"Mirakelverkstaden" av Valérie Tong Cuong

Författare: Valérie Tong Cuong
Titel: Mirakelverkstaden
Genre: Drama
Antal sidor: 261
Originalspråk: Franska
Originaltitel: L'atelier des miracles
Översättare: Sofia Strängberg
Serie: -
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 november 2020




Första meningen: Den skarpa, stickande lukten trängde in i varenda cell i min kropp, sved i näsan och halsen och vällde i aggressiva vågor in i min sömndruckna hjärna.

Baksidetext
Mariette är historie- och geografilärare och gift med en narcissistisk politiker. Hon är på gränsen till utbrändhet och när klassens bråkstake går ett steg för långt gör hon något oerhört hon skickar honom nerför en trappa med en rungande örfil. Millie lever ett ensamt liv där vikariaten som sekreterare avlöser varandra. Men en kväll står hennes hus plötsligt i ljusan låga. Då vänder Millie flammorna ryggen och kastar sig ut genom fönstret. Monsieur Mike har deserterat från militären och har sedan dess gjort gatan till sitt hem. Överfallet från den stackars saten vars sovplats han stulit kommer som en blixt från klar himmel.

Precis när Mariette, Millie, och Monsieur Mike tror att allt är förlorat dyker Jean upp som svaret på deras böner och sträcker ut en hand. Det sägs att han uträttar underverk med dem han välkomnar till sin Mirakelverkstad, att han mot alla odds lyckas lappa ihop trasiga själar. Men kan man verkligen skapa sig själv på nytt utan att göra upp med sina gamla demoner? Den mystiske Jean drar i trådarna i en lek som blir allt farligare, och de boende på Mirakelverkstaden börjar ana att allt inte är som det verkar.

Min kommentar
Mirakelverkstaden har stått i hyllan i över nästan fem år och jag minns inte längre vad det var som lockade med den. Förmodligen är det någon bokbloggare som har läst och gillat, vilket har fått mig att vilja läsa den. Trots att den är fransk. För även om det har hänt flera gånger att jag har gillat franska böcker så fortsätter jag att hävda, med en dåres envishet, att det franska inte är något för mig. När det gäller den här boken så stämmer det. Nästan.

Direkt från start så får jag lite problem, det börjar liksom krypa i mig och jag trivs inte alls. Språket är tillkrånglat, utbroderat och väldigt franskt, i mitt tycke. Vilket betyder att det är oerhört pratigt och lite halvhysteriskt. Nåväl, jag vänjer mig och börjar uppskatta den lite humoristiska tonen som lyser igenom allt. Det som fortsätter att störa mig genom hela boken är att det är väldigt svårt att veta vilket som är dialog och vilket som bara är tankar. Ofta är det som att karaktärerna pratar med sig själva, inne i huvudet.

Huvudpersonerna är Millie, Mariette och monsieur Mike. Alla tre berättar de i jag-form och det funkar bra med alla perspektivbytena. Man får veta mer om dem genom tillbakablickar, med de där rösterna i huvudet, och informationen portioneras ut i små bitar. Även om man ganska snabbt förstår deras bakgrund. Jean är en annan viktig karaktär, men han berättar inte. Honom får vi bara möta genom de andras ögon. Dessvärre lyckas inte författaren få mig att bry mig om karaktärerna. De är för pladdriga, för franska helt enkelt. Jag blir vare sig nyfiken eller intresserad av vad som hänt eller kommer att hända dem. Mot slutet börjar det dessutom kännas som den där gamla ramsan "Jag gillar en kille som gillar en tjej som gillar en kille..." och så vidare.

Jag anar en symbolik här, men den går mig nog över huvudet. Det jag tar med mig är att man kan inte fly från sig själv. Man måste se sig själv i spegeln och acceptera den man är. Sedan kan man börja förändra sig. Det som i baksidetexten lät som något mystiskt eller som en möjlig twist, visade sig bli absolut ingenting. Jag vet inte riktigt vad boken vill säga. Att det inte finns några genuint goda människor? Att det är bättre att göra rätt saker av fel skäl än att göra ingenting alls?

Mirakelverkstaden börjar lite segt, men tar sig mot slutet. Sedan blir det lite väl mycket uppklarat. Det är en i grunden bra idé och historia, men utförandet känns lite hafsigt och slarvigt. Går det inte lite väl snabbt och lätt att fixa de här trasiga människorna? Det är i alla fall en optimistisk och hoppfull liten fransk bagatell, men den lyckas inte beröra mig.

På Goodreads hade den 3,12 i genomsnitt (beräknat på 514 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Mirakelverkstaden: Bokstunder, Johannas deckarhörna och Beas bokhylla.