Bokbloggsjerka 31 oktober – 3 november

Nu är det minsann fredag igen, ska bli skönt med lite helg. Precis som vanligt börjar helgen med Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Har du några tips på nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om precis vad som helst, t.ex. böcker, prydnader, porslin etc?

Jösses, det här kan ju bli en farlig jerka. Jag har lyckats hålla mig undan alla nördiga sajter, så något tips har jag inte. Däremot är jag lite osäker på om jag vill läsa alla andras inlägg... Jag behöver verkligen inga fler ställen att lägga tid på :)

Med lite god vilja kanske man kan kalla Goodreads och Boktipset för intressanta sajter för en boknörd, men dem känner väl alla till.

Och så OK då, jag har en kul shop jag brukar kolla på, Coolstuff, där har de en del kul prylar. Bokbutiken har jag själv aldrig handlat på, men det är kul att titta. Detsamma gäller The Literary Gift Company och sajten för oss som gillar retro, Retroholics.

Nytt i hyllan

När jag kom hem från jobbet för någon vecka sedan trodde jag nästan att det var julafton. Ett litet paket låg på hallmattan i sällskap av en avi. Eftersom jag var helt säker på att jag inte beställt något så vågade jag nästan gissa att det var böcker i båda.

I det som låg på hallmattan dolde sig en ny bok av Ian Rankin, Knutar och kors. Jag har bara läst en bok av honom tidigare (I de dödas namn) och den gillade jag inget vidare. Därför köpte jag ju så klart en till (Misstro) som jag inte läst än. Och så då denna nu, som tydligen ska vara allra första boken om John Rebus, nu i svensk översättning. Spännande!

I paketet som jag hämtade på posten låg det två härliga böcker. Belinda Bauers Livets & dödens villkor och En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton. Jag ligger lite efter i läsandet av Bauers böcker, men denna verkar helt fristående från de andra så kanske blir den läst först. Boltons bok är den fjärde delen om Lacey Flint och där ligger jag i fas med läsningen.

"Exil" av Denise Mina

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Exile
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: Garnethill 2
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2000 (min) 2003
Format: Kartonnage
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 oktober 2014






Första meningen: "Sparka på henne så får vi se", sa han.

Baksidetext
Inte nog med att Maureen O'Donnell blivit anklagad för mord, nu har dessutom fadern, som förgripit sig på henne under uppväxten, återvänt hem till Glasgow. Samtidigt har bästa väninnan Leslie blivit förälskad och tillbringar all sin tid med den nye pojkvännen.

När Ann Harris - klient på kvinnojouren där Maureen arbetar - plötsligt försvinner och hennes döda kropp en månad senare flyter upp på Themsens strand ser Maureen sin chans att fly hemstaden. Hon beger sig till London och hamnar där i en värld full av våld, svek och misstänksamhet. En efter en faller pusselbitarna på plats och Maureen börjar ana vad som egentligen hänt. Men tiden rinner iväg och hon måste få fram sanningen - till vilket pris som helst.

Min kommentar
Jag kan väl inte påstå att jag såg fram emot att läsa denna andra del i trilogin om Garnethill, men det tog inte emot heller. Efter den första delen hade jag ett litet hopp om att Denise Mina och jag i alla fall skulle kunna skiljas åt som vänner.

Det är tyvärr fortfarande så att sättet Mina skriver på, intrig och karaktärer inte alls passar mig, men att Denise Mina är en fena på att beskriva livets baksida och hur det är att leva där råder det inga som helst tvivel om. I första delen kände jag ett visst hopp, människorna hade goda sidor och kämpade på, men i Exil är det så mörkt och dystert att jag nästan blir deprimerad. Hennes beskrivningar av vissa karaktärer är helt enastående och den av Mark Doyle kan mycket väl vara den äckligaste jag läst.

Jag tycker att skrivsättet fortsätter att vara lite barnsligt och Maureen är otroligt naiv (och lite korkad), något som jag upplever som lite märkligt, eftersom hon ju levt i den här miljön med de här människorna i hela sitt liv. Ändå verkar hon tro att alla är goda, alternativt att inget ont kan hända henne. Det blev också en aning segt i början när hela Maureens bakgrund (allt som hände i Död i Garnethill) skulle rekapituleras. Det är möjligt att jag hade tyckt det var bra om det gått några år mellan läsningarna, men inte när det är så nära inpå. Där tappade jag nog lite intresse.

Hela historien är lite rörig och hoppig med en mängd karaktärer, vissa nämns bara vid namn en enda gång i början för att plötsligt dyka upp igen i slutet. Och då hade jag givetvis glömt allt om denne. Jag hade ingen lust att göra släktträd och annat för att ha koll på dem allihop. Det kändes också lite som att en del saker inte gick ihop riktigt, men flödesscheman orkade jag inte heller göra.

