"Tony och Susan" av Austin Wright

Författare: Austin Wright
Titel: Tony och Susan
Genre: Thriller
Antal sidor: 383
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tony & Susan
Översättare: Thomas Andersson
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 1993 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 november 2016




Första meningen: Detta för oss tillbaka till brevet som Susan Morrows förste make Edward skickade till henne i september i fjol.

Baksidetext
Allt tar sin början när Susan Morrow, en uttråkad medelklasshustru, får ett bokmanus skickat till sig. Det är hennes exman, Edward, som vill att hon ska läsa det. Susan tycker att det hela känns olustigt, särskilt som en av anledningarna till att hon lämnade Edward tjugo år tidigare var att hon aldrig riktigt trodde på hans författartalang.

Motvilligt börjar Susan läsa. Och samtidigt får också vi läsa Edwards gastkramande historia om matematikprofessorn Tony Hastings, som på en bilresa med sin fru och dotter hetsas till en olycka. När han stannar vid vägrenen visar det sig att männen i den andra bilen vill ha helt andra saker än Tonys försäkringspapper. Tonys agerande när han plötsligt konfronteras med ren och skär ondska är upptakten till en mardrömshistoria inte bara om feghet utan också om upprättelse och hämnd.

Susan sugs helt in i berättelsen om Tony, men kan inte sluta tänka på varför Edward vill att just hon ska läsa historien. Finns det ett dolt budskap? Tänkte Edward på henne när han skrev? Och vad var det egentligen som gick fel mellan dem för alla de där åren sedan?

Min kommentar
Den här boken har stått i hyllan i flera år. Jag kommer inte alls ihåg var jag såg den först, men det jag minns är att de som läste den tyckte väldigt olika saker om den. Det gjorde mig nyfiken, men på samma gång inte speciellt sugen på att läsa den. Det väldigt underliga är att nu när jag letar efter recensioner att länka till så hittade jag i stort sett bara positiva. Var blev de dåliga av?

Det här handlar alltså om en kvinna som läser en bok, eller egentligen ett manuskript. När hon läser så gör vi det också. När hon slutar läsa så får vi ta del av hennes funderingar kring boken. Så långt är väl allt helt OK. Dessvärre får vi också ta del av Susans funderingar kring livet i stort. De här delarna är så tråkiga att klockorna stannar. Susan och hennes bittra, självömkande tankar tråkar ut mig. Trots att vi får göra henne sällskap där i huvudet så får vi inte veta ett endaste dugg om henne. Det antyds dock en hel del som vi aldrig får veta säkert. Inget sägs rakt ut. Här kan vi verkligen tala om att gå som katten kring het gröt. Jag avskyr det. Jag förstår inte heller hur Susan kan komma till slutsatsen att boken är ett hot riktat mot henne med Edward som avsändare. Antingen så gör författaren ett dåligt jobb eller så är Susan inte riktigt frisk. Jag lutar mer åt det senare alternativet.

Boken, eller snarare boken i boken, börjar väldigt lovande. Den där bilresan får det att vibrera av olustkänslor och jag hoppas att jag aldrig någonsin får reda på hur vare sig jag eller någon närstående skulle agera i den situationen. Efter den händelsen går det tyvärr bara utför. Slutet blir ett stort "jaha" och om man slår upp ordet antiklimax i ett lexikon så borde det vara en bild på den här boken där.

Inget som händer senare är trovärdigt och ja, jag vet att detta inte är den typen av bok, men polisen måste vara det mest klantiga och osannolika jag någonsin har läst om. Det hjälper inte ett dugg att jag tycker att jag förstår vad boken i boken egentligen handlar om. Tony och Susan är nämligen exakt likadana, deras röster är identiska.

Detta är ingen thriller, det är inte ett dugg spännande (förutom där i början då). Det är bara navelskåderi och fullständigt poänglöst. Tack vare den lovande början så får den ett högre betyg än den kanske egentligen är värd.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 och genomsnittet 2,96 (beräknat på 87 betyg).
På Goodreads hade den 3,19 i genomsnitt (beräknat på 1 660 betyg).
Jag ger den 2,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tony och Susan: Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokblomma och DAST.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Top Ten Tuesday: Julklappstips

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Holiday Gift Guide freebie ten books to buy the YA lover in your life, 10 books to buy for your dad, etc.

Det här var ett svårt tema. Jag funderade länge, men var tidigt inne på avdelningen skräck. Det blev inte riktigt så. I stället blev det kombon bok/film av Stephen King. Temat blev egentligen inte speciellt mycket lättare, jag hade kunnat fortsätta väldigt mycket längre än tio stycken. Detta är bara en bråkdel av hans bra böcker som har blivit minst lika bra filmer.

Julklappstips till den som vill bekanta sig mer med Stephen King alltså och det är inte bara skräck. Köp både bok och film!

1. Nyckeln till frihet är egentligen bara en novell, men den har blivit en av de bästa filmer som någonsin har gjorts. Den har ingenting med skräck att göra.
2. Den gröna milen är en helt fantastisk bok och film. Inte heller denna har någonting med skräck att göra.
3. Stand by me är också bara en novell, men även den en otroligt bra film och inte heller den har något med skräck att göra.
4. Pestens tid är den bästa bok jag någonsin har läst. Den blev ingen film, men väl en miniserie. Vad jag kommer ihåg så är det mer fantasy än skräck.
5. The Shining är en av de otäckaste böcker jag har läst och en av de otäckaste filmer jag har sett (gamla versionen) Det här är skräck.
6. Lida kan nog tävla med The Shining rent psykologiskt. Den är makaber.
7. Dolores Claiborne är speciell. Dolores berättar vad som egentligen hände den där dagen för trettio år sedan under den stora solförmörkelsen. Absolut inte skräck.
8. Dead Zone har en speciell plats i mitt hjärta. Den var den första King-bok jag läste. Är lite osäker på hur jag skulle genrebestämma den, men förmodligen inte skräck.
9. Langoljärerna är läskig. Det är antingen en väldigt lång novell eller en väldigt tunn roman. Detta är skräck.
10. Christine verkar jag vara ganska ensam om att fullkomligt älska. Både bok och film. Skräck när den är som bäst.

