Bokföring enligt Monika

"Europa blues" av Arne Dahl

2012-03-12T18:00:00.000+01:00

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 356
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 4
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2001 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 1 mars 2012

Första meningen: Det var en afton i början av maj.
Sista meningen: Jag är inte gravid.

Baksidetext
Ett makabert fynd görs en morgon bland rovdjuren på Skansen. En liten flicka blir skjuten på väg från ett födelsedagskalas. Åtta öststatskvinnor försvinner spårlöst från en flyktingförläggning i Stockholm. Runt, runt i tunnelbanenätet åker en nittioårig professor i sällskap med döden. En mobiltelefon ringer i en avsliten hand på ett tunnelbanespår.

För kriminalkommissarie Jan-Olov Hultin börjar tiden bete sig underligt. Det förflutna är inte i ordning. De skenbart så åtskilda händelserna formar sakta men säkert ett nät som kastas ut över Europa. Och de som håller i nätet är Hultins team, "Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen.

Min kommentar
Det här är så bra och Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) klättrar snabbt uppåt på listan över favoritförfattare. Hans berättande passar mig verkligen perfekt.

Samtidigt som texten dryper av ironi och klyschorna haglar, så är han djuplodande och hans rättvisepatos lyser tydligt igenom. Ibland kommer det ett litet textstycke som man bara måste stanna upp för att läsa igen och fundera över. Som till exempel på sidan 106:

"[...] Paul trodde sig veta. En väldigt grundläggande förändring var på gång. Han hade stött på den så ofta i jobbet. Alla former av demokrati och humanitet byggde på förmågan att kunna byta plats med den man talade med. Bara så. Att faktiskt kunna se sig själv i den andra, med den andras samlade erfarenheter. Först då blev människan mitt emot en människa. Det han hade sett under de senaste åren var att denna enkla, basala förmåga började försvinna. Ett slags skärm hade rest sig mellan människor, och man började se varandra som objekt. Investeringsobjekt. Ger mitt samtal med denna människa någon avkastning?"

Så enkelt, så snyggt, så sant. Och detta skrevs ändå för över tio år sedan.

Det är inte bara ett nöje att läsa böckerna om A-gruppen. Utan att egentligen vara medveten om det lär jag mig massor om mytologi, etymologi, trafficking, Italien, förintelsen... ja, överallt smygs det in massor av kunskap. Och mitt i all bedrövelse är det otroligt roligt också.

Det här är ju fjärde boken och varje bok verkar ha fokus på en medlem i gruppen, mer eller mindre, vilket gör att jag nu tycker mig känna dem väl, alla deras tankar, funderingar och problem. Även de nya människor som dyker upp beskrivs på ett sätt som gör dem trovärdiga och flerdimensionella.

Jag kan egentligen inte tala mig nog varm om de här böckerna. Du som ännu inte läst dem, gör det! Själv kan jag inte för mitt liv begripa varför jag låtit dem stå olästa så länge.

Boktipset estimerade betyg var 4.5, jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Europa blues: The Book Pond, En stund på jorden och Snowflakes in rain.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Fler reaböcker...

2012-03-11T08:48:00.000+01:00

Upptäckte att jag helt glömt att berätta att det kommit några fler böcker hem till mig. Denna gång från MAXI och Netto. Det är ju helt hopplöst när de har bokrea även i sådana affärer, de kan man ju liksom inte undvika att gå in i.

I alla fall, dessa dök upp här, redan i bokreaveckan.

Från MAXI, jätteklumpen Som ett eko av Diana Gabaldon. Över 1000 sidor för bara 69 kronor. Till min fasa ser jag nu att detta är del sju i en serie som heter Outlander. Hmm, det betyder ju att det finns sex böcker innan denna... jag undrar om de är lika tjocka. Och om man ska köpa dem också...

Från Netto, två böcker av Wilbur Smith; Blå horisont och Nefer - Faraos son, för bara 29 kronor styck. Jag har inte läst något av honom på evigheter, men jag har tyckt jättemycket om det jag läst tidigare. Hur blev det så här?

Brev från Allmänna Boknördsmyndigheten

2012-03-10T08:32:00.000+01:00

Jag har visserligen inte fått det där kuvertet i år. Än. Men det kommer väl.

I alla fall, efter att ha blivit inspirerad av bokmania, så har jag letat upp några böcker i min bokhylla (jag har betydligt fler än jag någonsin kunde tro) som har den där färgen, som är så svår att skriva i bestämd form. Tydligen kan man skriva orangea om man vill, men det vill man kanske inte. De ska dessutom vara utgivna under 2011 för att få vara med här. Nåväl, här är de. Och jag har inte läst en enda av dem, så man kan väl säga att tipsen är till mig :)

Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård ska jag läsa om bara någon vecka. Dewey Decimal, ja, bara namnet gör ju att en boknörd blir nyfiken och så ska det ju vara en dystopi också, med virus och allt. Evig eld av Jonas Moström är sjätte delen i serien om Axberg och Jensen, jag har bara läst de tre första och de har i alla fall varit bra.

Bokbloggsjerka 9 – 12 mars

2012-03-09T10:38:00.001+01:00

Annikas bokbloggsjerka varje fredag har faktiskt blivit en del av min egen TGIF och det är alltid lika kul att se vilken veckans uppgift blir.

Veckan fråga är: Nu ger jag dig ett virtuellt presentkort värt 1000 kr. Vilka böcker skulle ligga i din korg när du väl har kommit fram till kassan?

Ps. Eftersom det här är en variant av en fråga som vi redan har haft kommer här en bonusfråga: Finns det en översättare som du tycker är risa/rosa?

Oj, oj, oj det finns ju på tok för många böcker som jag vill ha. För att göra det lite enklare för mig väljer jag att bara ta med inbundna böcker, eftersom dessa 1000 kronor är som att få en present och som present önskar jag alltid bara inbundet. Summan blir lite, lite högre än 1000 kronor (1018), men jag kan stå för mellanskillnaden själv :)

Dessa sex böcker skulle beställas ögonaböj:

Till offer åt Molok av Åsa Larsson - Femte och vansinnigt efterlängtade delen om Rebecka Martinsson. Jag är riktigt glad i Åsa Larssons böcker.

Mörk jord av Belinda Bauer - Den här boken har ju nästan alla redan läst och alla (nästan) verkar vara rörande överens. Den är allt som man kan önska av en bok.

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum - Jag har ju läst nästan allt annat av Fossum och jag tycker hon skriver riktigt bra historier. Den här ska dessutom vara riktigt otäck. Har jag hört.

Tistelblomman av Amanda Hellberg - Nu har jag ju äntligen läst Styggelsen och jag fortsätter gärna att läsa Amanda Hellberg.

Gengångare av Jo Nesbø - Del nio om Harry Hole. Efter att ha läst de sju första så kan jag väl konstatera att Jo Nesbø ligger bra till för att vara min absoluta deckarfavorit.

Evig natt av Michelle Paver - Klaustrofobisk, ryslig, otäck, spöklig har jag hört att denna ska vara. Och ja, nämnde jag klaustrofobisk?

Och så var det ju bonusfrågan... den ställer till med lite mer problem eftersom jag verkar läsa mest av svenska författare. Men om jag nu ska välja någon så får det ju bli han som översätter Kings böcker, bland annat mastodontserien Det mörka tornet och Under kupolen. Inte en enda gång tänkte på att det skulle ha varit fel eller konstigt. Nu har jag ju inte läst dem på originalspråk, men det kändes som att också böckernas känsla förmedlades på ett bra sätt.

"Styggelsen" av Amanda Hellberg

2012-03-08T13:26:00.000+01:00

Genre: Skräck
Antal sidor: 168
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Maja Grå 1
Förlag: h:ström - Text & kultur
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 februari 2012

Första meningen: Om Singa hade anat vad som skulle komma så hade hon slitit sig loss då och sprungit sin väg.
Sista meningen: Jag boxar honom mjukt i sidan.

Baksidetext
Maja är en helt vanlig kvinna, som år 2006 jobbar på en vårdcentral. Men under flera attacker av övernaturliga syner möter hon Singa, en ung flicka med klärvoajanta gåvor, som under senare hälften av fyrtiotalet turnerade med sin far på olika marknader som andeskådare. Men Singa råkar illa ut då hon blir kidnappad av en tvivelaktig spiritistkyrka, som utnyttjar henne och hennes förmågor.

Min kommentar
Den här boken hade jag hört så mycket om och längtat så länge efter att läsa att jag faktiskt var lite orolig när jag väl skaffade och började läsa den. Nu, med facit i hand, så visar det sig att jag inte alls hade behövt bekymra mig. Visserligen gjorde nog mina skräckboksförväntningar att jag blev lite besviken på själva skräckbiten, men förmodligen är jag lite avtrubbad när det gäller skräck. Första delen, som handlar om Singa, är ganska otäck och får mig att fundera över människans ondska och varför somliga blir monster. Andra delen, om Maja Grå, är inte lika otäck, men det gör ingenting för det är bra ändå.

Här är i alla fall ett lysande exempel på en författare som visar, i stället för att berätta och hon gör det bra. Jag kan riktigt se allt framför mig och till och med känna lukter. Inte en enda gång upplever jag att jag behandlas som en dum läsare, utan jag får känna och tänka själv. Speciellt i slutet, när det avslöjas(?) en del om Bror och Eva, så är det inget som skrivs på näsan, jag får dra mina egna slutsatser. Och det gör jag.

Jag är speciellt förtjust i böcker med korta kapitel, som här, det gör att man ska bara läsa ett kapitel till... bara ett kapitel till... och plötsligt är boken utläst. Lite minus blir det ändå för att det ibland känns som att boken är översatt från engelska till svenska, till exempel [...] delat henne en usel hand i livet. (sid 38). Lite dåligt korrekturläst var det allt också, men det gör inget det heller.

Autenciteten förstärks av att folk pratar västgötska och jag har egentligen inga som helst svårigheter att tro på att allt detta faktiskt har hänt. Eller i alla fall att det hade kunnat hända. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer om Maja Grå. Döden på en blek häst måste inhandlas snarast.

Och så måste jag bara nämna att bindningen på boken är det vackraste jag sett på mycket länge.

Boktipset estimerade betyg var 4.2, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Styggelsen: Fru E, Eli och Bokstunder.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Min litterära resa i februari 2012

2012-03-07T11:51:00.000+01:00

Rent geografiskt så var februari en riktig besvikelse, eller egentligen inte. I alla fall blev det en klurig månad att göra en karta över...

Jag började i ett fantasiland, i ett område som heter Bygden och Södra utmarken som får representeras av Älvdalen (författarens födelseplats) och så vitt jag vet kan det faktiskt vara rätt område. Här var det riktigt kallt, både ute och inne. Resan gick sedan vidare till en påhittad förort i Stockholm, som får representeras av Täby (författarens födelseplats) och här var det, om möjligt, ännu kallare. Bildligt talat.

Därefter dök jag upp i Marstal, Danmark, men det var bara min hemmahamn och därifrån reste jag i stort sett jorden runt. Här fick jag känna på hur det var att vara sjöman från mitten av 1800-talet och hundra år framåt.

Sedan var det dags för Stockholm igen, det hela började i Tumba, där nästan en hel familj blev mördad, sedan blev en pojke kidnappad och vi gjorde en avstickare till Norrland. Efter den upplevelsen tyckte jag det var dags att sticka över till New York och slåss lite mot maffian. Klyschorna haglade och ett tag befann jag mig till och med i en hajtank.

Därefter var det dags att jaga fler förbrytare, återigen i Stockholm. Den här gången var det rikspervon Christopher Silfverbielke jag hade att göra med. Inget jag rekommenderar för pryda och äckelmagade.

Månaden avslutades i den fiktiva byn Skardala, som jag helt fräckt placerar i Varnhem, författarens födelsestad. Här träffade jag på medier och det var inte i form av tidningar och TV, utan den mer paranormala sorten. Inte heller någon direkt angenäm upplevelse, men onekligen otäck och spännande.

Visa Februari 2012 på en större karta

Läsmaraton under mars månad

2012-03-06T13:19:00.000+01:00

Annika har kommit med en rejäl utmaning, ett läsmaraton. Från och med igår, faktiskt, så läser vi så mycket vi bara kan i fyra veckor framåt.

Låter som en kul idé, så jag hoppar ju på. Förmodligen kan jag inte läsa mer än jag redan brukar göra, men en officiell utmaning är alltid spännande.

Det här är de böcker jag hoppas beta av under dessa fyra veckor:
1. Mannen i sjön av Arnaldur Indriðason
2. Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
3. Hjälten av Dean Koontz
4. Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård
5. De största vatten av Arne Dahl
6. Lyckohjulet av Ramona Fransson

Mer än så vågar jag inte tro att jag hinner. Nu kör vi så det ryker! Läs mer om läsmaraton hos Annika.

Bokhyllerunda: B

2012-03-05T17:29:00.002+01:00

Dags för titlar på B och sådana fanns det 54 stycken av. Här är fem av dem. Och ja, jag vet att det bara är fyra böcker på bilden.

Brott och straff (Fjodor Dostojevskij) - Mitt första möte med Dostojevskij blev inte helt angenämt. Tvingade mig igenom den här i gymnasiet och hade en knapp vecka på mig att läsa den och skriva en recension. Men på något sätt har den ätit sig in i min hjärna och fastnat där. Omläsning får det nog bli så småningom.

Benrangel (Stephen King) - Min målsättning är att ha med en King-bok på varje bokstav. Jag har inte kollat än om det kommer att fungera... Den här är den bästa jag har på B.

Bekännelsen (John Grisham) - Fruktansvärd bok och jag läste den med ständigt förhöjt blodtryck. Så här kan det väl ändå inte fungera?

Bilbo (J R R Tolkien) - Sagan om ringen i all ära, men det här är min favoritbok av Tolkien. Underbar saga.

Bastarden från Istanbul (Elif Shafak) - Inte med på fotot eftersom den just nu bor (tillfälligt) hos min syster. Det är alltid intressant att läsa om olika kulturer och denna var speciell på mer än ett sätt. Och maten. Maten...

"Grannen" av Dan Buthler & Dag Öhrlund

2012-03-04T08:49:00.000+01:00

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 477
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Jacob Colt 3
Förlag: Voltaire Publishing
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 24 februari 2012

Första meningen: Första april.
Sista meningen: "Me, I've been living here all my life..."

Baksidetext
Stureplansprofilen Hans Ecker, dömd till över 10 års fängelse, sitter i en fångtransport på väg att flyttas från Kumla till en annan anstalt. Man kan föreställa sig Eckers glädje när han, helt oväntat, blir fritagen. Men snart blir han rädd, riktigt rädd. För den som kallblodigt sköt fångvaktarna var psykopaten Christopher Silfverbielke kompanjonen som Ecker trodde sig ha haft ihjäl för ett drygt år sedan.

Det började så bra. Det kriminella radarparet Hans Ecker och Christopher Silfverbielke gjorde storverk tillsammans och flydde utomlands. Hårt arbete, tufft liv, riktigt mycket pengar och brudar. Ecker gjorde sitt livs största misstag när han bara trodde att Silfverbielke verkligen dog, där nere i Medelhavet, i stället för att vara säker på sin sak. Han och hans gravida flickvän Veronica tog sig hem till Sverige, men blev gripna direkt på flygplatsen och Ecker hamnade snart i fängelse.

Nu har Silfverbielke fritagit Ecker, men vilka planer har psykopaten egentligen för honom, hans flickvän Veronica och deras son? Det enda som är säkert är att Silfverbielke saknar alla spärrar. Och att han kommit tillbaka till Sverige för att ta en fruktansvärd hämnd på dem han anser skadat honom. Han köper ett hus och från den dagen blir inte heller livet i det tidigare så lugna villaområdet, sig likt.

Kommissarie Jacob Colt och hans nya kollega, IT-experten Linda Schecker, tror först att Silverbielke är död och begraven, men snart är jakten åter i full gång. Farligare och obehagligare än någonsin.

Min kommentar
På något sätt måste utgivningen av den här boken och Förlåt min vrede ha kastats om, för Grannen ska definitivt läsas före Förlåt min vrede. Inte ens på författarduons hemsida kan man hitta någon uppgift om detta, vilket jag tycker är lite underligt. I alla nätbokhandlar står också Grannen angiven som del fyra, men det är alltså fel. Nu gick det bra ändå, för det var inga direkta spoilers i någondera riktning.

Jag är inte direkt pryd, i alla fall inte mer än någon annan, eller lättäcklad, men jag måste säga att den här boken var över gränsen. Med råge. Om jag ville ha en porrbok eller en "lättsam" beskrivning av sado-masochistiska ritualer, så hade jag läst en sådan bok. Nu ville jag ha en deckare, men det var inte riktigt vad jag fick. Man tycker att jag kanske borde ha varit förberedd, eftersom jag ju faktiskt läst En nästan vanlig man, men Grannen kändes mest som en krystad ursäkt att få ge sig hän åt alla slags våldsyttringar i samband med sex. Ja, och annars också för den delen.

Karaktärerna är så platta och intetsägande att det nästan gör ont. Speciellt kvinnorna. De är antingen riktiga våp eller hämndlystna "bitches". Och hur ser egentligen en man ut som ingen kvinna kan motstå?

Det var spännande, bitvis, och jag ville ju så gärna veta hur det skulle gå med det där svinet Silfverbielke, men det här är långt ifrån den sträckläsning som En nästan vanlig man tvingade mig till och det borde också ha varit både första och sista boken om Silfverbielke. I stället kan man, till min stora förvåning, tolka slutet som att det kommer ännu en bok om den här psykopaten.

Boktipset estimerade betyg var 4.5, jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Grannen: Ljudboksbloggen och Gun Ek.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

I min brevlåda...

2012-03-03T09:37:00.000+01:00

i måndags, så kom det en bok. Det var inget mindre än ett recensionsexemplar av De två odjuren av Elin Holmerin. Kanske inte min typiska genre, fantasy, men Elin beskrev boken så här: Det är en historisk roman med fantasyinslag. Boken är skriven för vuxna. Och då lät det ju genast mycket mer intressant.

Jag har faktiskt redan börjat läsa den och kommit ungefär en tredjedel in. Något som gör den lite jobbig att läsa är att det finns en del som en korrekturläsare borde ha sett, men det verkar lovande än så länge.

Tack Undrentide och Elin!

Bokbloggsjerka 2 – 5 mars

2012-03-02T15:52:00.003+01:00

Efter en jobbig vecka är det äntligen fredag igen och med den är det också dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckan fråga är: Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?

Det här är ju en väldigt intressant fråga och ja, det finns några böcker som alla andra tycks älska, men som jag inte alls var överdrivet förtjust i. Eftersom frågan innehåller som du själv absolut inte tyckte om, så finns det egentligen bara ett alternativ.

Borta med vinden av Margaret Mitchell är en sådan bok för mig. Jag kan inte för mitt liv begripa vad andra gillar med den. Det var visserligen väldigt längesedan jag läste den (mellan 25-30 år sedan) och visst, det kan ju ha berott på att jag inte var mottaglig då, men jag har inga som helst planer på att läsa om den. Det finns så många andra, bra, böcker att läsa i stället.

Månadsbokslut februari 2012

2012-03-01T09:11:00.000+01:00

Antal lästa böcker i februari 2012: 7

1. Ondvinter av Anders Björkelid
2. En komikers uppväxt av Jonas Gardell
3. Vi, de drunknade av Carsten Jensen
4. Hypnotisören av Lars Kepler
5. Spöa döden av Josh Bazell
6. Grannen av Dan Buthler och Dag Öhrlund
7. Styggelsen av Amanda Hellberg

Antal lästa sidor: 2731

Kriminalroman: 2
Drama: 2
Fantasy: 1
Skräck: 1
Thriller: 1

Boktolvan: 2
Nordisk läsutmaning: 1
Hyllvärmare: 3

Kvinnor: 1
Män: 5
Duo: 1

Originalspråk (svenska): 5
Författare jag inte läst tidigare: 6
Biblioteksböcker: 0
E-böcker: 0

Månadens bästa: Vi, de drunknade av Carsten Jensen
Månadens sämsta: Spöa döden av Josh Bazell
Månadens överraskning: En komikers uppväxt av Jonas Gardell
Månadens besvikelse: Grannen av Dan Buthler och Dag Öhrlund
Månadens otäckaste: En komikers uppväxt av Jonas Gardell

"Vi, de drunknade" av Carsten Jensen

2012-02-29T11:09:00.000+01:00

Genre: Drama
Antal sidor: 710
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Vi, de druknede
Översättare: Leo Andersson
Utmärkelser: P2 Romanprisen 2007
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 15 februari 2012

Första meningen: Laurids Madsen hade varit i himlen, men kom ned igen tack vare sina stövlar.
Sista meningen: Men ikväll dansade vi med de drunknade, och de var vi.

Baksidetext
Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer. Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt "vi". Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.

Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä - ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Min kommentar
Det här är en berättelse som sträcker sig över nästan 100 år, tre krig och tre generationer fartyg. Det här är en berättelse om kärleken till havet.

Staden Marstal är berättaren, vilket gör att vi ser och vet allt som händer och sker. Vi får följa männen när de är ute på haven, kvinnorna i en stad som är nästan helt utan män och barnen när de växer upp. Alla söner längtar ut till havs och hela deras barndom går ut på att förbereda sig för sjömannens liv. Mest genom att vänja sig vid att bli pryglad. Märkligt nog får vi inte följa så många döttrar, inte någon faktiskt.

De första 250 sidorna slukar jag, det är en fantastisk upplevelse att följa Alberts letande efter sin far. En resa som går över i stort sett hela jordklotet. Med segelfartyg. När Albert blir landkrabba och vi håller oss på land ett bra tag, sjunker tempot och det blir lite segt. Det är många karaktärer som dyker upp, försvinner och dyker upp igen.

När vi sedan återigen beger oss ut till havs och följer Knud Eriks äventyr genom andra världskriget tar det fart igen. Här är det månadslånga strapatser genom Atlantstormar till Newfoundland eller över det iskalla havet till Murmansk, sjömän som sliter och sover i kläder som är dyngsura av saltvatten, utan möjlighet att tvätta av sig eller överhuvudtaget torka och skepp som blir helt nedisade och fastnar i packis. Vi får känna de samvetskval som drabbar sjömännen när de låter fåtalet dö för att rädda många. Vi får läsa om svek, kamratskap, kärlek och genom brev till Knud Erik från hans mor, Klara, får vi veta vad som händer med staden, när hon i missriktad välvilja vill få bort sjöfararstämpeln från Marstal.

De sista 150 sidorna är enastående och cirkeln sluts. Alltså, underbar början, lite långsammare i mitten och ett alldeles, alldeles fantastiskt slut. Hela tiden genomsyrad av kärleken till det grymma och obevekliga havet. Finns det semesterresor till Marstal?

Den här boken representerade Danmark som februari månads bok i den nordiska utmaningen.

Boktipsets estimerade betyg var 5.0, jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vi, de drunknade: paperback lover, Fabulerat och Bokmalen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokhyllerunda: A

2012-02-28T18:14:00.001+01:00

Roliga saker verkar alltid dyka upp i bloggvärlden. Den senaste är att gå igenom sin bokhylla, från A till Ö. Idén verkar ha kommit från Boken är tankens barn, men många är de som hoppat på, bland annat beasbokhylla, och dagarna går..., Mrs E och så nu jag då.