Något som gjorde det extra besvärligt att läsa var att det fanns väldigt många konstiga syftningar som gjorde att jag inte helt säkert alltid visste vilken han eller hon som menades. Det kan ju i och för sig lika gärna bero på översättningen, det vet jag inte, men irriterande var det.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 (beräknat på 177 betyg).
På Goodreads hade den 3,93 i genomsnitt (beräknat på 1629 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Exil: En full bokhylla är en rikedom och Sladdertackans bokhörna.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Topp Tio böcker/filmer att läsa/se inför Alla helgon

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books/Movies To Read Or Watch To Get In The Halloween Spirit.

Jaha. Ska man då kanske försöka få med fem av var kanske? Jag försöker väl då. Själv tänker jag läsa de fyra första punkterna nu i oktober/november så egentligen har jag ingen aning om de passar. Den femte är en novell, som jag hoppas hinna klämma in snart också. Filmerna har jag sett allihop och det kan vara de fem läskigaste jag vet.

1. Granne med döden av Alex Marwood
2. Horn av Joe Hill
3. Kvinnorna i sjön av Lars Rambe
4. Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist
5. Tills döden skiljer oss åt av Oskar Källner

6. Sjätte sinnet
7. Stilla natt, blodiga natt
8. Alla helgons blodiga natt
9. Poltergeist
10. The others

Läsplanering november 2014

November. Den mörkaste och värsta månaden på året. Det livar vi upp med lite skräck! En bok mer än vad jag brukar välja ut, men jag hoppas det ska gå bra ändå.

• Horn av Joe Hill.

• Den sista utvägen av Denise Mina. Hyllvärmare. Tre på tre.

• Kvinnorna i sjön av Lars Rambe.

• [geim] av Anders de la Motte. Hyllvärmare. Boktolva.

• Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist.

• Öppen grav av Kjell Eriksson. Hyllvärmare.

En smakebit på søndag: Min mormor hälsar och säger förlåt

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu på morgonen, när jag vaknade en timme för tidigt, så började jag läsa en bok som legat på läsplattan i vad som känns som tiotusen sagors evigheter. Du som läst den vet förstår redan vilken bok det är och jag, som precis bara börjat läsa, kan inte fatta varför jag låtit den ligga så länge. Vilken bok det är? Jo, Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman.

Det är väldigt svårt att plocka ut ett enda stycke ur den här boken, för varenda liten bit jag läser så tänker jag" "Det här skulle vara en perfekt smakebit." Till slut bestämde jag mig för det här stycket, där Britt-Marie (som alltså är samma Britt-Marie som i Britt-Marie var här) och hennes man beskrivs på ett helt fantastiskt sätt. Det kommer från sida 24 i e-boken.

I lägenheten under mormors bor Britt-Marie och Kent. De tycker väldigt mycket om att äga saker och Kent berättar alltid vad allting kostar. Kent är nästan aldrig hemma för han är entreprenör. Eller ”Kentreprenör” som han brukar säga och skratta högt framför folk han inte känner. Och om folk inte genast skrattar då så säger Kent det en gång till, lite högre. Som om det var det som var problemet.
     Mormor säger att Kent är en förbannad mupp och att ordet "entreprenör" egentligen kommer från Landet-Nästan-Vaken, för att någon råkade höra fel på "ingen-vet-vad-han-gör", vilket är ett uttryck som används om luffare runt Miamas. Elsa kan inte alldeles på rak arm avgöra om det är sant eller inte, men Britt-Marie är i alla fall nästan alltid hemma så Elsa antar att hon inte är entreprenör. Mormor säger att hon är "gnällkärring på heltid". Britt-Marie och mormor kommer inte jättebra överens, kan man säga. Och med det menas att de inte kommer jättebra överens lite som kaniner och eld inte kommer jättebra överens. "Den kärringen har skavsår i själen", brukar mormor säga, för Britt-Marie ser alltid ut lite som om hon precis har råkat stoppa fel bit från chokladasken i munnen.

"Kongospår" av Christian Unge

Genre: Thriller
Antal sidor: 391
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Afrikatrilogin 2
Förlag: Christian Unge Production
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 12 september 2014





Första meningen: Ett gult sken lyste upp himlen.

Baksidetext
Kamina, Kongo, 1964. Plötsligt hördes ett öronbedövande smatter. Dörrarna föll inåt och Laurent kunde se ut i fria luften. Människor försökte ta sig förbi elds?ammorna men slungades tillbaka in i kyrkan av skotten som kom utifrån. Röster på andra sidan dörren skrek: "Skjut! För i helvete, skjut! Ingen får komma ut."

Under en jour på Karolinska sjukhuset träffar kirurgen Martin Roeykens en märklig patient. Mannen är döende och påstår sig veta saker om Martins familjs förflutna. Han berättar om övergrepp som ska ha begåtts femtio år tidigare i Kongo. Kan historierna verkligen stämma, och vilken roll hade Martins farfar?