Film: Stoker

Titel: Stoker
Originaltitel: Stoker
Genre: Thriller
Regissör: Park Chan-wook
Manus: Wentworth Miller
Skådespelare: Mia Wasikowska, Nicole Kidman, Matthew Goode, Jacki Weaver, Dermot Mulroney
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 99 min
Serie: -
Såg den på TiVo 11 november 2016





Handling
Efter att Indias pappa omkommer i en bilolycka kommer hennes farbror Charlie, som hon inte ens visste existerade, för att bo hos henne och hennes labila mamma Evelyn. Strax efter börjar hemska saker att hända och India misstänker att denna mystiske och charmige man har dolda motiv. Men istället för att bli rädd blir denna udda tonårstjej bara mer och mer trollbunden av sin farbror.

Min kommentar
Efter att ha sett flera dåliga filmer på Viaplay så försökte vi med en inspelad den här gången. Det gick faktiskt inget vidare det heller.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig (jag är ganska säker på att genren skräck stod på TiVo:n), men jag trodde i alla fall på en psykologisk thriller. Psykologisk var den, men thriller? Nej, det tycker jag inte. Filmen är varken skräck, thriller eller drama. Jag vet inte vad den är, den är mest bara konstig, skruvad och absurd. Lite pretentiös är den allt också. Den är väldigt vacker, men nästan helt utan substans. Lite som en Apple-pryl; mer form än funktion.

Mia Wasikowska, som vi såg i Maps to the stars för bara någon vecka sedan, gör exakt samma karaktär igen. Hon verkar bara ha ett enda uttryck att visa upp. Nicole Kidman är lika bra som hon brukar. Det som räddar filmen från att vara helt kalkon är Matthew Goode. Jösses vad obehaglig han är. Den blicken skrämde på riktigt.

Det finns egentligen ingen riktig handling och jag blir aldrig intresserad, vare sig av karaktärerna eller hur det skulle gå. Slutet är bara dåligt. Det som ändå kommer att finnas kvar i mitt huvud är den lilla, nästan obetydliga scenen där mamman berättar att pappan tog med dottern på jakt, trots att han avskydde det. Motiveringen var "ibland måste man göra något dåligt för att inte göra något ännu värre". Med facit i hand blir den lilla meningen ordentligt otäck.

Det känns lite som att mitt liv är fyllt av dålig film just nu och jag ger nog snart upp. Jag tror det är dags att börja se om bra filmer.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 1 264 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 86 095 betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

En smakebit på søndag: Död och begraven

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är äntligen advent här! Äntligen kommer alla lampor fram och det ser åtminstone lite ljusare ut. Härligt! Och i dag blir det också traditionsenligt glögg- och pepparkakspremiär. Mums. Annars hoppas jag på en bra läsdag, vilket inte alls är omöjligt eftersom sambon kommer att spendera ett par timmar tittandes på Zlatan i kväll. Det brukar betyda läsning för mig.

Jag skulle faktiskt inte ha något emot att läsa ut den bok jag håller på med nu, Död och begraven (Dead and buried) av Stephen Booth. Det är tolfte delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry som springer runt där bland hedarna i Peak District. Jag vill inte påstå att boken är tråkig, men hälften av den (minst) är full av likadana vardagsbetraktelser och lokal information som smakebiten här nedanför. Det blir lite långsamt kanske...

Min smakebit är från sida 219.

Salutorg var alltid så kalla och blåsiga. Det var väl oundvikligt, tänkte Cooper - en öppen plats och gator som ledde dit från alla håll. På vintern stod torghandlare ofta och huttrade i tjocka ytterkläder och pälsmössa, som om de hade haft sina stånd på en trottoarmarknad i Moskva.
     Skyltfönstren runt torget i Edendale var fulla med affischer för stadens kampanj mot Tescos tilltänkta stormarknadsbygge. Sainsbury's hade en medelstor livsmedelsbutik här vid torget, men de flesta av de andra affärerna hörde inte till någon kedja.
     I stadshuset fanns fortfarande vigselrum och arkiv, men för tingshuset runt hörnet såg framtiden inte så lovande ut. Många domstolar lades ner, precis som polisstationerna, och centraliserades till större städer.

Läsplanering december 2016

Jag vet inte ännu riktigt hur min december kommer att se ut, tidsmässigt alltså, så jag vet inte hur mycket jag kan tänkas hinna läsa. Jag hoppas i alla fall att de här blir lästa allihop. Då kommer jag att klara alla årets utmaningar :)

• Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist. Hyllvärmare.
• Storsjöodjuret av Jonas Moström. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Volvo Lastvagnar av Erland Loe. Hyllvärmare.
• Redan död av Stephen Booth. Finish That Series Challenge.
• Flickan med snö i håret av Ninni Schulman. Hyllvärmare. Boktolva.
• Gräspojken av Christer Lundberg. Hyllvärmare.

"Daisy i kedjor" av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Daisy i kedjor
Genre: Thriller
Antal sidor: 415
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Daisy in chains
Översättare: Lilian Fredriksson, Gabriel Setterborg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 november 2016




Första meningen: På Bristolkanalens kust vid Somerset, grovt räknat på samma avstånd från Weston-super-Mare och Minehead, finns en stor avloppsränna för stormvatten.

