Kvinnoalfabetet bokstaven R

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

R är ju en betydligt enklare bokstav än Q. Det finns så många att välja bland att jag faktiskt fick sålla lite.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på R.
Jag får nog faktiskt välja Veronica Roth här, trots att jag bara har läst en enda bok av henne, men jag har redan använt alla andra som skulle kunnat platsa här.

2. Vilken kvinna på R, död eller levande, tycker du borde få mer uppmärksamhet?
Suzanne Reuter är en av Sveriges absolut roligaste kvinnor. Och hon kan så mycket annat också.

3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på R vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Det är inte alltid jag gillar Robyns musik, men hon har alltid gått sin egen väg och se så bra det har gått för henne.

4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på R har du ännu inte utforskat?
För ett tag sedan läste jag överallt om Jenny Rogneby och hur fantastiskt bra hennes bok var. Jag har fortfarande inte läst den, men sedan förra våren så äger jag den i alla fall.

En smakebit på søndag: Carmen och döden

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

När jag vaknade i morse vid femtiden och inte kunde somna om så tog jag naturligtvis tag i boken som låg bredvid sängen och började läsa. Den som låg och väntade så fint där var Carmen och döden av Karin Fossum, elfte delen om polisen Konrad Sejer. Det blev alltså en liten tjuvstart på februariläsningen. Jag hann inte läsa speciellt länge innan jag blev trött igen så jag har inte kommit särskilt långt.

Smakebiten kommer från sida 21.

Kanske dödad, tänkte Sejer, kastad i dammen, oönskad av mamma. Eller av pappa, eller av båda två, ett annorlunda barn, avvikande, i somligas ögon kanske en förlorare. En plötslig vrede, en ondskefull impuls, en önskan att fördärva. Eller också såg han spöken mitt på ljusan dag. Dörren ut till gårdsplanen stod öppen. Pojken var utan tillsyn, pallrade sig ut ur huset, vidare över det torra gräset på korta, mjuka ben, det obetydliga avståndet från huset och ner till bryggan. Lockad av det blänkande vattnet där det låg som en spegel.

Läsplanering februari 2016

Februari, årets nästvärsta månad. Och i år är den dessutom en dag längre. Man skulle kanske välja mer upplyftande böcker att läsa en månad som denna, men jag är inte säker på att jag har några. Det får bli dessa. Ser det inte ut som att det går lite i grönt...?

• Carmen och döden av Karin Fossum. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Den hemliga historien av Donna Tartt. Hyllvärmare. Boktolva. E-bok.
• Kolbarnet av Monica Kristensen. Rec ex.
• Blindspel av Stephen Booth. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Först när givaren är död av Anna Jansson. Hyllvärmare.

"Iskallt spår" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Iskallt spår
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 442
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blood on the tongue
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 3
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2002 (min) 2003
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 januari 2016




Första meningen: Det var en timme kvar till gryningen när kriminalassistent Ben Cooper fick de första beskeden.

Baksidetext
Det var knappast det enklaste sättet att begå självmord på - Marie Tennant verkade bara ha krupit ihop i den kalla snön på Irontonguehill och sedan legat kvar tills kroppen var helt täckt av is.

Men det är inte det enda dödsfall som Edendales poliskår ställs inför denna kylslagna januarimånad; i ett gammalt bombplan görs den skrämmande upptäckten av ett spädbarnslik och vid en vägkant hittas kroppen av en okänd man.

Medan kriminalinspektör Diane Fry behöver all förstärkning hon kan få är kollegan Ben Cooper mer intresserad av att hjälpa den unga kanadensiskan Alison Morrissey. Hon har kommit till Edendale för att få klarhet i vad som egentligen hände då hennes morfar spårlöst försvann en vinterdag 1945. Men är det verkligen värt att ödsla tid på en mer än femtio år gammal händelse, eller är det kanske nödvändigt att gräva i det förflutna för att få svar på dagens gåtor...

Min kommentar
Efter att av en slump ha upptäckt den här serien för drygt tre år sedan och efter idogt och lyckosamt arbete lyckats hitta alla de gamla delarna på ett antikvariat, så har den ändå blivit stående, i stort sett, oläst. Men i år har jag satt upp den på min avsluta-serier-utmaning och jag har tänkt läsa en bok i månaden.

Den här boken lägger sig lite som en varm filt runt mitt hjärta, den handlar väldigt mycket om polacker och deras traditioner. Något som ligger väldigt nära mig eftersom min far var därifrån. Jag blir nästan lite tårögd när jag läser om att bryta oblat på julafton och att duka med en extra tallrik, bara utifall att det skulle dyka upp en oväntad gäst. Jag ler igenkännande när jag läser om polackernas stolthet och kärlek till sitt land. Min far bodde i Sverige i nästan 70 år och även om han anammade svenska seder så förblev han ändå polack längst in i hjärtat.

