Antal sidor: 327
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Svörtuloft
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 8
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2014
Första meningen: Han tog upp lädermasken ur kassen.
Baksidetext
En kvinna som anklagas för utpressning misshandlas till döds. Detta sker framför ögonen på polisen. Ändå lyckas förövaren komma undan. Allt pekar på att det är en torped som driver in narkotikaskulder. Samtidigt försöker en småkriminell alkoholist komma i kontakt med polisen. Med mycket dunkla avsikter.
Huvudpersonen är denna gång Sigurður Óli, som vi känner igen från de tidigare böckerna. Förutom den spännande och täta mordhistorien får vi också en kritisk inblick i det korrupta bankväsendet både på Island och i andra länder innan den stora bankkraschen ägde rum 2008.
Min kommentar
Jag har i drygt tre år och många delar njutit av den isländska naturen i Arnaldur Indriðasons serie om polisen Erlendur Svensson. Detta är den åttonde (översatta) delen och i den är fortfarande inte Erlendur med alls, förutom att han nämns av de andra poliserna ibland. I stället får vi fortsätta lära känna hans kollegor.
Eftersom Erlendur stuckit på några dagars semester till östra Island så har Sigurður Óli tagit över föreställningen. Det gör han inte speciellt bra. Han är en otroligt osympatisk, intolerant och fördömande människa och borde egentligen aldrig ha blivit polis.
Inte heller berättelsen håller samma standard som de tidigare böckerna, det är hoppigt och blir egentligen aldrig riktigt intressant. Detta trots (eller kanske på grund av) att det är två olika trådar, som inte alls har med varandra att göra. Den ena är då huvudberättelsen med kvinnan som blir ihjälslagen, den andra handlar om en gammal bekant från Vinterstaden, mannen som gav sken av att veta något om pedofiler. Mest av allt beror nog ändå mitt ointresse på Sigurður Ólis karaktär, jag tycker inte alls om honom.
Miljön är inte heller speciellt intressant, för det mesta springer de runt i ett höstgrått Reykjavik, inte en enda gång är de utanför stadsgränsen. Det är i och för sig intressant att försöka komma ihåg hur det ser ut där, men jag är mer glad i det öde, karga och kalla.
Det som är lite intressant, men som beskrivs så ofta och mycket att det nästan blir en egen tråd, är den ekonomiska uppgången på Island. Hur de startade upp riktiga skrytbyggen med lånade pengar. Innan allt föll ihop som ett korthus. De där tomma och/eller inte klara byggnaderna fanns det fortfarande spår efter 2011, när jag var där. Gissar jag rätt om jag anar en fortsättning på detta?
På något sätt verkar den här boken utspela sig samtidigt som förra boken, Erlendur har bara varit borta ett kort tag och cliffhangern i slutet av Mörka strömmar nämns överhuvudtaget inte här.
Jag hoppas verkligen att Erlendur snart kommer tillbaka. Jag saknar honom.
Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.59 i genomsnitt. Jag ger den 3.0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Svart himmel: Annika, Bokbrus och Bokbabbel.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
Jag har bara läst första i den här serien och eftersom jag inte fastnade så där väldigt mycket så blev det aldrig av att jag fortsatte. Synd, för miljön är något jag skulle vilja läsa mer om.
SvaraRaderaÄven om miljön är bra beskriven så kan det aldrig göra verkligheten rättvisa. Åk dit i stället :)
RaderaJag minns knappt något om den här boken så den hör verkligen inte till favoriterna i serien. Och som du säger känns huvudkaraktären verkligen trist. Behållningen var mer det som handlade om Island och deras ekonomi då, men även den biten har jag glömt bort.
SvaraRaderaDet är verkligen ingen bok som man går och funderar på efteråt.
Radera