Martins sökande efter svar leder till brutalt våld och välbevarade hemligheter. Jakten på pusselbitar går via Belgien, Burundi, Kongo, Dalarna, och Martin slungas in i en härva med storföretag, mördare och politiker.

Gradvis inser han sanningen om sin släkts mörka förflutna. Frågan är: Kan Martin ställa saker till rätta innan det är för sent?

Min kommentar
Andra delen om den osympatiske läkaren Martin Roeykens såg jag verkligen fram emot att läsa. Första delen var ju spännande, men också lite väl detaljerad och därför också lite seg emellanåt. Den här boken börjar ungefär tio år efter vi lämnat Turkanarapporten.

Det tog inte många sidor innan jag upptäckte att doktor Martin var fortsatt egoistisk och självupptagen. Jag har otroligt svårt att tycka om honom, men det behöver man ju faktiskt inte för att gilla boken. Han har helt fantastiska auktoritetsproblem, eller egentligen vet jag inte om det är det som är felet. Om man inte kommer överens med en chef så kan det ju vara chefens fel, två chefer så finns ju möjligheten att det fortfarande är chefens fel, men om det är fler så bör man nog titta på sig själv. Martin Roeykens fattar det ena märkliga beslutet efter det andra, bland annat tycker han att det är OK att tortera människor för att få fram den information han vill ha. Och han utsätter andra för livsfara utan att reflektera ens en sekund. Nej, jag gillar honom inte.

Om första delen hade sega partier så är denna nästan åt andra hållet. Vi förflyttar oss så snabbt mellan Stockholm, Kongo, Belgien och Burundi att jag knappt hinner med och platserna får jag ingen som helst känsla för. Det kunde ha varit var som helst. Det är en svår balansgång det där, för mycket och för lite, gränsen är hårfin.

Karaktärerna är så många att jag nog skulle ha behövt ett flödesschema för att hålla ordning på dem och deras släktskap, men det funkar ganska bra ändå. Det dyker också upp en del bekanta ansikten från Turkanarapporten, bland annat Martins barn, som vi får lära känna ganska bra. Ett par nya karaktärer finns också och jag vill gärna träffa poliserna i nästa bok också. De var ett friskt inslag och inte alls som litterära poliser brukar vara.

En liten konstighet som jag funderar på är om det faktiskt hade fungerat att bara bevaka Apoteket för att veta när någon hämtar ut ett recept. Det finns ju ganska många olika apotek nu...

Det här är en betydligt mer sammanhållen och tightare historia än första boken. Tempot är betydligt högre också. Och jag är speciellt förtjust i att författaren tar död på vem som helst utan samvetskval, ingen går säker. Det förhöjer spänningen.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 5,0 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kongospår: Annika, Böcker emellan och Jenny.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Bokbloggsjerka 24 – 27 oktober

Fredag igen och detta är en av de bästa helgerna på året. Nu ska jag äntligen få tillbaka den där timmen som jag saknat i ett halvår. Som vanligt börjar helgen med Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Vad skönt med en lätt fråga så här på morgonen!

Igår började jag läsa Granne med döden av Alex Marwood, en bok jag hört väldigt mycket äckligt om. Har bara kommit lite drygt 150 sidor in och än så länge har det inte blivit superäckligt, men lite lätt illamående har jag blivit ibland.

Kommande böcker november 2014

Inte så många nya i november. Skönt. Såg att både Lewismannen (Peter May) och Hud (Mo Hayder) finns med i november, men de har jag redan haft med tidigare månader så de är inte med här igen.

The drop av Dennis Lehane
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 230
Utgivningsdatum: 2014-11-04
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
Dennis Lehane tar med läsaren tillbaka till stadsdelarna Point och Flats och samma miljö som var både fond och huvudperson i hans hyllade roman Rött regn från 2001. Bob Saginowski jobbar som bartender på Cousin Marv's i Flats, en bar som på papperet ägs av Bobs kusin Marv men som i själva verket är i händerna på den tjetjenska maffian. Bob lever ensam, går regelbundet i kyrkan och håller sig på sin kant. Men så inträffar två händelser som vänder upp och ner på hans tillvaro och får det förflutna att komma upp till ytan. En kväll blir baren rånad, och maffian låter Bob och Marv veta att det är deras uppgift att jaga rätt på rånarna. Ungefär samtidigt hittar Bob en misshandlad hundvalp i en soptunna som tjejen i huset bredvid, Nadia, övertalar honom att behålla. The Drop är en brutal berättelse från undre världen, befolkad av färgstarka personligheter och full av oväntade vändningar.

Dennis Lehane är ju lite auto-buy...