Med det sagt, om denna oväntade bonus, så kan vi kasta oss in i vad boken egentligen handlade om. Från början tycker jag att det är en förfärlig massa olika fall/händelser och jag blir ibland smått förvirrad. Det är en hel hög med människor inblandade och jag vet inte alltid vilka jag måste komma ihåg och vilka jag snabbt kan glömma bort. Efter ett tag så faller allt på plats och jag förstår ju att naturligtvis så hänger allt ihop. Och faktiskt känns allt väldigt logiskt och naturligt när man väl får facit.

Miljön spelar en väldigt stor roll i den här serien, har jag förstått, och den här boken är inget undantag. Det är januari, passande nog, och onormalt kallt. Jag kan riktigt känna hur mörkt, isande kallt och ödsligt det är där ute. Och fattigt. Ibland funderar jag på när allt utspelar sig egentligen, förhållandena känns lite främmande. Den lilla byn Edendale känns väldigt rå och kylig även den. Men det är ändå synd att detta är en fiktiv plats, jag hade gärna besökt den.

Generellt så kan man nog säga att jag börjar bli lite trött på präktige Ben Cooper, han är väldigt speciell. Han borde lära sig att säga ifrån. På riktigt. Det kommer också en del antydningar om honom, som jag faktiskt inte vet om jag ska känna till. Jag kommer naturligtvis inte ihåg några detaljer från de tidigare delarna. En nackdel när man låter det gå för lång tid mellan böckerna.

Det är väldigt klurigt alltihop, men det finns logik i allt som händer, vilket är viktigt. Det enda som möjligtvis stör mig är alla upprepningar, ibland känns det som att det är två olika personer som skrivit historien och känner sig manade att på riktigt poängtera vissa saker. Speciellt personalbristen. Jag är inte korkad, jag fattar första gången.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 4,6 (beräknat på 198 betyg).
På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 1 334 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Iskallt spår: Boktoka, Boksnoken och Bokmoster.

Boken verkar inte längre gå att få tag i hos de vanliga bokhandlarna.

Årets första bok och lite till

Jag är faktiskt lite stolt över att det tog tre veckor in på det nya året innan den första nya boken dök upp. Det gör att jag tror att jag ligger bra till för årets inte-köpa-fler-böcker-än-jag-läser...

Det var svårt att motstå Vem är Evan Smoak? av Gregg Hurwitz. Så här står det om boken på Bokfabriken:

Evan Smoak lever under falsk identitet. Hans penthouse-våning är ett ointagligt, högteknologiskt fort. Han har lägenheter, bilar och vapengömmor strategiskt utplacerade över hela Los Angeles.

Men Smoak är inte en paranoid galning. Detta är hans vardag. Det är resultatet av en barndom som från tolv års ålder bestått av en skoningslös hårdträning med ett enda mål: att bli den perfekte mördaren.

Smoak har tillbringat hela sin uppväxt i ett topphemligt och olagligt forskningsprojekt hos försvarsdepartementet. Men något händer i organisationen: Smoaks hanterare, den enda personen han verkligen känner, mördas och hans tillvaro kollapsar.

Smoak vänder organisationen ryggen. Han går under jorden och väljer istället att använda sina färdigheter för att hjälpa människor som hamnat i knipa. Men någon anser att Smoak är en riskfaktor som måste försvinna. Och denne någon har samma träning som Smoak själv...

Jag kan ju erkänna att det som lockade mig mest var ordet högteknologiskt... Tack för boken!

Av någon anledning så verkar jag köpa väldigt många filmer nu, vilket får mig att fundera på om jag helt enkelt gått över till film eftersom jag inte får köpa böcker...

En film jag varit sugen på ända sedan jag såg trailern första gången är Mannen från U.N.C.L.E.. Jag tror inte jag sett den gamla originalversionen, men är inte helt säker.

Eftersom Tomten missade ett par filmer som jag önskade mig så tyckte jag att det var lika bra att köpa dem själv. Mission: Impossible - Rogue Nation är ett solklart måste. Jag har sett samtliga tidigare och gillat. Dark places gillade jag väldigt mycket som bok och därför måste jag ju se filmen också.

Bokbloggsjerka 29 januari – 1 februari

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att de som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig eller som du absolut inte tyckte om?

Det korta svaret blir ju ett självklart ja, på båda frågorna. Sedan är det ju det där med att komma ihåg...

Den första frågan är lättast att svara på, det finns två böcker som alltid dyker upp när det handlar om oväntade händelser. Den ena är Ubåt av Lothar-Günther Buchheim, förutom att det här måste vara det enda tillfälle någonsin där jag hejat på tyskarna så har den ett av de mest chockartade slut jag stött på. Den andra är Patient 67 av Dennis Lehane, mer tänker jag inte säga om den. Jag vet att det finns mängder av andra böcker som innehållit något överraskande, men jag är helt ärligt inte människa att komma ihåg dem.

