Kommande böcker november 2026

Det kommer egentligen ganska många fler böcker i november som jag är nyfiken på. På grund av mina väldigt oklara regler så får de inte vara med här.

Frostkungen av Anders de la Motte
Genre: Kriminalroman
Serie: Asker (5)
Antal sidor: 520
Utgivningsdatum: 2026-11-02
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En iskall vinter har lagt sig över Sverige och människorna stänger in sig i sina hus för att vänta ut mörkret och kylan. Men när två riksdagsledamöter hittas makabert fastfrusna i en avlägsen skogssjö skakas landet. Allt mördaren lämnat efter sig är en hälsning, skriven i fruset blod.

Kriminalinspektör Leo Asker är avstängd från arbetet på Avdelningen för förlorade själar och inte ens Martin Hill kan få henne att lämna sin ensliga stuga. I källaren till Malmös polishus har de förlorade själarna samtidigt fått upp ett spår. Kan deras utredning leda till den mördare som hela landet letar efter? Och hinner de hitta honom innan han väljer nästa offer?

För Frostkungen är långt ifrån färdig med sitt verk.

Måste nog börja ta tag i de olästa böckerna av honom som finns i hyllan. Han är alldeles för produktiv för att jag ska hinna med.

---

Bara det blir jul av Anna Winther
Genre: Feelgood
Serie: Öregrundsserien (1)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2026-11-12
Förlag: Pia & Co

Från Bokus
Livet i storstan håller på att falla samman för Jessie. Jobbet, boendet och tron på att hitta en vettig man. När tillvaron för hennes mamma och lillebror också strular till sig tar Jessie beslutet att återvända till Öregrund, den idylliska lilla hamnorten i norra Roslagen. Hon tar jobb på Wandas kafé - den centrala mötesplatsen för alla Öregrundsbor, och en kväll hittar hon en handskriven lista på julklappar till olika mottagare. Men vem har tappat den? En gång i tiden levde Marianne ett flott och bekymmersfritt liv i England med sin Joseph. Som nybliven änka i åttioårsåldern har hon precis återvänt hem till Öregrund. Medveten om att hon lever på lånad tid finns det viktiga saker att ta tag i. Kanske framför allt relationen till lillasystern Ingrid.

Jag har inte läst något av henne, men man kan väl egentligen inte läsa för många julböcker.

---

Hemligheterna vi döljer av Karin Slaughter
Genre: Kriminalroman
Serie: North Falls (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-11-03
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Huset på Iris Drive 1601 ser ut som vilket annat hus som helst på den lugna villagatan. Men det pratas om familjen Vickery och vad som försiggår bakom stängda dörrar. En eftermiddag ekar skott genom kvarteret. Allison Vickery hittas mördad i köket, tonårsdottern är svårt skadad och Allisons man är spårlöst försvunnen.

Invånarna i North Falls tror sig alla veta vad som har hänt. Skvaller och rykten sprids som en löpeld och det är nu upp till den tillförordnade sheriffen Emmy Clifton att reda ut vad som är sant och vad som är falskt.

Ju djupare hon gräver, desto mörkare blir det - och sanningen visar sig vara långt mer chockerande än någon någonsin kunnat föreställa sig.

Här är ännu en författare som är vansinnigt produktiv.

---

Änkan som gjorde rent hus av Christina Olséni & Micke Hansen
Genre: Kriminalroman
Serie: Ingalill från Ystad
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2026-11-04
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Det kulinariska matsällskapet Änkornas Gaffelorden samlas på Hotell Continental i Ystad för en kväll med franskt tema. När kocken hastigt dör riktas polisens blickar genast mot det slutna sällskapet.

Journalisten Ingalill Johannesson nästlar sig smidigt in bland kastruller och änkor för att reda ut vem som är beredd att mörda och varför. Vid sin sida har hon den unge och entusiastiske tidningskollegan Carl-Gustaf Ramel, samt den nervöst lagda polisen My Tapper.

På riktigt. Jag borde verkligen läsa mer av dem.

---

Kniven mot strupen, Kerstin av Åsa Petersson
Genre: Feelgood
Serie: Bestickklubben (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-11-04
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Kerstin Sund är hemkunskapslärare på högstadiet. När skolan hon jobbar på får en ny rektor i början av höstterminen hoppas hon på en nytändning på jobbet. Men istället känner hon sig snabbt bortsorterad, som en relik från förr. Innan hon vet ordet av dyker en fransk kock upp på skolan, och Kerstin dras in i ett kaotiskt Youtube-projekt inför julen. Snart har hon blivit motvilligt viral, äktenskapet svajar, hennes syster styr det kommande julfirandet med järnhand - och som grädde på ris à la maltan avlöser vallningarna varann. Om det inte vore för väninnorna skulle allt vara kaos. Men Bestickklubben kanske, bara kanske, kan finna en lösning innan julen är här.

Denna låter faktiskt intressant.

