"[geim]" av Anders de la Motte

Genre: Thriller
Antal sidor: 336
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: HP Pettersson
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 november 2014





Första meningen: Texten dök för femtioelfte gången upp i displayen och för samma gång i ordningen klickade HP irriterat bort den.

Baksidetext
Henrik HP Pettersson är en småhustlare som skiter i det mesta. En dag kommer han över en mobiltelefon som märkligt nog verkar veta det mesta om honom, och via den blir han inbjuden till en fascinerande ny upplevelse. Ett Alternate Reality Game som utspelar sig mitt i den intet ont anande Svennevärlden. Efter att han klarat inträdesprovet erbjuds han en rad olika kittlande uppdrag som alla filmas för att senare visas upp på en rankinglista och bedömas av ett slutet nätcommunity. I takt med att spänningen, belöningarna och inte minst creden från fansen växer tar HP allt större risker och snart är han beredd att göra nästan vad som helst för att få fortsätta spela.

Polisinspektör Rebecca Normén är HP:s totala motsats. Hon är anställd på Säpos livvaktsrotel och har järnkoll på sitt liv, ändå känner hon sig inte säker. Någon vet obehagligt mycket om hennes förflutna. Om sådant som ingen borde veta. Som till exempel att hon är en mördare... Är det någon som leker med henne?

Efterhand som Spelet tränger sig allt djupare in i deras liv närmar sig HP:s och Rebeccas världar oundvikligen varandra. Men om verkligheten bara är ett Spel, vad är då egentligen på riktigt? Och är du verkligen säker på att du vill Spela?

Min kommentar
Detta är ännu en av de där böckerna som fått bli stående olästa i flera år. För mig, som tekniknörd, så låter ju det här som en passande historia, men sedan började jag höra en del negativa saker om språket i den, att det var krystat och mängder av engelska uttryck. Något som jag normalt avskyr. Alltså lät jag bli att läsa den. Tills nu.

Förvånande nog så gillar jag språket, med slang, anglifieringar och ren engelska ibland. Det passar verkligen till karaktären HP. Jag vet inte om det är trovärdigt att en man som är 30+ pratar så där, för mig låter det eventuellt lite yngre, men å andra sidan så är ju HP inte speciellt mogen. I vilket fall så hör jag ungdomar prata så där varje dag, när jag åker buss, så jag vet att de finns.

Tempot är vansinnigt högt, åtminstone i de bitar som handlar om HP. När Rebecca har stafettpinnen så sänks tempot, lagom för att hinna andas lite innan HP tar över igen. Röstbytet mellan Rebecca och HP är för övrigt lysande, de har helt olika röster. Det måste ha varit svårt att få till.

Intrigen är snygg och jag kan nog nästan rakt av köpa att det skulle kunna vara så här. Om inte annat så skulle det förklara en hel del oförklarliga händelser. Men jag gillar ju i och för sig konspirationsteorier. Villospåren i början gick jag på i alla fall, trots att jag vet att saker och ting sällan är vad de verkar. Jag gillar det. Det enda jag skulle kunna ha invändningar mot, dock inte alltför kraftiga, är att jag har lite svårt att förstå att någon skulle utföra de uppgifter de får i Spelet, men det är ändå lite typiskt för vår tid. Att inte tänka på konsekvenserna av ens handlande, allt är en lek och bara jag har roligt så är allt OK.

Det är ett härligt driv i boken och jag vill hela tiden framåt, få veta vad det egentligen är som händer. Det, i kombination med de korta kapitlen, gör boken väldigt snabbläst. Och så är ju alltihop väldigt spännande också. Slutet gillar jag väldigt mycket, men är det verkligen slut? Vilken tur att jag redan har de andra två böckerna i serien...

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 445 betyg).
På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 1385 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om [geim]: Kajsas bokblogg, Bokomaten och Bokmalen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.