Baksidetext
Hamish Wolfe är inte annorlunda. Han kommer att sitta inspärrad resten av livet för att ha kidnappat och mördat tre kvinnor - och får mängder av beundrarbrev varje dag. Han är snygg, karismatisk och har en stor övertalningsförmåga. Hans beundrare är säkra på att han äroskyldig. Och på att han är deras drömmars man.

Vem skulle gå med i en sådan klubb?

Maggie Rose är tillbakadragen och hemlighetsfull - framgångsrik advokat och bästsäljande true-crime-författare. Hon tar bara de fall hon vet att hon kan vinna. Hamish vill ha henne som sin advokat. Han vill att hon ska förändra hans öde. Hon tror att hon är immun mot den charm som den här sortens man kan besitta. Men kanske inte den här gången...

Min kommentar
Jag håller ju på och försöker beta av Boltons hela produktion och detta är den sjätte boken jag läser. Kanske har hon skämt bort mig lite, men jag tycker inte Daisy i kedjor är någon av hennes bästa böcker, men eftersom hon har en väldigt hög lägstanivå så är den ändå riktigt bra.

Det jag vet att Bolton har skämt bort mig med är i alla fall miljöbeskrivningar. Här får jag egentligen aldrig någon känsla för miljön, jag kunde ha befunnit mig var som helst. I stället är det det inre som är i fokus i den här boken.

Som vanligt skriver Bolton i presens och kanske är jag ensam om det, men jag tycker att det passar perfekt i spänningsgenren; allt händer här och nu. Bolton har också en fantastisk förmåga att med väldigt få ord måla mycket tydliga bilder. Hon hemfaller inte heller åt det där med att beskriva vad en karaktär känner inför en situation, i stället beskriver hon situationen och jag får själv känna vad jag tycker. I den här boken finns en scen i ett pariserhjul som är läskig på riktigt och jag kan inte påstå att jag känner mig sugen på att åka en tur i ett nu. Det enda jag egentligen har att klaga på här är den något underliga svenskan ibland och den lite dåliga korrekturläsningen. En tid som inte stämmer och två karaktärer som byter stavning på sina namn samt en del andra missar är lite för mycket.

Daisy i kedjor (varför översattes titeln egentligen?) är ett hopplock av tidningsartiklar, manus, brev, blogginlägg och, så klart, själva händelserna. För mig blev det en aning rörigt i början, men det gick över när berättelsen drog igång på allvar. Teckensnittet i vissa av breven är för övrigt väldigt svårläst.

Jag fångas egentligen aldrig av boken, mest beror det nog på karaktärerna. Jag gillar inte någon av dem, vilket inte är ett krav för att gilla en bok. Däremot så krävs det att jag kan sympatisera/relatera till någon för att få de riktigt höga betygen. Maggie är lite läskig och jag förstår inte hennes motiv för att få ut dömda mördare från fängelset. Utan att bry sig om om de är skyldiga. [spoiler]Visst skulle det kunna vara en väldigt omsorgsfullt planerad strategi för att flera år senare sätta dit Hamish och sedan få honom att bli kär i henne. Då blir hon ännu läskigare.[/spoiler] Hamish får nackhåren att resa sig på mig och jag har oerhört svårt för tanken på en man som påverkar (alla) kvinnor på det viset. Pete Weston är sinnebilden av en otäck polis, vilket eventuellt kan tyckas förklaras till slut, men jag kan ändå inte förstå varför det skulle vara nödvändigt. Ingen karaktär beter sig som någon jag kan relatera till.

Ungefär en tredjedel in i boken började jag fundera på en eventuell lösning och knappt halvvägs var jag säker. Jag hade rätt, vilket gör historien en aning för förutsägbar. Det gör nu ingenting för vägen till upplösningen är spännande ändå. Sista tredjedelen lästa jag mer eller mindre i en sittning och jag är nog ganska nöjd med slutet.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,5 och genomsnittet 3,66 (beräknat på 15 betyg).
På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 1 969 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Daisy i kedjor: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Äntligen lite nytt att titta på

I vad som känns som evigheter så har vi tittat på (ganska) dåliga filmer på Viaplay och TiVo. Nu äntligen är det mest akuta behovet tillgodosett.

Det var en måndag morgon, innan vi gick till jobbet, som vi hade fått ett mejl från cdon. Fem filmer för 300 kronor. Det var ju alldeles för billigt för att låta bli. Eftersom vi var lite oroliga att de bra filmerna skulle ta slut så blev det att snabbt gå igenom tänkbara köp och beställa direkt. Alltså inte speciellt mycket tid att fundera och kolla upp. Man kan ju bara hoppas att det blev bra ändå.

The big short har vi redan sett och den var helt OK, även om jag kanske tycker att man inte ska behöva vara civilekonom för att förstå en film. 13 hours har jag hört talas om och den verkar bra. The Revenant... en film med Leonardo DiCaprio, vilket inte brukar gå speciellt bra, men jag är beredd att ge den en chans. Spotlight har en del bra skådespelare i alla fall. 10 Cloverfield Lane har jag faktiskt aldrig hört något om, men den har bra betyg på IMDb.

Hett i hyllan #67

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Sommaren 2013 verkar jag ha köpt en hel del böcker och vissa är helt oförklarligt fortfarande olästa.

Jag har läst tre böcker av Linwood Barclay som jag har gillat, två stycken väldigt mycket till och med. Ändå är Vilseledd ännu inte läst. Det är ju högst besynnerligt.

