"Lily och bläckfisken" av Steven Rowley

Författare: Steven Rowley
Titel: Lily och bläckfisken
Genre: Drama
Antal sidor: 286
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lily and the octopus
Översättare: Emö Malmberg
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 april 2017




Första meningen: Första gången jag ser den är en torsdag.

Baksidetext
Det här är en bok om att hitta den rätta: den som följer dig i vått och torrt, den du inte kan föreställa dig att behöva leva utan. För Ted Flask en ensamstående, medelålders, aningen neurotisk man som aldrig fått rätsida på sina mellanmänskliga relationer heter den rätta Lily. Hon råkar vara en hund. En 12-årig tax, närmare bestämt, som precis blivit diagnostiserad med en hjärntumör.

Lily och bläckfisken handlar om Teds och Lilys sista månader tillsammans, och är en bok som förenar realism med fantasi och humor. Det är en berättelse om villkorslös kärlek, djup lojalitet och hjärtskärande förlust, och en rörande skildring om de alldeles särskilda sorts känsloband som bara kan uppstå mellan en människa och ett husdjur.

Min kommentar
Den här boken dök upp i brevlådan som en liten överraskning och när jag läste på baksidan lät det precis som en bok för mig. Jag är ju djurmänniska och har själv suttit bredvid min älskade katt när han var tvungen att avlivas. Det var längesedan och fram till dess så var det det hemskaste jag hade varit med om. Sedan har det hänt värre och större saker, men jag blir fortfarande ledsen och tårögd när jag tänker på min katt. Därför tyckte jag att det nog var bäst att läsa denna i hemmets lugna vrå.

I början tycker jag det är konstigt, men lite gulligt, när Ted pratar med Lily, spelar Monopol med henne, har pizzakvällar, filmkvällar, prata-om-snygga-killarkvällar och annat märkligt. Efter ett tag blir jag mest irriterad på Ted, hans förnekelse, självupptagenhet och hans vägran att kalla saker vid dess rätta namn. Ordet tumör nämns bara en enda gång. Det är en bläckfisk och som sådan kan den skrämmas bort. Alltså köper Ted uppblåsbara hajar och även en riktig, rå bläckfisk som han matar Lily med för att bli av med den som sitter på Lilys huvud. När de sedan åker iväg på bläckfiskjakt ute till havs så blir det bara för mycket för mig. Till slut undrar jag om något av allt som hänt verkligen har hänt eller om Ted bara var full och hallucinerade.

Både Lily och bläckfisken har egna röster och de tycker jag görs bra och äkta, på något sätt. Jag kan riktigt höra taxgläfs när Lily pratar och den arroganta bläckfisken har jag heller inga problem med. Visst pratade jag med min katt och visst svarade han och ibland var det som att han försökte berätta saker, men från det till att ha riktiga konversationer...

När Ted slutligen kommer till insikt så bränner det i alla fall till lite. Avslutningen på boken är egentligen det som berör mig mest, förmodligen för att jag då kan börja relatera till Ted och hans tankar. Annars kan jag överhuvudtaget inte känna igen mig i Ted, trots att jag är djurmänniska och har förlorat både djur och människor. Jag förstår ju att allt som händer här är metaforer och liknande, men för mig blir det alldeles för abstrakt. Personligen tycker jag ju att när ett husdjur dör så är det i allra högsta grad påtagligt och inte ett dugg abstrakt. Om jag har ett problem så blundar jag inte, jag försöker lösa det. Om inte det går så får jag ta itu med konsekvenserna. Enligt alla andra så framstår jag kanske som helt hjärtlös och känslokall, men jag är nog alldeles för pragmatisk för den här boken.

Boktipsets estimerade betyg var 2,3 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 7 betyg).
På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 13 252 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lily och bläckfisken: Carolina läser, hyllan och boktok73.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.