Jag kom fram till att fem handplockade, som beskriver min läsning på ett bra sätt, verkar vara lagom. Av de 32 böcker jag (tydligen) har där titeln börjar på A, så är dessa speciellt utvalda...

ABC-morden (Agatha Christie) - Det här var mumma när jag var i tonåren. Agatha Christie har stått för mycket i min läsuppfostran.

Afrikas drottning (C S Forester) - Spännande som bara den. Och här var nog mitt första möte med äckliga blodiglar.

Arvtagarna (Howard Fast) - Det här är egentligen en serie, om familjen Lavette, och sträcker sig från slutet av 1800-talet och ungefär 100 år framåt.

Allt kan hända (Stephen King) - En novellsamling, kanske inte en av de bättre, men Kingen måste vara med. Redan från början.

Avbilder (FayWeldon) - En riktigt otäck bok om kloning. Det är nästan 20 år sedan jag läste den, så jag gissar att den är ganska "gammalmodig" nu.

Vad var i ropet när jag föddes?

2012-02-27T17:45:00.000+01:00

Det finns så fantastiskt många webbsidor här ute i cyberspace och hur hittar man då alla? Jo, man får så klart tips av en annan bokbloggare. Den här sidan hittade jag tips på hos Snowflakes in rain (vi måste förresten ligga ganska nära i ålder) och det är en sådan rolig grej att jag bara måste hänga på. Här kan man alltså få reda på vilka böcker som såldes mest enligt New York Times bästsäljarlista en bestämd vecka.

De här böckerna var bästsäljare på listan när jag föddes, en vecka på senvåren (försommaren) någonstans i mitten av 60-talet.

Fiction
THE SPY WHO CAME IN FROM THE COLD John le Carré
CONVENTION Fletcher Knebel and Charles W. Bailey II
THE GROUP Mary McCarthy
A NIGHT IN LISBON Erich Maria Remarque
THE SPIRE William Golding
THE WAPSHOT SCANDAL John Cheever
THE MARTYRED Richard E. Kim
VON RYAN'S EXPRESS David Westheimer
CANDY Terry Southern and Mason Hoffenberg

Non-fiction
I WAS DANCING Edwin O'Connor
FOUR DAYS U.P.I. and American Heritage Magazine
A DAY IN THE LIFE OF PRESIDENT KENNEDY Jim Bishop
A MOVEABLE FEAST Ernest Hemingway
DIPLOMAT AMONG WARRIORS Robert Daniel Murphy
THE NAKED SOCIETY Vance Packard
MY YEARS WITH GENERAL MOTORS Alfred P. Sloan
THE GREEN FELT JUNGLE Ed Reid and Ovid Demaris
PROFILES IN COURAGE John F. Kennedy
THE DEPUTY Rolf Hochhuth
WHEN THE CHEERING STOPPED Gene Smith

Jag har faktiskt inte läst en enda av dem, däremot andra böcker av flera av författarna. Det är många välbekanta namn. Det här skulle ju kunna bli en intressant utmaning...

15 kg böcker...

2012-02-26T08:31:00.000+01:00

I onsdags fick jag hem två rejäla paket med böcker, både från AdLibris och cdon. Jag har så klart varit överlycklig och gått och tittat och klappat på dem där de ligger och väntar på att registreras i bokprogrammet. Ett digert jobb, men det är det värt.

Efter att jag på något sätt lyckats trycka in dem i bokhyllan så återstår det bara för mig att stänga in mig i min lilla grotta och inte komma ut på ett par månader, så jag kan läsa dem också... Och sedan vaknade jag. Nej, de kommer förstås att stå där olästa i bokhyllan och förgylla min tillvaro. Men Styggelsen kunde jag inte låta bli, den är snart utläst.

Det fördolda - Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt	Nattvandraren - Andrew Taylor
Sankta Psyko - Johan Theorin	Hungerspelstrilogin - Suzanne Collins
Radhusdisco - Morgan Larsson	I stället för dig - Sofie Sarenbrant
De ensamma - Håkan Nesser	Främlingen i huset - Sarah Waters
Den som gräver en grav - Yrsa Sigurðadottir	Flimmer - Anne Holt & Even Holt
Långt ifrån död - Peter James	Osynlig - Paul Auster
Buzz - Anders de la Motte	Jorden må rämna - Kjell Eriksson
Somliga linor brister - Varg Gyllander	Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Öppen grav - Kjell Eriksson	Styggelsen - Amanda Hellberg
Livet Deluxe - Jens Lapidus	Gul ondska - Peter Gissy
I avgrunden - H G Wells	Sigrids hemlighet - Karin Wahlberg
Gränsen - Knut Faldbakken	Nattens grymma stjärnor - Kjell Eriksson
	Stenkistan - Kjell Eriksson

"Spöa döden" av Josh Bazell

2012-02-25T09:06:00.000+01:00

Genre: Thriller
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Beat the reaper
Översättare: Niclas Hval
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 20 februari 2012

Första meningen: Ja, så är jag på väg till jobbet och stannar för att kolla in en duva som slåss mot en råtta i snön och så försöker någon dumjävel råna mig!
Sista meningen: Det har inte jag.

Baksidetext
Peter Brown är en ung, snygg, framgångsrik läkare på ett av Manhattans sjukhus. Där vet ingen om att han en gång, av väldigt speciella skäl, varit hitman åt maffian men tjallat och slussats ut med ny identitet via ett vittnesprogram.

En dag ligger Eddy Squillante i sängen framför honom. Eddy är dödssjuk, men känner igen Peter från förr. Denne får ett ultimatum; antingen räddar du mitt liv, eller så skickar jag mina kompisar efter dig. För Peter gäller nu bara att spöa döden.

Min kommentar
Jag blev oerhört lockad av av liknelsen som användes i "reklamtexten" för den här boken: Om Spöa döden hade varit en film hade handlingen varit en korsning mellan Greys Anatomy och Sopranos, och regissören hade hetat Quentin Tarantino. Vem skulle inte gilla det liksom? Jag såg Pulp fiction framför mig.

Det är mycket möjligt att även Pulp fiction skulle vara dålig som bok och det är lika möjligt att Spöa döden skulle vara bättre som film. För som bok är den faktiskt inget vidare alls.

Fotnoter, där olika uttryck förklaras, stör läsningen. Och det är många uttryck som författaren slänger sig med som behöver förklaras, framför allt medicinska. Förmodligen beror det på att författaren faktiskt är läkare och kanske kände han ett behov av att visa hur duktig han är. Det hoppas friskt fram och tillbaka i tiden, något som gjorde mig väldigt förvirrad i början. Tillbakablickarna leder till slut fram till nutid och upplösningen. Något som också stör mig är referenser till personer och händelser som jag inte alls känner till, men det görs som att jag borde veta precis vad som menas.

Det som sker på sjukhuset och hur personalen jobbar äcklar mig och jag hoppas verkligen att Bazell inte beskriver verkligheten, vilket han i eftertexten hävdar att han inte gör. Då är emellertid skadan redan skedd.

Det är grabbigt och otroligt macho, speciellt i slutscenen, där gränsen överskrids med råge. Tonen och cynismen är kanske rolig de första 50 sidorna, sedan blir det bara förutsägbart och irriterande.

Hur det än är, så var det spännande och det var annorlunda, för det får den i alla fall godkänt. Men jag rekommenderar att vänta på filmen, som tydligen är på gång, med Leonardo DiCaprio som regissör och huvudrollsinnehavare.

Boktipset estimerade betyg var 3.0, jag ger den 2.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Spöa döden: Cattansstrofer, Bokhora och Bernur.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 24 – 27 februari

2012-02-24T08:46:00.000+01:00

Dags igen för jerka, det måste betyda att det är fredag. Det jag egentligen gillar allra mest med Annikas bokbloggsjerkor är att i alla fall jag måste tänka efter ordentligt och på sätt och vis analysera mitt läsande. Det är spännande att tänka på saker som man inte brukar fundera över.

Den här veckans uppgift: Pusha för en nordisk författare som du gillar och så vill vi naturligtvis att du ska tipsa oss om en bok av honom/henne som vi absolut måste läsa är riktigt besvärlig. Hur i hela friden ska jag kunna plocka ut bara en av alla de fantastiska nordiska författare vi har. Jag brukar ju dessutom läsa mest deckare och det finns ju en uppsjö sådana, som faktiskt är bra. Därför gör jag något helt otippat och tipsar om en icke deckarförfattare...

För nästan exakt tre år sedan gjorde jag en beställning på cdon och kom över en sådan där erbjudandetröskel och fick köpa en pocket för bara 9 kronor. Självklart gjorde jag det, men dessvärre fanns det inte så många att välja mellan och jag valde en bok av en dansk journalist/författare som heter Olav Hergel. Boken heter Flyktingen och den fick följa med på den sommarens semester, eftersom den var hyfsat tjock.

Man kan kort säga att boken handlar om Danmarks flyktingpolitik och är en riktigt otäck läsupplevelse. En ung dansk, kvinnlig, journalist blir kidnappad i Irak, men plötsligt är hon fri och tillbaka i Danmark. Hur lyckades hon fly? Och vad är det för ung irakisk man som plötsligt dyker upp i Danmark? Finns det något samband och vad hände egentligen i Irak?

Tyvärr verkar Olav Hergel bara ha skrivit den här boken, i alla fall som är översatt till svenska. Jag har väntat länge nu på att det ska komma någon mer, men tills dess så tycker jag att ni ska läsa Flyktingen (finns bara som e-bok nu vad det verkar). För mig är den en fullpoängare.

Kommande böcker i mars 2012

2012-02-23T15:16:00.000+01:00

Mars månad bjuder på mängder av intressanta boksläpp. Bland annat en bok som jag vet att fler än jag har väntat länge på. Månaden efter bokrean och så många nya böcker...

Vila i frid av Sofie Sarenbrant
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2012-03-07
Förlag: Damm

Från Bokus
En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Faktum är att jag ännu inte läst en enda bok av Sofie Sarenbrant, men det är så många med boksmal liknande min som har läst och gillat. Och jag ska snart läsa Vecka 36.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Känslan av död av Elly Griffiths
Genre: Kriminalroman
Serie: Ruth Galloway (4)
Antal sidor: 285
Utgivningsdatum: 2012-03-09
Förlag: Minotaur

Från Bokus
Mord på museum - rättsarkeolog Ruth Galloway och kommissarie Nelson löser sitt fjärde fall

Det är halloweenkväll i Norfolk. På Smiths museum förbereder man ett ovanligt evenemang. Inför en handfull speciellt utvalda gäster ska en medeltida kista öppnas. Den väntas innehålla kvarlevorna av en biskop som levde på 1300-talet.

Arkeolog Ruth Galloway kommer i god tid för att övervaka öppnandet. Men museet verkar märkligt tomt och tyst. Efter en stund hittar hon intendenten livlös bredvid kistan, mördad, blödande från näsa och mun. Ett fönster står öppet och en död orm ligger inglasad i ett hörn av rummet.

Kommissarie Nelson får hand om fallet. Det framkommer att intendenten nyligen mottagit hotbrev från en grupp aktivister som vill att museets samling med aboriginska kranier ska återlämnas. Men är detta verkligen motivet? Museet ägs av lord Smith och vid besöket på familjen Smiths lantegendom inträffar det mystiska saker, döda ormar påträffas på märkliga ställen och Nelsons misstänksamhet ökar.

Då ytterligare en person dör och Nelson oförklarligt insjuknar förstår Ruth att det måste handla om något mer än kranierna. Frågan är hur pusselbitarna hänger ihop. Nelson svävar nu mellan liv och död, och svaret på mordgåtan tycks vara det enda som kan rädda honom.

Ruth Galloway är tillbaka! Ska bara läsa Huset vid havets slut först.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Svikaren av Katarina Wennstam
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 378
Utgivningsdatum: 2012-03-09
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa förkriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Inte heller Katarina Wennstam har jag läst något av, men jag tycker hon verkar skriva om aktuella ämnen och Dödergök står här och väntar så snällt i bokhyllan. Men de här böckerna är väl ingen serie, någon som vet?

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Till offer åt Molok av Åsa Larsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Rebecka Martinsson (5)
Antal sidor: 390
Utgivningsdatum: 2012-03-16
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.
Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.

Jag har fullkomligt slukat de fyra tidigare böckerna om Rebecka Martinsson och har väntat såååååå länge på den här.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Rekviem i Villette av Ingrid Hedström
Genre: Kriminalroman
Serie: Martine Poirot (5)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2012-03-19
Förlag: Alfabeta

Från Bokus
Bryssel 1983. Nattåget från Milano rullar in till Bryssel och en ung mamma hittas mördad i sin sovkupé bredvid sitt sprattlande spädbarn. Flera unga mammor attackeras och skräcken sprider sig för den mystiske mammamördaren.

Tolv år senare kommer tolvåriga Caroline till den nyblivna privatdetektiven Julie Wastia och vill få hjälp att ta reda på vem hon egentligen är. Samtidigt utreder Martine ett förmodat familjesjälvmord, men när Martine får ett brev från den döda kvinnan tar utredningen en annan vändning.

Jaja, jag vet, jag har inte läst de fyra första än, jag äger inte ens någon av dem. Men jag kan väl få tycka att det här är intressant ändå?

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

När skönheten kom till Bro av Anna Jansson
Genre: Kriminalroman
Serie: Maria Wern (13)
Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2012-03-26
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Medeltidsveckan pågår i Visby. I Sankt Clemens ruin har ett hemligt teatersällskap intagit scenen nattetid. En dubbelgrav från 1100-talet där en ung kvinna och en äldre man vilar står i centrum. Paret har brutalt blivit mördade, nedhuggna i sömnen. Historien upprepar sig i teaterföreställningen. För att bli invigd måste Malva, sexton år, tillbringa natten i graven och sedan ta sig ut av egen kraft.

Ledare för teatern är Botel, en osteologistuderande som blivit helt besatt av Malvas skönhet och av dubbelgravens gåta. För att avsluta sin D-uppsats måste han lösa mysteriet med vilka de var. Kvinnan ligger på den förnämsta platsen. De är fattigt klädda, men har båda blivit begravda som furstar. Spåren leder till Roskilde och sedan vidare till ett hemligt militärt arkiv på Gotland.

Maria Wern blir uppsökt av Malvas far Mikael, som är orolig. Han berättar att hans hustru Blenda ligger i koma på ett vårdhem, sen hon för ett år sedan blivit påkörd av ett rattfyllo. Ingen har sett Malva sen onsdagen då hon hälsade på sin mor på Katarinagården.
Botel blir anklagad för att ha med Malvas försvinnande att göra. Den enda han egentligen känner på Gotland är moster Hedvig, men hon har fullt upp med sin politiska karriär. Tre nornor har spunnit trådarna i hans livsväv: mamma Gullan, moster Jullan och Hedvig.

Maria Wern går på personalfest och blir blixtförälskad i en brandman. Han spelar med i ruinen och kallar sig Gregorius, en gråbroder som lovat att leva i kyskhet och fattigdom. Vet han något om vad som hänt Malva? Ingen har sett flickan på en vecka och hennes pappa har anmält henne försvunnen. Samtidigt hittas en kvinna död på en stenig strand. Det kan vara en olycka, men flera personer tjänar på hennes död.

Jag har läst de tre första i serien om Maria Wern och även om jag inte var förtjust i de två tidigaste så var den tredje så mycket bättre att jag faktiskt skaffat del tre och fyra. Men det är ju en bit till del tretton.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Journal 64 av Jussi Adler-Olsen
Genre: Kriminalroman
Serie: Avdelning Q (4)
Antal sidor: 562
Utgivningsdatum: 2012-03-26
Förlag: Bra Böcker

Från Bokus
Grymhet, tvång och förnedring tillhörde vardagen på den lilla isolerade ön utanför Danmarks kust. Långt in på sjuttiotalet skickades missanpassade kvinnor hit, till Kvinnohemmet på Sprogø, för att vara ur vägen. För vissa innebar livet på ön oinskränkt makt, men för de flesta en fruktansvärd misär. När Rita Nielsen för första gången satte sin fot på ön, kunde ingen veta att hon 55 år senare skulle vara inblandad i Avdelnings Q:s hittills svåraste utredning.

Manad av sina envisa assistenter, Assad och Rose, börjar Carl Mörck att arbeta med den gamla utredningen om Rita Nielsen. Men Carl har egna problem. Ett annat fall har nämligen blivit aktuellt, en gammal mordutredning från 1978 där Carls farbror drunknade under mystiska omständigheter. Utredningen lades ner i brist på bevis, men det fanns två huvudmisstänkta: kusinerna Ronny och Carl Mörck.

Jag har inte läst något av vare sig författare eller serie, utan väntar på att första delen ska komma ut i pocket vilket den tydligen ska göra 15 mars.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Utlottning hos bokmärkt

2012-02-22T10:45:00.000+01:00

Skynda att fynda! Eller var i alla fall med i utlottningen av böcker hos bokmärkt. Man kan vinna antingen en inbunden eller två pocket/häftade.

Tävlingen avslutas 15 mars.

"Hypnotisören" av Lars Kepler

2012-02-21T09:07:00.000+01:00

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 572
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Joona Linna 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 18 februari 2012

Första meningen: Som eld, precis som eld.
Sista meningen: Hög och bred står den med hundratals små tända lampor som slingrar sig upp till den glänsande stjärnan.

Baksidetext
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Min kommentar
Nu har jag då läst paret Coelho Ahndorils första bok och det var med väldigt blandade känslor jag slog ihop den. Å ena sidan var det riktigt spännande och jag läste ut boken på två dagar. Å andra sidan lämnade berättandet en del övrigt att önska.

Här var på tok för många sidoberättelser, nästan som att de använde alla idéer som överhuvudtaget poppade upp under skrivandet. Det var seriemördaren, Pokémonligan, en kidnappare, en hypnosgrupp för tio år sedan, otrohet ja, nästan allt man kan tänka sig. Det finns också en hel del lösa trådar som aldrig tas upp. Varför tar Erik en massa tabletter? Bland annat tar han starka värktabletter, om jag fattat rätt. Varför? Har han ont någonstans? Varför? Han tar sömntabletter också. Varför har han svårt att somna? Sonens blödarsjuka, var kommer den ifrån? Det borde ju vara från mamman, Simone, eftersom den tydligen ärvs på det sättet. Vilket betyder att Simones far borde ha blödarsjuka. Men det har han inte.

Kapitelsluten följs inte alltid upp och stämmer inte alltid med resten av historien. Vem krafsade egentligen på dörren? Karaktärerna är extremt kalla och opersonliga. En dotter, vars far råkar ut för en allvarlig bilolycka, verkar överhuvudtaget inte bry sig. En del annat hon gör och inte gör är irrationellt och bara konstigt.

Förhållandet mellan Joona och hans assistent (?) är också väldigt besynnerligt. Eller så lägger jag in en helt annan betydelse av assistent än vad författarna gör. Jag skulle aldrig våga prata så med en överordnad. Men det är ju jag det.

En del stycken är så detaljerade att det blir absurt och löjligt, som på sid 11: "[...] Han sticker in passerkortet, anger den sexsiffriga koden och går in i foajén, tar hissen upp till femte våningen och går genom korridoren." Eller på sid 33: "[...] Han vrider nyckeln i tändningslåset, lägger i ettans växel och rullar försiktigt ut från parkeringsplatsen." Det är precis sådant berättande som kan göra mig fullständigt vansinnig. Det vimlar också av upprepningar och ibland känns det som att man är på en föreläsning och någon står och docerar, som på sid 111, där hela häktningsförfarandet förklaras.

Jag väljer dock att bortse från alla språkliga detaljer och liknande, för det här var extremt spännande. Och vissa delar var riktigt välskrivna. Nästan som att det var två olika personer som skrivit boken... Kanske vänjer jag mig också vid det, för jag upplever det inte så störande mot slutet. Jag kommer med glädje att ta mig an Paganinikontraktet så småningom.

Boktipset estimerade betyg var 3.9, jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hypnotisören: PocketBlogg, Bokblomma och Boktoka.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tematrio - Bokreatips

2012-02-20T12:34:00.001+01:00

Man skulle kunna tro att veckans Tematrio från Lyran skulle vara enkel, men att bara välja tre böcker i det överflöd som erbjuds... Vad uppgiften är? Jo: tipsa om tre bra böcker på den kommande bokrean!

Jag har inte läst jättemånga av böckerna som finns på rean, så jag gör en chansning och tipsar om böcker jag inte läst, men som stått långe på min vill-läsa lista och som numera också är förhandsbeställda.

1. Styggelsen av Amanda Hellberg. Den här har jag velat läsa så länge att jag inte ens minns när den kom upp på listan. Jag har väntat och väntat på att den skulle komma ut i pocket, men icke. Nu säljs den inbundna för 75 kronor på AdLibris.

2. H G Wells är ju en känd figur inom science fiction och på rean hittade jag minsann en novellsamling av honom, I avgrunden, för bara 59 kronor i kartonnage, på AdLibris.

3. Mitt tredje tips är väl i och för sig böcker som alla redan läst, utom jag. En hel trilogi för bara 69 kronor, inbunden, på cdon. Det är ju självklart Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins jag pratar om.

Bokbörsen is da shit!

2012-02-19T10:21:00.000+01:00

Det finns alltid böcker jag letar efter. Sådana som är utgångna och inte ens finns hos förlaget längre. Ibland väntar och väntar jag på att den ska tryckas igen eller kanske släppas i pocket eller... Ofta är min väntan förgäves.

Ända till förra veckan var jag på jakt efter två gamla böcker: Labyrinten av Kate Mosse och Blandat blod av Katarina Mazetti. Båda har den förtretliga texten Definitivt slut i alla boklådor.

Labyrinten vill jag ha för att den är första delen i Languedoc-trilogin och jag råkade springa på andra delen, Kryptan, i somras på en bokoutlet. Eftersom jag har en åkomma som gör att jag bara måste läsa en serie i ordning så var jag ju nödd och tvungen att hitta den första.

Blandat blod är första delen i Släkten, en historisk romanserie som ska skrivas av olika författare. Vad jag vet finns det just nu tre utgivna böcker (andra delen hittade jag på bokrean, men det blir ett annat inlägg) och om jag inte minns alldeles fel så läste jag någonstans att fjärde delen ska vara på väg.

I alla fall... vad gör en stackars boknörd som inte hittar böckerna hon vill ha? Jo, hon kollar på bokbörsen. Det brukar i och för sig nästan alltid sluta med att jag inget köper, eftersom boken + frakten oftast blir väldigt dyrt. Och ~~snål~~ ekonomisk är jag ju också. Men under över alla under, samma säljare hade båda böckerna! Behöver jag säga mer? Äntligen, äntligen är de mina (nu känner jag mig lite som Gollum).

Förhandsbeställning bokrea på AdLibris

2012-02-18T08:26:00.000+01:00

Min andra förhandsbeställning blev inte riktigt lika modest som den första. Här kan vi snacka om total genomklappning. Och jag njöt av varenda klick...

Jag är speciellt glad för Amanda Hellbergs Styggelsen och H G Wells novellsamling.

Inte heller här är alla böcker reaböcker, nu minns jag inte riktigt vilka, men de av Kjell Eriksson är inte rea. De fattades helt enkelt för att göra min serie komplett.