Beskrivningen ger en bild av en bok som verkligen borde passa mig:

Davids fru Jan försvinner när familjen besöker en nöjespark. Polisen hittar inga spår efter henne, och misstänker att det är David som mördat Jan. I ett försök att rentvå sig själv börjar han göra egna efterforskningar. Men inget av det han hittar stämmer överens med den Jan han känt och älskat i flera år. David tvingas ställa den mycket obehagliga frågan: känner han verkligen personen han är gift med?

Jag har ju utmaningar för det mesta (tycker jag), men jag har ingen som tvingar mig att läsa gamla, bekanta författare. Som inte skriver evighetsserier. Det får mig att allvarligt fundera på att återuppliva den gamla utmaningen Författarfemman, som malins bokblogg anordnade 2013. Jag verkar behöva den.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Kommande böcker december 2016

Bokfloden verkar ha sinat. Förmodligen är det bara tillfälligt, men det är ganska skönt med en liten andningspaus. Bara två böcker även i december.

Diabolic av S J Kincaid
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 460
Utgivningsdatum: 2016-12-22
Förlag: B Wahlströms

Från Bokus
En Diabol är hänsynslös. En Diabol är livsfarlig. Inte ett spår av mänsklighet återstår hos dem. Eller?

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad att inte bry sig om något annat än sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida - den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Det kan ha varit fjärilen på omslaget som lockade mig. Först. Sedan var det beskrivningen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Häxjakten av Stuart MacBride
Genre: Kriminalroman
Serie: Logan McRae (8)
Antal sidor: 528
Utgivningsdatum: 2016-12-01
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Någon lämnar små knippen av ben på kriminalkommissarie Logan McRaes förstutrapp. Men han har värre bekymmer än så att ta itu med. Rivaliserande drogproducenter slåss om både produkter och territorium, två förälskade tonåringar har försvunnit och någon misshandlar asiatiska invandrare. Som om inte det vore nog har Logan fått en ambitiös ny kriminalinspektör på halsen.

Men när en kropp dyker upp, strypt och knivhuggen, verkar likheterna mellan mordet och handlingen i en bästsäljande roman vara mer än ett sammanträffande. Kanske de små benknippena har mer att säga än Logan först trott.

Jag vill ju liksom läsa alla i den här serien, men de äldre delarna verkar vara omöjliga att få tag i. Måste hitta en lösning.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

"Djävulsklippan" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Djävulsklippan
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 351
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The devil's edge
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 11
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 november 2016




Första meningen: En skugga drog över hallen.

Baksidetext
I den idylliska byn går en skoningslös mördare lös. En trettiosexårig trebarnsmor hittas brutalt mördad i sitt kök. I en annan del av huset påträffas hennes make dödligt skadad. Misstankarna går till en fruktad rånarliga som härjar i trakten. Men inget i den eleganta villan tycks stulet.

När kriminalinspektör Ben Cooper börjar undersöka fallet märker han att allt inte står rätt till i det flotta villakvarteret. Grannarna utgör en brokig samling människor, som verkar mer angelägna om att skydda egna intressen än att hjälpa polisen. Under den glättade ytan frodas avund, girighet... ja, kanske till och med ondska. Det dröjer inte länge förrän ännu ett våldsamt dödsfall inträffar...

Min kommentar
Detta är nu elfte delen i serien och jag börjar närma mig slutet, i alla fall när det gäller utgivna böcker. Huruvida den här serien någon gång slutar vågar jag inte alls gissa. Jag blev ju lite irriterad över de detaljerade miljöbeskrivningarna i förra delen och helt ärligt kände jag mig inte det minsa lockad att läsa Djävulsklippan. Det tog emot ordentligt.

Jag vet inte om det beror på att jag läste hela boken i stort sett i ett svep, men det här var riktigt bra. Jag var sjuk och det enda jag orkade göra var att ligga stilla i sängen. Av förklarliga skäl så blev det en del läst då (vi har ingen TV i sovrummet heller). Det var väldigt många böcker sedan som jag kände mig lockad att åka till Peak District, men nu gör jag det igen. Klipporna, ljunghedarna, de små byarna... ja, det låter helt fantastiskt. För första gången på länge så känner jag att jag verkligen befinner mig där, ibland kan jag till och med känna dofterna.

För första gången(?) så handlar boken om överklassen, i alla fall så måste jag dra den slutsatsen efter hur villorna ser ut och vilka bilar de kör. Och hur de beter sig. För, som vanligt i litteratur och film, så beter sig rika som svin. Just den delen tycker jag känns lite onyanserad. Jag är helt säker på att det måste finnas rika som är trevliga. Naturligtvis blir det en hel del samhällskritik också och oftast tycker jag att den ligger på en bra nivå. Ibland blir det dock lite för mycket pekpinnar.

Det är som vanligt också en hel hög med karaktärer, frågan är om det inte är fler än det brukar till och med. Inte ens det ställer till det för mig den här gången. Vi rör oss i stort sett bara i den där lilla byn och alla är grannar. Eller anställda. Jag vet inte om man egentligen kan kalla detta en bok om Cooper och Fry, de träffas knappt överhuvudtaget. Det är lite synd tycker jag, det är egentligen den relationen som är mest intressant. Tyvärr är inte Diane med speciellt mycket, jag gillar ju henne. Ben är ett mähä som bara jamsar med, både privat och i yrkeslivet. Han liksom bara åker med. Jag kommer inte ihåg i vilken del som jag fick uppfattningen att det var på väg att ta slut med Liz, men nu är det minsann bröllopsplaner på gång. Och Ben har naturligtvis inget att säga till om. Det dyker också upp en ny karaktär, en gammal god vän till Ben, som nu ska jobba tillsammans med honom. Hon heter Carol. Det ska bli oerhört intressant att se vad som händer. Nu finns det ju plötsligt tre kvinnor för Ben.

