"Pansarhjärta" av Jo Nesbø

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 647
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Panserhjerte
Översättare: Per Olaisen
Utmärkelser: -
Serie: Harry Hole 8
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 9 april 2012

Första meningen: Hon vaknade.
Sista meningen: Han hade fått ett tips om en lovande häst i tredje loppet.

Baksidetext
Två kvinnor hittas mördade i Oslo, bägge har drunknat i sitt eget blod. Mysteriet som polisen står inför är att sticksåren i ansiktet på de döda har tillfogats från insidan av munnen.

Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp den man som är Norges enda specialist på seriemord. Den alkoholiserade polismannen har gömt sig någonstans i miljonstaden, på flykt från demonerna i ett tidigare mordfall, minnena av kvinnan han älskar och den kinesiska maffian. Hans namn är Harry Hole.

Högst motvilligt och tvärtemot ledningens uttryckliga order drar Harry igång en egen utredning tillsammans med Kaja. De hittar snart ett tydligt samband: Ett flertal personer, däribland de mördade kvinnorna, befann sig för en tid sedan på fjälltur och övernattade i samma stuga. Och en efter en mister de livet...

Min kommentar
Det här är den åttonde delen om den norske Harry Hole. Här finns mängder av referenser till den sjunde delen, Snömannen, som var den första boken jag läste av Nesbø. Det var drygt tre år sedan (pre-blogg alltså) så några referenser begrep jag ingenting av. Det gjorde inget, för allt annat var sig likt. Harry Hole är ensammare än någonsin och också mörkare, grymmare och listigare.

En av figurerna misstänkte jag nästan direkt och visst var h*n inblandad. Självklart gissade jag också rätt på mördaren, till slut hade jag ju gissat på alla. Och förkastat dem. Och misstänkt dem. Och förkastat dem. Faktum är att jag till slut blev lite trött på alla lappkast, ett tag visste jag knappt vad jag själv hette, och till och med tänkte jag vid ett tillfälle att "Nej, mig lurar du inte igen. Jag går inte på den twisten.". Och kanske börjar jag lära mig nu, för jag hade rätt. Men det blir för bra på något sätt, n:te gången han försöker vända på hela historien så hör jag faktiskt en liten suck som undslipper mig. I alla fall är det otroligt att Nesbø inte villar bort sig själv. Jag undrar om han har hela handlingen klar för sig när han börjar skriva eller om han kommer på efterhand. Talesättet Hur man än vänder sig har man rumpan bak är inte nödvändigtvis sant i Nesbøs böcker.

Harry Hole själv är som vanligt nästan övermänsklig och trots att han ibland egentligen vill ta livet av sig så kämpar han febrilt för att överleva vid andra tillfällen. Fram till slutet av boken hade jag egentligen inga invändningar mot hans göranden och låtanden, men mot slutet fick han nästan superhjältestatus. För min del så hade boken vunnit på att vara lite kortare, vissa avsnitt var lite för utdragna och faktiskt, lite långsamma.

Förresten, jag gillar verkligen den lilla detaljen som planterades alldeles i början för att sedan komma till nytta när det nästan var slut. Det är sådant som gör att jag fullständigt älskar Nesbøs böcker, hur mycket för mycket det än blir.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Pansarhjärta: Bokfetischist, Bokbrus och Snowflakes in rain.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.