---

En i familjen av Mark Edwards
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2026-11-046
Förlag: Fanfar förlag

Från Bokus
En i familjen är död. En i familjen saknas. Och en i familjen kan vara mördaren ...

Patrick kunde inte tro sin lycka när Holly föll för honom. Hon är rolig och vacker och hennes pappa Charles är en av Storbritanniens mest framgångsrika företagare. Så när hon bjuder in Patrick för att fira nyår på Charles skotska lantgods hoppas han bara att de ska acceptera honom som en i familjen. Men något verkar konstigt. Det viskas i korridorerna. Det ryktas om en kropp som hittades i närheten året innan. Och det är något som inte riktigt stämmer med Charles nya flickvän. Varje familj har hemligheter och Patrick intalar sig själv att allt han behöver göra är att uthärda de närmaste dagarna. Men efter att den första kroppen hittas inser Patrick att han behöver göra mer än så: han måste överleva.

Låter som att denna kan vara något för mig.

---

I begynnelsen av mörkret av Karin Fossum
Genre: Kriminalroman
Serie: Eddie Feber (4)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-11-10
Förlag: Saga Egmont

Från Bokus
Sjuttonåriga Ruben Kornell festar med vänner i ett övergivet hus. Han somnar bakom några stolar och vaknar långt senare till ljudet av ett märkligt samtal. Ett samtal mellan två män han aldrig har sett förut.br />
Ruben uppfattar bara några ord, men stämningen mellan dem får honom att bli rädd och misstänka att de planerar ett brott. Eftersom han älskar true crime ser han situationen som en möjlighet att samarbeta med polisen.br />
Ruben vidarebefordrar sina misstankar om ett kommande brott till kriminalkommissarie Eddie Feber, som blir mycket skeptisk till det mystiska samtalet. Men när Rubens hyresvärd hittas mördad börjar Eddie ändå fundera - och misstänka Ruben.

Nu var det väldigt många år sedan jag läste något av henne. Får se om jag tar upp bekantskapen igen.

---

Djupet under oss av Yrsa Sigurðardóttir
Genre: Kriminalroman
Serie: Svart is (3)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-11-10
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
När mänskliga kvarlevor hittas på en återvinningscentral i Reykjavík blir det startskottet för en utredning som visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden. Kropparna tycks ha legat dolda i åratal - kanske i decennier?

Samtidigt kallas poliserna Tÿr och Karó in för att medla i en grannfejd som spårat ur, men konflikten tar en dödlig vändning och plötsligt är de indragna i en mordutredning där ingenting är vad det verkar.

Långt ute till sjöss tar den unga kocken Gunndís ett tillfälligt jobb ombord på en fisketrålare för att hedra sin far, som omkom när en trålare fattade eld och sjönk med hela sin besättning. När hon hittar en bok som tillhört honom börjar hon misstänka att det är något med olyckan som inte stämmer.

Snart flätas fallen och trådarna samman och leder tillbaka till den ödesdigra natten då trålaren brann. Vad var det egentligen som hände? Var det en olycka - eller något betydligt mörkare?

Jag har läst några böcker av henne och har länge tänkt att jag skulle läsa fler.

---

Bara en människa av Kaspar Munk & Lone Hørslev
Genre: Kriminalroman
Serie: Carmen Høst (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-11-11
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Kriminalinspektör Carmen Høst vid Köpenhamnspolisen utreder tillsammans med sin kollega en anmälan om en försvunnen flicka, när en oväntad skjutning inträffar. Eftersom Carmen skadats vid skottlossningen beordrar hennes chef sjukskrivning, men Carmen som är nykter alkoholist och livrädd för att bryta den rutin som jobbet ger, följer mot chefens order upp ett spår från utredningen istället.

Spåret tar henne och kollegan Andreas till Vesterlyng, en liten by där en man som kallar sig shaman sedan några år tillbaka driver ett center för andlig utveckling, och där vargar nyligen siktats. När en kvinna i området hittas död tillsammans med sina får och hund, dras Carmen in i en komplicerad utredning och jakten på en mördare som kommer kräva fler offer och äventyra hennes egen säkerhet.

Danska deckare brukar jag gilla!

---

Utcheckad av Daniel Åberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Katja Kyrö (1)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2026-11-26
Förlag: Norstedts

Från Bokus
När en svårt knivhuggen man hittas på en snöig landsväg utanför Abisko, dras Kirunapolisen med Katja Kyrö i spetsen in i en utredning som leder dem till ett isolerat hotell djupt inne i Lapporten. På hotellet står portarna på vid gavel, och en ödesmättad scen möter dem. En massaker har ägt rum.

Medan Katja och hennes kollega Levi Lundmark försöker förstå vad som hänt, rullas historien upp i två parallella tidslinjer: en klassåterträff som sakta förvandlas till en skräckfylld katt-och-råtta-lek, där gästerna faller offer en efter en medan vinterstormen skär av alla flyktvägar. Samtidigt blottlägger polisutredningen dolda konflikter och olösta uppgörelser från klasskamraternas förflutna, sprickor som går rakt in i hjärtat av Kirunas pågående stadsomvandling.