Vad som ska hända med Diane i framtiden undrar jag fortfarande, man kommer inte närmare svaret här. Det är faktiskt lite synd om henne, hon känns nästan som ett rö för vinden och hon kan flyga iväg nästan vart som helst. Jag hoppas verkligen att serien fortsätter att handla om både Ben och Diane.

Det finns mycket mer humor i den här boken än i de tidigare delarna och kanske är det det som gör att denna är mycket bättre än de senaste böckerna. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa nästa.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,35 (beräknat på 37 betyg).
På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 665 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Djävulsklippan: Läsa & Lyssna, Midnatts ord och Moderna brott.

Boken verkar inte gå att få tag i längre.

Top Ten Tuesday: Böcker jag är tacksam för

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Thanksgiving freebie tell us what you are thankful for! Books you are thankful for!

Det här temat verkar ju komma varje år och även om jag nu vare sig är amerikan eller firar Thanksgiving så är det ju aldrig fel att fundera över saker man kan vara tacksam för. Dessvärre blir det ju lite svårt att inte upprepa sig, eftersom jag faktiskt är tacksam för ungefär samma saker hela tiden, så får jag väl försöka med en ny vinkling i år: böcker jag är glad för att jag har läst i år.

1. Färjan av Mats Strandberg. Inte för att den på något sätt är vare sig djup eller "fin" utan för att den faktiskt har fått mig att (börja) inse att det inte är vampyrer jag inte gillar. Det är dåliga böcker om vampyrer som är problemet. Färjan är briljant.
2. Människorna av Matt Haig. En helt fantastisk liten historia som alla borde läsa för att få lite distans till sig själva.
3. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. En författare som jag länge ratade eftersom jag inte gillar puttenuttigt och romantiskt. Jag hade fel.
4. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand. Böcker som kallas roliga brukar jag välja bort eftersom jag sällan tycker att de är just roliga. Återigen hade jag fel.
5. Nattens cirkus av Erin Morgenstern. En bok som kanske egentligen inte borde ha passat mig, men att befinna sig i cirkusens värld var en väldigt märklig upplevelse. På ett bra sätt.
6. Och bergen svarade av Khaled Hosseini. Jag älskade Tusen strålande solar och borde verkligen ha kastat mig över den här boken, men efter att ha läst väldigt många dåliga recensioner så vågade jag inte. Ni hade fel.
7. Stöld av babian av Anna Karolina. Det här borde inte heller ha passat mig, varken språk, karaktärer eller innehåll. Jag blev nästan förälskad.
8. Enkel biljett till världens ände av Johan Frick. Jag tvekade länge innan jag tackade ja till denna. Orden noir och jazz fick mig att dra öronen åt mig. Det visade sig vara en oslagbar kombo.
9. Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George. Franskt och Frankrike har aldrig lockat mig därför kände jag mig aldrig riktigt sugen på den här boken. För första gången i mitt liv kände jag mig sugen på att åka till Frankrike och speciellt då att följa i Perdus fotspår. Eller kölvatten mer kanske.
10. Jellicoe Road av Melina Marchetta. Många var de som sa att den var krånglig och svår att komma in i. Jag var fast redan i prologen.

Det var faktiskt inte meningen från början, men jag anar ett tema här; böcker jag haft fel om. Så kan det bli och det får mig att bli ännu mer tacksam för att jag har läst dem.

Tematrio - Farkoster

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med.

Nu var det minsann väldigt längesedan som jag var med på Tematrion, men nu kunde jag inte låta bli. Här har jag ju chansen att göra ett tema i temat.

1. Christine är en helt vansinnigt otäck berättelse om en ond bil. Strax efter jag läst den så körde jag, ensam, mitt i natten på en skogsväg när plötsligt musiken startade i stereon. Jag höll på att köra i diket. Ni som läst boken vet varför. I alla fall visade det sig att i mitt fall berodde det på att jag kört i ett gupp så bandet (ja, ni som är äldre vet vad det är) hoppade in och startade och inte på en ond bil.

2. Om en Buick 8 är en berättelse om ännu en ondskefull bil. Det måste vara något med mig och onda bilar...

3. Mr Mercedes låter som att det också skulle kunna vara en ond bil, men här är det personen som kör som är ond.

Och ja, förresten, alla böcker är skrivna av skräckkungen Stephen King.

Film: Dirty grandpa

Titel: Dirty grandpa
Originaltitel: Dirty grandpa
Genre: Komedi
Regissör: Dan Mazer
Manus: John Phillips
Skådespelare: Robert De Niro, Zac Efron, Zoey Deutch, Aubrey Plaza, Jason Mantzoukas
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 4 november 2016





Handling
Jason Kelly är en vecka bort från att gifta sig med sin chefs mycket kontrollerande dotter, något som kommer att ta honom närmare delägarskap på advokatbyrån. Men när den välkammade Jason luras att köra sin svärande farfar, Dick till Daytona för "spring break", är hans stundande vigsel plötsligt i fara. Mellan utsvävande fester, barslagsmål och en episk karaokekväll, är Dick på god väg att leva sitt liv till fullo och ta sitt barnbarn Jason med i ruset. Men på den galna resan upptäcker även Dick och hans spända sonson att de kan lära av varandra och knyta ett band de aldrig tidigare haft.