Jag tror minsann att detta var hela årsinköpet för 2012...

Bokbloggsjerka 17 – 20 februari

2012-02-17T09:44:00.000+01:00

Den här veckans uppgift i Annikas bokbloggsjerka är riktigt jobbig:

Välj en karaktär från en bok som du nyligen har läst och berätta lite om honom/henne.

Att det måste bli en karaktär från den senaste boken jag läste, Vi, de drunknade av Carsten Jensen, står fullständigt klart. Men vilken? Här vimlar det ju av intressanta personer... Jag väljer Albert Madsen.

Albert Madsen är son till sjömannen Laurids Madsen (han som var i himlen, men kom tillbaka ner, tack vare sina stövlar) och en av huvudpersonerna i boken. Vi börjar följa honom när han går i skolan, där han blir plågad och slagen av läraren. Upplevelser som får honom att, bland annat, vara med och döda en hund och nästan ta död på läraren också. Misshandeln i skolan vänjer honom vid att bli pryglad så när han ger sig ut på sjön finns det nästan inget som är värre. Efter några år har han kommit upp sig till matros och då slutar de slå honom.

Albert är en rättskaffens man och när en styrman mördar kocken ombord på en båt, så får Albert resten av besättningen att gå med på att, i stället för att döda styrmannen, anmäla honom för polisen. När styrmannen satts i fängelse, så börjar Alberts resa för att finna sin far, som seglade ut och försvann för många år sedan. Vi får följa honom till Tasmanien, där han får ett tips av en bartender om en man på Hawaii, som kanske vet var hans far är. Den här mannens affärer verkar inte vara riktigt rumsrena, men Albert tar hyra på mannens båt för hans längtan efter att hitta sin far är större än oron för skumraskaffärer.

Albert seglar runt på världshaven och är med om helt fantastiska äventyr, om han hittar sin far eller ej vill jag ju så klart inte avslöja, men han överlever i alla fall alla strapatser och kommer hem igen. Han är en väldigt ensam man och har ingen egen familj, däremot tar han sig an en liten pojke, vars far har drunknat ute till havs, och lär honom allt han kan om segling och havet.

Albert var för mig själva mittpunkten i den här berättelsen, han som på något sätt knyter samman allt, början och slutet.

Det blev kanske inte så kort detta, men det är en lång bok och Albert är en komplex man, som är hinner med mycket den tiden han är med.

"Ondvinter" av Anders Björkelid

2012-02-16T07:57:00.001+01:00

Genre: Fantasy
Antal sidor: 282
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Berättelsen om Blodet 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 1 februari 2012

Första meningen: Vi var ute på jakt när det hände.
Sista meningen: Ja, så kommer kajorna in.

Baksidetext
Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med sin far i en liten fredlig bondby. Men så en dag förändras allt i ett slag. En märklig kyla sprider sig över trakten, stora vargspår syns i snön runt boningshusen och ryktet går att galgmän synts i skogarna.

Kylan tränger sig in överallt, även i människors hjärta och sinnen. Ondvintern har kommit och ingen kan veta säkert vem som drabbats, vem som går att lita på, vem som ännu inte är i Vinterkungens våld...

Tvillingarna Sunia och Wulf har en speciell kontakt, de har alltid kunnat känna vad den andra känner. Men det är mycket de inte vet, om sin far, om sin härkomst och sitt mörka arv. Till slut tvingas de fly för sina liv. De träffar den gåtfulla Bergsfrun och plötsligt ställs de inför en helt ny verklighet ...

Min kommentar
Det här är något så ovanligt som svensk fantasy och hyfsat bra är det också, men jag kan förstå varför det kategoriseras som en ungdomsbok. Den är inte riktigt skriven för vuxna, därmed inte sagt att vuxna inte kan/ska läsa den. Jag blev i alla fall underhållen.

Boken börjar i vi-perspektiv, något jag tror att jag faktiskt aldrig stött på tidigare. Jag vet att många andra bokbloggare stört sig på det, men jag tyckte det var riktigt passande. De var ju vi. Vågat är det också att strunta i konventioner och hur det ska vara för att helt enkelt göra på sitt eget sätt. Bara för att saker och ting alltid gjorts på ett visst sätt, så måste man inte fortsätta göra samma.

Här hittar man inga fantastiska trollkarlar som kastar brinnande klot och besvärjelser omkring sig, egentligen finns det inte speciellt mycket uppseendeväckande effekter. Det är lågmält och finstämt. Miljöbeskrivningarna är precis lagom, jag hinner få en uppfattning om hur saker och ting ser ut, men blir inte uttråkad. Lite störde jag mig på alla upprepningar, femtioelfte gången jag läste att Sunia och Wulf hade ett speciellt band så skrek jag inombords: JAG VET!

Det är lite intressant att det från början är Sunia (flickan) som jagar och slåss medan Wulf (pojken) väver och syltar. I alla fall tills Traditionen och Rytmen dyker upp. Då blir det precis som vanligt, pojkar slåss och flickor lagar mat. Förhoppningsvis antyder slutet att Traditionen kanske inte är så viktig ändå.

Passande nog kom vinterns första köldknäpp medan jag läste den här boken och om man bara är lite paranoid så kan man ju tro att det är ondvintern som kommit...

Det ska tydligen bli fyra delar i den här serien, tre finns nu utgivna. Del två, Eldbärare, finns inte som pocket än, men när den släpps så kommer jag nog att läsa den också.

Det här är vinterns bok hos Beas bokhylla och diskuterades där 12 februari.

Boktipset estimerade betyg var 3.7, jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ondvinter: Matildas läshörna, Amelies boktips och Piruett.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Förhandsbeställning bokrea på cdon

2012-02-15T12:52:00.001+01:00

Roade mig med att förhandsbeställa lite böcker på cdons bokrea. Jag lyckades hålla ner antalet lite i alla fall...

Riktigt alla är inte reaböcker, utan jag lyckades komma över två erbjudandegränser:
Handla för 400 kr, köp en pocket för 19 kr: Rivalen
Specialerbjudande - välj en bok för 99 kr: Eldvittnet

Jag kunde inte stå emot en enda av dessa böcker, även om jag kanske inte försökte helhjärtat. Fortsättning följer...

Sju snabba om just nu

2012-02-14T13:23:00.000+01:00

Inspirerad av Den var bra och Vargnatts bokhylla så tar jag några frågor här och några där och döper om alltihop...

Vad läser du just nu?
Vi, de drunknade av Carsten Jensen

Hur fick du tag på boken?
I min bokhylla

Första meningen i boken?
Laurids Madsen hade varit i himlen, men kom ned igen tack vare sina stövlar.

Vilken sida är du på?
525

Sista meningen du läste i boken?
"Så får du din vilja igenom i alla fall", flinade han, "vi går in till Saint John's för att proviantera."

Vad tycker du så här långt?
En fantastisk historia som berättar om sjömäns vidriga villkor (ja, för fru och barn också) under 100 år, mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Men behövde den verkligen vara så lång?

Vad tänker du läsa sedan?
Hypnotisören av Lars Kepler

Tematrio - oväntat ogilla

2012-02-13T16:22:00.000+01:00

Visst är det så att ibland passar en bok bara inte och det spelar liksom ingen roll at den är hyllad av alla andra. Du gillar den ändå inte. Precis detta handlar denna veckas Tematrio från Lyran om: Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller "borde" gilla?

1. Borta med vinden av Margaret Mitchell. Nu var det visserligen längesedan jag läste den, men det var knappt att jag orkade ta mig igenom den. Det här passade mig inte alls, trots att jag oftast gillar historiska romaner, men kanske inte med riktigt lika mycket fokus på romantik och liknande. Har försökt titta på filmen också, men icke.

2. Utrensning av Sofi Oksanen. Den här läste jag i höstas för den nordiska läsutmaningen. Möjligtvis hade jag för höga förväntningar, den har ju blivit tokhyllad av i princip alla, men den tog aldrig tag i mig på riktigt. Visst var den otäck på många sätt och vis, men jag fick aldrig någon känsla för huvudpersonerna. Det var så endimensionellt eller vad man ska säga. Alla kvinnor var det synd om och alla var de utnyttjade på något sätt. Alla män var korkade och grymma. Jag har svårt att ta till mig så generella värderingar.

3. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Alla verkar älska denna, vänner, mor, syster... alla, men jag klarade inte riktigt av den. Visst hände det att jag drog på munnen lite, men några skratt blev det aldrig. Man tycker att jag borde dragit åt mig öronen när jag läste på framsidan att Lasse Berghagen tyckte det var den roligaste bok han läst. Lasse Berghagen i all ära, men lite buskis är han allt. Och buskis är precis vad den här boken är, det gillar jag inte. Stefan & Krister är något av det absolut värsta jag vet och Hundraåringen... är precis sådan, fast i bokform. Allan Karlsson är dessutom en osedvanligt osympatisk person och jag bryr mig inte ett dugg om honom.

Mina första läsupplevelser

2012-02-12T12:41:00.000+01:00

Hittade en rolig fråga hos BokDjungeln och Malin the writer för evigheter sedan, som jag ju bara måste ta mig an.

De första böcker jag kommer ihåg som gjorde ett starkt intryck på mig var Maria Gripes olika om bland annat Elvis Karlsson, Hugo och Josefin och Lopploella. Läste och älskade även Agnes Cecilia och Skuggan över stenbänken i tonåren.

Det fanns också en författare som hette Valter Unefäldt, han skrev två böcker som jag tyckte riktigt mycket om när jag gick i mellanstadiet; Äh lägg av, säger Steffe och Okej, säger Steffe. Med måttstocken man hade på 70-talet så var Steffe en riktig värsting.

Hans-Eric Hellbergs böcker Kram och Puss var också något som alla läste när jag var ung och de var helt underbara. För att inte tala om Gun Jacobsons böcker Peters baby och Tack - håll käften. Och Stig Malmbergs sportböcker, speciellt Idolen, som jag läste tre gånger på lika många år. Precis en sådan bok ville jag skriva själv när jag fortfarande närde författardrömmen.

Jag tror jag var åtta år när jag läste min första hästbok, det var Bento den svarta hingsten av Ditha Holesch, det är en av de sorgligaste böcker jag någonsin har läst. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag grät mot slutet av boken, det var så illa att jag överhuvudtaget inte kunde se några bokstäver. Ändå läste jag om den. Igen och igen. Det blev några få andra hästböcker, men ingen kunde någonsin nå upp till den här läsupplevelsen.

Den allra första bok jag faktiskt kommer ihåg när jag fick är Kitty och tornrummets hemlighet av Carolyn Keene. Jag var tio år och fick den av en väninna till min mamma. Det var mitt allra första möte med Kitty och mysterieböcker. Man kan lugnt säga att det blev mååååånga fler Kitty-böcker efter denna. För att inte tala om deckare...

Några andra som brukar dyka ner i nostalgibrunnen?

"En komikers uppväxt" av Jonas Gardell

2012-02-11T11:30:00.000+01:00

Genre: Drama
Antal sidor: 240
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: En komikers uppväxt 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 1992 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 5 februari 2012

Första meningen: För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
Sista meningen: Och någon annan dag, men inte nu, ska jag visa dig den hemliga grottan, den porlande bäcken jag aldrig fann som barn.

Baksidetext
Tolvårige Juha Lindström är klassens clown. Att vara rolig är det enda han är bra på. Genom Juha får vi lära känna hans mamma Ritva, pappa Bengt, lillasyster Marianne och dvärgkaninen Prutten - och klasskamraterna förstås: bästa vännen Jenny, som har ett fult hårspänne i sitt fula hår och som Juha skäms för, den mobbade Thomas som har en galen tysk mamma, och de elaka Lennart och Stefan.

En komikers uppväxt speglar en generations uppväxt i sjuttiotalets svenska förort är en av de roligaste och samtidigt sorgligaste barndoms skildringarna i modern svensk litteratur.

Min kommentar
Wow! Jag har länge tänkt läsa något av Jonas Gardell, men ofta är det så att man behöver en spark där bak för att verkligen får det gjort. För mig blev sparken Fiktiviteters Gardellördag. Det som har fått mig att dra ut på det är att, även om jag älskar det mesta Gardell gjort för att han är så rolig och ofta träffar mitt i prick, så finns det nästan ingen som också kan vara så plump och vulgär som han. Det var inget jag hade behövt oroa mig för när det gäller den här boken.

Större delen av boken handlar om Juha, 12 år, och hans kamp för överlevnad i klassens hierarki. I sin strävan att få vara med de tuffa killarna behandlar Juha sina kompisar, Jenny och Tomas, på ett avskyvärt sätt och blir också han en mobbare. Allt för att överleva. De vuxna varken ser eller hör, om de gör det så bryr de sig inte enligt devisen "om jag blundar så ser jag inte och då finns det inte". Alla barn ska vara glada och ha det bra. Tänka på Biafrabarnen, de har det mycket värre. Så sa alltid mina föräldrar också.

Det är inte klokt hur mycket jag känner igen vissa saker, detta är ett riktigt tidsdokument över tidigt 70-tal. För mig, som är ett år yngre än Juha, är Hej Matematik och kartrum i skolan, Stenmark och Borg på TV och Byteskomik på radion en ren nostalgitripp. Jag upplever alltihop igen, med Gardells fantastiska förmåga att visa, inte berätta. Min skolgång var dock inte så dramatisk som Juhas, vi hade inte "råd" att vara elaka mot någon i klassen eftersom vi bara var fem stycken. Men visst var det så att de vuxna inte såg oss barn på den tiden, vi fick klara oss mycket själva. Vilket inte alltid är fel, men vuxna måste finnas där när man behöver dem.

Boken var ibland lite hoppig, inte för att vissa kapitel var brev från Juha i vuxen ålder, utan för att Juha först är 7 år, sedan 12, sedan 8 för att därefter bli 12 igen. Det är lätt att bortse från detta, men vid vissa tillfällen visste jag inte riktigt i vilken tid jag var.

Ibland är den hejdlöst rolig och man skrattar högt, i nästa stund är det så sorgligt att man bara vill gråta. Och det som boken lämnar kvar hos mig när jag slagit ihop den, är en stor tagg i hjärtat och sorg över hur vi människor, också barn, behandlar varandra.

Den som säger att barn inte är medvetet elaka borde läsa den här boken. Faktum är att alla borde läsa den här boken.

Självklart kommer jag att ta mig an även den andra delen om Juhas uppväxt, Ett ufo gör entré.

Boktipset estimerade betyg var 4.4, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En komikers uppväxt: BokNea, Dagens bok och The book pond.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 10 – 13 februari

2012-02-10T11:16:00.000+01:00

Äntligen fredag! Och då dyker också Annikas bokbloggsjerka upp. Veckans fråga är...

Vad tycker du om att läsa i en recension (förutom själva recensionen då): författarinformation, ev. filmatiseringar, länkar till sidor som t.ex. Goodreads, Boktipset etc? Kort sagt: hur ser den ultimata recensionen ut enligt dig?

Det här var en jättesvår fråga. Egentligen något jag aldrig ens funderat på tidigare.

Att det står lite om handlingen är väl underförstått och för min del gör det inget om det är baksidetexten som står där. Jag vill bara veta i stora drag.

Det måste stå något mer än "den var bra" eller "den var kass". Jag vill veta varför. Är det språket? Karaktärerna? Handlingen? Får jag veta det så kan jag själv ta ställning till vad som är viktigt för mig i en bok och gör den läsvärd. Ett betyg eller ett kort omdöme vill jag också ha. Och om man använder betyg så vill jag gärna ha en förklaring på vad varje betyg står för, eftersom det är så olika för olika personer.

Genre är ett måste, gärna antal sidor också, så man vet hur tjock/tunn den är. Om boken ingår i en serie så vill jag gärna veta det och vilken del det är. Jag vill också gärna veta när boken kom ut, är den gammal eller nysläppt?

Författarinformation är jag nog inte intresserad av att ha i en recension, om jag vill veta mer så kan jag googla själv. Länkar till olika boksajter kunde ju faktiskt vara kul, en länk stör ju inte och det blir inte heller mer att läsa. Däremot är det riktigt bra med länkar till andra bokbloggar som skrivit om boken. Då får man liksom fler åsikter, om man vill.

Filmatiseringar är ju kul att få veta något om, om det gjorts någon. Har inte tänkt på det.

Jag har fått en del att fundera på och redan en del idéer vad gäller mina egna recensioner bara genom frågeställningen. Det tackar jag för :)

Nytt igen

2012-02-09T18:56:00.000+01:00

Eftersom jag tänkte vara med på Gardellördagen som Helena på Fiktiviteter ordnat och inte hade någon Gardellbok hemma, så var jag ju tvungen att köpa en. Det blev En komikers uppväxt, eftersom jag tänkte att om den är bra så kan jag fortsätta med Ett ufo gör entré och Jenny. Boken är redan utläst, men tankar och kommentarer kommer inte förrän på lördag.

När jag ändå beställde en bok så passade jag på att köpa maj månads bok för den nordiska utmaningen, som ska vara från Finland. Jag hade först tänkt mig Arto Paasilinnas Kollektivt självmord, men den verkar vara slut på riktigt. I stället blev det Livet är kort Rytkönen lång av samma författare.

Hej bokkonsument: Bokföring enligt Monika

2012-02-08T14:35:00.002+01:00

Enkäter av allehanda slag är ju en stor favorit. Den här är den senaste, närmast virala, hittade jag först hos bokhora.

Senast lästa: En komikers uppväxt av Jonas Gardell.

Senast köpta bok: En komikers uppväxt av Jonas Gardell.

Senast lånade bok: Livets sommar av Oddvør Johansen.

Senast fådda bok: Det skulle kunna hända dig av Jack A.

Favoritbokhandel: Fysisk bokhandel? Oj, får nog säga antikvariatet Läslustan i Lund då.

Favoritbibliotek: Brukar inte hänga på bibliotek, men Stadsbiblioteket i Lund är i alla fall bättre än det där jag bor.

Antal lånekort: Två.

Använder som bokmärke: Jättefina magnetbokmärken.

Favoritfärg på bok: Det spelar ingen roll vilken färg utsidan har, det viktiga är att det inuti finns vita papper med text på.

Favoritmat/snack vid läsning: Ostbågar.

Favoritdryck vid läsning: Hmm, brukar inte dricka när jag läser så vad som går bra.

Favoritställe att läsa på: Soffan. Om jag får välja fritt så blir det i en solstol under ett parasoll vid havet.

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Sidan 145 (av 710) i Vi, de drunknade av Carsten Jensen.

Den här boken köper jag till en förälder: Till mamma Bastarden från Istanbul av Elif Shafak, till pappa Quo Vadis av Henryk Sienkiewicz som ljudbok.

Den här boken köper jag till min bästa vän: Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist, till min syster. Hon gillade Kråkflickan lika mycket som jag gjorde.

Den här boken köper jag till en partner: Den felande länken av Stefan Tegenfalk.

Favoritgenre: Deckare/thriller.

Favoritformat: Oj, svår fråga, men jag får nog svara inbundet. Eller kanske danskt band.

Författarfavorit: Stephen King. Varje dag på året.

Den tjockaste bok jag läst: Under kupolen av Stephen King (1178 sidor).

Den tunnaste bok jag läst: Varulvens år av Stephen King (137 sidor).

Favoritljud när du läser: Så tyst som det bara går. Om det inte är naturens ljud, som vågskvalp, vindens sus, fågelkvitter och liknande.

Favorittidning: Ingen. Möjligtvis katalogen från Dustin som dyker upp ibland.

Prenumererar på: Ingen, eller ja, en dagstidning då, men den är så dålig att det inte kan räknas.

Favoritbokblogg: Så många att det inte är möjligt att nämna alla, men ofta hamnar jag på boktok73, Eli läser och skriver och och dagarna går.

Mitt bästa bokminne: När jag läste Fånglägret av James Clavell. När den var slut, jag slog ihop den och tittade upp så visste jag för ett ögonblick inte alls var jag befann mig. Jag var ju precis i Singapore...

Senaste bokfyndet: Flickan med snö i håret av Ninni Schulman, bara 19 kronor.

Senaste impulsköpta bok: Triptyk av Karin Slaughter.

En bra bok att ge bort: En bok som är speciellt utvald för personen den ska ges till.

Bokgenre som jag undviker: Vampyrer och zombies.

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Vadå? Inte vill ha längre? Gör? Förstår inte frågan.

Så här håller jag koll på vad jag läst: På bloggen och i mitt fantastiska program.

Så här sorterar jag min bokhylla: I alfabetisk ordning efter författarens efternamn och inom varje författare alfabetiskt efter titeln eller serievis.

Nästa bok jag ska läsa: Hypnotisören av Lars Kepler. Äntligen. Till slut.

"Alltför nära" av Linwood Barclay

2012-02-07T17:25:00.000+01:00

Genre: Thriller
Antal sidor: 405
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Too close to home
Översättare: Elisabet Fredholm
Utmärkelser: Arthur Ellis Award 2009
Serie: -
Förlag: Kabusa
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 28 januari 2012

Första meningen: Derek tänkte att kryprummet skulle vara det bästa stället när det blev dags för honom att gömma sig.
Sista meningen: SPOILER Tillsammans gick vi fram till Agnes Stockwells dörr för att berätta för henne att hon inte behövde känna någon skuld längre, att hennes son Brett inte tog sitt liv, att han var en kritikerrosad författare, att han hade omkommit när han försökt rädda min frus liv.

Baksidetext
17-årige Derek har kommit på den perfekta planen för att kunna få vara ifred och hångla med sin tjej. Han ska gömma sig i sin bäste väns hus när familjen reser bort. Men bara en kort stund efter avfärd kommer familjen tillbaka och Derek gömmer sig i källaren. Plötsligt ringer det på dörren. Sen hör han de första två skotten, ett skrik och sen ett skott till. Fotsteg närmar sig, dörren till källaren öppnas...

När familjen Cutters grannar, den socialt välanpassade familjen Langley, skjuts till döds i sitt hem i den slumrande småstaden Promise Falls, börjar gamla synder flyta upp till ytan. Rädslan håller familjen Cutter i ett järngrepp. Mönstret blir tydligare och tydligare. Har mördaren verkligen gått till rätt hus?

Min kommentar
Det här är den andra boken jag läser av Linwood Barclay. Den första, Utan ett ord, fick 4.5 i betyg av mig, riktigt så bra var inte denna.

Alltför nära känns alltför tillkånglad och här är så många (o)lyckliga sammanträffanden att det faktiskt nästan blir lite löjligt. Och motivet känns väldigt krystat och långsökt. Samtidigt vet jag ju att det finns människor som tycker att ingenting är deras fel, utan allt som går fel beror på alla andra.

Persongalleriet har jag också lite svårt för. Vi har till exempel den lögnaktiga frun Ellen, gift med berättarrösten Jim, varför hon ljuger om vissa saker när värre saker har erkänts, det kan jag inte alls begripa. Jim själv känns nästan lite overklig, han är en stabil och och snäll man, men när han utsätts för allehanda hemskheter blir han som ett vilddjur eller bara kylig och beräknande. Jims tudelade personlighet kan jag köpa, för när man försvarar hem och familj så kan jag tänka mig att det kan hända en del mentalt, men det är lite på gränsen. Polisen, Barry, är lite för enkelspårig och snabb att bestämma sig för vad som hänt och varför. Jag hoppas verkligen att det krävs mer än indicier och taskigt motiv för att bli satt i fängelse.