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

---

Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason
Genre: Kriminalroman
Serie: Erlendur Sveinsson (11)
Antal sidor: 262
Utgivningsdatum: 2014-11-05
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit sin polisexamen och jobbet i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats drunknad i ett dike. Ingen tycks bry sig om vad som har hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som hänt kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld.

Egentligen gillar jag inte prequels och jag tycker nog det hade varit bättre om de översatt de två första delarna i serien i stället, men...

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

---

Väckelse av Stephen King
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2014-11-12
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
New England, tidigt 60-tal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs - ett möte som kommer att prägla hans liv. Med sin vänliga fru och livlige son blir den unge nyinflyttade pastorn genast omtyckt i staden. Jacobs är inte bara hängiven sitt prästerliga kall, han drivs också av en hemlig besatthet av elektriska experiment. Jamie delar hans fascination och mellan dem båda knyts ett särskilt band. Men när tragedin drabbar Jacobs familj slås idyllen i spillror. Övertygad om att Guds existens är en omöjlighet chockar pastorn samhället i grunden och tvingas lämna staden.

Charles Jacobs skugga kommer dock inte att lämna Jamie. Den bara mörknar med åren. När de båda möts igen är Jamie i trettioårsåldern, en heroinmissbrukande musiker som befinner sig i fritt fall. Återigen får Jacobs Jamies liv att ändra riktning, och återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att väcka liv i universums dolda krafter. Krafter som kan hela, men också skada.

Behöver jag skriva något här...

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

---

Lejontämjaren av Camilla Läckberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Fjällbackaserien (9)
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2014-11-17
Förlag: Forum

Från Bokus
Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen kommer som från ingenstans och hinner inte väja.

När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är att hon inte är ensam om sitt öde.

Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.

Japp, jag är en av dem som läser Läckberg och inte skäms ett dugg för det.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

"Svarta vatten" av Attica Locke

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 367
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Black water rising
Översättare: Ia Lind
Serie: -
Förlag: Leopard Förlag
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2014
Format: Storpocket
Källa: Rec ex
Utläst: 2 oktober 2014





Första meningen: Båten är mindre än han tänkt sig.

Baksidetext
Houston 1981. Framtiden ser äntligen ljusare ut för Jay Porter som i åratal kämpat för att få sin lilla oansenliga advokatbyrå att gå ihop. Han överraskar sin gravida fru Bernie med en romantisk kvällstur längs med floden. Men kvällen tar en oväntad vändning när de passerar Houstons ruffigare kvarter och plötsligt hör en kvinnas skrik på hjälp, sedan pistolskott och ljudet av en kropp som faller i floden. Jay inser att han måste rädda kvinnan från att drunkna och dyker ner i det dunkla, svarta vattnet. Kvinnan är chockad men inte skadad, och uppenbarligen rädd. Hon vägrar att berätta något om vad som hänt.

Jays räddningsinsats visar sig få oanade konsekvenser och han hamnar mitt i en mordutredning med minst sagt oklar utgång. Mot sin vilja dras han allt djupare in i ett mysterium vars förvecklingar leder ända till Houstons absoluta maktelit. Jay ställs inför svåra val och tvingas att konfrontera spöken ur sitt eget förflutna.

Min kommentar
På utgåvan som jag har så finns det en blurb av Dennis Lehane och någon har beskrivit boken som en blandning av The Wire och Dallas. Det ena ser jag som positivt och det andra som negativt. Detta är ett förhandsexemplar som jag fått från förlaget och det betyder att här finns en hel del stavfel och annat konstigt. Med det sagt så kan jag bara hoppas att boken som släpps ska vara rättad.

Att Dennis Lehane gillar denna förstår jag nästan på en gång, den är verkligen skriven i hans anda. Det är mörkt och skitigt och man riktigt känner desperationen växa fram. Miljöbeskrivningarna är väldigt detaljerade och är det något jag brukar ha svårt för så är det just detta. Men här funkar det, faktiskt. Det får mig att fundera på om det kanske inte är detaljrikedomen, längden eller mängden det kommer an på, utan helt enkelt hur det görs. Här kan jag fysiskt känna värmen och hur svetten rinner. Och lukterna. Trots ljuset och värmen så är det mesta mörkt och dystert, ett motsatsförhållande som gör allt knivskarpt.

Det är ett väldigt långsamt tempo genom hela boken och en ansenlig mängd karaktärer. Det finns nämligen två uppsättningar, en då (60-/70-talet?) och en nu (1981). En del finns i båda och några bara i den ena. Karaktärerna presenteras med många och långa, långa tillbakablickar. Till slut vet jag inte riktigt när jag befinner mig och vilket som hände när. Ofta är saker och ting väldigt noga beskrivet och tillbakablickarna känner jag oftast som lite krystade. Dessutom berättas det i presens, något som jag tycker passar med ett högt tempo, så här blir det något slags krock för mig. Det här långsamma tempot hade passat mycket bättre i imperfekt.

