"Strax efter solnedgången" av Stephen King

Genre: Skräck
Antal sidor: 431
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Just after sunset
Översättare: Anders Bellis
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 18 maj 2012



Baksidetext
Stephen King levererar ännu en häpnadsväckande novellsamling. Vem – förutom Stephen King – skulle förvandla en bajamaja till en slemmig födelsekanal, eller en sjaskig bar vid en motorväg till platsen för evig kärlek? En handelsresande i böcker kan plocka upp en stum liftare, utan att förstå att den tystlåtne mannen i passagerarsätet lyssnar bara alltför uppmärksamt. Passen på en träningscykel, avsedda att få ned kolesterolhalten, kan förvandlas till en fängslande och skräckinjagande resa. Pepparkaksflickan, som utspelar sig på en ödslig ö utanför Floridas kust, är en nagelbitarnovell om en en ung kvinna som är lika sårbar och rådig som Audrey Hepburns rollgestalt i Nattens ögon. I Ayana utför en blind flicka ett mirakel med en kyss och en smekning.

För King är gränsen mellan de levande och de döda ofta suddig, och sömmarna som håller samman vår verklighet kan brista i vilket ögonblick som helst. I en av de längre novellerna, N. orsakar en psykpatients irrationella tankevärld ett apokalyptiskt hot på landsbygden i Maine ... eller förhindrar att världen faller offer för det.

Strax efter solnedgången – kalla det skymning, kalla det kvällsmörker, men det är en tid på dygnet då mänskliga mellanhavanden får en onaturlig prägel, då inget är som det först verkar, då fantasin sträcker sig efter skuggor som skingras i mörkret och man blir skrämd från vettet. Den perfekta tidpunkten för Stephen King.

Min kommentar
Jag är inte så mycket för noveller. Tror jag. De enda novellsamlingar jag läst är faktiskt Stephen Kings olika verk. Och eftersom King är King så är kvaliteten väldigt spretande, så ock i denna samling. En del är lysande, en del är... inte så bra och allt däremellan. Den här har jag läst en novell i lite då och då.

Min stora favorit, som faktiskt gav mig rysningar, är Harveys dröm. Harvey och Jane är ett medelålders gift par. Vid frukosten en morgon, berättar Harvey hur han vaknat skrikande ur en mardröm han haft: En av deras döttrar har blivit överkörd och dödad. Janet inser snart att drömmens detaljer ofelbart stämmer med morgonens händelser. Speciellt det att grannens bil har en ny buckla, med något som liknar en blodfläck och en plätt smuts eller hår. Historien slutar när Harvey svarar i telefonen när den ringer, precis som han gjorde i hans dröm.

Precis som för många andra som läst den här samlingen är också N. en favorit för mig. Man skulle kunna tro att den handlar om en man med allvarliga tvångssyndrom, eftersom den först är skriven som anteckningar gjorda av en doktor Bonsaint om en patient. Patienten dör, förmodat självmord, och resten av berättelsen är doktor Bonsaints manuskript. Var det kanske ändå inte bara tvångssyndrom det handlade om?

Novellerna Träningscykel, Kvarlämnade effekter, The New York Times till förmånspris, Stum och Sitta i skiten tyckte jag också var lagom rysliga (Sitta i skiten var lite mer än ryslig) och över medel.

En del av novellerna förstod jag inte alls syftet med, inte förrän jag läste Kings egna anteckningar i slutet av boken. En fantastisk service han tillhandahåller, där han berättar hur han tänkte och/eller hur novellerna kom till.

Boktipsets estimerade betyg var 3.4. Jag ger den 3.5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Strax efter solnedgången: Fiktiviteter, Malin the writer och Bokstävlarna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.