Här vimlar också av fullkomligt ovidkommande personer och det är upp till läsaren att sålla bort allt oviktigt. Jag är inte ett fan av att "plantera" människor på det viset, en skicklig författare ska kunna kollra bort en ändå. Detta är ett väldigt enkelt och billigt trick.

Det låter kanske som att jag inte alls gillade boken, men tänk så fel det är. Den var spännande och även om man gissade saker i det stora hela, så var det en del överraskningar. Speciellt snyggt var en specifik ledtråd, som man får av helt fel person. Det gjorde mig förvirrad och lurade mig på fel spår ett bra tag. Det gillar jag. Här är korta kapitel och högt tempo. Och faktiskt är det lite roligt emellanåt. Men framför allt så är det spännande.

Boktipset estimerade betyg var 3.5, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Alltför nära: Annika, Ett hem utan böcker och Boktagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tematrio - Bokbloggar

2012-02-06T18:12:00.000+01:00

Denna veckas Tematrio från Lyran är inte att leka med, nu ber hon oss att berätta om tre bokbloggar man läser. Hur ska jag kunna välja ut bara tre? Om jag försöker göra som Lyran ber om, att välja mindre kända så vi alla får lite nya tips, blir det kanske lite lättare. Kanske. Väldigt lite.

1. boktok73 var en av de första bokbloggar jag stötte på. Det visade sig att vi började med detta ungefär samtidigt och hade ungefär samma invändningar innan vi började. Och så verkar vi ha ungefär samma boksmak också.

2. På Lottens bokblogg brukar jag också alltid hamna, förr eller senare. Gillar sammanfattningen hon gör sist i sina recensioner, en enda mening som säger allt. Och ja, vi har ganska lika boksmak också.

3. Jag måste ha med Eli läser och skriver här, mycket skräck blir det där. Och vampyrer. Som inte är min grej :)

Min litterära resa i januari 2012

2012-02-05T08:41:00.000+01:00

Inspirerad av Boktokig, som frågade oss var vi har varit i januari tänkte jag försöka göra en karta över platser jag besökt (litterärt) varje månad. Här är mitt första försök och kartan illustrerar var boken utspelar sig.

Månaden började i Bay City, Michigan, USA där jag tittade på himlen, i alla tänkbara nyanser av lila och gick sedan vidare till Stockholm. Först var jag i centrum, där jag jagade pedofiler, knarkhandlare och mördare för att därefter flytta ut i Blackeberg. Där slogs jag mot vampyrer och upplevde utanförskapet i förorten i början av 80-talet.

När jag tröttnat på Sverige för den här gången reste jag vidare till Hanoi, Vietnam. Här fick jag en inte så trevlig inblick i kvinnornas livsförhållanden. Nästa resa var inte bara byte av plats, utan även tid; Färöarna på 50-talet, där jag fick uppleva ett år som barn.

Därefter bar det tillbaka till Sverige, först till Öland, där jag träffade både troll och älvor och sedan till min gamla hemstad Göteborg. En inte alltför angenäm vistelse i sällskap med riktiga ~~fyllehundar~~ festprissar.

Sista besöket i januari blev tillbaka till USA och den påhittade (?) orten Promise Falls i den norra delen av staten New York. Här blev en hel familj mördad och jakten gick efter mördaren.

Visa Januari 2012 på en större karta där även böckerna jag läst syns

"Det skulle kunna hända dig" av Jack A

2012-02-04T08:22:00.001+01:00

Genre: Humor
Antal sidor: 179 (759 kB)
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Pupill
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: e-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 24 januari 2012

Första meningen: En ljusstrimma silar in genom persiennerna och sticker dig i ögonen, damm dansar i ljusstrimman, rummet roterar, en fluga surrar kring din mun, det stinker nedsparkat fyllo, du är torr i käften som en arabsandal och har en skallebank som heter duga.
Sista meningen: Du har funnit Tao.

Baksidetext
Grisen, Alkola och du är tjugofem plus, ni jobbar svart och bränner lönen på krogen. En dag dundrar Angelina in i ditt liv. Det där med tjejer, känslor och kärlek skojar man inte bort. Hur skall du tackla situationen? Dalai Lama hade strävat mot lyckan. Vad innebär det för dig mer än att sjunga Jävlaranamma i duschen? Grisen och Alkola hävdar att folk numera är tonåringar tills de är pensionärer, det är ingen brådska att binda sig, det finns tusentals Angelinor. Vad skulle taoisterna ha gjort? Gillat läget, antar du. Staffan har satt Jävlaranammas märke på din kropp, du håller på att svimma av lycka, hur länge kommer märket att sitta kvar om du inte duschar, säkerligen uppåt en vecka, det är tusch ändå.

Min kommentar
Huvudpersonen i den här boken är "du". Ett lite annorlunda grepp som jag faktiskt aldrig tror att jag sett förut. Genialiskt, om ni frågar mig. Det gör ju att texten talar direkt till en på något sätt och man blir själv huvudpersonen. Jag är dock förmodligen inte rätt målgrupp (fyllo på 25+ av manligt kön), men det funkade bra ändå. Ett krav som borde ställas om man ska läsa denna är nog i alla fall att man inte kan vara kräsmagad, känslig eller lättäcklad.

Det är synd om "du" och han är på tok för lättpåverkad. Hans kompisar... ja, med sådana kompisar behöver man inga fiender. De gör verkligen sitt bästa för att "du" inte ska kunna ha ett bra liv, men "du" försöker verkligen. Ett litet äckel till fyllo som citerar både Dalai Lama och Lao Tzu kan inte vara helt igenom dålig. Man skulle kunna hävda att sådana här killar inte finns, men jag är säker på att, om inte någon av dessa killar bor i lägenheten under min, så är det någon precis likadan. Så visst finns de. Killar som vrålar ikapp, inte till Jävlaranamma, men dock Kenta, till långt fram på natten. Och när de kommer hem på morgontimmarna så börjar det igen.

Lite förvirrad blev jag dock en bit in i boken. På sidan 53 är både Angelina och Ylva hemma hos "dig" när "du" brassar pyttipanna och när Ylva gått hem tittar "ni" på TV. På sidan 61 säger Angelina att det är kul att se hur "du" bor och att hon var för upptagen av "dig" första kvällen för att titta på lägenheten, vilket ju torde vara den kväll/natt när "du" tog med henne hem från krogen.

Boken utspelar sig i Göteborg och även om stan förändrats något sedan jag flyttade därifrån så var det härligt att uppleva lite av det igen. Och alla uttryck som jag inte hört på många år. Jag fick hemlängtan.

Det här är en e-bok och det var så otroligt liten text att jag fick välja annan storlek på texten och då kom nästan alla radbrytningar fel. Ibland var där en när det inte skulle vara och ibland var det inte fast det skulle vara. Svårt att veta vem som säger vad när raderna buntas ihop på det viset. Två gånger hamnade till och med texten fel, så raderna kom i fel ordning. Klarar du att läsa i originalstorlek så är det en fördel.

Det här var ett rec ex (mitt första) från författaren. Tack!

Inte ett endaste betyg fanns det på Boktipset, jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Det skulle kunna hända dig: I Elinas bokhylla och Vältummat.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 3 – 6 februari

2012-02-03T09:13:00.000+01:00

Annikas bokbloggsjerka har blivit min egen lilla TGIF och är en perfekt början på helgen. Veckans fråga är...

Vilken var förra årets bästa debutroman? (Det är fritt fram att nämna en debutant per genre om man så vill)

Jag ligger ungefär ett (eller två) år efter i läsningen och det är inte många debutromaner jag läser samma år som de släpps. Förra året var de faktiskt noll och intet. Därför tänker jag svara på frågan med tillägget som du läste, även om den inte släpptes 2011.

Det blev inte jättemånga fler att välja mellan, men det gör absolut ingenting. Valet är nämligen enkelt. Solklart den bästa debutroman jag läste förra året (fast den släpptes 2009) är Askungar av Kristina Ohlsson. Jag har hennes andra två böcker om Fredrika Bergman i hyllan redan (Tusenskönor och Änglavakter), olästa dock, och så har jag sett att den fjärde boken, Paradisoffer kommer i april i år. Där har jag massor att se fram emot.

Gardellördag!

2012-02-02T11:51:00.003+01:00

Jag har hoppat på Fiktiviteters Gardellördag!

Lördagen den 11 februari kommer alla vi som anmält oss och läst Gardell, nu eller tidigare, att publicera ett inlägg om vår läsning. Eftersom jag aldrig läst något av Gardell tidigare, men i stort sett gillat allt annat han gjort, så tyckte jag det var dags nu. Och det är alltid kul att läsa i grupp.

Jag hade först tänkt låna en bok på biblioteket, men den jag ville ha En komikers uppväxt var utlånad så, what the heck, alla bokhyllor borde innehålla minst en Gardell-bok så jag beställde den helt enkelt. Nu får jag bara hoppas att den kommer snart så jag hinner läsa den också. Än så länge lyser den dock med sin frånvaro...

Månadsbokslut januari 2012

2012-02-01T11:37:00.000+01:00

Antal lästa böcker i januari 2012: 8

1. Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis
2. Upp till toppen av berget av Arne Dahl
3. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
4. Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson
5. Livets sommar av Oddvør Johansen
6. Blodläge av Johan Theorin
7. Det skulle kunna hända dig av Jack A
8. Alltför nära av Linwood Barclay

Antal lästa sidor: 2479

Kriminalroman: 2
Drama: 2
Thriller: 2
Humor: 1
Skräck: 1

Boktolvan: 1
Nordisk läsutmaning: 1
Hyllvärmare: 4

Kvinnor: 3
Män: 5

Originalspråk (svenska): 5
Författare jag inte läst tidigare: 4
Biblioteksböcker: 1
E-böcker: 1

Månadens bästa: Upp till toppen av berget av Arne Dahl
Månadens sämsta: Ingen
Månadens överraskning: Det skulle kunna hända dig av Jack A
Månadens besvikelse: Blodläge av Johan Theorin
Månadens otäckaste: Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

"Livets sommar" av Oddvør Johansen

2012-01-31T11:38:00.000+01:00

Genre: Drama
Antal sidor: 137
Originalspråk: Färöiska
Originaltitel: Lívsins summar
Översättare: Sonja Carlberg
Utmärkelser: Färöarnas litteraturpris 1983
Serie: -
Förlag: Atlantis
Utgivningsår: (första) 1982 (min) 1985
Format: Inbunden
Källa: Bibliotek
Utläst: 18 januari 2012

Första meningen: Långt uppe i utmarken, norr om stan, ligger en jordbit.
Sista meningen: Nora går och öppnar fönstret lite och ut i trädgården strömmar klara pianotoner och gör allt fullkomligt.

Baksidetext
Nora hör Flovin spela. Hon sitter där på trappan i blommigt förkläde och omkring henne är världen blommande och grön.

Flovin spelar. Många sånger, den ena vackrare än den andra. Han har öppnat fönstret så att hon skall höra bättre. Nora älskar honom i det ögonblicket. Han är sju månader äldre än hon och lär sig spela piano och hon älskar honom.

I trädgården flyger det blåvioletta starar fram och tillbaka. Solen värmer i betongtrappan. Ringblommorna står och nickar och blåklockorna säger: - Mer - mer. Och ut genom det öppna fönstret strömmar klara pianotoner och gör allting fullkomligt.

Nora kommer alltid att minnas detta.

Så minns också den färöiske författaren Oddvør Johansen sin barndom i Tórshavn under femtiotalet. I hennes debutroman Livets sommar kommer man det vardagliga livet i denna särpräglade del av Norden mycket nära.

Min kommentar
Livets sommar är den bok jag valde (eller egentligen hittade) att representera Färöarna i den nordiska utmaningen. Det var riktigt intressant att få veta mer om denna lilla ö-grupp, som man (jag) knappt tänker på finns. Boken handlar till största delen om kvinnorna och hur de har det i alla olika åldrar, från vaggan till graven, och utspelar sig i början av 50-talet.

Vi får följa livet på Färöarna i allmänhet och tioåriga Nora och hennes familj i synnerhet, i knappt ett år. Det handlar om elaka barn, snälla barn, kärlek, hur både kvinnor och män sliter för brödfödan och att vissa människor är bättre än andra. Uppenbarligen var det skillnad på färöingar och färöingar. De som pratade lite mer danska var inte riktigt lika färöiska som de andra. Allt ser och upplever vi genom Noras ögon.

Föräldrarna har i många år drömt om ett eget hus, men har inte haft råd att bygga, utan de är inhysta hos andra. Deras drömhus ska byggas på den lilla jordbiten norr om stan. Drömmen att bli sin egen och oberoende är densamma som i Fria män och Utvandrarna.

Vi får följa med Nora och hennes bror när de för första gången lämnar byn och hälsar på hos mormors syster på en annan ö i ett par veckor på sommaren. Där är det inte lika modernt, det finns inga trädgårdar till husen och barnen får hjälpa till med hushållssysslor och djurskötsel. Allt är slitsamt och fattigt, men alla verkar bry sig om och ta hand om varandra. Här betraktas Nora och hennes bror Olaf som stadsbor och annorlunda.

När de kommer tillbaka till Tórshavn igen är ingenting som vanligt. Ve och fasa, läkarhustrun har lämnat man och barn och tänker flytta till Danmark med en annan man. Det är inte så populärt och till och med hennes föräldrar tar avstånd från henne.

Det är hemskt att läsa om Noras mormor som får rådet att klippa av sig håret när hon har svår huvudvärk (visserligen långt tidigare än 50-talet, men ändå). Sedan rekommenderas hon att dra ut alla tänder. Dock visar sig huvudvärken bero på diabetes. Tack och lov har läkarvetenskapen gått framåt lite sedan dess. Men tåliga verkade de vara, färöingarna.

Jag upplevde boken som väldigt rörig, det radades upp mängder av namn som man inte fick veta något om och som inte heller verkade ha någon som helst betydelse för berättelsen. Det var som att vi skulle presenteras för hela byn, vare sig vi behövde eller ej. Ibland verkade det ha gått flera månader, men då handlade det om någon vecka. Ibland kändes det som att en vecka hade gått och då var det flera månader. I och för sig ganska trovärdigt ur ett barns perspektiv.

Precis som islänningar verkar färöingar sjunga och dikta var helst de går och står. Allt detta diktande och sjungande stoppar upp hela historien och gör så att jag tappar rytmen.

Språkmässigt tilltalade den mig inte alls. Måhända på grund av att berättarrösten skulle vara ett barn, men för mig blev det bara jobbigt att läsa. Det kändes mer som en vuxen som försökte låta som ett barn. Det är en bok som ligger väldigt långt från det jag brukar läsa och hade det inte varit för den här utmaningen så hade jag aldrig läst den. Faktum är att jag aldrig hade hittat den för den fanns i källaren på ett litet bybibliotek. Jag är glad att jag antog utmaningen för det är spännande att läsa annorlunda böcker och nu vet jag hur de hade det på Färöarna i början av 50-talet.

På Boktipset fanns inte ett enda betyg, jag ger den 3.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Det finns ännu ingen annan som bloggat om Livets sommar, men jag vet att vi är många som har läst den nu i januari. Boken går heller inte att köpa.

Tematrio - Olästa författare

2012-01-30T18:10:00.001+01:00

Lyrans Tematrio den här veckan handlar om något som vi nog allihop känner igen. De där författarna som man aldrig läst, men är så oerhört sugen på. Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!

Jag vet inte riktigt hur jag ska få ner den här listan till bara tre stycken, det betyder ju att jag måste gradera dem allihop på något sätt och bara behålla de tre i topp. Det här är svårt... De tre som är kvar här är utan inbördes ordning, vill jag bara förtydliga.

1. Lars Keplers första bok, Hypnotisören, köpte jag i juli 2010 och den är fortfarande oläst. Dessvärre har det redan hunnit komma två till. Just nu känns det som att jag är ensam kvar om att inte ha läst denna bok, men i år är det dags för nu är den med på min boktolva.

2. Den där serien om tunnelbanan i Moskva av Dmitrij Gluchovskij lockar mig väldigt. Dystopi, mörker, elände... vad mer kan man önska? Köpte Metro 2033 i julas och vi får väl se hur länge den står oläst i hyllan.

3. Ännu en författare som jag är rätt ensam om att inte ha läst (känns det som) är Sofie Sarenbrant. Nu när hon snart släpper sin tredje bok, tänkte jag ge mig på hennes första, Vecka 36.

Det bästa med alla dessa tre är ju förstås att om jag gillar det jag läser så finns det mer än en bok...

Ännu en bok hittar hem...

2012-01-29T09:35:00.003+01:00

Jag har i månader läst och hört massor av bra saker om Flickan med snö i håret av Ninni Schulman och nu, när hennes andra bok om journalisten Magdalena Hansson släpptes, tyckte jag det var på tiden att jag köpte den första. Den kostade dessutom bara 19 kronor... det är i alla fall vad jag hävdar till mitt försvar. Men nu är den min!

Nu ligger den ju långt bak i läskön, men ha den måste jag ju och läsa den kommer jag att göra. Frågan är bara när...

Kommande böcker i februari 2012

2012-01-28T14:09:00.000+01:00

Februari verkar vara en riktigt trist månad, inte bara vädermässigt utan även bokmässigt. Jag lyckas inte hitta en enda nyutgivning som jag är intresserad av. Alltså får detta inlägg handla om gamla böcker som släpps i pocketutgåva i februari. Här är de jag hittade som jag har blivit lite nyfiken på.

Tjuvarna av Knut Faldbakken
Genre: Kriminalroman
Serie: Vallman (3)
Antal sidor: 460
Utgivningsdatum: 2012-02-01
Förlag: Ponto Pocket

Från Bokus:
Tre personer, en kvinna och två män, är involverade i jakten på ett datadokument som kan inbringa stora pengar. Men maktbalansen mellan de tre riskerar hela tiden att rubbas och konsekvenserna av deras framfart blir förödande: våld, tortyr och mord.

Kriminalkommissarie Jonfinn Valmann och hans sambo och kollega Anita Hegg blir inblandade i detta fall när Jonfinns unge släkting Konrad faller offer för trion. Oslopolisen förmodar att det rör sig om en knarkuppgörelse, men Valmann har svårt att tro att den naive och lite tafatte landsortsgrabben har haft kontakter i kriminella kretsar.

För att kunna ta reda på vem som är skyldig till Konrads död måste Valmann och Oslokollegorna få tag i kvinnan och de två männen. Men tiden är knapp. Kommer man att hitta dem innan de förgör varandra?

Till min förvåning har jag upptäckt att Knut Faldbakken skriver deckare. Någon gång i slutet av 80-talet läste jag hans Oår och jag tänker fortfarande på den. Det är kanske dags att ge sig på hans deckare också, men då börjar jag ju så klart med den första boken i serien, Gränsen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Dolda djup av Ann Cleeves
Genre: Kriminalroman
Serie: Vera Stanhope (3)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2012-02-08
Förlag: Bonnier Pocket

Från Bokus
En sommarkväll när Julie Armstrong kommer hem hittar hon sin tonårsson död i badkaret. Polisen uppdagar att han blivit strypt och sedan placerad i det vattenfyllda badkaret som smyckats med blommor. En märklig scen för ett mord tycker kriminalinspektör Vera Stanhope och hennes kollegor. Mer förbryllande blir det sedan de hittar en ung kvinnas kropp i en vattensamling fyllt av blommar i en klippa vid stranden. Vera tvingar lokalbefolkningen avslöja sina innersta hemligheter i jakten på den märkliga mördaren.

Första kriminalromanen med den excentriska Vera Stanhope, en medelålders, ensamstående kvinna som tillsammans med sin assistent har sina alldeles egna metoder att lösa brottsfall.

Nja, första delen är det ju inte. Första delen på svenska, ja, men det är allt den tredje om Vera Stanhope. Fattar egentligen inte varför de ljuger så. Jag har läst och gillat de tre första i Shetlandskvartetten, så det är fullt möjligt att den här serien införskaffas också.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Äppelkyrkogården av Anna Bovaller
Genre: Kriminalroman
Serie: Petra Wester (3)
Antal sidor: 341
Utgivningsdatum: 2012-02-13
Förlag: Norstedts

Från Bokus
På hemligt uppdrag i Budapest ska Petra Wester träffa "Mr K", ombudet för en okänd köpare till ett elektroniskt övervakningssystem. Till sin hjälp har Petra den ungersk-svenska kollegan Krisztina Lovas. Plötsligt drabbas Petra av det värsta tänkbara: hennes dotter som är med på resan kidnappas. En hetsjakt som flätar samman nutid med dramatiska händelser under Ungernrevolten 1956 tar sin början. Gamla lojaliteter ställs på prov och när det verkligen gäller - vem kan egentligen lita på vem?

Jag har inte läst någon bok i den här serien, men efter allt jag läst och hört så är det nog snart dags att börja med den första delen i serien, Svinajakten.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Turkish delight av Niclas Ericsson
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2012-02-22
Förlag: Pocketförlaget

Från Bokus
Reportern Patrik Andersson reser till Istanbul för att hjälpa sin vän Okan med att skaffa fram ett hemligt dokument. Ryktet säger att detta dokument bevisar folkmordet på armenierna 1915. Ett sådant bevis vore förstås högexplosivt politiskt stoff. Samtidigt hittar polisen en rad döda kroppar och Patrik börjar ana en koppling till det saknade dokument. Det är höljt i dunkel vilka offren är men Patrik misstänker en mycket mörk konspiration med människohandel och prostitution där spåren leder ändå till det turkiska samhällets maktelit.

I Turkish Delight blandas dagsaktuell politik och tabubelagda ämnen, där vän kan vara fiende. God kan vara ond. Och där man definitivt kan vara kvinna.

Det är en spännande thriller som för tankarna till Midnight Express och rör sig i gränslandet mellan lyx och subkulturer i en undre värld av droger, sex och normbrytande sexualitet.

Jag har aldrig hört talas om vare sig författare eller bok, men ämnet blev jag intresserad av när jag läste Bastarden från Istanbul.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 27 – 30 januari

2012-01-27T18:45:00.002+01:00

Äntligen fredag! Och då är det ju dags för Annikas bokbloggsjerka dyker upp. Veckans fråga är...

Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?

När jag hittar en ny författare som redan skrivit ett antal böcker, oj, oj, oj... då är jag i himlen. Speciellt om det är en serie. Jag letar med ljus och lykta för att hitta alla hans/hennes böcker och det är ju betydligt enklare numer, med Internet, Google och Bokbörsen.

Så var det jag hittade bland annat Jo Nesbø, när jag ramlade in i serien om Harry Hole vid den sjunde boken, Snömannen. Då fick jag raskt skaffa mig resten också.

"Blodläge" av Johan Theorin

2012-01-26T18:23:00.000+01:00

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 405
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Ölandskvartetten 3
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 22 januari 2012

Första meningen: Per Mörners vänsterhand var sönderbränd, hans revben var brutna och blicken blöt och suddig, men känseln i hans kropp fanns fortfarande kvar.
Sista meningen: Framför Per vreds låset plötsligt om, och dörren öppnades.