En del som känns ouppklarat finns det också. Med jämna mellanrum kommer det en del insinuationer om Jays familj, något traumatiskt och stort som hänt, men det förklaras aldrig närmare. Det tycker jag är lite synd. En annan sak som stör mig är alla förkortningar, jag har generellt väldigt svårt för det, speciellt när man förutsätter att alla vad vad de betyder. Här förklaras de inte förrän drygt halvvägs in i boken.

Att boken utspelar sig på 80-talet kan jag inte riktigt känna, förutom hårspray och stort hår så skulle det kunna vara när som helst. Det enda som skulle kunna skvallra om att det är en annan tid är de svartas kamp och medborgarrättsrörelsen. Men den är å andra sidan fortfarande aktuell. Och jämförelsen med Dallas? Var kom den ifrån? Oljan?

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2,0 (beräknat på 4 betyg).
På Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 1865 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Svarta vatten: Annika, med näsan i en bok och Lotten.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Topp Tio nya serier jag vill börja läsa

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top New Series I Want To Start (New..let's say within the last year or two).

Det finns mängder av serier som jag redan läser och som jag vill börja läsa. Jag hittade ett 30-tal. Och det är bara bland serier där jag redan har första boken. Om de är nya eller ej vet jag inte, men här är några i alla fall.

1. Månkrönikan av Marissa Meyer (första boken är Cinder)
2. Armand Gamache av Louise Penny (första boken är Mörkt motiv)
3. Miss Peregrine av Ransom Riggs (första boken är Miss Peregrines hem för besynnerliga barn)
4. Outlander av Diana Gabaldon (första boken är Främlingen)
5. Silo av Hugh Howey (första boken är Ull)
6. De bortglömda böckernas gravkammare av Carlos Ruiz Zafón (första boken är Vindens skugga)
7. Divergent av Veronica Roth (första boken är Divergent)
8. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell (första boken är Kärleken)
9. Fredrik Broman av Håkan Östlundh (första boken är Släke)
10. Jack Caffery av Mo Hayder (första boken är Fågelmannen)

Dag 25: En karaktär som jag kan relatera mig själv till

Jag är inte helt säker på att jag förstår riktigt vad "relatera mig själv till" egentligen betyder, men jag väljer att tolka det som en karaktär som jag kände igen mig i. Och då blir det, för tredje gången i den här utmaningen, dags för Ove. Jag kände igen mig så mycket i honom att jag faktiskt nästan blev rädd. Tyvärr är jag inte riktigt lika modig, men jag jobbar på det.

En man som heter Ove av Fredrik Backman

En smakebit på søndag: Gideons ring

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här söndagen har vi en vikarie igen, Astrid Terese på bloggen Betraktninger sköter det med den äran.

I helgen har det inte blivit/blir det inte speciellt mycket läst, sambon fyllde år igår och här var kalas. Två nattgäster (min mamma och syster) och två på hotellet här i närheten (svärmor och hennes sambo) får vi umgås med en extra dag. Till kvällen kanske jag kan få krypa upp i soffan med min bok.

I fredags började jag på femte delen i Hammarbyserien, Gideons ring av Carin Gerhardsen och det är därifrån veckans smakebit kommer. Det här lilla stycket kommer från sida 102-103.

Hamad gillade inte Petras attityd i de här frågorna. Hon tenderade att bli onyanserad och klumpig, vilket gjorde att hon förlorade i trovärdighet. Och han ville inte att hon skulle framstå som en ilsken katta som urskillningslöst misstänkte varje man för att hysa en potentiell sexbrottsling inom sig. På tv hade han sett en intervju med en dansk författarinna som hävdade att alla män tänker på sex hela tiden. Att allt som sker i en mans hjärna kretsar kring detta. Ett häpnadsväckande och skrämmande uttalande som fått så oemotsagt, trots att programledaren blev svart i synen och - på ett sätt som skulle föreställa vara halvt skämtsamt, men som den uppmärksamme kunde notera var på största allvar - förklarade att denna schablonbild av världens manliga befolkning åtminstone inte omfattade honom.

"Plommonträdet" av Ellen Marie Wiseman

Genre: Drama
Antal sidor: 457
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The plum tree
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: -
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 27 september 2014






Första meningen: För sjuttonåriga Christine Bölz började kriget med en överraskande inbjudan till Bauermans höstfest.

Baksidetext
”Blomma där du är planterad”, är det råd sjuttonåriga Christine Bölz får från sin älskade mormor. Men Christine vet att det finns en hel värld som väntar på henne utanför den tyska småstad där hon växer upp – en värld hon börjat skymta genom musik, böcker, och genom Isaac Bauerman, sonen i den rika judiska familj där hon arbetar.