Det där med att inte komma ihåg gäller även andra frågan (där faktiskt Ubåt också skulle platsa). Med tanke på vilken genre jag läser så sker det i nästan varenda bok något som jag inte tycker om. Den jag kommer att tänka på nästan genast är Polis av Jo Nesbø. Och nu när jag tänker på det så skulle den funka på fråga ett också.

Det ska bli intressant att läsa hos er andra vilka böcker jag har glömt...

Hett i hyllan #24

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och nu något så ovanligt som första delen i en serie, där jag faktiskt lyckats att hålla mig från att köpa fler.

Gränsen av Knut Faldbakken köpte jag också på bokrean 2012. Det är ju nästan lite pinsamt att jag inte läst den efter fyra år...

Faldbakken är inte riktigt okänd för mig, jag har faktiskt läst hans Oår som är en dystopi/postapokalyptisk historia. Den hade alltså passat in på Tematrion förra veckan, men jag hade inte en tanke på den. Bra var den i alla fall.

Gränsen ska däremot vara en helt vanlig deckare. Tror jag. Hmmm, nu blev jag ju faktiskt riktigt sugen på att läsa denna...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 4

Carola på barnboksbloggen fortsätter med sin bokbloggsfråga. Vilken tur!

Veckans bokbloggsfråga är: Jag kommer att köra igång en kategori här på bloggen som heter Månadens förlag. Så denna vecka undrar jag om det finns något förlag som ditt hjärta klappar lite extra för? Finns det något förlag vars utgivning du följer lite extra noga?

Innan jag började bokblogga hade jag aldrig någon tanke på förlag, vilket som gav ut vilka böcker. Jag ska inte påstå att jag har järnkoll nu heller, men jag vet på ett ungefär vilken typ av böcker vilket förlag ger ut.

Det som ligger mig närmast är naturligtvis Modernista. De ger ut böcker som ligger åt spänningshållet och de har en helt grym förmåga att leta upp bra författare. Jag brukar vilja läsa runt 90% av deras utgivning, tror jag.

"Någon att lita på" av Hans-Olov Öberg

Författare: Hans-Olov Öberg
Titel: Någon att lita på
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 239
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Benny Modigh 2
Förlag: Kalla kulor
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 januari 2016




Första meningen: Den svenska försommarnatten är ett tempel; oändligt i takhöjd, ljus och rymd.

Baksidetext
Västerås den första juni 1987.

Världen skrattar åt Sovjetunionen sedan en ung tysk landat ett propellerplan på Röda Torget under flygsäkerhetens dag.

Samma ljumma sommarkväll förs en ung flicka in på akuten i Västerås. Hon är svårt misshandlad och våldtagen. Polisen står handfallen och utan spår. Men Någon har hittat flickans dagbok på lasarettgolvet.

Ett par dagar senare landar ett brutalt och utstuderat misshandelsfall på chefen för våldsroteln, Benny Modighs, bord. En lovande fotbollsspelare har hittats bakbunden och kastrerad och det är bara början.

Utredningarna av våldtäkten och misshandeln löper parallellt men snart står det klart att Någon ligger steget före polisen. Någon är ute efter att hämnas i en råttans lek med katten.

En intensiv kamp mot klockan tar vid samtidigt som en moralisk fråga ställs på sin spets: är det verkligen rätt att straffa den som straffar sådana som förtjänar det?

Min kommentar
Jag älskar 80-talet, nästan allt som har med det att göra. Även om jag blir lite illa till mods när jag ser axelvaddar och frisyrer. Den här boken utspelar sig 1987, en av huvudpersonerna och jag är nästan jämngamla. Att läsa denna är lite som att ta en DeLorean tillbaka till det glada 80-talet.

Tidsmarkörerna är härliga och jag blir alldeles nostalgisk när det ena kännetecknet efter det andra radas upp som på ett pärlband. Det är allt från musik och kläder till politiska händelser. Bara det gör boken värd att läsa.

Här handlar det om två olika brottslingar, Sadisten och Hämnaren. Redan från start får vi reda på vem Hämnaren är, det stör inte ett dugg. Även Sadisten blir ganska uppenbar efter ett tag. Det gör inte heller något. Temat är väldigt tydligt, det handlar om hämnd. Har man rätt att hämnas, alltså ta lagen i egna händer? Men framför allt, har någon annan rätt att hämnas i ditt namn? För mig finns det bara ett svar på de här frågorna. Därmed inte sagt att jag inte kan förstå människor som känner att de måste "hjälpa" rättsväsendet om nära eller kära blivit drabbade av något. Att hämnas någon man inte känner kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Jag gillar verkligen inte Elias, han är en extremt läskig person, men jag gillar att jag får lov att inte gilla honom. Författaren låter mig själv bestämma vem jag håller på. Att Elias växt upp till en sådan här obehaglig människa är kanske inte så konstigt, om man har läst första boken så hjälper det att förstå en del av det. Till skillnad från första boken så är det inte lika mycket fokus på Bennys musik i den här delen, vilket jag ser som positivt.