Baksidetext
Våren har kommit till Öland. Vid kanten av det övergivna stenbrottet i byn Stenvik har två enorma lyxhus byggts under vintern. I skuggan av dem hukar stenhuggarnas vindpinade baracker.

I påsktid, när snön smält, flyttar nya invånare till stenkusten. En av dem är Per Mörner, som ärvt en gammal stenhuggarstuga och hoppas få vara ifred för sin hjärtlösa far. En annan är Vendela Larsson, uppvuxen på ön och tillbaka som vuxen med en enda önskan; att få möta älvorna på alvaret igen och be om deras hjälp. Här finns också den gamle skutkaptenen Gerlof Davidsson som återvänt till barndomsbyn för att njuta av vårsolen, kanske för sista gången.

Allt Gerlof vet om sina nya grannar är att de har byggt sina hus mellan trollen som sägs bo nere i stenbrottet och älvorna som dansar ute på alvaret. Gränslinjen mellan dem går vid det röda stråket i kalkstensklippan, blodläget, och det har alltid fört olycka med sig.

Min kommentar
Jag är lite besviken. Här hade jag väntat mig en spökhistoria med det öländska alvaret som scen och vad får jag? Jo, en ordinär deckare. Den var inte dålig på något sätt, men jag börjar fundera och undra varför jag fått för mig att Theorin skriver spökhistorier. Jag vill att han ska skriva som Nattfåk, den älskade jag.

Theorin har också använt sig av ett beprövat "trick" inom filmens värld, att börja i slutet. Det funkar sådär i en bok. Det är hyfsat enkelt att klura ut vad som ska hända, eftersom man ju faktiskt redan fått en stor del av slutet berättat för sig. Det mesta är ganska förutsägbart och jag blir inte överraskad eller förvånad en enda gång.

Vendela och hennes man Max är ett underligt par, där jag retar mig fördärvad på Max. Den dryge "författaren" som egentligen inte verkar kunna någonting, utan det är frun som fixar allt. Men munläder har han och han skryter vitt och brett om allt han gör. Det andra paret, Kurdins, är om möjligt ännu underligare och dem får man knappt veta något alls om. I bästa fall kan man säga att författaren "planterat" dem. Per, ensamstående halvtidsfar till tvillingar har också en otroligt jobbig och ganska osympatisk far, som Per avskyr och knappt umgåtts med alls. Ändå tycker Per att det är viktigare att ta hand om sin far och flänga runt och jaga skuggor i hela södra Sverige än att vara med sin svårt sjuka dotter på sjukhuset. Vilket ju gör att Per heller inte är så väldigt sympatisk.

Deckardelen och mystikdelen hålls väldigt avskilda från varandra och vävs inte ihop på något sätt, det är helt enkelt två olika trådar. Själva kriminalhistorien är en mordbrand i Pers fars företagsbyggnad. Och varför Per får för sig att gräva i den röran fattar jag inte. Inte heller förstår jag hur Per kan luska fram saker som inte ens polisen kan ta reda på. Det "mystiska" inslaget ska då vara älvorna, som Vendela tror så benhårt på. Egentligen blir det aldrig speciellt läskigt, ruskigt eller spökligt, jag tycker det framgår ända från början vad det handlar om.

Trots att jag saknar det mystiska, gåtfulla och spökliga så är det ändå spännande. Theorin har en förmåga att berätta en historia så man hela tiden vill veta mer. Men jag hoppas verkligen att fjärde delen blir lite mer lik Nattfåk, jag vill ha mysrys.

Boktipset estimerade betyg var 3.6, jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Blodläge: Eli läser och skriver, ...med näsan i en bok... och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Yes please / Rather not, but maybe

2012-01-25T17:39:00.000+01:00

Den senaste virala enkätliknande är en där man skriver sina JA- och NEJ-formuleringar när det gäller böcker. Här är mina...

YES PLEASE
en gastkramande och spännande historia
psykologisk spänningsroman
vaknar upp i en helt ny värld
en svart och dyster framtid
utspelar sig i Göteborgsområdet
postapokalyps
öde landskap
virus/pandemi
klassisk spökhistoria
suggestivt och ondskefullt
mörkt, skitigt och spännande
klaustrofobisk skräck
avskalat språk
parallellt universum
pusseldeckare
ironi

NO NEVER
Sanningen är att jag faktiskt inte har något No never. Det finns ingenting som jag kategoriskt kan säga att jag vägrar läsa. Ja, det skulle vara självhjälpsböcker då, men inte ens där kan jag säga No never. Usch, vad trist jag är, men jag har en släng av FOMO och jag tycker det är lite synd att begränsa sig på det viset. Jag har i stället kategorin helst inte, men kanske, där placerar jag in sådant som jag förmodligen inte kommer att vilja läsa, grundat på en baksidetext.

RATHER NOT BUT MAYBE
vampyrer
zombies
det vackra, rika folket
modevärlden
shopping
en riktig skröna
vackert och poetiskt språk
andlighet/spiritualism
fars
revyliknande
buskis

Andra bloggar som drabbats av denna lista är Ord och inga visor (hon som startade alltihop), enligt O, Feuerzeug, Talk nerdy to me och Bokstävlarna.

Tio böcker jag var tvungen att ha men som fortfarande är olästa

2012-01-24T16:18:00.001+01:00

Veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) är en väldigt fri sak. Man får själv välja vad de tio ska vara.

Eftersom jag gärna köper på mig böcker, som jag bara måste ha, för att sedan ställa dem i hyllan, så har jag ett antal måste-ha böcker som fortfarande är olästa.

1. Odyssén - Den här får faktiskt vackert stå oläst i hyllan tills nästa gång jag kommer till Grekland. Förhoppningsvis blir det inom en inte alltför avlägsen framtid.

2. Strax före solnedgången av Stephen King - En King-bok måste man ju bara ha. Av någon anledning har jag fortfarande inte läst den. Jag känner på mig att jag snart tar tag i den.

3. Hypnotisören av Lars Kepler - Den här är faktiskt med i min Boktolva, så någon gång i år så...

4. Hjälten av Dean Koontz - Se punkt 2.

5. En sannolik historia av Karin Alvtegen - Jag har läst alla hennes S-böcker och tyckte jättemycket om dem, men den här är fortfarande oläst.

6. Brisingr av Christopher Paolini - Nu har ju faktiskt sista delen kommit så det får nog bli snart, men den är så tjock och tar så stor plats i ryggsäcken.

7. Barn 44 av Tom Rob Smith - Har hört och läst så mycket om denna, nu är den med i min Boktolva.

8. Fyrmästarns dotter av Ann Rosman - Har lyckats köpa nästan alla i serien utan att ha läst någon. Hoppas de är bra. Också med i min Boktolva.

9. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami - Låter som en lagom konstig bok och någon gång ska jag väl ge mig på den.

10. Häxringarna av Kerstin Ekman - Skamligt nog så har jag aldrig läst något alls av Ekman. Det här ska bli den första. Kanske.

Tematrio - August m fl

2012-01-23T18:04:00.002+01:00

Veckans Tematrio från Lyran handlar om svenska klassiker, det är ju Strindberg-år i år. Berätta därför om tre svenska klassiker ni gillar, med eller utan August!

Vad är då en klassiker? Jag vet vilka böcker som självklart räknas till klassiker, men det finns ju en ganska så stor gråzon här. Enligt NE är en klassiker "Författare eller verk som på grund av sitt bestående värde anses förtjäna beteckningen klassisk.” Jaha, och vem bedömer det då? Lite jobbig fråga alltså... För att göra det enkelt för mig och för att tydligt hålla mig inom gränsen, här är mina tre:

1. Romanen om Utvandrarna av Vilhelm Moberg - Ett projekt i nian, där vi skulle läsa en bok, men jag plöjde alla sex. Fantastiska böcker och jag är glad att mitt första möte med Vilhelm Moberg avlöpte så väl.

2. Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf - När jag tänker på den här så ser jag alltid mig själv i första klass, när fröken läser den för oss. Den var jag ju bara tvungen att läsa själv när jag blev större.

3. Barabbas av Pär Lagerkvist - Faktiskt också ett skolprojekt. Jag måste ha varit skicklig på att att välja bok på den tiden eller så hade jag bara tur. Redan i gymnasiet var den här riktigt bra.

Någon August Strindberg blev det inte här, det enda jag läst av honom och verkligen gillat är Ett halvt ark papper och det känns som att den inte platsar här bland "riktiga" böcker, även om det fortfarande är något av det vackraste jag läst.

Jag vill också prova Excess!

2012-01-22T08:18:00.002+01:00

På bloggen Ett dussin pannor kan man tävla om en bok i ett lite annorlunda format, Excess. En bok som inte är större än 8x12 cm passar perfekt för en pendlare. Den är ju inte större än telefonen, så den får plats i fickan till och med.

Tävlingen slutar i dag, 22 januari.

Yta eller innehåll?

2012-01-21T07:37:00.000+01:00

Då har det varit fredag och då är det det för Annikas bokbloggsjerka igen. Den här veckan ber Annika oss att fundera över följande:

Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.

Om du ställer dig på min sida: Berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.

Det här var en lätt fråga. När jag går in i en fysisk bokhandel så brukar jag, till att börja med, bara ställa mig och låta blicken svepa över alla böcker. Och självklart är det så att då är det ju omslaget som lockar och får mig att ta upp boken och läsa på baksidan (såvida jag inte känner till författaren sedan innan). Men det behöver inte vara ett snyggt omslag, det enda det behöver göra är att dra till sig min blick och det kan handla om titel, färger, tjocklek... vad som helst.

För mig är innehållet det viktigaste, ytan har ingen som helst betydelse. Det är ju inte så att jag ska sitta och titta på omslaget, jag ska ju läsa innehållet. Omslaget får vara precis hur snyggt det vill, om inte innehållet är bra så vill jag inte ha boken.

Don't judge a book by its cover.

"Kvinnorna på 10:e våningen" av Karin Alfredsson

2012-01-20T18:40:00.002+01:00

Genre: Thriller
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Ellen Elg 2
Förlag: Damm
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 16 januari 2012

Första meningen: Ett minne hejdar rörelsen ett ögonblick.
Sista meningen: I det återlämnade svärdets sjö.

Baksidetext
Det som den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sett, går inte att förklara bort. Kvinnan med sportbagen tar med sig nyfödda barn från sjukhuset och säljer dem till västerländska par. Det sker i parken intill Lieus kvadratmeterstora handelsplats på en Hanoi-trottoar. Lieu vet, för hon har spanat.

Det soldaten vet, går inte heller att förklara bort. Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson har skadat flera unga flickor svårt. Sexuellt och svårt. Soldaten vet vad vissa män kan använda glödlampor och fjärrkontroller till.

Den svenska kvinnoläkaren Ellen arbetar på ett sjukhus i Hanoi och möter i sitt arbete regelbundet flickprostitution, sexuell misshandel och mycket unga mödrar, vars nyfödda spädbarn oförklarligt försvinner till destruktion. När Ellens vägar korsar Lieus och soldatens, förstår hon det som ingen velat tro...

Min kommentar
I denna andra del i serien om Ellen Elg befinner hon sig i Vietnam och vi möter återigen utnyttjade och utsatta kvinnor. Den här gången handlar det om prostituerades utsatthet, barnförsäljare, kvinnors icke-värde i Vietnam och att i stort sett allt kan köpas för pengar. Till och med på sjukhuset tar sjuksköterskor extra betalt för bandage, sprutor, ja allt man kan komma på att ta betalt för. Vilken vård du får beror helt och hållet på hur mycket pengar du har.

Jag blir så otroligt upprörd när jag läser, jag känner vanmakt och hjälplöshet. Och jag märker hur lätt det är att döma andra, när man själv har det bra. Något som illustreras perfekt av det som Nhung tänker (sid 182): "Det är lätt för dig att vara etisk, tänker Nhung. Du som har flera gånger mer betalt än jag för att du är "biståndsarbetare" och dessutom har hela det svenska systemet i ryggen. Du som skulle kunna bryta alla ben och alla armar och få en livstids rehabilitering betald av svenska staten. Du som kommer att kunna skicka Nadja till universitetet utan att ha sparat en enda krona. Du som aldrig behöver oroa dig för att din mamma får cancer och kan få sämre vård för att du inte betalat tillräckligt. Det är lätt för dig att vara etisk."

Vad vi kan tycka är dåligt, orättvist och hemskt, kan för andra vara lyx och räddningen från ett ännu sämre liv. När Ellens man Björn är ute och går samma väg som cigarettförsäljerskan Lieu (sid 210-211) får jag nästan dåligt samvete för att jag tänker som jag gör. Det Björn tycker är vidriga arbetsförhållanden, tycker Lieu är en fantastisk förtjänstmöjlighet. Det Björn tycker är urusla rullstolar som borde kasserats är för Lieu en ynnest som bara väldigt privilegierade personer får. När Björn tycker att det är synd att gamla, karaktärsfulla hus rivs för att göra plats för nya, moderna byggnader blir Lieu stolt över att de usla bostäderna utan vare sig vatten eller avlopp äntligen rivs och att hennes stad blir fin och kan locka turister.

Det är verkligen lätt att döma och utgå från sig själv. Här finns annars mängder att bli upprörd över. Och förutom alla "vanliga" orättvisor så verkar det dessutom vara kutym att mannen ska skilja sig från sin fru om hon inte lyckats bli gravid på i alla fall två år. För självklart är det kvinnans ansvar att se till att mannen får sina avkommor. Det är också helt inom gränsen för en man att vara otrogen, men en kvinna kan inte ens vara ensam i ett rum med en man, som hon inte är gift med. Ett vietnamesiskt talesätt gör det väldigt enkelt att förstå vad det handlar om (sid 75): Män är av guld och kvinnor av tyg. Vilket ska betyda att om en man faller i leran kan man skölja av honom, men kvinnans vita tyg kan aldrig tvättas helt rent igen.

Ellen är inte en helt igenom sympatisk person, på något sätt förväntar hon sig att alla ska göra som hon tycker är rätt. Det är möjligt att det är jag som har en konstig uppfattning, men när Ellen är på besök hos en kvinna (sid 152), så tycker Ellen att kvinnan som bor där ska be om lov innan hon tänder en cigarett. Visst kan man tycka att folk ska visa hänsyn, men hemma hos mig ber jag inte om tillåtelse för någonting. Till och med verkar hon tycka att hennes man borde vara hos henne så hon slapp ta hand om deras dotter, i stället för att han är hemma i Sverige med sin mor som preics fått en hjärtinfarkt. Hon vill väldigt gärna vara rättskaffens och att allt ska vara rättvist. Det gör att hon i stället blir aningens självgod och lite naiv och lättlurad tycker jag nog att hon är också, när hon själv går i fällan med prostituerade.

Den här boken kändes inte lika genomarbetad som den första. Framför allt slutet känns väldigt hastigt påkommet och jag saknar en egentlig upplösning. Vad hände med "barnförsäljarna"? Fick någon något straff? Hur gick det med Nhung? Blev det någon rättsak av 10:e våningen? Betyder slutet att alla kom undan? Förmodligen är det så, för i Vietnam verkar inte kvinnor vara värda något alls. Och precis som förra boken: Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.

Boktipset estimerade betyg var 4.2, jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kvinnorna på 10:e våningen: Klok som en bok, enligt O och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Utläst och påbörjat

2012-01-19T12:59:00.001+01:00

Nu har jag läst ut andra delen i serien om Ellen Elg, Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson. Recension låter så pretentiöst, men tankar och funderingar kommer, till helgen tror jag.

Även boken Livets sommar av Oddvør Johansen är utläst. Den ingår i den nordiska läsutmaningen, så det inlägget kommer inte förrän 31 januari.
Boken jag har börjat på nu är Johan Theorins Blodläge och har kommit 50-60 sidor in. Än så länge verkar den lovande. Det ska bli intressant med denna tredje del i Ölandskvartetten. Skumtimmen var inte riktigt så bra som jag hade trott och önskat, men Nattfåk tyckte jag riktigt mycket om. Läste böckerna i fel ordning, så kanske hade jag för höga förväntningar.

Första inköpet 2012

2012-01-18T16:48:00.001+01:00

På Trettondagen var vi bjudna till svärmor på middag och på vägen dit passerar vi det som förut hette Ekohallen, numera bara Eko. Ett besök där är nästan ett måste. När man ändå åker förbi...

Självklart stannade jag och tittade på böckerna de hade. Fast jag inte skulle ha någon. Men när man hittar inbundna böcker för 49 respektive 59 kronor, då måste man ju slå till. Visst?

Båda böckerna jag hittade har jag sneglat lite på så jag höll mig i alla fall inom de ramarna. Och det blev ju bara två...

Fruset ögonblick av Camilla Ceder är första delen om Christian Tell.

Triptyk av Karin Slaughter är första delen om Will Trent.

Kanske inte så taktiskt att köpa första delen av två nya serier, men vad gör man...?

Topp Tio böcker jag rekommenderar till någon som inte läser deckare

2012-01-17T12:15:00.001+01:00

Dags igen för en Topp Tio Tisdag (originalet hittar du hos The Broke and the Bookish). Den här veckan handlar det om de tio böcker jag rekommenderar till någon som inte läser en specifik genre. Eftersom jag läser mest deckare just nu, så kommer här tio deckare som är något utöver det vanliga. Naturligtvis utan inbördes ordning.

1. Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström. Är dödsstraff uprättelse eller hämnd? Den här tänker jag fortfarande på.

2. Solstorm av Åsa Larsson. Såg filmen och tyckte den var rent dålig. Läste boken och är för evigt såld.

3. Efterskalv av Arne Dahl. Den första bok jag läste av Arne Dahl och den nionde i serien om A-gruppen. Den var så bra att jag kände mig tvungen att skaffa resten av serien och läsa från början.

4. Askungar av Kristina Ohlsson. En debutbok som heter duga. Om nästa är lika bra så blir detta en ny favoritförfattare.

5. Fallet G av Håkan Nesser. Den sammanfattande och avslutande delen om Van Veeteren. Sträckläste den.

6. Älskade Poona av Karin Fossum. Den femte delen om Konrad Sejer och det var denna som blev inkörsporten till norska deckare.

7. Sommardöden av Mons Kallentoft. Hettan dallrar och svetten rinner. Den bästa boken i serien om Malin Fors?

8. Kråkflickan av Eriksson & Axlander Sundquist. Den här var otäckt spännande och vilken cliffhanger. Har skaffat andra delen, men inte läst den än.

9. Djävulsstjärnan av Jo Nesbø. Min norska favoritförfattare. Det är ett under att han lyckas få ihop alla trådar i slutet.

10. Mord.net av Buthler & Öhrlund. Läste den här för flera år sedan och det var ett fascinerande ämne. Beställningsmord via Internet? Ja, varför inte?

Tematrio - Skrivande svenskor

2012-01-16T18:31:00.001+01:00

Veckans uppgift i Lyrans Tematrio är att berätta om tre läsvärda skrivande svenskor. Lätt! Tänkte jag. Men jag hade fel. Det var inte alls lätt att bara plocka ut tre stycken. Här är de i alla fall.

1. Passande nog håller jag faktiskt just nu på att läsa en av de läsvärda skrivande svenskorna, nämligen Karin Alfredsson. Jag är bara på min andra bok av henne, men hon kvalar lätt in här. Hennes böcker kallas av någon outgrundlig anledning för "deckare" och "kriminalroman", men där hör de inte alls hemma. Enligt mig. Hennes böcker handlar om kvinnors olika förutsättningar runt om i världen och förtjänar ett betydligt bättre öde än att förpassas till deckarträsket.

2. Bara som motvikt måste jag ju då ta med min svenska deckarfavorit, Åsa Larsson. Jag förpassas direkt norrut när jag läser hennes böcker. Hennes språk får mig att uppleva ett Norrland jag aldrig varit i. Visst handlar det om mord och brott, men det är inte allt som behandlas. Nu kommer snart hennes femte bok ut också, äntligen.

3. Maria Gripe får vara med här också, fast jag inte läst något av henne på många år. Men hon hade ett totalt grepp om min ungdom och jag tänker fortfarande på böckerna jag läste då, för 25-30 år sedan. Det är ju ett gott betyg om något.

"Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist

2012-01-15T09:00:00.002+01:00

Genre: Skräck
Antal sidor: 414
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (första) 2004 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 13 januari 2012

Första meningen: Blackeberg.
Sista meningen: Men det är väl annorlunda när man är ung.

Baksidetext
Naturligtvis finns det inga vampyrer i Blackeberg. Bara en massa vanliga människor som stretar med sina vanliga liv. Eller...?

Det är vinter 1981 i folkhemsförorten nordväst om Stockholm. Människorna strömmar på och av tunnelbanan, i källarförråden sniffar tonåringar lim och på kinakrogen hänger det gamla vanliga alkisgänget. Allt medan medierna fylls av sensationella rapporter om en rysk u-båt som gått på grund i Karlskrona.

I ett av hyreshusen sitter tolvårige Oskar och läser skräcknoveller. Han drömmer om att bli en hämnare. Att äntligen slippa gå till skolan och förnedras av sina plågoandar.

En dag har en pojke mördats på ett chockerande brutalt sätt i närbelägna Vällingby. Precis samtidigt har Oskar fantiserat om att döda mobbaren Jonny och han får ett ögonblick för sig att han har makt att få oerhörda saker att hända.

Livet i Blackeberg ska snart förändras, människor dras in i en okänd och ond virvel. Men för Oskars del sker något viktigare. Han möter den första kärleken – en nyinflyttad flicka som heter Eli. Men det är något egendomligt med henne.

Min kommentar
Jag har i åratal hävdat att vampyrer inte är min grej. Trots att jag blivit överbevisad ett flertal gånger bara sedan jag började bokblogga (älskade ju till exempel Salem's Lot), så har jag med en dåres envishet fortsatt att hålla fast vid min åsikt. Och nu har jag alltså läst Låt den rätte komma in, den svenska vampyrboken nummer ett.

Det första som slår mig är den fantastiska tidsanda som byggs upp. Igenkänningsfaktorn är hög med Dallas och Notknäckarna på TV och blandat smågodis som man köpte för fyra kronor i kiosken. Jag blev fullkomligt nostalgisk. Det kändes lite som om man hade satt sig i en tidsmaskin och åkt tillbaka 30 år. Nu växte jag visserligen inte upp i en betonggrå förort, men känslan var där.

En otroligt grå vardag målas upp, där de vuxna är upptagna av sitt och barnen mer eller mindre får klara sig själva. Ingen som curlar här inte, snarare tvärtom. Ingen ser, ingen hör, ingen bryr sig. Alkoholisterna, som läser Dostojevskij, sitter och dricker på kinakrogen och ingen bryr sig om dem heller. Här är det egentligen inte vampyrerna som skrämmer mig. Det värsta och som verkligen är otäckt på riktigt är mobbarna, de som ser men inget gör och vad mobbning kan göra med en människa.

Vissa saker förstår jag inte alls och det kan ju bero på att jag inte är så jätteinsatt i det här med vampyrer. Varför blev inte Tommy smittad när Eli drack blod från hans arm? Att blanda blod med Oskar var ju tydligen farligt och att bli biten överallt annars. Varför blev Håkan en "annorlunda" vampyr? Han kunde komma in oinbjuden och fungerade inte alls på samma sätt som Eli. En annan liten detalj som jag hakade upp mig på var att Eli, vid ett tillfälle, hade på sig en klänning, men ändå tydligen hade en bakficka att lägga saker i. Nåja, bagateller i det stora hela kanske, men det är sådant som stör mig.