Min kommentar
Vi har ju fortfarande problem här hemma med vad vi ska se för filmer på helgerna. Den här gången fick sambon välja. Jag försökte förklara att en film med den titeln, som dessutom innehåller fenomenet "spring break" i beskrivningen inte är något för oss, men eftersom jag inte ville tvinga honom att byta så fick det bli den ändå.

När fem minuter hade gått av filmen berättade jag för sambon vad jag trodde att filmen gick ut på. Jag hade rätt. Inte bara nästan rätt. Exakt rätt. Så, en aning förutsägbar och då var den fortfarande åtminstone en aning lovande. Sedan blev det bara värre och värre.

Detta är inte humor. Det är inte ens sjuk humor. Det enda det var var könsord, svordomar, sex, unga nakna tjejer med viftande tuttar och knark. Så jag anar vilka som har satt höga betyg och fått genomsnittet på IMDb att bli helt missvisande. Eller nej, egentligen är det ju inte det. Jag visste ju bara genom att läsa beskrivning att den inte skulle vara för mig, så... Jag drog inte ens på munnen en enda gång och jag kan inte låta bli att fundera på hur de tänkte här.

Jag tänker inte ens gå in på skådespelarprestationer, de är inte värda att nämna. Förutom: Robert De Niro, hur kunde du sjunka så lågt?



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 208 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 59 137 betyg).
Jag ger den 1,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

En smakebit på søndag: Jag vet var du bor

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Mari verkar vara sen även den här söndagen, men jag kör väl ändå.

Första helgen på evigheter när vi inte har något alls inplanerat. Det känns otroligt skönt att bara göra precis vad man vill en hel helg. Läsa, titta på film och sitta vid datorn. Det är vad det går ut på just nu. Fantastiskt härligt!

Igår började jag läsa Jag vet var du bor av Claire Kendal och jag kom ungefär halvvägs på en dag. Boken handlar om Clarissa som blir stalkad av en kollega. Det är så otroligt obehagligt och upprörande att jag knappt vet vart jag ska vända mig.

Jag har kommit bra mycket längre och har bara lite drygt 100 sidor kvar, men min smakebit är från sida 98.

     Det är då du dyker upp.
     "Hej Clarissa."
     Jag blir iskall.
     "Jag mådde inte bra, Clarissa. Bryr du dig inte om det? Blir du inte orolig?"
     Jag lägger händerna över öronen och trycker hårt för att kunna tänka.
     "Du gör mig besviken." Du skakar sorgset på huvudet. "Jag tittade förbi hemma hos dig, men så såg jag att du gick mot parken."
     Du måste vara väldigt skicklig på att förfölja. Du lyckas hålla dig nära nog för att inte förlora mig ur sikte men tillräckligt dold för att jag inte ska upptäcka dig. Jag märkte ingenting. Såg inget. Hörde inget.
     "För ett ögonblick trodde jag att jag hade tappat bort dig. Du försvann. Men jag hittade dig."
     Du hittar mig alltid. Alltid. Händer det någonsin att du inte hittar mig? Och den här gången är det mitt fel. Bara mitt. Bara för att jag gav efter för det där korkade infallet att inte låta min rädsla för dig isolera mig.

"Den man älskar" av Mari Jungstedt

Författare: Mari Jungstedt
Titel: Den man älskar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 350
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 12
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 november 2016




Första meningen: Vita väggar, högt i tak, en klotformad lampa, grått dagsljus som silade in genom den tunna bomullsgardinen, ett skyddande flor mellan honom och världen utanför.

Baksidetext
En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död. Några kilometer därifrån ligger en anrik kalkstensgård, som hon fått i uppdrag att sälja. Men försäljningen väcker starka känslor i ägarfamiljen, och snart stiger djupa och mörka hemligheter upp till ytan. Kriminalkommisarie Anders Knutas är nu tillbaka efter sin sjukskrivning och kastas genast in i en omskakande mordutredning. Tillsammans med kollegan Karin Jacobsson inser han snart att Sanna Widding inte kommer att bli det enda offret.

Min kommentar
Jag har ju läst alla de tidigare elva böckerna i den här serien och har väl haft lite blandade känslor för dem. Förra boken (Du går inte ensam) blev jag mycket besviken på och därför har ju inte denna lockat speciellt mycket. Den man älskar är definitivt bättre än den förra, det känns som att det är mer substans här, lite mer tanke bakom. Men räcker det?

Det de här böckerna alltid lyckas med är att få mig att längta till Gotland. Jag bara älskar att vara på Gotland, både bokstavligt och bildligt, och Mari Jungstedt har den goda smaken att fördela morden över hela ön, tror jag i alla fall. Den här gången befinner vi oss i norra delen. Senast jag var på Gotland så åkte vi en del just i de trakterna och jag tror mig känna igen vissa orter. Dock önskar jag att jag hade vetat om den där gamla gotländska gården när jag var där. Den hade jag velat besöka.

Som vanligt är det väldigt lättläst och det går snabbt framåt. Därmed inte sagt att tempot är speciellt högt. Det är mer lite småputtrigt och trots alla mord så är det småtrevligt. Tillbakablickarna ligger på en bra nivå, i alla fall om man ganska så nyligen har läst förra delen. Det är ju alltid svårt det där, att veta hur mycket man ska förklara av vad som hänt tidigare och visst kan det bli för mycket i vissa delar, men det behövs nog.

Karaktärerna är de gamla vanliga, till och med Martin Kihlgård lyckas dyka upp väldigt krystat. Han är ju ändå från Rikskrim och de kommer väl inte en dag efter ett mord har inträffat. Anders Knutas fortsätter att mysa med sin Karin Jacobsson och jag tycker faktiskt fortfarande att det blir lite väl sockersött och puttenuttigt. Men så är jag ju ingen romantiker heller. De som intresserar mig mest är familjen Ramberg. Där verkar finnas mycket att berätta och vi får faktiskt bara en liten smakbit av hela deras historia. Jag ville veta mer. Det mest positiva är ändå att både Johan och Emma lyser med sin frånvaro.

