1. 22/11 1963 av Stephen King. Nej, detta är ingen skräck. Här handlar det om tidsresor och vardag och om att förhindra ett mord på en väldigt känd president.

2. Barn 44 av Tom Rob Smith utspelar sig i Sovjet under Stalin-tiden. En rent förfärlig historia som knockade mig totalt.

3. Patient 67 av Dennis Lehane satte myror i huvudet på mig. En fantastiskt bok. Glöm filmen, läs boken.

måndag 6 januari 2020

Film: Always be my maybe (2019)

Titel: Always be my maybe
Originaltitel: Always be my maybe
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Nahnatchka Khan
Manus: Michael Golamco, Randall Park, Ali Wong
Skådespelare: Ali Wong, Randall Park, James Saito, Michelle Buteau, Keanu Reeves
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 december 2019





Handling
Alla antog att Sasha och Marcus skulle bli ett par när de växte upp. Alla utom Sasha och Marcus. Femton år senare träffas stjärnkocken Sasha och musikern Marcus igen och gamla känslor vaknar till liv, men går deras världar att förena?

Min kommentar
Vad kan vara bättre än en romantisk komedi när man precis har påbörjat sin julledighet? Så att man på allvar kopplar bort allt som har med jobb och vardag att göra? Tänkte vi och valde att se Always be my maybe, som legat på Netflix-listan i flera månader nu.

Det här var ett riktigt bra val, visade det sig. Always be my maybe är på riktigt charmig. Och rolig. Humorn passar mig perfekt, den är lite lågmäld och sarkastisk. Filmen börjar dock lite osäkert, men det tar sig snabbt.

Skådisarna är bra och speciellt Randall Park känns genuint rolig. Jag vet att jag har sett honom i något tidigare, men uppenbarligen alldeles för lite. Ali Wong är inte riktigt lika naturligt rolig, men hon är ändå bra. Det som gör filmen är att Keanu Reeves överraskande nog dyker upp. Han spelar sig själv, fast en mycket sämre version av sig (sägs det). Han gör den där skitstöveln fantastiskt bra och jag tycker nog att detta är en av Keanu Reeves bästa (roligaste) roller.

Always be my maybe är gullig och hjärtvärmande utan att bli sötsliskig och krystad. Det här känns äkta.



Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 54 019 betyg).
IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 36 346 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan än så länge inte köpas.

söndag 5 januari 2020

Smakebit på søndag: Pakt

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det blev en riktig mjukstart på jobbet. Jag gillar det; jobba två dagar, vara ledig tre. Så borde det alltid vara. Nästa vecka är ju också lite kortare än vanligt, men då är de flesta tillbaka efter helgerna och då lär allt ta fart igen.

Igår läste jag ut årets första bok, Fredrik Backmans Björnstad. Även om den är först ut så kan jag nog redan nu säga att den kommer att ligga högt upp på årslistan. Det blev så att jag påbörjade nästa bok igår kväll och det blev Pakt av Anna Roos. Den låter väldigt spännande.

Min smakebit är från sida 22:
    Jag tar fram plånboken och känslan av att hela livet är en enda lång klassfest kommer över mig. Vi kan göra vårt bästa för att förändras men hur vi än gör halkar vi förr eller senare tillbaka i samma spår. Ingen av mina barndomsvänner kommer att lyfta ett finger för att göra något åt inlägget på bloggen. De sitter vackert och väntar på att jag ska lösa problemet åt dem, precis som jag alltid gjorde när vi var yngre. Jag lägger fram en femhundring innan jag nickar mot Maggie och lämnar bordet. Mötet har gett mig migrän och värken pulserar mot pannbenet och vidare ner över ögonen.

lördag 4 januari 2020

"Moratorium" av Monica Rehn

Författare: Monica Rehn
Titel: Moratorium
Genre: Thriller
Antal sidor: 412
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 december 2019




Första meningen: Upprinnelsen till min ilska var hon.

Baksidetext
En flicka brinner inne på ett scoutläger, medan ungdomsledarna David Bergman och Jonathan Sandberg simmar över sjön, fulla på vodka. Särskilt Jonathan lyckas aldrig bearbeta sina skuldkänslor. Han isolerar sig från världen, och träder in i mörkret. Tio år senare är Jonathan Sandberg spårlöst försvunnen. David Bergmans liv har tagit en dramatisk vändning. Hans fru har lämnat honom och jobbet på advokatbyrån, där han var på väg att bli delägare, finns inte kvar. Han har dessutom blivit svindlad på pengar och har en stor skuld, en skuld som han omöjligt kan betala. När pappan till hans gamla ungdomskamrat söker upp honom och erbjuder honom det oväntade uppdraget att leta upp Jonathan mot en ansenlig summa pengar, har David inte råd att tacka nej. Så äger ett brutalt mord rum, och en avgrund öppnar sig. David tvingas gräva sig allt djupare in i familjen Sandbergs mörka, såriga historia och stegvis inser han att han själv kan vara mördarens nästa offer.

Min kommentar
Moratorium dök upp här som en överraskning förra våren och trots att jag hört massor av bra saker om den, bland annat från en av de bokbloggare jag litar på mest, så har den fått vänta. Både boken och jag har egentligen varit otåliga. Efter att ha läst en del... mindre bra böcker under hösten så har min längtan efter riktigt bra historier varit nästan onormalt hög. Då tyckte jag att det var lämpligt att läsa denna.

Moratorium och jag får ingen bra start, det kan jag säga direkt. Jag brukar inte vara glad i böcker där det finns flera tidstrådar och flera röster som det hoppas mellan. Därför blev jag lite trött när jag upptäckte att det fanns tre olika tidstrådar (egentligen bara två, den äldsta tråden finns bara i början) och tre olika röster som berättar sin historia. Efter ett tag är det dock inte något som stör mig överhuvudtaget. Bytena görs på ett bra sätt och det blir aldrig förvirrande.

Karaktärerna är inte speciellt många och de flesta viktiga hör till familjen Sandberg, som är en stor och komplex familj. Här finns det mycket som puttrar under ytan. Det är intressanta personligheter och jag kan inte låta bli att dras in i berättelsen. David, som rent tekniskt inte hör till familjen, men som i stort sett växt upp i den, är den som jag kommer närmast. Jag gillar verkligen hans sätt att tänka på sin före detta frus nya.

Ena delen av mysteriet (jodå, här finns flera) luskar jag ut ganska snabbt. Andra delen trodde jag var solklar, men epilogen får mig att fundera en vända till. Kanske var det inte alls som jag tänkte. Det är ett ordval där som får mig att ändra mig.

Tempot är egentligen ganska långsamt, det är ingen nagelbitande spänning och ingen pulshöjare. Här är det i stället en jämn och angenämt hög nivå. Balansen mellan karaktärernas privatliv och själva historien är bra, även om jag ibland tycker att det är lite för ordrikt. Det är ändå inget som stör. Förutom ett enda ord, som används tre gånger. Det ger mig rysningar i hela kroppen när jag måste läsa försedde...

Moratorium är en sinnrikt berättad historia och en väldigt bra debut, som lovar gott för framtiden.

Goodreads hade den 3,93 i genomsnitt (beräknat på 30 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Moratorium: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.