Karaktärerna i boken är många. Många. Och de har dessutom liknande namn, flera av dem. Larry, Lacke, Jocke, Jonny, Tommy, Tomas. Det gör att det är lite svårt att hålla reda på vem som är vem. Personerna känns flerdimensionella och allt annat än stereotypa. Ingen är helt igenom god eller helt igenom ond. Till och med Oskar, offret, har en del tendenser som jag inte alls gillar. När Oskar börjar ge tillbaka så är egentligen skillnaden mellan förövare och offer hårfin. Men jag bryr mig om allihop och undrar hur det ska gå för dem, de blir på sätt och vis mina vänner.

Trots att det är många sidor och texten är extremt liten så flyter läsningen på. Det finns ett driv i berättelsen som gör att jag vill vidare, måste vidare. Hur ska det gå och hur ska det sluta? Jag ska erkänna att det mot slutet blev lite väl mycket och för många groteska detaljer (gillar inte det i filmer heller, det blir på något sätt bara... töntigt). Bråket i källaren, till exempel, gick över gränsen med råge. Sedan blev det lite segt samtidigt som händelserna eskalerade lite för snabbt. Slutet var kanske lite väl abrupt, men lite lagom mystiskt.

Jag gillade verkligen den här boken, trots vampyrer, och när jag läste om Oskar så kände jag mig lika övergiven och ensam som han. Lika glad när han äntligen hittade en kompis, Eli. Och lika chockad och förvirrad när kompisen visade sig vara vampyr. Det här är en komplex historia, men ändå lätt att ta till sig. Dock blir det ett poängs avdrag för sluttampen och de konstigheter som jag beskrivit ovan och inte förstod mig på.

Jag kommer att fortsätta hävda att vampyrer inte är min grej. Trots allt. Det var inte vamyprerna som gjorde denna historia bra och intressant. Men nu vet jag vad som händer om de kommer in oinbjudna.

Boktipset estimerade betyg var 4.8, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Låt den rätte komma in: Eli läser och skriver, Dagens bok och Ett glas juice.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Chick-lit utlottning

2012-01-14T08:57:00.000+01:00

Hos bokmärkt kan du inte vinna bara en, utan två chick-lit böcker. Där finns ett riktigt maffigt urval, du har inte mindre än fjorton böcker att välja mellan!

Tävlingen pågår till 31 januari.

Jerka om bokliga julklappar

2012-01-13T18:53:00.000+01:00

Äntligen har Annika startat upp bokbloggsjerkan igen. Årets första fråga: Fick du några bokliga julklappar i år?

Jag "tvingas", två gånger om året, att skriva en utförlig önskelista (jul och födelsedag). Inte så förvånande är majoriteten av önskeklapparna böcker. Detta har faktiskt avhandlats i ett annat inlägg, men jag tar det så gärna igen.

I år kom Tomten med hela fem böcker:

Flickan från ingenstans av Justin Cronin
Skendöd av Thomas Enger
Dewey Decimal av Nathan Larson
Det fjärde offret av Mari Jungstedt
Vad natten döljer av Dean Koontz

Förhoppningsvis blir någon av dem läst i år...

Du och din läsning

2012-01-12T18:29:00.001+01:00

Nu var det längesedan jag hade en enkät här och passande nog hittade jag en hos Bokhora.

Vilken är den första bok du minns du läste och tyckte om?
Jag har faktiskt ingen aning om vilken bok som var först, jag minns bara en hel radda utan inbördes ordning. För sakens skull så kan jag väl välja något med Plupp av Inga Borg. Det borde ju ha varit relativt tidigt.

Läser du serietidningar eller manga och isåfall vilka?
Nej.

Läser du ”allt” – dvs gärna på mjölkpaketen och sånt?
Jag läser allt, mjölkpaket, gatuskyltar, reklamskyltar, registreringsnummer...

I vilka omgivningar läser du helst? På bussen, i bilen? Fåtöljen? Sängen?
Tåg är ett bra ställe, förutsatt att det är tyst. Jag pendlar varje dag till jobbet så det blir en del tågåkande. Annars gillar jag soffan.

Vad är det bästa att dricka/äta till en riktigt bra bok?
Jag måste svara som jag alltid gör: Ostbågar. Bara man aktar sig så man inte tar i boken med samma hand man äter med.

Är du med i någon bokklubb?
Nej.

Lånar du ofta på biblioteket?
Nej. Jag har visserligen skaffat mig lånekort nu, men det enda jag lånat på ungefär 25 år är en e-bok i början av december och januariboken för den Nordiska Läsutmaningen. Förhoppningsvis ska det bli fler, men inte så länge jag har så många olästa i min egen bokhylla.

Handlar du böcker på nätet och isåfall var? Brukar du jämföra priser?
Jag handlar nog 95% av alla böcker på nätet och 95% av de böckerna handlar jag på AdLibris. Jag har roat mig med att jämföra priser, men det slutar alltid med att AdLibris är billigast. Det kan hända att någon enstaka bok är billigare någon annanstans, men jag handlar väldigt sällan bara en bok.

Hundörar du? Skriver i marginalen?
Nej, nej och åter nej. Man kan inte våldföra sig så på böcker.

Tjocka eller tunna böcker?
Ju tjockare en bok är, desto större dragningskraft har den på mig. Men generellt tycker jag att runt 350-400 sidor är lagom.

Vilken är den senaste boken du läst och tyckt om?
Upp till toppen av berget av Arne Dahl.

Vad läser du just nu?
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.

Nämn någon bok du tyckte var hopplöst dålig! Eller värre ändå: tråkig!
Det här var en svår fråga. Jag tror inte jag läst någon hopplöst dålig bok, eller jo, vänta... Partisaner av Alistair MacLean.

Tvingade du dig igenom den ändå?
Ja, jag ville inte tro att den var så dålig.

Fem böcker du älskar?
Här skulle jag ju kunna göra det lätt för mig och bara välja fem stycken av Stephen King. Eller Dean Koontz för all del. Men om jag sätter upp lite egna regler och inte får ta mer än en bok av samma författare så blir det Pestens tid av Stephen King, Väktare av Dean Koontz, Den långa flykten av Richard Adams, Bilbo av Tolkien och Stekta gröna tomater av Fannie Flagg.

Favoritförfattare?
Stephen King och Dean Koontz (har jag inte svarat på det här förut?).

Någon som du gärna skulle vilja läsa, men inte kommit dig för?
Alldeles för många, kanske Karin Slaughter eller Ninni Schulmann.

Läser du faktaböcker? Vilka genrer föredrar du?
Det finns nog bara en sorts faktaböcker som jag läser och det är programmeringsböcker.

Om en bok blivit film: läser du helst boken först och ser filmen sen, eller tvärtom?
Alltid boken först, om jag vet att det finns en bok.

Om du ”upptäcker” en bok via film, brukar du läsa den då? Alltså om du inte visste att den fanns som bok innan.
Om filmen är bra så brukar det sluta med att jag läser boken också.

Favoritfilm (baserad på bok)?
Stekta gröna tomater.

Läser du lyrik? (Ge gärna exempel)
Nej, jag klarar inte att läsa dikter, det låter inte klokt inne i huvudet.

Har du dolt vad du läser nångång? För att du kanske känt dig ”nördig” eller nåt sånt?
Nej, varför skulle jag? Jag är nördig och stolt över det.

Känner du nånsin stress över alla böcker du skulle vilja hinna med att läsa, men inte hinner?
Ja, sedan jag började läsa bokbloggar så dyker det upp tips på nya böcker mycket snabbare än vad jag hinner läsa. Jag vill egentligen inte ha fler tips nu, på ett år eller så.

Tycker du att det saknas nåt i bokutbudet?
Ja, alla böcker borde finnas som e-böcker. Ett riktigt mastodontjobb, men det borde de faktiskt.

Din relation till böcker i stort! Vad vore världen – & DU – utan böcker?
Jag tror världen skulle vara en väldigt liten, intolerant och enfaldig värld, där vi inte lärde oss något nytt alls. Min värld skulle vara helt tom. Jag kan inte föreställa mig en värld utan böcker.

Tematrio - Barndomsskildringar

2012-01-11T12:14:00.000+01:00

Lyrans Tematrio den här veckan handlar om barndomsskildringar: Berätta om tre läsvärda barndomsskildringar!

Det gav mig lite huvudbry. Först var jag lite osäker på vad en barndomsskildring egentligen är. Och jag kom inte på en endaste en som jag hade läst. Det blev bara helt tomt i huvudet. Så jag började googla på barndomsskildring. Då fattade jag... Jag har ju läst massor, men det var längesedan. Långt innan jag började samla på böcker, därav står endast en av dessa tre i min bokhylla. Jag fick leta upp mitt anteckningsblock som jag använde pre-dator för att hitta mina guldkorn och tyvärr fick jag ju bara välja ut tre.

1. Serien om Karolin av Gunborg Wildh - Den här serien slukade jag på ungefär en vecka. Fantastiska böcker om Stockholm på 1890-talet.

2. Mitt liv som hund av Reidar Jönsson - En sommar i Småland i slutet av 50-talet. Och vilken sommar det var. Tyvärr har jag inte läst de andra två i Hundtrilogin. Det kanske man borde.

3. Underdog av Torbjörn Flygt - Samma epok som jag själv växte upp. Igenkänningsfaktorn var hög, trots att pojken i boken växte upp i Malmö och jag på landet utanför Göteborg. Måste nog läsa Outsider också...

"Upp till toppen av berget" av Arne Dahl

2012-01-10T17:43:00.001+01:00

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 373
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Utmärkelser: -
Översättare: -
Serie: A-gruppen 3
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2000 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 8 januari 2012

Första meningen: - Jag såg ingenting.
Sista meningen: Det är delfinernas sång.

Baksidetext
En ung fotbollssupporter blir dräpt med en ölsejdel på en känd stockholmskrog. Det är ett vanligt grått och rått vardagsvåldsbrott i huvudstadens centrum.

In kallas ett par straffkommenderade kriminalare från det som en gång var rikskriminalens "specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen.

Och någonting sker. Bakom det blodiga ölsejdelssplittret tonar ett helt annat händelseförlopp fram. Det leder i många riktningar. Mot Kumlabunkern, där en cell exploderar. Mot Sickla industriområde, där en uppgörelse inom den undre världen äger rum. Mot Internet, där grova övergrepp dokumenteras. Mot Danderyd, där en narkotikahandlare påtar i sin paradisiska trädgård. Mot poliskåren, där ett högre polisbefäl börjar bete sig egendomligt. Mot framtiden, där ett terrordåd plötsligt tornar upp sig. Mot det förflutna, där helvetets djupaste hålor skymtar till. Och mot ett berg i en bättre värld än vår...

Min kommentar
Detta är alltså den tredje delen om A-gruppen och trots att det var ett bra tag sedan jag läste de två första delarna, Misterioso och Ont blod, så kom jag snabbt in i det och faktiskt kändes det lite som att träffa gamla vänner. Nu fuskade jag ju kanske lite och läste Viskleken i somras, som inte ingår i serien om A-gruppen, men ändå handlar om samma människor. En bok som jag inte blev så förtjust i, så det var med lite oro jag gav mig på Upp till toppen av berget. Kom jag helt enkelt ihåg fel? Var inte språket och humorn underbar? Oron visade sig vara helt ogrundad.

A-gruppen, det är grejer det. Rena eliten. Och skärpta är de så till den milda grad. Med bara lite, lite information gör de en kvalificerad gissning. Som är rätt. Det kanske låter som att jag inte gillade det jag läste, men det är så fel. Jag älskar detta. Det är så bra och för mig helt oförutsägbart.

Vad som börjar som ett krogslagsmål slutar som något helt annat. Här finns knarkhandlare, pedofiler, terror, spionage och kontraspionage. Och alla trådar leder åt samma håll. Det är egentligen helt osannolikt att det ska gå att få ihop alla trådarna på slutet, men det går. Faktiskt. Även om det kanske blev lite för mycket sammanträffanden och fantastiska slutsatser, men det funkar. Jag är också särdeles förtjust i slutet och hur det går för en av brottslingarna. Om man nu får vara hämndlysten och tycka lite "öga-för-öga".

En del förtäckt samhällskritik får han in också, Dahl, mest mot den underbemannade polisen, hur relativt lätt det är för brottslingar att faktiskt slippa undan och det allt kallare klimatet därute. Nu är ju boken ganska gammal, men det känns fortfarande aktuellt. Tyvärr.

Personerna, de flesta i alla, känner jag ju sedan förut och trots att det faktiskt vimlar av folk så upplever jag aldrig att det är svårt att hålla isär dem. Karaktärerna i A-gruppen får mer djup och även om jag inte kan relatera helt och fullt till någon, så finns det delar hos var och en som jag känner igen mig i. Det ska bli riktigt intressant att följa dem i resterande böcker.

Arne Dahl skriver på ett sätt som verkligen passar mig, ironin riktigt dryper ut från sidorna och trots de ganska råa och brutala brotten så upptäcker jag ofta att jag sitter och skrattar. Lite exempel och jag ber i förväg om ursäkt för min dåliga humor:

"Hjelm la dojorna på hyllan. Det var fjärde gången idag han yttrade just de orden. Kerstin Holm såg handduken kastas in och plockade upp den tappade stafettpinnen. I nu nämnd klichéordning."
(sid 21)

"- Den sista ligger här borta, sa han och pekade. Bakom Berras bilverkstad.
- Allitteration sitter aldrig fel, sa Chavez och följde efter honom."
(sid 102)

Och vem kan inte känna precis hur varmt och strålande det är denna sommardag. I alla fall jag får en härlig bild i huvudet:

"I Stockholm var det emellertid soligt lördagen den tionde juli. Faktum var att det var högsta tänkbara högsommar. Staden liksom flämtade under sitt täcke av soldis. Överallt där det fanns en fri gräsfläck låg folk utströdda, som utstötta ur staden - stadens svett. Molnen hade flytt sin kos för att inte torka bort, och solen verkade ha klättrat några steg närmare jorden, som för att skärskåda den. Den trodde inte sina ögon - och klättrade ännu närmare."
(sid 294)

Det är rikigt svårt att lägga ifrån sig den här boken och man får vara fokuserad när man läser. Det är många olika (villo)spår att hålla reda på och jag var fel ute ibland och rätt på det ibland. Helt enkelt en nagelbitare. Det ska bli riktigt kul att fortsätta läsa den här serien.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Upp till toppen av berget: Svägerskorna, Du är vad du läser och En stund på jorden.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Nu så, äntligen...

2012-01-09T15:19:00.000+01:00

Bok nummer två för 2012, Upp till toppen av berget av Arne Dahl, är utläst. En hyllvärmare down, 46 to go... Recension av den kommer.

Nästa bok blir, ja, nu ska det äntligen bli av, förmodligen sist av alla, nu ska här läsas vampyrboken nummer ett. Kolla till höger... jajamän, nu är det dags.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Det är verkligen på tiden. Eller hur? Det känns ju också som att jag vill läsa den när det är mörkt och otäckt, i stort sett hela dygnet. Boken är lite tjockare än vad jag trodde, med riktigt liten text, så vi får se hur lång tid det tar att läsa ut den. Och hur bra det går att läsa på tåget. Kanske får jag ha ett förstoringsglas och en lampa med mig...

Sista beställningen 2011

2012-01-08T09:06:00.000+01:00

Ja, inte kunde jag stå emot AdLibris utförsäljning av Ordfronts böcker, som Therese på Dantes bibliotek tipsade om. Året var ju liksom snart slut också, så det var lika bra att förstöra statistiken för 2011 ännu mer, än att starta riktigt dåligt 2012 (alla undanflykter är giltiga).

Jag har inte läst en enda bok av Kjell Eriksson (första delen om Ann Lindell har dock stått ett tag oläst i hyllan), men när jag ser att nästan hela serien, i inbunden version, säljs ut för 29 kronor styck, då är det inget att tveka på. Del 4, 5, 7, 8 och 9 är numera också mina. Var jag ska lyckas hitta de saknade delarna 2, 3 och 6 får bli ett senare problem.

Inte heller har jag någonsin läst något av Håkan Östlundh, men del 1 och 2 i hans serie om Fredrik Broman finns i min hylla, och nu även del 4, också den för 29 kronor. Då saknas bara del 3...

En del annat råkade också ramla ner i kundvagnen, nu när jag ändå beställde lite. Eftersom jag läst otaliga bra recensioner på Anders de la Mottes [geim], så var jag ju bara tvungen att köpa den och läsa den själv.

Andra delen av Victoria Bergmans svaghet, Hungerelden, av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist var jag ju också bara tvungen att köpa. Med den cliffhangern i slutet av första delen... och så fanns den ju i pocket nu också.

Två delar om Maria Wern av Anna Jansson fick även de följa med hem. Silverkronan har jag försökt beställa i flera månader, men den har alltid tagit slut innan jag kommit till skott. Därför fick det även bli nästa del i serien, Drömmar ur snö.

En bok som jag hört en del bra om och låter som något jag skulle gilla är Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde. Den verkar annorlunda och rolig och jag behöver muntras upp.

Peter James har jag läst en enda bok av, Ett snyggt lik, men gillade den inte alls. Då tipsade Annika mig om Levande begravd, som verkar vara första delen i serien om Roy Grace. Så den fick det också bli.

För ett tag sedan upptäckte jag till min stora förvåning och fasa att en bok som jag trott att jag hade, faktiskt inte alls fanns i min hylla. Jag samlar, på sätt och vis, på Dean Koontz böcker, men saknade alltså nu Hjärtats mörka flod, så den fick följa med hem.

Senaste delen om Cato Isaksen av Unni Lindell, Sockerdöden, hittade jag i pocketversion nu, så den föll ner i kundvagnen.

Och så tre böcker till den Nordiska Läsutmaningen, som jag hittade till en billig penning: Vi, de drunknade av Carsten Jensen, Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson och Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård.

Och så hoppas jag att den här fullständiga genomklappningen ska rädda statistiken för 2012 (I wish)...

Årsberättelse 2011

2012-01-07T07:54:00.001+01:00

Nu när röken från nyårsfyrverkerierna har lagt sig, 2011 har förpassats till historien och 2012 har satt sig litegrann, så är det dags för mig att sammanfatta året som gått. I ord och bild, inte bara siffror.

2011 var året då jag började bokblogga. Något som jag trodde att jag aldrig skulle göra, men se vad fel man kan ha. Jag har funderat på bokblogg i flera år, men tänkt att jag egentligen inte har något att säga som möjligtvis skulle kunna intressera någon annan. Man kan ju förstås blogga för sin egen skull också, tänkte jag och startade upp min blogg i slutet av juni så vi har tillbringat drygt ett halvår ihop nu. På den tiden har jag haft 7400 sidvisningar och det är utan att räkna mig själv. Långt över förväntat.

2011 var året då jag (förmodligen) slog personligt rekord i antal lästa böcker, hela 71 stycken. Jag kom nämligen på att man kan läsa när man pendlar till och från jobbet. Jag har försökt förut, men har svårt att börja läsa när det pratas och stimmas runt omkring mig så det har inte funkat så bra. Men nu har jag upptäckt tysta kupén. Vilken fantastisk upptäckt!

2011 var året då jag skaffade inte mindre än två lånekort på två olika bibliotek. Jag som inte haft något sådant sedan 80-talet. Det har inte blivit så mycket lånat, däremot, men med tanke på de läsutmaningar som jag tycker det är lämpligt(?) att anta så lär det bli en och annan.

2011 var också året då jag köpte mig en läsplatta och lånade en e-bok på biblioteket. Läsplatta och e-bok var en tudelad upplevelse, men om jag bortser från att plattan inte är en "riktig" bok så älskade jag det. Men det är inget som kommer att slå igenom hos mig så länge e-böckerna kostar som inbundna böcker.

2011 lät jag mig utmanas som läsare och anslöt mig till Boktolva, Tre på tre och Nordisk läsutmaning. Både Boktolva och Tre på tre är avklarade enligt plan och i Nordisk läsutmaning (som pågår till september 2012) så ligger jag enligt lässchema. Hyllvärmar-utmaningen är ständigt pågående och har varit i många år, även om jag först nu har ett namn på den.

2011 var året då jag, efter att i många år ha suttit fast i deckarträsket, sakta började släpa mig upp och tillbaka till den typ av böcker som jag läste förr och som jag tyckte riktigt mycket om. Jag trivs visserligen alldeles utomordentligt bra i deckarträsket också, men omväxling förnöjer. Har jag hört.

2011 är också året som går till historien då jag hade köpstopp (som för övrigt gick bra större delen av året), men slutade som året då jag köpte fler böcker än någonsin (105 stycken). Jag fick en riktig genomklappning de sista skälvande dagarna på året och jag skyller allt på bokbloggarna jag läser :)

Jag är alldeles tokig i serier och det kan man ju kanske se här. Ungefär 80% (57 stycken, men bara 29 olika) av alla böcker jag läste 2011 ingick i serier. Av dessa är 14 nya serier för mig och 9 är avslutade (eller så har jag läst senaste utgivna boken). 21 serier kommer jag fortsätta att läsa.

Betygsystemet i programmet är 1-10, men jag har valt att ha 1-5 med halva steg här på bloggen, så 7 i betyg i diagrammet motsvarar alltså 3.5 i mina inlägg. Det känns som att de flesta böckerna jag läser är klart godkända. Men jag tycker nog att det är för få med högsta betyg, 2 av 71 är inte speciellt bra. Eller så är jag kanske bara väldigt snål?

44 olika författare blev det till slut, med Jo Nesbø och Unni Lindell i topp med vardera sex böcker. En del böcker har ju två författare (som Roslund & Hellström) och då räknas de som två också.

Ja, deckare är ju min grej. En bild säger mer än 1000 ord...

Svenska böcker ligger klart i topp, helt ohotat. Det gäder mig.

Fördelning per kön är ganska jämna, ungefär 58/42 i procent. Med tanke på vilken sorts böcker jag läser så är det nog inte så konstigt att det är några fler böcker skrivna av män.

När 2011 slutade hade jag 147 egenägda böcker i bokhyllan som inte är lästa. Jag vågar inte lova att de ska minska i år, men jag ska försöka. Av dessa 147 böcker är 47 st inköpta 2010 och fortfarande olästa, de hoppas jag beta av allihop i år.

För 2012 hoppas jag att jag kan klara att läsa lika många böcker som under 2011, fler vågar jag inte ens hoppas på. Och så hoppas jag att jag hittar min egen "bloggröst", på riktigt. Jag letar lite fortfarande, men kommer nog närmre och närmre för varje inlägg.

Nytt sällskap i hyllan

2012-01-06T09:55:00.000+01:00

På juldagen tog sambon och jag en liten promenad, bara för att komma ut lite och skaka ner julmaten. Vi behövde fylla på lite med färskvaror också så vi passade på att gå inom Coop. Det skulle vi ju aldrig ha gjort, för där hade de erbjudandet "Två pocket för 69 kronor". Det är ju billigt med 34.50/styck så sagt och gjort, jag började gräva lite i korgen där böckerna låg.