Cliffhangern från förra delen hoppas i stort sett över. Varför? Var den händelsen bara med för att få med det otroligt krystade avslutet (hoppas jag) på Petrov-fallet? Det som mynnar ut i Knutas besök på fängelset, som kan vara något av det konstigaste jag har läst. Skulle de få meningarna betyda att allt är glömt och förlåtet? Nåväl, jag hoppas som sagt att detta var det sista jag hör om det fallet.

Det vimlar av underliga slutsatser och lösa trådar här och som vanligt stör det mig. Mycket. Till exempel, hur kan man dra slutsatsen att det handlar om en mordutredning när en i familjen Ramberg hittas på en illegal spelklubb under en razzia? Det är inte det enda underliga, men det var det som störde mig mest. Motivet till morden förstår jag överhuvudtaget inte. Det antyds lite om mördaren, men hur man går därifrån till att mörda urskillningslöst övergår mitt förstånd. Och varför dikter av Karin Boye?

Det finns ju vissa regler för det här med hur en deckare ska vara uppbyggd och Den man älskar ligger på gränsen där. Eller strax utanför. Det är också något som stör mig enormt. Man kan inte kasta in en ny karaktär i slutet och göra den till gärningsman. Så är det inte riktigt här, men väldigt närapå.

Kanske är det så att de här böckerna passar bäst på sommaren och då gärna på plats på Gotland. Det har jag provat en gång och det gick väldigt bra. Men jag kan ju inte åka till Gotland varje gång Mari Jungstedt släpper en ny bok. Väl?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,35 (beräknat på 293 betyg).
På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 156 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den man älskar: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Läsa & Lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

En efterlängtad box

Först tänkte jag att det inte kom något nytt alls förra veckan. Sedan kom jag plötsligt ihåg att jag ju faktiskt var och hämtade en väldigt efterlängtad box på posten.

Sjätte säsongen av Game of thrones är nu äntligen i min ägo. Jag blev väldigt förvånad för jag hade för mig att den skulle komma först till våren. Men jag är inte den som är den. Ska bara kolla färdigt på sjunde säsongen av Castle, sedan är det dags att försvinna till den här underliga och fantastiska världen.

Hett i hyllan #66

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi fortsätter väl med det som måste ha varit en pocketrea sommaren 2013.

Gräspojken av Christer Lundberg blev jag rejält sugen på när jag såg den på en annan bokblogg (det kan ha varit du Lotten). Det verkar vara en helt skruvad bok och ja, ibland funkar det.

Vad sägs om en pubertetande 12-årig pojke som inte bara odlar cannabis utan även säljer den. Ihop med sin far. Och en massa annat absurt, tydligen. Dessutom ska det ju vara roligt då.

Boken är skriven av samma Christer som hade radioprogrammet Christer i P3 och han verkar ju vara en rolig prick. Jag gissar att boken utspelar sig i Göteborg, eftersom Christer är därifrån, och det är ju ett extra plus. Vet du, nu blev jag ju väldigt sugen på att läsa denna.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Färjan" av Mats Strandberg

Författare: Mats Strandberg
Titel: Färjan
Genre: Skräck
Antal sidor: 476
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 november 2016




Första meningen: Det är nästan en timme kvar till avgång.

Baksidetext
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Det socialrealistiska blandas med det övernaturliga, på en plats som många svenskar har en relation till. Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.

Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.

Min kommentar
Förra hösten syntes den här boken precis överallt. Först tänkte jag att den inte var något för mig, den handlade ju om vampyrer. Sådana gillar jag inte. Sedan ångrade jag mig ändå och hoppades hinna läsa den under november samma år. Det gjorde jag inte. I år hann jag. Jag blev faktiskt extra glad när jag upptäckte att boken faktiskt utspelar sig i början av november. Det hade jag ingen aning om. Jag tycker bara att det passar perfekt med skräck i november. Och skräck, ja, det blir det.

Just det där med att vara fast på en båt räcker egentligen för mig. Redan där lider jag av klaustrofobi. Jag har haft min beskärda del av olika färjeturer, som inkluderar fyllebåten mellan Göteborg och Fredrikshavn i min ungdom och faktiskt även Finlandsfärjan några gånger på konferens med jobbet. Det är inget jag gör frivilligt nu för tiden.

När jag började läsa så befarade jag att jag skulle tvingas träffa alla 1200 passagerare, plus de 200 i besättningen. Riktigt så illa blev det inte, men det blev väldigt många. Jag, som brukar gnälla på för många karaktärer, hade inte problem en enda gång att hålla isär dem. De är otroligt vältecknade och jag känner igen dem allihop. Med väldigt få ord så får Mats Strandberg mig att förstå precis vilken typ av människa karaktären är. Jag kan verkligen känna in alla människor och jag känner med dem allihop. Utom Dan Appelgren. Blä, är det enda jag har att säga om honom. Till och med Baltic Charisma själv har en egen röst. Ett smart drag. I de kapitlen får man liksom en sammanfattning över vad som händer överallt, just nu. Och boken heter ju faktiskt Färjan. Genialt.

Många var det som varnade mig för att detta var mer likt splatter än skräck, men jag håller faktiskt inte med. Blodet sprutar, tänder ramlar ut, köttbitar flyger, men splatter? Nej. För mig är splatter ett onödigt fokus och dröjande vid blodiga detaljer bara för sakens egen skull. Det upplevde jag inte alls här. Visst var det groteskt och Tomas förvandling var något av det äckligaste jag läst, men för min del funkade det.