En liten detalj som gör mig väldigt irriterad och som jag verkligen hoppas inte är verklighetstrogen är när poliserna upptäcker att informationen i protokollen är felaktig. Ingen reagerar och frågar sig varför! Hur kan man inte fundera på det? Och så lite korrekturläsningsfunderingar... är den sämre när det gäller e-böcker? Här fanns en hel del felstavningar och annat, men det värsta var nog namnbytet på polisen Carl Friberg, som plötsligt hette Erik vid ett tillfälle. Det får ju bara inte hända.

När jag skulle skriva det här inlägget så läste jag snabbt igenom vad jag tyckte om Djävulens tonsteg och då blev jag lite förvånad över att så mycket gäller även för Någon att lita på. Bland annat antalet karaktärer, som är otroligt många för en så kort bok. Och att Elias är läskig.

Till slut funderar jag på om det är ett genomgående tema i den här serien att böckerna handlar om två brott(slingar). Varav det ena bestraffas, men inte det andra. Det ska bli spännande att se om Kungamördaren är likadan.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 4,07 (beräknat på 13 betyg).
På Goodreads hade den 4,5 i genomsnitt (beräknat på 4 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Någon att lita på: Lotten, Annika och Annika Koldenius.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Tematrio - Snygga omslag

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om tre böcker med snygga omslag - visa gärna bilder!

Jag inser ju att det inte alls är ett tema som passar mig. Visst kan jag tänka att en bok har ett snyggt omslag, men det glömmer jag direkt när jag inte tittar på boken. Det är inget jag överhuvudtaget funderar på. Jag visste inte alls hur jag skulle attackera det här problemet, men till slut bestämde jag mig för att jag helt enkelt väljer omslag som har lockat mig, som helt enkelt fick mig att vilja plocka upp boken. Och jag väljer bara bland böcker jag läste förra året.

1. Cinder av Marissa Meyer är helt enkelt superläckert och jag är så besviken över att förlaget bytte stil på de nya böckerna.

2. Munins skärvor av Oskar Källner är så otroligt detaljerat och omslaget är en illustration av en av novellerna. Det hjälpte dessutom till att få mig att förstå när jag läste sagda novell.

3. Ensam på Mars av Andy Weir. En ensam rymdgubbe i ett hav av rött/orange/gult. Ja, mig lockar det i alla fall.

Top Ten Tuesday: Nästa bok i serien

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Freebie Week!.

Jag fortsätter väl att beta av nästa del i serien då, som jag gjort två gånger tidigare, här och här. Och det är långtifrån slut...

1. Vanmakt av Thomas Erikson (Alex King #3)
2. Järnblod av Liza Marklund (Annika Bengtzon #11)
3. Nådastöt av Louis Penny (Armand Gamache #2)
4. Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen (Avdelning Q #6)
5. Tretton timmar av Deon Meyer (Bennie Griessel #2)
6. Bläckmagi av Cornelia Funke (Bläcktrilogin #2)
7. Hon som tittade in av Karin Wahlberg (Claes Claesson #2)
8. Död i främmande land av Donna Leon (Guido Brunetti #2)
9. Svart is av Michael Connelly (Harry Bosch #2)
10. Kryptan av Kate Mosse (Languedoc #2)

Ojdå, det var en väldig massa del två här ser jag... hur kunde det bli så? Någon gång måste jag nog göra en uppföljning på det här också, vilka delar har jag läst sedan de dök upp här, eller liknande...

TV-serie: Castle - Säsong 4

Titel: Castle - Säsong 4
Originaltitel: Castle
Genre: Crime
Skapad av: Andrew W. Marlowe
Skådespelare: Nathan Fillion, Stana Katic, Jon Huertas, Susan Sullivan, Molly C. Quinn
Premiär: 2011-09-19
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 23
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på DVD december 2015-januari 2016






Handling
Spänningen stiger när Castle försöker identifiera vem som sköt Beckett, medan hon kämpar med följderna av sin nära-döden-upplevelse. Samtidigt fortsätter de jobba med New Yorks mest intressanta fall; det blir skrämmande när Castle undersöker en spökjägares död, en sexig utredare hjälper till när en värdefull skulptur försvinner, och Castle tas som gisslan under ett bankrån. Dessutom återvänder Triple X-mördaren till New York och hela teamet måste kämpa mot klockan när Castle och Beckett försvinner spårlöst.

Min kommentar
Tredje säsongen avslutades ju med en cliffhanger som inte var av denna världen. Men om man vet att det kommit i alla fall ytterligare fem säsonger så blir man ju inte alltför orolig. Jag inser ju att de där säsongsavslutningarna måste bli väldigt mycket bättre om man inte vet att det blir fler avsnitt.