Naturligtvis hittade jag ju två som jag ville ha...

Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel: Den här har jag sneglat på länge nu och, tja, nu är den min. Jag har läst så många olika åsikter att jag helt enkelt måste läsa den själv.

Kampen om järntronen av George R R Martin: Jag bara gissar nu (not) men det här måste ju vara samma George R R Martin som jag läste Harmageddon Rag av för snart 20 år sedan (och gillade skarpt, för övrigt). Det har tagit mig ett bra tag att koppla ihop en så gammal bok med hypen som är nu, men nu är kopplingen gjord och då var jag ju tvungen att kolla upp den här serien.

"Himlen i Bay City" av Catherine Mavrikakis

2012-01-05T10:57:00.000+01:00

Genre: Drama
Antal sidor: 249
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Le ciel de Bay City
Utmärkelser: -
Översättare: Dagmar Olsson
Serie: -
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Danskt band
Källa: Bokhylla
Utläst: 2 januari 2012

Första meningen: Vad jag kommer ihåg av Bay City är den bittert grålila färgen.
Sista meningen: Himlen ett riktigt avskum.

Baksidetext
I en småstad i Michigan, någonstans mellan motorvägen, skolan och köpcentret, tycks Amy förutbestämd att uppleva en händelsefattig, typiskt amerikansk tonårstid. Det har också varit hennes mors bestämda avsikt; hon är judinna och emigrerade från Frankrike till USA i ett försök att fly undan familjens förflutna. Men man kan inte bli kvitt sitt förflutna...

Romanen fokuserar på några viktiga dagar 1979 då Amys öde kommer att avgöras; den 4 juli då hon fyller arton år börjar det brinna i familjens hus. Hela familjen går upp i rök - en gripande upprepning av släkthistorien. Amy lämnas ensam kvar i nuet. När hon senare utbildar sig till flygkapten för att äntligen undkomma dammet och askan fortsätter hon att söka svar i den molnfria oberörda himlen...

Min kommentar
Förvirring. Det är nog ordet som bäst sammanfattar den här boken. Vad handlar den egentligen om? Handlar den om Hitlers "slutgiltiga lösning"? Om att alla vi som lever nu har en kollektiv skuld för vad som hände? Att vi aldrig ska gå vidare, utan älta allt gammalt? Eller tvärtom, att man blir knäpp om man inte slutar ta på sig skuld som inte är ens egen? Att man aldrig kan fly från sin bakgrund eller öde? Att allt förändras, men ändå förblir likadant? Att både himmel och helvete finns här hos oss på jorden? Ja, jag har faktiskt ingen aning.

Historien är otroligt mörk och i början tyckte jag bara att det var rörigt, hoppigt och förvirrande. I kaptitlet som heter 1 juli 1979 och ska handla om när Amy och hennes moster Babette ska storstäda hela huset, får vi veta nästan allt förutom det (ja, om man bortser från vad de hittar i källaren). Här avhandlas allt från avrättningen av judar under andra världskriget, vidare till Amys besök i Auschwitz 1995 efter en mellanlandning i Irakkriget 1991, fram till Irak 2003. Det är också svårt att veta vad som egentligen händer. Är det på riktigt eller bara hallucinationer? Men något hände medan jag läste och jag hade inte kommit mer än ungefär en fjärdedel när jag upptäckte att jag var totalt fångad och knappt kunde lägga ifrån mig boken. Och jag vet egentligen inte varför. Fortfarande. Allt var bara så konstigt och suggestivt och jag var helt enkelt tvungen att ta reda på hur denna sorgliga historia skulle sluta för de stackars människorna.

Karaktärerna ja, det är ett persongalleri som heter duga. Amy, som jag upplever som helt galen (det skrämmer mig att hon är pilot, tänk om man faktiskt flyger med så labila personer), självmordsbenägen och helt besatt av himlar. Men på något underligt sätt så överlever hon allt, hon vill bara döda alla andra för det är så synd om dem för att de måste leva med all skam och skuld. Man kan förstå hennes psykiska ohälsa när man läser om hennes mor, som avskyr henne och bara verkar ha känslor för sin dödfödda dotter, och hennes moster, som helst vill leva i det förflutna. När Amy själv får en dotter, som hon så klart döper till Heaven, verkar den nedärvda skulden ta slut och det ser ljusare ut. Kanske eller kanske inte.

Boken är väldigt lättläst, bokstäverna bara flyter förbi, men jag hänger upp mig lite på de kursiverade, "oöversatta" orden. Jag har ingen aning om hur det ser ut i original, det kan ju hända att det är samma där och då kan man ju undra varför. Är det för att visa på amerikaniseringen som familjen utsätts för?

Omslaget är något av det vackraste jag sett, jag kan inte se mig mätt på det. Lila är vackert. Även om det beror på miljöförstöring.

Det finns ingen i boken som jag kan känna igen mig i och egentligen ingen jag tycker om heller. Jag är mest bara arg på dem och på sin höjd känner jag medömkan och empati för Amys mor och moster. Men för Amy? Jag vet inte vad jag ska känna för henne. Jag har riktigt svårt för det här med kollektiv skuld och ältande av gamla oförrätter. Självklart ska man aldrig glömma vissa saker, men man måste alltid gå vidare. Det viktiga är att prata om det och se till att det inte händer igen, inte att vare sig förneka det eller att leva i det förflutna.

Det här är en av de underligaste böcker jag någonsin läst, men den griper verkligen tag och det är svårt att sluta att tänka på den. Här fick jag också lära mig hur den gamla tuggummi-popgruppen Bay City Rollers fick sitt namn. Där ser man. Jag tackar Helena på bloggen Fiktiviteter för den här läsupplevelsen, jag fick boken av henne i julklappsbytet förra året. Det är skönt att se att jag kan läsa och gillar annat än deckare. Fortfarande och trots allt.

Det att boken är så förvirrande, men samtidigt fängslande och omtumlande, gör det väldigt svårt att sätta ett betyg, men efter mycket funderande lyckades jag med det också.

Boktipset estimerade betyg var 3.8, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Himlen i Bay City: Fiktiviteter, Lyrans Noblesser och Världen enligt Audrey Fenn.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tematrio - Bokliga löften

2012-01-04T13:50:00.000+01:00

Årets första Tematrio från Lyran handlar passande nog om de bokliga löften man eventuellt avgett nu inför det nya året: Berätta om tre löften/målsättningar/planer du har för det kommande läsåret!

Jag vet inte om jag egentligen borde avge några som helst löften eller målsättningar. 2011 hade jag i stort sett köpstopp och resultatet blev ett rekordår vad gäller inköp av böcker. Funkar inte så bra alltså... Men om man kallar det plan, så låter det inte lika otäckt och allvarligt. Så, här är mina planer:

1. Jag har antagit två utmaningar, Boktolva och Nordisk läsutmaning. Min plan är att fullfölja båda.

2. I bokhyllan står det 47 böcker som är inköpta 2010 och fortfarande är olästa. Min plan är att läsa ut dem allihop.

3. Framför allt så ska jag läsa för att det är kul.

Topp Tio att läsa 2012

2012-01-03T13:47:00.000+01:00

Årets första Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) kan ju inte handla om något annat än de tio böcker jag mest ser fram emot att läsa 2012. Efter mycket funderade fram och tillbaka, här är de, utan inbördes ordning...

1. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist: Denna har stått oläst i bokhylla sedan augusti 2010 och jag är förmodligen en av de sista att läsa den, men nu ska det bli gjort. Ingår i min Boktolva 2012.

2. Hypnotisören av Lars Kepler: Se punkt 1, men denna har stått i hyllan sedan juli 2010.

3. Fyrmästarns dotter av Ann Rosman: Ännu en deckarserie som utspelar sig i Göteborgstrakten, jag hoppas verkligen den är lika bra som jag hört att den är. Ingår i min Boktolva 2012.

4. Vecka 36 av Sofie Sarenbrant: En julklapp från 2010 som ännu inte är läst. Ingår också i min Boktolva 2012.

5. Flickan från ingenstans av Justin Cronin: En tegelsten av någon som kallas Stephen Kings arvtagare. Är han bara hälften så bra räcker det för mig.

6. Dewey Decimal av Nathan Larson: Det här låter som en bok för mig; virus och terror. Lite kuriosa (som jag inte visste om när jag önskade mig den) är att Nathan Larson är gift med Nina Persson, hon som sjöng i The Cardigans. Blir extra speciellt på något sätt.

7. Serien om A-gruppen av Arne Dahl: Del ett och två läste jag för ett bra tag sedan, nu hoppas jag att det äntligen är dags för del tre till elva.

8. Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Enligt boktipset.se ska jag ge denna en femma. Bara det gör den ju väldigt intressant. Ingår i den Nordiska Läsutmaningen.

9. Sommarljus sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson: Jag har ju någon underlig fascination för isländsk litteratur och den här låter som något för mig. Ingår i den Nordiska Läsutmaningen.

10. Min kamp av Karl Ove Knausgård: Den här har jag hört om till leda snart, nu måste jag ju läsa den själv så jag vet vad alla andra pratar om. Ingår i den Nordiska Läsutmaningen.

Årsbokslut 2011

2012-01-02T12:58:00.000+01:00

Antal lästa böcker: 71
Antal lästa från bokhyllan: 70
Antal hyllvärmare: 56
Antal lästa från biblioteket: 1
Antal lästa från andra lån: 0
Antal införskaffade böcker: 105
Resultat: +35

Färst antal sidor: 216
Flest antal sidor: 1178
Totalt antal lästa sidor: 29284
Genomsnitt/dag: 80

Ingående i serie: 57
Påbörjade serier: 9
Avslutade serier (läst senast utgivna): 9

Originalspråk (svenska): 32
Originalspråk (ej svenska): 0

Inköpsår
2008: 1
2009: 25
2010: 30
2011: 14

Inköpsställe
Online: 60
Bokklubb: 4
Present: 4
Bokhandel: 1
Annan affär: 1
Antikvariat: 0

Genre
Kriminalroman: 49
Thriller: 5
Fantasy: 5
Drama: 4
Chick-lit: 3
Humor: 2
Skräck: 2
Noir: 1

Ursprungsland
Sverige: 32
Norge: 14
USA: 9
Storbritannien: 5
Irland: 4
Island: 3
Turkiet: 1
Finland: 1
Danmark: 1
Canada: 1

Format
Pocket: 36
Inbunden: 27
Kartonnage: 6
Danskt band: 1
E-bok: 1

Utmaningar
Boktolvan: 12 (klar)
Tre på tre: 3 (klar)
Nordisk läsutmaning: 2

Författare
Inte läst tidigare: 16
Olika författare/par: 40
Kvinnor: 30
Män: 46

Betyg 0.5: 0
Betyg 1.0: 0
Betyg 1.5: 0
Betyg 2.0: 4
Betyg 2.5: 5
Betyg 3.0: 13
Betyg 3.5: 26
Betyg 4.0: 14
Betyg 4.5: 7
Betyg 5.0: 2
Genomsnitt: 3.49

Årets bästa: Det mörka tornet av Stephen King
Årets sämsta: Dyrbar kärlek av Ramona Fransson
Årets överraskning: Må döden sova av Anna Jansson
Årets besvikelse: Och en grej till... av Eoin Colfer
Årets otäckaste: Mörkrädd av Andreas Roman

Vargarna i Calla av Stephen King
Stum sitter guden av Anna Jansson
Sången om Susannah av Stephen King
Det mörka tornet av Stephen King
1222 över havet av Anne Holt
Fladdermusmannen av Jo Nesbø
Kackerlackorna av Jo Nesbø
Den förlorade symbolen av Dan Brown
Rödhake av Jo Nesbø
Smärtans hus av Jo Nesbø
Diagnos: Strypt av Peter Gissy
Djävulsstjärnan av Jo Nesbø
Frälsaren av Jo Nesbø
Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson
Diagnos: Gisslan av Peter Gissy
Människa utan hund av Håkan Nesser
Utpressningen av John Grisham
Alla de stillsamma döda av Anna Jansson
Höstoffer av Mons Kallentoft
En förtjusande man av Marian Keyes
En helt annan historia av Håkan Nesser
Aldrig fucka upp av Jens Lapidus
Odjuret av Anders Roslund & Börge Hellström
I djävulens sällskap av Peter Robinson
Drömfångaren av Unni Lindell
Sorgmantel av Unni Lindell
Det blod som spillts av Åsa Larsson
Nattsystern av Unni Lindell
Orkestergraven av Unni Lindell
Edward Finnigans upprättelse av Anders Roslund & Börge Hellström
Den äldste av Christopher Paolini
Honungsfällan av Unni Lindell
Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser
Den jag ville ha av Sheila O'Flanagan
Svart stig av Åsa Larsson
Svart som natten av Ann Cleeves
Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson
Flickan under gatan av Anders Roslund & Börge Hellström
Kvinna i grönt av Arnaldur Indriðason
Viskleken av Arne Dahl
Främlingars hus av Reginald Hill
80° från varmvattnet av Karin Alfredsson
Vårlik av Mons Kallentoft
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson
Dödsängeln av Mats Ahlstedt
Kråkflickan av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist
Vita nätter av Ann Cleeves
Dyrbar kärlek av Ramona Fransson
Avgrundens rand av Christian Dorph och Simon Paternak
Syskonkärlek av Sheila O'Flanagan
Janusstenen av Elly Griffiths
Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper
Bastarden från Istanbul av Elif Shafak
Askungar av Kristina Ohlsson
Iskall hämnd av Ramona Fransson
Förlåt min vrede av Dan Buthler och Dag Öhrlund
Skumtimmen av Johan Theorin
Änglarösten av Arnaldur Indriðason
Mörkrädd av Andreas Roman
Mord i Skärhamn av Ramona Fransson
Rött stoft av Ann Cleeves
Utrensning av Sofi Oksanen
Må döden sova av Anna Jansson
Änglamakerskan av Camilla Läckberg
Och en grej till... av Eoin Colfer
Bekännelsen av John Grisham
Violinisten av Mats Ahlstedt
Fria män av Halldór Laxness
Döden skall du tåla av Karin Fossum
Mörkermannen av Unni Lindell
Under kupolen av Stephen King

Månadsbokslut december 2011

2012-01-01T08:54:00.000+01:00

Antal lästa böcker i december 2011: 5

1. Violinisten av Mats Ahlstedt
2. Fria män av Halldór Laxness
3. Mörkermannen av Unni Lindell
4. Döden skall du tåla av Karin Fossum
5. Under kupolen av Stephen King

Antal lästa sidor: 2650

Kriminalroman: 3
Drama: 1
Skräck: 1

Boktolvan: 0
Nordisk läsutmaning: 1

Kvinnor: 2
Män: 3

Originalspråk (svenska): 1
Författare jag inte läst tidigare: 1
Hyllvärmare: 2
Biblioteksböcker: 1
E-böcker: 1

Månadens bästa: Under kupolen av Stephen King
Månadens sämsta: Violinisten av Mats Ahlstedt
Månadens överraskning: Mörkermannen av Unni Lindell
Månadens besvikelse: Ingen
Månadens otäckaste: Under kupolen av Stephen King

"Fria män" av Halldór Laxness

2011-12-31T09:20:00.000+01:00

Genre: Drama
Antal sidor: 546 (0.6 MB)
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Sjálfstætt fólk
Utmärkelser: Nobelpris
Översättare: Inge Knutsson
Serie: -
Utgivningsår: (första) 1933-1935 (min) 2011
Format: e-bok
Källa: Bibliotek
Förlag: E-Leopard
Utläst: 11 december 2011

Första meningen: Isländska källor uppger att män från väster tidigt uppehöll sig här i landet och lämnade efter sig kors, klockor och liknande föremål för magiskt bruk.
Sista meningen: Sedan fortsatte de.

Baksidetext
Halldór Laxness klassiska roman Fria män är en storslagen och episk skildring av det hårda livet för Islands småbrukare kring nittonhundratalets början.

I arton år har bonden Bjartur gått alla dessa steg åt andra och slitit för traktens storbonde. Nu är den första avbetalningen lagd på gården Sommarhus.

Äntligen har Rosa blivit hans hustru och han äger tjugofem tackor, han är i sanning en fri man. Bjartur håller sin självständighet högre än något annat. Han må vara fattig som en kyrkråtta men ta emot hjälp från någon människa, det vägrar han. Något som får ödesdigra konsekvenser för både honom själv och hans familj.

Min kommentar
Den här boken valde jag att representera Island i december i den Nordiska läsutmaningen. Island har alltid lockat mig och när jag var där i somras berättade vår guide lite om Fria män och läste lite ur den. Då bestämde jag mig för att läsa den och passande nog släpptes den i nyöversättning i år. Med tanke på hur tungläst den var så är jag glad att jag inte läste den gamla översättningen. Det var dessutom den första bok jag läste på min läsplatta och om den upplevelsen kan man läsa här.

Bjartur måste vara en av de mest osymapatiska och oempatiska karaktärerna i litteraturen. Hans principfasthet, att aldrig ta emot hjälp från någon för då är man inte självständig, tar död på både fru och barn. De enda som egentligen har det bra i Bjarturs sällskap är fåren. För dem riskerar han både liv och lem, medan resten av familjen svälter och dör. Kossor kan man inte ha, för de är bara tärande (äter upp gräset för fåren) och inte närande. Bjartur tror inte på någonting. Förutom får. Varken Gud eller spöken skrämmer honom. Bara fårens välbefinnande får honom att bli orolig. När han i jakt på en bortsprungen tacka hamnar mitt i en snöstorm och råkar fara över den stora, kalla älven till andra sidan och får frågan hur han hamnade där i detta för människor livsfarliga väder, svarar han: "För människor? Med människor är det väl inte så viktigt. Jag trodde faktiskt att kreaturen kom i första hand."

Överheten beskrivs som beskyddande, naiv och inte ett dugg ödmjuk. Så här tänker frun till storbonden om småbönderna: "Arbetet ute i naturen var i hennes ögon som hälsosamma kroppsövningar mitt i landskapets obeskrivliga skönhet, dessutom avundades hon småbönderna för att de har så små bekymmer. De har också så små utgifter. När hennes man hade satt sig i skuld för storslagna byggnader,jordförbättring och lantbruksredskap, för att inte tala om vad det kostar att hålla tjänstefolk i dessa svåra tider, så behövde bönderna i dalarna bara stiga upp en timme tidigare på morgnarna och sluta arbeta en timme senare på kvällarna för att bli fullkomligt lyckliga; de förmögna är aldrig lyckliga, vilket de fattiga nästan undantagslöst är."

Det här var riktigt tung läsning och passade inte alls som "pendlingsläsning". För mig krävdes det längre sammanhängande tid för att jag skulle komma in i det hela. När jag väl gav boken den tiden så blev upplevelsen helt annorlunda. Ironin står som spön i backen och tragedierna duggar tätt. Det är inte direkt någon upplyftande läsning, men det är riktigt bra. På något sätt förklaras det isländska kynnet och faktiskt tror jag att islänningar är vana att klara sig själva och att aldrig ge upp, isolerade som de har varit mitt ute i havet, med otillgänglig natur och vulkaner som närmaste granne. Då blir det inte så mycket finlir. Lite kul är det att macho-männen diktade och rimmade som besatta. Hela tiden och överallt. Men det hör ju också lite till bilden av Island.

Faktiskt kändes boken riktigt aktuell också, trots att den är skriven i mitten av 30-talet. Här handlar det om ekonomiskt uppsving, köpglädje, byggboom och bankkrasch. Precis som för bara några år sedan. Nästan som att historien upprepar sig.

Ibland var det lite svårt att veta vem som sa vad, för här var det inte åtskilt. Flera människor pratade i samma stycke, men konstigt nog vande jag mig vid det också. Något jag däremot inte vande mig vid var att tempus byttes lite hur som helst. Det är möjligt att det fanns en tanke bakom det, men jag upplevde det som jobbigt.

Jag blev mycket lättad och kände mig bättre till mods när jag läste översättarens efterord. Där hade han skrivit att boken är ”en av de mest komplexa i modern isländsk litteratur, svår också för islänningar i gemen”. Men jag är riktigt glad att jag läst den, för den är väldigt speciell och kommer nog att finnas i mina tankar ett bra tag framöver.

Boktipset hade inget estimerat betyg, eftersom det bara fanns ett enda satt betyg på boken och det var 5.0, jag ger den 4.0.

Andra som bloggat om Fria män: Den lilla boklådan, Böckerx3/Metta och Dagens bok.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Under kupolen" av Stephen King

2011-12-30T10:44:00.001+01:00

Genre: Skräck
Antal sidor: 1178
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Under the dome
Utmärkelser: -
Översättare: Anders Bellis
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 29 december 2011

Första meningen: Från cirka 600 meters höjd, där Claudette Sanders tog en flyglektion, blänkte det lilla samhället Chester's Mill i morgonljuset som om det vore nytillverkat och just ställts dit.
Sista meningen: Medömkan är inte kärlek, tänkte Barbie... men om man var ett barn måste det vara ett steg i rätt riktning att ge kläder till någon som var naken.

Baksidetext
Det är en vacker oktoberdag i den lilla staden Chesters Mill, Maine. Plötsligt kraschar ett litet sportflygplan in i en osynlig barriär strax utanför staden. Nästan samtidigt kör en timmertransport in i samma osynliga vägg. Något oförklarligt har hänt: ett kraftfält innesluter staden likt en gigantisk kupol. Inget kan komma förbi kraftfältet. Ingen kan ta sig in i staden och ingen kan ta sig ut. Invånarna i Chesters Mill är isolerade från omvärlden.

Det dröjer inte många dagar innan det lilla samhället börjar falla sönder. Stadens starke man, bilhandlaren och viceborgmästaren Big Jim Rennie, tar tillfället i akt och utser nya poliser som lyder hans minsta vink. Han har nämligen en hel del olika intressen att bevaka

Samtidigt lyckas USA:s armé nå fram till den f.d. armékaptenen och Irakveteranen Dale Barbie Barbara som den senaste tiden har jobbat som grillkock i staden. Presidenten vill att Barbie ska försöka ta reda på vad det är som orsakar det oförklarliga kraftfältet. Ganska snart visar det sig att Barbies undersökningar tar honom på kollisionskurs mot Big Jim Rennie.

Min kommentar
Om man bara läser boken utan reflektioner, där Chester's Mill bara är en vanlig liten stad som plötsligt drabbas av att en osynlig kupol sänks över den, då är den nog inte så bra. Men om man ser Chester's Mill som USA och kupolen som, till exempel, Patriot Act, då får den helt andra proportioner. Inte heller spelar den något krystade anledningen till kupolen någon roll om man ser det ur det perspektivet . Det är liksom inte den som är det viktiga. Nu gissar jag bara, men jag tror inte Stephen King bara har skrivit om en by som blir avskärmad av en kupol. Det här är förmodligen det mest politiska jag någonsin läst av King och jag har läst det mesta.

Här får man läsa om vad människor är kababla till för att få (mer) makt och beskrivningen av de fundamentalistiska/religiösa, det politiska systemet och befolkningen i stort är obetalbar. Den tyranniske, (så kallat) religiöse bilhandlaren som i Guds namn försöker ta över hela stan genom en handplockad poliskår, den stora massan som, utan att tänka själva, följer sin ledare som en skock får och naturligtvis de hjältemodiga människorna, som med risk för liv och lem tar på sig ansvaret att försöka ställa allt till rätta. Alla ingredienser finns och faktum är att jag inte alls har svårt att tro att det skulle kunna spåra ut på det här viset, det har det ju nästan redan gjort.