Snart ska det emellertid visa sig att det finns betydligt större hinder för deras kärlek än skillnaden i samhällsställning. Hösten 1938 genomgår Tyskland omfattande förändringar under Hitlers regim: affärernas skyltfönster fylls av anti-judisk propaganda, de som vågar yppa en avvikande åsikt tystas ner och en ny lag förbjuder Christine från att återvända till sitt jobb – och från att ha någon kontakt med Isaac. Under de månader och år som följer får Christine uppleva det nazistiska förtrycket i dess fulla vidd; hon ställs ansikte mot ansikte med SS-männens brutalitet och Dachaus fasor, och hennes liv formas med tiden till en alltmer desperat kamp – för att överleva och för att få vara med den hon älskar.

Min kommentar
Som jag sett fram emot att läsa den här boken. Den är något så ovanligt som en bok om de vanliga tyskarnas liv under andra världskriget. Det kan jag ju lätt säga att jag aldrig läst tidigare.

När jag börjar läsa fångas jag direkt av hur "normal" den där byn är och alla människor i den. Det är långa och detaljerade beskrivningar av miljön, så man riktigt känner att det här skulle kunna vara var och vilka som helst.

Sedan, när kriget börjar, blir det något helt annat. Både för karaktärerna i boken och för mig. Varje enskild händelse är verkligt bra beskriven och gripande. Mitt problem är att det helt enkelt blev för mycket. Allt känns som en uppräkning av vedermödor och händelser staplas på varandra, lite som att författaren försökt få med allt hon överhuvudtaget hört om kriget. Jag är helt säker på att Wiseman gjort seriös research, men faktiskt så behöver man inte ta med allt man läst.

Boken är lite simpelt och barnsligt skriven och ganska för mycket tårdrypande. Möjligtvis är jag lite underlig, men sentimentalitet får mig nästan att må illa. Romansen mellan Christine och Isaac har jag väldigt svårt för att se som trovärdig. Och framför allt, hur uppstod den? Det kan väl ändå inte vara så att de håller handen och pussas ett par gånger sedan är de beredda att dö för varandra? I sex år? Jag saknar en början där, tror jag. Genom hela boken ältas det sedan hur mycket de älskar varandra, saknar varandra och bara tänker på varandra (eller egentligen mest Christine som älskar, saknar och tänker på Isaac). Hela tiden. Det är då det börjar bli trist.

När jag väl kommer till slutet så blir jag nästan arg. Det kan faktiskt bli för mycket av det goda.

Det jag gillar med boken är att den, trots allt, när det handlar om själva kriget och vad som hände då, är nyanserad. För den vanlige tysken var båda sidor precis lika farliga. Det spelade ingen större roll om det var tyskar, amerikaner eller ryssar, de var lika dödliga.

Att jag inte blev så imponerad av den här boken kan bero på att kriget är ganska verkligt för mig. Inte för att jag själv upplevt det, men med en mor som föddes i Österrike 1938 och en far som var krigsfånge i Tyskland och kom till Sverige med de vita bussarna så har det varit ganska konkret i hela mitt liv. Och mycket kan man säga om det, men speciellt romantiskt var det inte. Det var liksom där det brast med den här boken. Den började så bra, som en 4,5, sedan störtdök den till 3,5 och slutet drog av en halv till.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 4 betyg).
På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 2876 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Plommonträdet: Endast e-böcker, Mina boktips och Carolina läser.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Bokbloggsjerka 17 – 20 oktober

Snart helg, ska bara ta mig igenom några timmar på jobbet. Slutar 12 i dag så det ska nog gå bra. I helgen blir det födelsedagskalas (inte mitt), massor av folk, utsökt smörgåstårta och något slags semi-freddo med nutella som ska göras ikväll. Men innan allt detta startar så är det dags för Annikas bokbloggsjerka, annars är det ju inte fredag på riktigt.

Veckan uppgift är: Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Utan att ha läst Annikas svar så vågar jag nästan påstå att jag svarat samma, nämligen Dennis Lehanes Patient 67. Där är en vändning som heter duga.

Bara för att det inte ska bli ett så kort svar så tänker jag nämna en film som man inte heller bör veta något om när man ser den. Sjätte sinnet kan man också säga har en vändning som slår nästan allt. Själv var jag tvungen att se om den bara för att kolla...

Dag 24: En bok jag önskar att fler hade läst

Den här boken är egentligen tre, men eftersom jag har en utgåva med hela trilogin så väljer jag den. Detta kan mycket väl vara den bästa sci fi som någonsin skrivits och efter en kort hausse på 80-talet så försvann Isaac Asimov in i glömskan(?). Tyvärr. Han är väl värd att läsa. Speciellt Stiftelsetrilogin.

Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov

Tillskott i läskön

Måndagen efter jag kom hem från bokmässan med 15 nya böcker så kom det en liten avi med posten. Eftersom jag visste med mig att jag inte beställt något så blev jag ju bara tvungen att hämta ut det stora brevet direkt. Där i låg det en liten överraskning från Modernista.