En av anledningarna till att boken är så fantastisk är att författaren hela tiden tog död på favoritkaraktärer (ja, det är faktiskt en bra grej). Det gjorde att jag hela tiden var osäker, på vad som skulle hände och vem som skulle klara sig. [spoiler]Men allvarligt talat... Calle? Varför Calle?![/spoiler] De få kvällar som jag läste denna gick jag och la mig ovanligt tidigt, sista kvällen till och med klockan nio, bara för att jag skulle hinna läsa ut den. Sambon har inte sett mig läsa så frenetiskt på länge och han undrade vad det var för bok som gjorde detta med mig. Detta var sann sträckläsning. Det gick bara inte att lägga ifrån sig boken.

Slutet är öppet, minst sagt. Precis som det ska vara i riktig skräck. [spoiler]Blev Marisol biten? Och när kommer de som kryper på botten fram?[/spoiler] Man ska aldrig vara helt säker på om det är över eller ej.

Precis som Stephen King och John Ajvide Lindqvist så tar Mats Strandberg helt vanliga människor, sådana som du och jag, och sätter dem i ovanliga situationer. Det är ett genialiskt drag för det finns alltid någon man känner igen sig i. Jag kan inte påstå att jag blir rädd, men det är verkligen olidligt spännande.

Jag kan banne mig inte hitta något dåligt med den här boken. Och då gillar jag ju som sagt inte ens vampyrer. Något som jag förmodligen måste sluta påstå snart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 255 betyg).
På Goodreads hade den 3,57 i genomsnitt (beräknat på 726 betyg).
Jag ger den 5,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Färjan: Johannas deckarhörna, Bokhuset och Bokomaten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Top Ten Tuesday: Movie Freebie

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Movie Freebie top ten all time favorite movies, top ten foreign films, top ten rom-coms, top ten 90's movies, top ten action flicks, top ten tear-jerkers, top ten movies your favorite actor/actress is in, top ten movies with PoC leads, etc. etc.

Det var väldigt svårt att välja vad eller vem jag skulle göra en lista med, men eftersom jag verkar ha ett helt ofantligt stort behov av feelgood så väljer jag tio bra filmer med Hugh Grant. De får mig alltid att må bra. I alla fall till slut.

1. Fyra bröllop och en begravning
2. Notting Hill
3. Om en pojke
4. Love Actually
5. Music and Lyrics
6. Nio månader
7. Engelsmannen som gick upp för en kulle men kom ner från ett berg
8. Bridget Jones dagbok
9. The Rewrite
10. Har du hört ryktet om Morgans?

Film: The Purge

Titel: The Purge
Originaltitel: The Purge
Genre: Thriller
Regissör: James DeMonaco
Manus: James DeMonaco
Skådespelare: Ethan Hawke, Lena Headey, Max Burkholder, Adelaide Kane, Rhys Wakefield
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 85 min
Serie: -
Såg den på TiVo 30 oktober 2016





Handling
Om du under en enda natt om året kunde begå alla tänkbara brott, utan att detta skulle få några som helst konsekvenser, vad skulle du göra då? Under denna natt kommer en familj att testas i hur långt de är beredda att gå för att skydda sig själva när ondskan utanför tar sig in i deras hem.

Min kommentar
Den här filmen har legat på hårddisken ganska länge. Den har lockat lite, men det kändes ändå som att det kunde vara en kalkonfilm. Idén är ju, minst sagt, kontroversiell. Men en söndag när det är mörkt och trist så passar den ju alldeles utmärkt.

Jag blev faktiskt positivt överraskad av filmen. Inte vet jag om det är meningen, men den sätter igång en hel del funderingar. Som vanligt är det så att de rika köper sig fria, genom att fixa rejäla (nåja) säkerhetsanordningar på sina hus och sedan låsa in sig. De fattiga/hemlösa har inget skydd alls. Huruvida det är trovärdigt att brottsligheten försvinner bara tack vare den här enda natten är inget jag tagit någon som helst hänsyn till.

Naturligtvis går det fel, en av medlemmarna i familjen visar sig ha ett samvete. När en skadad man springer och skriker på hjälp på gatan utanför öppnar h*n gallren och släpper in den okände mannen. Och det är här det börjar bli intressant.

Är alla människor verkligen lika mycket värda för mig personligen? Är jag beredd att offra min familj för att rädda en okänd? Skulle jag överhuvudtaget kunna leva med att skicka ut någon till pöbeln, som bara väntar på att döda? Jag vet ju mitt svar på alla de här frågorna, tyvärr är de inte alls kompatibla sinsemellan.

Ethan Hawke är ju med och han är som vanligt bra. Lite överraskande kände sambon igen Lisa Headey, som spelade hans fru, som Cersei Lannister. Överlag gör alla ett bra jobb. Speciellt den läskige rikemanssonen. Han är väldigt trovärdig.

Jag har ju svårt att förlika mig med själva idén, men jag tycker det är riktigt bra gjort. Tyvärr kanske inte heller speciellt långt bort. Tendensen nu mer verkar ju vara att om man inte kan göra något åt själva brottet så kan man alltid legalisera det. Då sjunker ju kriminaliteten. Jag kan säga så mycket som att personligen så hade jag aldrig litat på säkerhetsanordningar, jag hade stuckit över till Kanada. Eller liknande.

Nu återstår bara att bestämma om man kanske ska se uppföljaren också. Det finns till och med två...



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 1 592 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 146 185 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.