Trots att både luften under kupolen snabbt blir sämre och alla resurser är på väg att ta slut (ström har de ju inte längre, utan de driver generatorer med propan, som också håller på att ta slut), så fortsätter människorna att köra bil, driva TV, luftkonditionering och annat "lyxigt" och miljöförstörande. Kupolen kan alltså också ses som växthuseffekten. Jag tror minsann att King lyckats få med allt. Det finns till och med en sensmoral här (jag älskar det); att våld och hot inte är en framgångsrik väg, utan det som behövs är kärlek och förståelse. Inte precis någon nyhet, men det behöver allt som oftast påpekas.

Naturligtvis vimlar det av personer, men det finns ett personregister i början av boken och det behövs verkligen. Det är, tack och lov, många som befinner sig i periferin och många träffar vi bara för att King ska kunna ta livet av dem, men det är (ovanligt) många som har viktiga roller. King gör ett fantastiskt jobb med dem och jag upplever det som att jag verkligen lär känna dem, man har ju ganska gott om tid för att komma dem inpå livet. I stort sett alla karaktärer är djupbottnade, med både gott och ont, men det finns ett och annat äkta rötägg också. Precis som i verkliga livet. Jag känner allt från sympati till ren avsky.

Som vanligt är King suverän på att berätta en historia och han använder det allvetande perspektivet, vilket gör att vi vet saker som personerna i boken inte vet. Sagan om sagorna har nyligen skrivit ett riktigt bra inlägg om varför King är kung. Det finns ingen anledning att också jag skriver samma sak här. Jag kan däremot lägga till att jag verkligen gillar Kings sätt att få med tänkvärda citat från den "riktiga" världen. I Cujo hade han med sloganen "Om livet ger dig citroner, gör lemonad", som jag har försökt göra till min livsfilosofi. Den finns med även i Under kupolen. Här hittar jag också en ny favorit: "När kärlekens makt är starkare än kärleken till makt, kommer fred att härska på jorden." Något som Jimi Hendrix tydligen har sagt. Och visst är det väl så?

Känslan jag bar med mig i stort sett genom hela boken var frustration. Vad i hela friden skulle man göra om man blev helt avskärmad från omvärlden och någon beter sig som en avskyvärd tyrann? Alltihop var otroligt klaustrofobiskt och hela historien är rå, våldsam och brutal, men så finns ju det där lilla hoppet som gör att man inte helt tappar sugen och tron på människan. King har också förmågan att få med de där hemska små detaljerna, som till exempel ett murmeldjur som råkar finnas på helt fel plats i början av boken.

Att genrebestämma den här är inte lätt. Är det en thriller? Ja, spännande är den ju. Är det skräck? Det finns inga monster, förutom vissa människor, men visst, upplevelsen är skräckfylld. Är det en science fiction? Ja, kupolen är ju inte direkt verklig, får man hoppas. Till slut bestämde jag mig för skräck, efter att ha läst följande på Wikipedia:

"Skräcklitteratur är i stora drag litteratur som avser skrämma, oroa eller förskräcka läsarna.

Historiskt sett har orsaken till "skräckupplevelsen" ofta grundats på något ont - eller, emellanåt, missppfattat - övernaturligt element som gör intrång i vardagen. Sedan 1960-talet har litteratur med ett morbit, kusligt, surrealistiskt eller mycket spännande eller skrämmande tema kallats "skräck". Skräcklitteratur överlappar ofta science fiction eller fantasy och alla tre genrerna kategoriseras ibland som fantastisk litteratur."

Under kupolen får ett halvt poängs avdrag på grund av den något löjliga förklaringen till kupolen, för att få full pott krävs ju en perfekt bok. Men som sagt, jag har en känsla av att kupolen inte var det viktiga i historien och förklaringen var av underordnad betydelse.

Boktipset hade inget estimerat betyg, det var bara fyra som betygsatt den än så länge, genomsnittet av dem var 4.25. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Under kupolen: Boktradition, Bokstävlarna och Bokbloggen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Läst på AdLibris pockettopp 2011

2011-12-29T10:30:00.000+01:00

Den här listan hittade jag hos Ciccis bokblogg. Den innehåller de mest sålda pocketböckerna under 2011 från AdLibris. Cicci uppmanar oss att kopiera listan och lägga upp den på vår blogg. Jag är ju inte så nödbedd...

Markera med rött de böcker du läst.
Markera med blått de böcker du lyssnat på.
Markera med grönt de böcker du vill läsa.
Sätt ett gult X bakom de böcker du äger (gult syntes inte så jag valde lila i stället).

1. Den farliga leken av Jungstedt, Mari X
2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas X
3. En dag av Nicholls, David
4. Vårlik av Kallentoft, Mons X
5. Sarahs nyckel av Rosnay, Tatiana de
6. I grunden utan skuld av Sten, Viveca
7. Niceville av Stockett, Kathryn X
8. Flickan med snö i håret av Schulman, Ninni
9. Pansarhjärta av Nesbø, Jo X
10. Tusenskönor av Ohlsson, Kristina X
11. Drömmen förde dej vilse av Jansson, Anna
12. Paganinikontraktet av Kepler, Lars X
13. Blodläge av Theorin, Johan X
14. Vyssan lull av Gerhardsen, Carin X
15. Den glömda trädgården av Morton, Kate
16. En sannolik historia av Alvtegen, Karin X
17. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia
18. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin X
19. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
20. Samlade dikter 1954-1996 av Tranströmer, Tomas

Ja, det var ju inte så kul att se den här listan. Det är ju liksom beviset på att jag ligger långt efter med läsningen. Jag hoppas verkligen jag ska hinna med, åtminstone, de jag redan äger under 2012.

Kommande böcker i januari 2012

2011-12-28T12:21:00.000+01:00

I januari är det dags för lite spännande boksläpp igen. En del gamla favoriter kommer igen...

Häxans tid av Árni Thórarinsson
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 326
Utgivningsdatum: 2012-01-10
Förlag: Bazar

Från Bokus
Journalisten Einar blir ofrivilligt förflyttad till huvudstadstidningens nya redaktion i den avsides liggande byn Akureyri. Den lantliga idyllen spricker dock snabbt när en kvinna omkommer i vad som förefaller vara en olycka. Samtidigt försvinner under mystiska omständigheter den berömda skådespelaren Skarphedinn, trots att det är dagen före premiären av den teaterpjäs han har huvudrollen i. Einar börjar ana oråd och hans eftersökningar tar honom till samhällets mörkare sidor. Men organiserad brottslighet och politiskt maktspel finns det många som inte vill att Einar ska skriva om.

Häxans tid är Árni Thórarinssons första roman som ges ut på svenska. Den har tidigare utgivits i en rad europeiska länder och blev utsedd till bästa isländska kriminalroman 2005 och samma år nominerad till Isländska litteraturpriset.

Den här skulle ha kommit redan i oktober, egentligen. Jag hoppas verkligen den släpps nu i januari, det är ju det där med isländska författare.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Genre: Rysare
Serie: Maja Grå (3)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2012-01-11
Förlag: Forum

Från Bokus
Modern spökhistoria i systrarna Brontës anda

"Nej. Jag kan inte berätta om det där. Inte än. Jag är inte redo för allt det andra som skulle tränga fram då. Alla hans frågor som jag inte skulle kunna svara på. Skrämmande och omöjliga frågor om vem jag är. Vad jag är. Hur det kommer sig att jag kan se mer än andra."

Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. De trivs i det gamla kråkslottet och njuter av sin förälskelse i den storslagna omgivningen.

Men i trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen i lokalbefolkningen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Samtidigt oroar hon sig för hur Jack skulle reagera om han visste att hon är klärvoajant och hur detta kan påverka deras framtid.

Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag.

Tistelblomman är en blodisande och suggestiv spänningsroman, och den tredje fristående delen i den hyllade serien om Maja Grå.

Jag har ännu inte läst en enda bok av Amanda Hellberg, men

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 223
Utgivningsdatum: 2012-01-25
Förlag: Forum

Från Bokus
Han är en mitt ibland oss - och han är en potentiell mördare

Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han vara den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig.

På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, äger ingen tv och får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en parkbänk nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå illa för dem alla. En dag efter jobbet går han en långpromenad och blir vittne till en dramatisk händelse. En skidåkare ute på isen åker ner i en vak. Mannen kämpar för sitt liv men sjunker till slut och drunknar. Riktor står stilla och ser på, adrenalinet börjar pumpa genom kroppen, men han gör inget för att hjälpa skidåkaren.

Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, en äldre herre i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något som liknar vänskap utvecklas. Tills den kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.

Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck. Han är en mitt ibland oss: han är den vänlige vårdaren på äldreboendet, han är mannen på parkbänken, han är en potentiell mördare.

Karin Fossum är en av mina norska favoriter. Det här är inte en Konrad Sejer-bok, men jag tror nog den är bra ändå.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Gengångare av Jo Nesbø
Genre: Kriminalroman
Serie: Harry Hole (9)
Antal sidor: 560
Utgivningsdatum: 2012-01-25
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen; Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. I Oslo har polisen samordnat en stor insats mot narkotikaförsäljningen på gatorna och lyckats minska heroinet kraftigt. Men i dess ställe har fiolin dykt upp, en drog som ger färre dödsfall men är desto mer beroendeframkallande. Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det sker med livet som insats. Men alla spår pekar i en riktning - mot mycket högt uppsatta personer i staden.

Och så var det ju mina norska, absoluta, favorit. Äntligen del nummer nio om Harry Hole. Det finns ingen som kan få ihop det så på slutet som Nesbø.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio lästa böcker 2011

2011-12-27T09:15:00.000+01:00

Årets sista Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) handlar självklart om de tio bästa böckerna jag läst under 2011.

Det här var riktigt svårt, eller ja, de första åtta var lätta, men sedan då? Där var ju ett helt koppel med böcker som ville ta de två kvarvarande platserna. Den avgörande faktorn fick helt enkelt bli att två av alla dessa böcker var ganska olika de andra, något annat sätt att avgöra fighten kunde jag inte komma på.

1. Det mörka tornet av Stephen King - Sjunde och sista boken i berättelsen om det mörka tornet. Upplösningen på Rolands äventyr. Eller? När den var slut så kändes det bara tomt och ensamt.
2. Vargarna i Calla av Stephen King - Femte delen i berättelsen om det mörka tornet och den slukade jag verkligen.
3. Askungar av Kristina Ohlsson - Första delen i serien om Fredrika Bergman. Mitt första möte med författaren och absolut inte det sista. Del två och tre väntar redan i bokhyllan.
4. Edward Finnigans upprättelse av Anders Roslund och Börge Hellström - Den här boken var tänkvärd och den dök upp i mina tankar långt efter att jag läst ut den.
5. Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist - Mycket rå, brutal och förutsägbar, men oj så spännande.
6. Bekännelsen av John Grisham - Nästan samma tema som Edward Finnigan, men mycket mer "amerikansk". En rejäl blodtryckshöjare.
7. Djävulsstjärnan av Jo Nesbø - Femte delen om Harry Hole och den som jag upplevt som bäst. Hittills. Jag var på fel spår hela tiden...
8. Vårlik av Mons Kallentoft - Fjärde delen om Malin Fors och även om slutet var i mesta laget så tycker jag detta är en av de bättre.
9. Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper - Vansinnigt rolig bok, om man nu får tycka det om en bok som handlar om en djupt sörjande man. Svart humor när den är som bäst.
10. Bastarden från Istanbul av Elif Shafak - En tänkvärd historia om armener och turkar med mycket fokus på mat. Jag önskade så att jag hade haft en luktbok när jag läste denna, vilka dofter.

Och så vill jag lägga in en liten reservation, boken jag läser nu, Under kupolen av Stephen King, skulle eventuellt kunna kvala in på den här listan, men den har jag ju inte läst färdigt än (har läst drygt 600 av de nästan 1200 sidorna). Eftersom jag är en van King-läsare så vet jag att slutet ibland kan bli lite hur som och det kan bli helt avgörande för helhetsintrycket.

Nytillskott (igen)

2011-12-26T11:20:00.000+01:00

Glömde ju nämna att det råkade ramla med en bok i min beställning från cdon i förra veckan. Beställningen bestod annars mest av filmer, men det blev så mycket att jag fick köpa en pocket för bara 19 kronor. Och återigen, vem kan låta bli det?

Det fanns inte jättemånga böcker att välja på och inte heller så många jag var nyfiken på, kanske bara två-tre stycken. En var det som pockade på min uppmärksamhet ordentligt, en bok som jag senast för en månad sedan nämnde att jag var rejält nyfiken på.

Det fick helt enkelt bli en ryss, det har jag inte så många i bokhyllan, och Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033. Enligt boktipset.se så ska jag ge den 4.3 i betyg, då borde jag ju gilla den och den låter ju onekligen bra.

Som en liten förvarning så kan jag också nämna att jag fick ett bryt igår och slängde iväg en rejäl beställning till AdLibris och det tack vare Therese på Dantes bibliotek, som råkade nämna i ett inlägg att Ordfront säljer ut sina böcker för en billig penning. Ett tips är dock att inte handla på själva rea-sidan, utan leta upp boken som vanligt. Då kostar många ännu mindre... I alla fall, mer om den beställningen senare.

Tack Tomten!

2011-12-25T09:02:00.001+01:00

Igår kom då äntligen Tomten och han var snäll. Jättesnäll. Han kom med massor av grejer, böcker, filmer och musik. Vad mer kan man önska sig?

Nästan allt från min önskelista dök upp. Här är böckerna

Flickan från ingenstans av Justin Cronin, Skendöd av Thomas Enger, Dewey Decimal av Nathan Larson, Det fjärde offret av Mari Jungstedt och Vad natten döljer av Dean Koontz.

De här filmerna fick jag också.

Harry Potter-boxen, Nöjesmassakern, Berättelsen om Secretariat, Paranormal activity 1 och 2.

Och så en CD. Min stora favorit och förmodligen den favorit jag haft längst, sedan 1977, och som fortfarande spelar in nytt.

Magnus Ugglas senaste album Innan filmen tagit slut.

Tomten gav även sambon en del som jag kan tänkas ha nytta av

Den felande länken av Stefan Tegenfalk som ljudbok, Solsidan säsong 2 och Hipp Hipp! säsong 3.

Ja, så då vet jag vad jag kommer att göra hela julledigheten

God Jul!

2011-12-24T07:34:00.001+01:00

Jag önskar du får en härlig helg

med massor av god mat,

gott sällskap

och må Tomten komma med allt du önskat dig

Same same, but different

2011-12-23T09:14:00.001+01:00

Ja, jag erkänner. Jag är inte bara beroende av böcker, enkäter är också kul. Den här hittade jag hos beas bokhylla.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Oj, jag kan faktiskt inte minnas något sådant tillfälle. Även om jag läst usla böcker så vill jag inte gärna tänka på dem som hemska läsupplevelser.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Stekta gröna tomater av Fannie Flagg. En underbar bok (och film) som får mig att må bra.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Nja, Varsel (The Shining) och Jurtjyrkogården av Stephen King kanske. Åtminstone var de riktigt otäcka.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag har x antal magnetbokmärken som jag använder. Fattar inte hur man klarar sig utan.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Jag pendlar ca en timme, sammanlagt varje dag, med tåg till jobbet, där är väl min mesta lästid. Och så läser jag ju innan jag somnar också. På helgerna läser jag när som, när jag har tid.

6. Vilken var den första bok du läste?
Jag har ingen aning. Jag minns Pricken av Margret Rey, Djuren i Gamla Skogen av Colin Dann och massor av Plupp-böcker av Inga Borg. Om någon av dem var först kommer jag inte ihåg.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Svår fråga. Jag gillar inbundet mest för det är snyggast i bokhyllan, men när det gäller pris och användarvänlighet så vinner pocket.

8. Vilken bok läser du nu?
Under kupolen av Stephen King.

9. Och vilken sida är du på?
243 (av 1178, pust).

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Nej, hemska tanke.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Som första kontakt spelar både omslag och titel roll, men om boken inte verkar intressant så kan den vara hur snygg den vill. Jag väljer den inte ändå.

12. Sidantalet, då?
Låt mig säga så här... en riktigt tjock bok lockar mig många gånger mer än en tunn.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej, skulle aldrig falla mig in.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
När jag var ung hände det om det var böcker jag tyckte riktigt mycket om. Nu finns det på tok för många böcker och alldeles för lite tid för att jag ska läsa om något. Kanske någongång om jag läst ikapp eller blir fattig.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Nej

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag har gett bort någon bok, men då har jag haft dubletter. Ja, jag klänger mig maniskt fast vid mina böcker.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej, det har egentligen bara hänt med en bok och det var Varsel av Stephen King. Den kunde jag bara inte lägga ifrån mig förrän den var utläst.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Sedan 1991 har jag skrivit upp alla böcker jag läst och sedan julen 2008 har jag också ett fantastiskt program på datorn. I julklappsbytet nyligen fick jag bland annat en läsdagbok av min hemliga bokvän, Fiktiviteter, där tänkte jag skriva upp böcker jag läser som jag lånar på biblioteket. Det passar jättebra nu, eftersom jag kommer att låna en del där nästa år.

Nytillskott

2011-12-22T12:17:00.002+01:00

I tisdags var sambon och jag på galej (vi var och åt på Mediterranean, otroligt god mat apropå ingenting) i Lund. Eller ja, jag jobbar ju i Lund så jag var redan där, men sambon tog en tågresa dit, eftersom jag hade ett frikort kvar som skulle gå ut sista december. Medan jag väntade på honom så roade jag mig med att gå en vända till antikvariatet Läslustan. Vi har inga antikvariat där vi bor (knappt ens en bokhandel värd namnet) så det gäller att passa på. Trots att jag upplevde det som att jag var inne i affären i en evighet så hann jag faktiskt till Akademibokhandeln också så jag fick köpt två pennor...

Egentligen var jag på jakt efter tre specifika böcker (Silverkronan av Anna Jansson, Hjärtats mörka flod av Dean Koontz och Labyrinten av Kate Mosse. Egentligen är det väl bara Labyrinten som inte längre går att få tag på, de andra kan man ju faktiskt köpa nya, i alla fall som pocket, och det är väl så det får bli.), men ingen av dem hittade jag. Däremot så, medan jag gick där och letade, så hörde jag en bok som ropade på mig. I början var det bara lite lågt, men plötsligt lät det som ett riktigt panikslaget skrik: "Monika! Köp mig!" Då stod jag rätt framför en bok som om den inte var den tjockaste i affären, så var det nära på. Boken var egentligen tre böcker: Garnethilltrilogin av Denise Mina. Jag har hört talas om den, men aldrig läst den. Denise Mina däremot har jag läst och gillat.

Jag försökte verkligen ignorera den högt ropande boken, men köpstopp eller ej, ett klipp får man alltid lov att göra. Tre böcker för 60 kronor! Och vem är väl jag att låta denna bok stå kvar där i affären, när den så tydligt ville följa med mig hem? Inte kunde jag väl överge den bara så där. Ja ni fattar ju hur det gick till slut. Jag klarade inte att stå emot, så nu finns den i min bokhylla och den passar så fint där så. Och jag har förmodligen redan skaffat mig nästa års julläsning, 1240 sidor passar bra över en långledighet med mycket lästid. Eller hur?

Böckerna som ingår i trilogin är Död i Garnethill, Exil och Den sista utvägen. Så här beskrivs böckerna på AdLibris:

Död i Garnethill
Maureen O'Donnell har sannerligen haft sin beskärda del av problem - sexuella övergrepp, en tids vistelse på mentalsjukhus, ett jobb som är rena återvändsgränden och ett jobbigt förhållande som hon bestämt sig för att göra slut på. Men någon hinner före. En morgon då hon bakfull vacklar ut i vardagsrummet hittar hon sin gifte älskare fastbunden i en köksstol med halsen avskuren.

Polisen i Glasgow misstänker Maureen för mordet - och det gör även hennes familj. I panik börjar hon kartlägga den dödes sista dagar och kommer en fasansfull härva av lögner och våld på spåren. Då ytterligare ett lemlästat lik upphittas inser hon att hon måste hitta mördaren innan hon själv blir nästa offer...

Exil
Inte nog med att Maureen O'Donnell blivit anklagad för mord, nu har dessutom fadern, som förgripit sig på henne under uppväxten, återvänt hem till Glasgow. Samtidigt har bästa väninnan Leslie blivit förälskad och tillbringar all sin tid med den nye pojkvännen.

När Ann Harris - klient på kvinnojouren där Maureen arbetar - plötsligt försvinner och hennes döda kropp en månad senare flyter upp på Themsens strand ser Maureen sin chans att fly hemstaden. Hon beger sig till London och hamnar där i en värld full av våld, svek och misstänksamhet. En efter en faller pusselbitarna på plats och Maureen börjar ana vad som egentligen hänt. Men tiden rinner iväg och hon måste få fram sanningen - till vilket pris som helst.

Den sista utvägen
Trots att solen gassar över ett stekhett Glasgow genomgår Maureen O'Donnell en av sitt livs mörkaste perioder. Skatteskulderna är högre än inkomsterna; mannen som dödade hennes pojkvän skall ställas inför rätta och Maureen tvingas motvilligt till vittnesbåset; fadern som förgripit sig på henne har flyttat tillbaka till Glasgow för gott. Till råga på allt blir hon involverad i en tragisk familjefejd då en kvinnlig bekant plötsligt dör under oklara omständigheter.

Sakta men säkert inser Maureen att hon har dragits in i ett spel med mycket farliga aktörer, och denna gång finns det ingen som kan komma till hennes undsättning - hon måste själv finna en väg ut ...

Tematrio - Jullovsläsning/Tegelstenar

2011-12-21T12:36:00.001+01:00

I veckans Tematrio vill Lyran veta om vi läst några bra tegelstenar i år eller om vi kanske tänkt göra det över jul och nyår. Berätta om tre tegelstenar ni läst eller om tre ni vill läsa!

Tegelstenar är något som verkligen lockar mig, ju tjockare en bok är desto större dragningskraft har den. Det hände mig senast igår att en bok kallade så envist på mig att jag var tvungen att köpa den. Över 1200 sidor innehåller den så den ropade riktigt högt...

Jag får ta med tre olika sorter här, en jag läst, en jag faktiskt precis håller på med och en jag vill läsa.

1. De sju böckerna om Narnia av C. S. Lewis - 850 sidor helt underbar läsning. Läste den som "jullovsläsning" för två år sedan. Missade helt och hållet den här serien när jag var ung, tyvärr, men älskade den som vuxen.

2. Under kupolen av Stephen King - 1178 sidor. Den här håller jag på med nu och har bara kommit drygt 100 sidor in. Förhoppningsvis hinner jag läsa ut den innan det är dags att börja pendla igen, den är lite väl tung och stor att släpa med sig på tåget och jag får nästan kramp i handlederna av att hålla i den.

3. Garnethilltrilogin av Denise Mina - 1240 sidor. Det här var den bok som ropade på mig igår... Mer om den i ett annat inlägg. Kanske får den bli nästa års "jullovsläsning".