"Förr eller senare exploderar jag" av John Green

Genre: Drama
Antal sidor: 308
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The fault in our stars
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 maj 2015






Första meningen: På senvintern mitt sjuttonde levnadsår kom min mamma fram till att jag var deprimerad, antagligen för att jag sällan gick hemifrån, låg rätt mycket i sängen, läste samma bok om och om igen, inte åt så ofta och ägnade en ganska stor del av min rikliga fritid åt att tänka på döden.

Baksidetext
Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.

Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).

Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.

Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.

Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.

Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.

Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.

Min kommentar
Den som aldrig hört talas om boken Förr eller senare exploderar jag kan räcka upp en hand... Ingen? Jag hade också hört talas om den. Mycket. Och väldigt väl. Jag visste precis vad den handlar om (OK, kanske inte exakt) och jag visste att många klassade den som den bästa bok de någonsin läst. Höga förväntningar? Nej, faktiskt inte skyhöga, men nog hade jag förväntningar.

Jag vet egentligen inte om det finns något mer att säga om den här, men jag gör ett försök. Det här är en väldigt gripande bok med otroligt charmiga karaktärer och den hade varit outhärdlig att läsa utan humorn. Den är osentimental och rakt på, här finns inget som är tabu. Inga människor är enbart goda och inga är enbart onda (det var bra nära där ett tag att det fanns en enbart ond).

Jag gillar humorn, karaktärerna och samspelet mellan dem. Så vad är det då som gör att jag inte bara älskar den? För mig är det något här som skorrar falskt, det känns som att det saknas något. Av någon okänd anledning så blir inte karaktärerna verkliga och äkta. Visst, jag sträckläser nästan boken och visst blir jag berörd av Hazels och Gus öden, men jag blir inte BERÖRD. Det är egentligen först när jag kommer till slutet (sida 267) när Hazel säger "Jag älskar dig i presens." Då bryter jag ihop en stund. Det går över ganska snabbt och det är bara vid detta tillfälle som jag verkligen känner något väldigt starkt.

Och nej, jag kan nog inte heller påstå att detta är en bok om cancer, det är mer en bok om hur man lever (lever på riktigt, inte överlever), älskar, skrattar, drömmer, trots cancer. Jag må vara känslokall (vilket jag inte tror, det finns ju andra böcker som får mig att känna massor av saker), men jag blir inte särskilt nedstämd och ledsen av boken utan mer glad och hoppfull. Man måste göra det bästa av det man har och det gör verkligen Hazel och Gus. Och ja, jag har också förlorat någon nära i cancer.

Det kommer att låta väldigt konstigt, men det som jag tar med mig från den här boken är Amsterdams vårsnö, när almarna sprider konfetti över hela stan. Det måste jag bara se med egna ögon någon gång. Nu ska jag bara fundera lite på om jag vill se filmen eller ej.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 (beräknat på 919 betyg).
På Goodreads hade den 4,38 i genomsnitt (beräknat på 1 456 602 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Förr eller senare exploderar jag: Lotten, C.R.M. Nilsson och Sagan om sagorna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.