Avdelningen där Beckett och hennes kollegor jobbar har fått en ny chef, en kvinnlig, och hon är en rejäl bitch. Hennes sätt att styra är helt annorlunda än Montgomerys. Dessutom gillar hon inte alls Castle och väntar bara på att han ska göra något misstag så hon kan sparka ut honom.

Generellt så börjar jag bli lite less på Becketts och Castles suktande blickar och tycker nog att något bör hända där. Snart. Samtidigt är jag väldigt orolig för vad som ska hända när, inte om, de blir ett par. Hur många serier har jag sett där spänningen mellan två personer byts ut mot en krystad kärlekshistoria? Svaret är alltför många.

Alexis har fått en något större roll, hon har ju börjat få de där vanliga tonårsproblemen. För att inte tala om collegeproblem. Vilket ska hon välja? Om hon väljer ett längre bort, ska hon då inte vara med i serien längre? Castles mor är precis lika fåfäng och klok som vanligt. Ibland säger hon saker som får henne att låta verkligt vis. Javier och Kevin har sina egna små kärlekshistorier, dock inte någon tillsammans, och med skiftande resultat.

En del av avsnitten kändes lite som att idéerna tagit slut. Det är klart att man måste prova nya grepp efter så många säsonger, men så kallade historiska avsnitt där karaktärerna förflyttas till något annat årtionde har aldrig funkat för mig. Så inte heller här. Nu återstår väl egentligen bara att de provar ett drömavsnitt också. Det avskyr jag ännu mer. Dessbättre så funkar de flesta av de nya påhitten väldigt bra och för det mesta är det precis lika spännande och roligt som vanligt. Ett avsnitt handlar förresten om zombies och det funkade. Tråden med vem som dödade Becketts mamma börjar tyvärr bli riktigt tjatig nu, det går liksom inte att klamra sig fast vid en historia i fyra säsonger. Hoppas det fallet snart blir löst.

Många avsnitt slutar med rejäla cliffhangers så ibland blev det nästan maratontittande. De sex sista avsnitten på ssäongen sög vi i oss på en dag. Det här är en riktigt bra serie. Om du inte sett den, gör det!

Och så den sedvanliga spoilern om säsongsavslutningen. [spoiler]Beckett dör nästan när hon jagar de som försöker döda henne på grund av att hon gräver i sin mammas död, hon försöker få tag på Castle men han är på Alexis examen. Beckett och Esposito blir suspenderade för att de driver sin egen undersökning. Beckett säger upp sig. Beckett ringer på hos Castle och berättar vad hon känner, äntligen kommer de till skott. De som jagar Beckett dyker upp hos den okände beskyddaren (Smith) och hotar honom för att få de komprometterande uppgifterna om Montgomery (den före detta chefen). Sedan ska Beckett dödas.[/spoiler]



På TV-serier.nu hade säsongen 4,0 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 112 283 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Focus

Titel: Focus
Originaltitel: Focus
Genre: Komedi
Regissör: Glenn Ficarra, John Requa
Manus: Glenn Ficarra, John Requa
Skådespelare: Will Smith, Margot Robbie, Adrian Martinez, BD Wong, Gerald McRaney
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 15 januari 2016





Handling
Nicky, en rutinerad svindlare, träffar rookien Jess. Han lär henne branschens alla små knep men så fort hon kommer för nära så drar han sig ur. Tre år senare stöter han ihop med Jess i Buenos Aires och hon är nu en fullfjädrad femme fatale som ställer alla hans noga uträknade planer på ända. Insatserna är extremt höga och Nicky tappar nu helt kontrollen.

Min kommentar
Sakta men säkert betas filmfynden från Black Friday av och här är ännu en av dem. Jag har alltid varit glad i Will Smith (även om han ibland gör en del störtdykningar) och när han är som bäst så kan nästan ingen vara lika rolig och charmig. Den här filmen är genrebestämd som komedi, så det var egentligen ingen tvekan alls när jag hittade den billigt.

Dessvärre tycker jag nog inte att det här är en komedi, inte renodlad i alla fall. Visst småler jag och till och med skrattar ibland, men speciellt rolig är den inte. Jag förstår egentligen inte vad den vill. Jag får känslan av att det enda den här filmen går ut på är att lura sin publik. Det är en väldigt smart film och allt är snyggt gjort, men för det mesta blir det bara en uppvisning i hur smart manusförfattaren är. Själv tröttnar jag lite på en film som bara försöker överlista mig. Missförstå mig inte, jag älskar filmer som Vanilla sky, Mulholland Drive, Inception och andra där man inte riktigt vet vad som är sant, men de filmerna har en historia att berätta. Också. Och man kan resonera sig fram till vad som faktiskt händer. I Focus vet man aldrig vad som är sant eller vem som försöker lura vem. Det är bara tröttsamt.