Flickoffret av James Oswald, som är första delen i serien om kommissarie McLean. Det här ska tydligen vara den nye Ian Rankin, en jämförelse som kanske inte får mig att hoppa jämfota av lycka, men Skottland är ju alltid Skottland.

I slutet av samma vecka kom det ett litet paket i brevlådan och där i låg det en liten present från Stimpla Publishing.

Vad Milo såg av Virginia McGregor ska tydligen vara höstens feelgood. Det är ju aldrig fel och är nog faktiskt något jag kan behöva i höstmörkret.

Bara att öka på lästakten alltså...

Topp Tio platser som böcker fått mig att vilja besöka

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Places Books Have Made Me Want To Visit (whether fictional or real).

Trodde först att jag inte skulle komma på tio så jag funderade på att ta med fantasiplatser också, men när jag började tänka efter så dök det upp fler än tio verkliga. Så jag håller mig till dem. Ibland är det svårt att veta vilket som kom först, boken eller längtan, men dessa platser tror jag att jag började bli nyfiken på efter att ha läst "boken".

1. Shetlandsöarna. Ann Cleeves serie om polisen Jimmy Perez visste precis vilka knappar den skulle trycka på för att locka mig.
2. Yttre Hebriderna. Se ovan, men denna gång är det Peter Mays bok om Fin Mcleod.
3. Australien. När jag läste/såg Törnfåglarna av Colleen McCullough så bestämde jag mig för att se alla de där platserna på riktigt. Det har ännu inte hänt.
4. Savannah. Denna lilla stad i Georgia, USA, där magnoliorna blommar har John Berendts bok Midnatt i ondskans och godhetens trädgård fått mig att längta till.
5. Irland. Böckerna av Marian Keyes får mig alltid att längta dit. Och någon gång ska jag banne mig åka.
6. Norrland. Lite ospecifikt, men väldigt långt norrut vill jag tack vare Åsa Larsson. Jag har inte varit längre norrut än Sälen...
7. Maine. Det låter kanske lite konstigt att man längtar dit av Stephen Kings böcker...

Och några platser som jag faktiskt lyckats besöka

8. Island. Berättelserna i Eddan var det nog som startade alltihop. Ett sagoland.
9. Norra England. Nu har jag ju inte varit i Peak District, där böckerna om Ben Cooper och Diane Fry av Stephen Booth utspelar sig, men väl i Lake District. Funkar det också.
10. Rom. Den staden har väl alltid lockat mig lite, men efter jag läste Da Vinci-koden av Dan Brown så blev jag väldigt sugen.

Dag 23: En bok jag länge velat läsa

Ja, jösses... får jag bara välja en? Då vet jag precis vilken jag ska välja. Här snackar vi hyllvärmare! Boken köpte jag 1996 och jag tror det var för fem år sedan jag lovade mig själv att nästa gång jag åker till Grekland då, då ska jag minsann läsa Iliaden. Nu ser det faktiskt ut som att det blir Grekland nästa år...

Iliaden

En smakebit på søndag: Stockholms undergång

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår läste jag ut Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson (en mycket bra bok) och i dag ska jag börja läsa nionde och näst sista delen i Kjell Erikssons serie om Ann Lindell, Svarta lögner, rött blod. Eftersom jag inte vill terrorisera mina läsare med ytterligare en smakebit ur Kjell Erikssons böcker så kommer det i stället en från antologin Stockholms undergång, med skräcknoveller av författare från författarkollektivet Fruktan.

Smakebiten är från början av novellen Öde land av Christian Enberg.

Martina gick sakta upp för trappan som ledde till restaurangen. Det var mörkt och tomt i matsalen. Solen hade ännu inte gått upp. Stolar och bord låg slängda huller om buller. I mörkret slog hennes fot emot något hon trodde var en kropp. Hon tittade inte ned utan letade sig mot köket, med en hand mot väggen. Försökte att inte tänka på vad som kanske fanns på golvet. Precis i dörröppningen till köket snavade hon över något, satte ut händerna för att hejda fallet och landade i något kletigt.

"Den hand som skälver" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 352
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 8
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2007
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 september 2014






Första meningen: Han var utskickad för att plocka in några pinnar.

Baksidetext
En novemberdag 1993 lämnar det socialdemokratiska kommunalrådet i Uppsala Sven-Arne Persson ett viktigt sammanträde och kommer inte tillbaka. Kolleger, familj och polis står helt frågande.

Många år senare besöker en Uppsalabo den sydindiska staden Bangalore och ser ett bekant ansikte. Han blir alltmer övertygad om att det är det mystiskt försvunna kommunalrådet han mött. Men vad gör han i så fall här?

I Uppsala får Ann Lindells kollega Berglund, som ligger nyopererad på sjukhus, höra att Persson dykt upp. Han minns den gamla utredningen, men får också ett infall att titta närmare på ett annat olöst fall, ett till synes planlöst mord på en gammal man.