Skådespelarna är bra och jag tycker nog att det är bra kemi mellan dem. Förutom att Will Smiths karaktär är lite för bra för att vara sann så är de trovärdiga. Favoriten blir, helt otippat, inte Will Smith utan Adrian Martinez, vars rollfigur Farhad är en riktigt kul filur.

Trots sin oberäknelighet och otaliga tvister så är filmen ändå ganska förutsägbar i det stora hela och vägen till slutet känns lite för utdragen och lång. Det är ändå helt OK underhållning.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 877 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 128 371 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

En smakebit på søndag: Jag är Pilgrimen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En bok som jag tyckte syntes nästan precis överallt för några månader sedan var Jag är Pilgrimen av Terry Hayes. Först hade jag inte tänkt läsa den, men sedan dök det ena positiva inlägget efter det andra upp. Då ändrade jag mig och av någon anledning tyckte jag att slutet av januari var en perfekt tid att ta sig an en tegelsten på strax under 800 sidor.

Jag har nu kommit ungefär en fjärdedel in i boken och jag vet nog fortfarande inte riktigt vad jag tycker, det är inte heller helt solklart vad den egentligen går ut på. Så långt så verkar den handla om en "pensionerad" (han är bara i 30-årsåldern, men han har dragit sig tillbaka) hemlig agent som har varit med om en hel del och i olika tillbakablickar får vi bakgrunden till en historia, som jag alltså inte vet vad den är. Jag gissar att mannen som kallas Saracenen har något med den att göra i alla fall.

Smakebiten kommer från sida 181.

Saracenen kom fram till gränen till Syrien strax före lunchtid, han klev av bussen från Beirut med en medicinväska i läder i ena handen, en diffust färgad resväska i den andra och en enastående plan i huvudet.
     Det var fem år sedan han, med höga betyg, hade avlagt läkarexamen, och de var de försvunna åren, de hungriga åren. Det tog lång tid för mig att pussla ihop hans förehavanden under den här tiden, men en sak var bortom allt tvivel - när han stod framför den syriske tulltjänstemannen hade han löst den gåta som hade upptagit honom under alla hans vakna timmar. Han visste hur han skulle angripa USA.

Kommande böcker februari 2016

Inte så mycket nytt i februari, men däremot släpps en hel del pocket som jag har väntat på. Och så är det ju bokrean förstås, så det blir kanske en del inhandlat ändå.

En studie i blod av Bonnie MacBird
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2016-02-01
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
London, en snöig decemberdag 1888.
Sherlock Holmes håller på att tyna bort. Han har fallit tillbaka i sitt kokainberoende efter den misslyckade utredningen om Jack the Ripper. Inte ens hans trogna vän Watson kan få honom på bättre tankar. Inte förrän det kommer ett mystiskt brev från Paris. Då förändras allt. Brevet är från mlle La Victorie, en vacker fransk cabaretstjärna. Hon skriver att hennes oäkting till son, som hon fått tillsammans med en engelsk lord, har försvunnit och att hon blivit attackerad i Montmartre.

Holmes och Watson skyndar till Paris där de upptäcker att sonens försvinnande bara är toppen av ett isberg: Den mest värdefulla statyn efter Nike från Samothrake har blivit stulen i Marseille och flera barn från ett silkesspinneri har blivit mördade. Allt pekar på en enda man, en man som ingen kan komma åt.

Kommer Holmes kunna återhämta sig i tid för att hitta den försvunna pojken och stoppa mördaren? För att göra det måste han ligga steget före sin franska och mycket farliga rival. Dessutom är hans bror Mycroft ett störande hinder i utredningen. Utsikterna är inte direkt lysande men det är nu eller aldrig som gäller!

Triggerord: Sherlock Holmes!

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland
Genre: Kriminalroman
Serie: Pastor Viveka (1)
Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2016-02-26
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor runt femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Hemma har hon fyra barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död börjar pastorn nysta i fallet. Kan en mördare gömma sig i idyllen? Är bokhandlaren Abbe att lita på? Vad har den lokale mäklaren i görningen? Och vilka ligger bakom den mystiska Stormhattarnas förening?

Pastor Viveka och tanterna är en lättsam och underhållande mysdeckare bland barnfamiljer och åldrande husägare i Stockholmsförorten Gamla Enskede. En berättelse som bjuder på trivsam spänning och existentiella frågor och en övertygelse om att man aldrig ska tro sig veta något bestämt om andra människors inre. Särskilt inte om gamla tanter.

Jag är lite skeptisk till böcker som beskrivs som roliga, men ibland funkar det ju faktiskt.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Bortom portalen av Oskar Källner, Anita Mederyd, KG Johansson, Hans Olsson, Boel Bermann, Marcus Olausson, Lupina Ojala, Linda Hallgren, Love Kölle, Ida Tellestedt, Alexandra Alexandersson
Genre: Fantasy / Science fiction / Skräck
Serie: -
Antal sidor: 226
Utgivningsdatum: 2016-02-29
Förlag: Fafner Förlag

Från Bokus
Tondöva zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare.