Lindell själv ställs samtidigt inför ett obehagligt mysterium. En avsågad kvinnofot hittas i den uppländska skärgården. Lindells intresse riktar sig mot samhället Bultudden där det bor påfallande många ensamstående män. Alla tycks de vara ägare till motorsågar och vedkapar. Under efterforskningarna dyker det upp ett foto av en kvinna med asiatiskt utseende som ingen av grannarna någonsin sett.

Men mannen som äger huset där hon troligtvis bott kommer aldrig mer att svara på några frågor.

Min kommentar
Åttonde boken i serien om Ann Lindell är nu utläst och det återstår bara två delar. Kjell Eriksson har verkligen hittat sin stil, men dessvärre är det en som inte alls passar mig.

Det där med språket... jag kan visst tycka att ett språk är vackert och nästan hänryckas av formuleringar, men utdöda ord passar, enligt mig, inte i en deckare. Som ju detta påstås vara. Ord som bisprungit, tillskickade, åhörde, hågkomsterna, till fyllest är ju jättetjusiga, men i detta sammanhang får de mig bara att stanna upp och bli irriterad.

En annan sak som får mig att helt tappa läsflytet är långa föreläsningar om allehanda ting, speciellt politik. Och här är det politik. Långa förklaringar om kommunismens och socialismens historia rapas upp, utan att de egentligen behövs. Långrandigt blir det också när inte mindre än tre fall ska förklaras för mig; den mördade nazisten, det försvunna kommunalrådet och den avhuggna foten. Någonstans djupt därinne döljer sig en historia (eller tre då) som kunde varit ganska spännande. Ibland tar det tag och jag rycks med, men det är tyvärr bara tillfälligt. Jag blir fullständigt uttråkad av ordbajseriet.

De välkända karaktärerna är nästan bifigurer i den här boken, men Ann Lindell visar plötsligt nya sidor(?) och inga speciellt sympatiska. Hon är intolerant och väldigt snabb med att döma människor. De som är något intressanta här är de där människorna som bor ute på udden. De känns som levande, verkliga människor.

Slutet är väldigt abrupt, motiven förklaras och vips så är det över. Ett av fallen förblir olöst (eller egentligen ostraffat) och poliserna verkar tycka att det är OK. Detta är andra boken i rad där ett "svin" mördats och mördaren kommer undan. Ska jag alltså dra slutsatsen att det är OK att mörda "svin"? Har man rätt att döda någon som har knäppa åsikter? Vem bestämmer vad som är knäppt och vem som är ett "svin"? Det är ju en väldigt aktuell fråga och det skrämmer mig att många verkar tycka att demokrati bara omfattar de som tänker "rätt". Demokrati innebär ju att alla ska få uttrycka sin åsikt, även de som tycker "fel". Alla människor är lika mycket värda, oberoende av om de har obekväma åsikter som jag inte håller med om.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 (beräknat på 156 betyg).
På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt (beräknat på 569 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den hand som skälver: Emmas boktips, Enn kokk och DAST.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Bokbloggsjerka 10 – 13 oktober

Äntligen fredag! Den här veckan har jag inte alls tyckt om, den har varit lång och jobbig, men nu är det dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Vilken är den mest komplexa fiktiva karaktären (på tv/bio eller i en bok) som du har träffat på?

Jaha ja, här kan nog vara ett gyllene tillfälle att erkänna att jag knappt tänker på karaktärerna i böcker eller film. Visst, jag vet ju att de finns där och jag tycker massor medan jag läser/tittar, men sedan är de i stort sett puts väck.

Eftersom jag inte kunde komma på någon direkt så sökte jag lite bland mina inlägg på bloggen och faktiskt, där hittade jag en del. Om jag då ska krysta fram något (egentligen vill jag svara Ove, men är han så komplex egentligen?), och för att inte svara samma som Annika, så får det bli Eli i Beate Grimsruds En dåre fri. Så här skrev jag om henne i mitt inlägg om boken:
Eli är en fantastisk personlighet som aldrig ger upp, hur jobbigt det än är. Hon har ett ofantligt bekräftelsebehov och måste bli sedd hela tiden. Och duktig måste hon vara, gärna bäst. Om hon har bestämt något så är det så, det går inte att ändra. Hennes kreativitet och energi är gränslösa. Kanske skapas det andra personligheter i henne för att hon är den hon är. Eller så är hon den hon är för att hon har flera personer inom sig. Det är som att fråga vilket som kom först; hönan eller ägget. Eli är också lite motsägelsefull. Hon säger att hon är emot litteratur, men hon är själv författare. Utan att kunna läsa, om jag förstått saken rätt.

Då ska jag kolla lite hos er andra, vilken karaktär som jag inte kom ihåg.