Den här. Alltså. Den här.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

"Spindeln i hörnet" av Nikki Owen

Författare: Nikki Owen
Titel: Spindeln i hörnet
Genre: Thriller
Antal sidor: 346
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Spider in the Corner of the Room
Översättare: Katarina Falk
Serie: Projektet 1
Förlag: Massolit
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 januari 2016




Första meningen: Mannen som sitter mittemot mig rör sig inte.

Baksidetext
Plastikkirurgen Maria Martinez Villanueva sitter fängslad för mordet på en katolsk präst. Hon hävdar att hon är oskyldig.

Från Marias perspektiv får vi följa en besynnerlig verklighet där det är svårt att veta vad som egentligen är sant. Psykologen Kurt ifrågasätter hennes mentala hälsa utöver hennes diagnos: Aspergers syndrom.

Maria är övertygad om att hon befinner sig i centrum av en stor konspiration. Osäker på vilka hon kan lita på försöker hon ta reda på vem som är skyldig till att hon sitter fängslad.

Min kommentar
Den här boken lockade mig direkt när jag gick igenom vilka böcker som skulle ges ut i juli förra året. Jag menar mörk och skruvad psykologisk thriller med en mycket opålitlig berättare, vad finns det att inte gilla där?

Det börjar väldigt bra och första halvan är spännande, mörk, skruvad och psykologisk. Sedan faller allt samman. Resten av boken är i stort sett bara upprepningar från första halvan. Det är Maria som pratar med den första terapeuten och inte litar på henne, Maria som pratar med andra terapeuten och inte litar på honom, Maria som pratar med fängelsedirektören och inte litar på honom, Maria som pratar med advokaten och inte litar på honom, Maria som pratar med sin mor och bror och inte litar på dem. Det händer nästan ingenting. Jo, förresten, Maria får minnesbilder och vet inte om hon kan lita på dem och Maria kan saker som hon inte kommer ihåg att hon har lärt sig. Det blir tjatigt och segdraget.

Jag har egentligen inga krav på trovärdighet när jag läser fiktion, men det måste finnas något jag kan tro på, något som är sannolikt. Det är mycket som inte går ihop i den här boken och det mesta är fullständigt osannolikt. Jag är ganska säker på att inget av det som beskrivs skulle fungera i verkligheten. Det mesta är ologiskt. För att inte tala om rörigt. Berättelsen sker i tre (jag tror det är tre, orkar inte gå tillbaka och kolla) trådar från olika tidpunkter, där man inte har en aning om vilken tråd som händer före eller efter någon annan. Dessutom får man massor av tillbakablickar. Det hoppas hejvilt mellan trådarna och det är möjligt att styckeindelningen är tydligare i en pappersbok, men i e-boken var det väldigt svårt att se när nya stycken påbörjades, vilket gjorde det ännu svårare att hänga med mellan hoppen.

Jag hade egentligen inga betänkligheter gällande vem jag skulle tro på eller vad som egentligen hade hänt, det fanns alldeles för tydliga indikationer på det. Trots en massa antydningar, av vilka en hel del bara blir hängande i luften. Möjligtvis kan det vara så att man får förklaringar i efterföljande delar, detta ska nämligen bli en trilogi.

Det här kunde ha blivit en riktigt bra historia om det inte hade blivit så samma likadant hela vägen, för generellt sett så är den genomtänkt och klurig. Den är bara inte berättad på ett bra sätt. Jag kommer förmodligen inte att läsa fortsättningen, om det kommer någon.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2,75 (beräknat på 4 betyg).
På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 130 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Spindeln i hörnet: Mia, DAST och Peter Siljedahl.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

En eftersläntrare och lite till

Den uppmärksamma läsaren kan eventuellt ha noterat att den bok som faktiskt stod överst på min önskelista inför julen inte har dykt upp i något inlägg. Det beror på att sambon beställde den lite senare än de andra klapparna vilket gjorde att den kom inte fram innan jul. Egentligen dök den upp här innan nyår, så något försenat dyker presenteras den nu.

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson ser jag väldigt mycket fram emot att läsa.


En annan bok som dök upp här innan nyår var Enkel biljett till nattens ände av Johan Frick. Om jag fattat det hela rätt så är det noveller, men de hör ändå ihop på något sätt. Så här står det om boken på Mix Förlag:

Under tidigt femtiotal i Frankrike får mänskligheten ett unikt erbjudande: stig ombord på ett främmande rymdskepp och följ med till en högteknologiskt utvecklad del av universum. Några hundra personer antar erbjudandet. Men när skeppet efter 300 år når sin slutdestination visar den sig vara något helt annat än vad de väntat sig.

Enkel biljett till nattens ände är en stämningsmättad blandning av klassisk rymd-science fiction, noir och jazzromantik. Tusenskönan Rosalind – festens givna mittpunkt, privatdetektiven Slim Jim, frilanspiloten Valentina Cruz, och Brigitte Bardot-klonen Solange är bara några av de till lika luggslitna som glamourösa existenser som befolkar Johan Fricks universum i en galax långt, långt bort.

Bokens alla delar går att läsa fristående, men glider också samman på oväntade sätt och vidgar berättelsen till något mycket större. Ett tungt debutverk och en blivande klassiker.

Det låter ju hur spännande som helst. Tack för boken!

Det blev visst lite film också...

som en box med några filmer baserade på Stephen Kings böcker (Lida, Stark och Carrie som jag naturligtvis både läst och sett, men det var många, många år sedan) och även nyinspelningen av Carrie. Mmmmm, här ska mysas med skräck!

Bokbloggsjerka 22 – 25 januari

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att de som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Vilken bok/vilka böcker du tycker är bäst som är baserad/e på tv/film. Det är även möjligt att vända på den här frågan: tv/film -> bok/böcker. Du väljer själv vilken variant du vill svara på.

Åt andra hållet alltså. Det är ju en jättesvår fråga. Speciellt med tanke på att jag inte brukar läsa böcker som baseras på film.

I min ungdom, på det glada 80-talet, läste jag dock en del böcker som förmodligen var omarbetade manus eller liknande (fattade aldrig det där riktigt), som Alien, Tillbaka till framtiden, Goonies, Poltergeist och så vidare. Jag är inte helt säker på att det är den typen av böcker som avses här, men den bästa av dem var i alla fall Närkontakt av tredje graden (Steven Spielberg står som författare till den). Den läste jag faktiskt innan jag såg filmen och det är en av väldigt få gånger som jag är glad att jag gjorde det. Jag är inte helt säker på att jag hade fattat filmen lika bra utan att ha läst "facit". Nåväl, en bra bok och en fantastisk film är det i alla fall. Filmen har jag tänkt att se om, köpte den för bara ett litet tag sedan...

Jag är så fräck att jag svarar på andra frågeställningen också, eller i alla fall så länkar jag till en Tematrio där jag tog upp just de filmer som var bättre än boken.

Kvinnoalfabetet bokstaven Q

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

Q, en helt hopplös bokstav och då hade jag ändå några på lager.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på Q.
Det är ju bara att erkänna: jag kan inte komma ihåg att jag läst en enda kvinnlig författare på Q.

2. Berätta om ett kulturellt verk som innehåller ett ord på Q och som är skapat av och/eller har en kvinna i huvudrollen.
Jag vet inte om någon kommer ihåg Spaniens låt i eurovisionschlagerfestivalen 1983. Själv kände jag mig ganska ensam om att gilla ¿Quién maneja mi barca? som sjöngs av Remedios Amaya. Den var helt underbar.


3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på Q vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
När jag gick i gymnasiet så hade min bästa kompis en vän vid namn Fransesca Quartey. Från början har jag för mig att hon hade barnprogram i TV, men hon är också skådespelare och teaterregissör. Nu mer är hon tydligen VD för Västerbottensteatern och, detta hade jag ingen aning om, ger bok- och TV-tips i Go'kväll. Det måste jag nog kolla upp.

4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på Q, eller med ett Q i namnet eller kanske titeln på något hon skapat, som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
När jag var yngre så var jag lite av en rocktjej och Suzi Quatro lyssnade jag väldigt mycket på under några år där i slutet av 70-talet och början av 80-talet.

Hett i hyllan #23

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det här är faktiskt ännu en serie, men en av det ovanliga slaget. Nämligen en som jag tänker ge upp i samma stund som den här är utläst...

Redan 2010 läste jag min första bok i den här serien om Roy Grace, vilket visade sig vara andra delen, Ett snyggt lik. Jag ska inte säga att jag tyckte den var dålig, men den var verkligen inte bra och jag hade inte för avsikt att läsa mer av Peter James.

Sedan började jag bokblogga och jag råkade på den ena efter den andra som mer eller mindre hyllade de här böckerna. Så därför tyckte jag att han kanske ändå förtjänade en andra chans (det gör väl alla?). Sagt och gjort. Jag köpte första delen, Levande begravd, som jag läst och inte gillat.

Emellertid slumpade det sig så att jag innan jag hade läst Levande begravd (och inte gillat) så hittade jag tredje delen, Långt ifrån död, på bokrean 2012. Naturligtvis köpte jag den. Och den är fortfarande, nästan fyra år senare, oläst. Kanske borde jag faktiskt ta och läsa den så de här tre böckerna kan få flytta ut ur min hylla till någon annan som kanske uppskattar dem mer.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.