Ju djupare polisen gräver, desto tydligare blir det att gamla synder vägrar förbli begravda, och att sanningen är långt mer personlig än de kunnat ana.

Jag har inte läst något av honom tidigare. Kanske kan denna bli den första.

---

Tronskiftet av Anna Karolina & Andreas Ek
Genre: Thriller
Serie: D-falangen (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-11-16
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
En kvinna skjuts till döds utanför ett flerfamiljshus i Malmö. Skytten, en ung pojke, flyr från platsen. Tatueraren Carla Bergman, som bor i huset, blir vittne till mordet. Snart inser hon att hon var den egentliga måltavlan. Men varför?

I samma veva släpps Faruk Dervishi, ledaren för det ökända kriminella nätverket D-falangen, på fri fot. Under hans tid i fängelse har hans yngre bror Tariq tagit kontrollen över knarkaffärerna. Nu tycks brodern ha svårt att inse vem den riktiga bossen är. Ett svek som bara kan betalas med blod.

Tolvårige Luka växer upp i Rosengård och drömmer om en framtid som fotbollsproffs. Men när han och hans lillasyster blir offer för gängens jakt på barnsoldater förändras allt. Han måste lyda deras order eller dö.

Första delen kom 2017 och det var då jag läste den.

---

Udda fågel av Josefin Schygge
Genre: Udda fågel
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-11-25
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
En tidig adventsmorgon bankar det på dörren hemma hos Kajsa. Utanför står Mia, desperat och med andan i halsen. Hennes tolvårige son Kent har inte kommit hem, och det visar sig snart att ingen har sett honom sedan igår kväll. Det sista spåret slutar här, vid Kajsas tröskel.

Bland tända julstjärnor och adventsmys rämnar tryggheten snabbt. I den lokala Facebookgruppen riktas anklagelser mot en viss person. Drevet går, den hotfulla stämningen trissas upp. Och när ett gammalt trauma från Mias och Kajsas förflutna gör sig påmint blir det allt svårare att skilja det som hände då från det som sker nu.

Vad hände egentligen natten då Kent försvann? Vem i Mo säger inte hela sanningen?

Denna låter intressant.

Hett i hyllan #543

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Till slut kommer den, den sista inköpta boken från slutet av maj 2024 som fortfarande är oläst.

Lektioner i kemi av Bonnie Garmus var en riktig snackis när den kom. Alla läste den. Tyckte jag,

Jag tror faktiskt inte att jag ens la märke till den här boken innan den släpptes och den plötsligt syntes överallt. Det kan vara så att titeln fick min hjärna att blunda. När det sedan började dyka upp högar med positiva inlägg så blev jag ju nyfiken. En del av de inläggen var dessutom sådana av pålitliga människor 🙂 Så då köpte jag ju till slut boken. Den har filmatiserats också och ända sedan filmen kom har jag tänkt att jag ju måste läsa boken så jag kan se filmen. Boktolva kanske?

Så här står det på baksidan:

Elizabeth Zott är ingen vanlig kvinna. Faktum är att Elizabeth Zott skulle vara den första att påpeka att det inte finns något som heter en vanlig kvinna.

Det är 1960-tal i Kalifornien. Allt Elizabeth Zott någonsin velat är att satsa på karriären som kemist, men forskningsinstitutet där hon arbetar ligger inte direkt i framkant när det kommer till jämställdhet. Livet händer och plötsligt är Elizabeth ensamstående mamma och – bisarrt nog – stjärna i Amerikas mest omtyckta matlagningsprogram Middag kl sex. Samtidigt som hennes manliga kollegor alltid antytt att köket var den enda platsen för Elizabeth visar sig hennes sällsynta närmande till matlagning (”ta en halvliter H2O och tillsätt en nypa natriumklorid”) och självständiga exempel vara banbrytande. Detta eftersom Elizabeth inte bara lär kvinnor hur man lagar mat, utan också kemins lagar och hur man ändrar status quo. Hon lär dem att en kvinnas plats är ute i världen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Hyenorna av Carola Ressem & Mikael Ressem

Författare: Carola Ressem & Mikael Ressem
Titel: Hyenorna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 313
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden på Solkusten 1
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 28 september 2026




Första meningen: Anna blickade ut genom flygplansfönstret.

Baksidetext
Efter ett plötsligt uppbrott sitter sjuksköterskan Anna på flyget till Malaga för att träffa barndomsvännen Filippa och få sitt trasiga hjärta läkt. Men det som skulle bli ett avkopplande avbrott från allt som hänt hemma i Sverige förvandlas snabbt till någonting helt annat. Kort efter att Anna har landat, detonerar en sprängladdning som tar två människors liv. I kaoset som uppstår på flygplatsen rusar Anna fram till offren och ser att de har ett barn med sig. Och det barnet säger får Annas värld att rämna.

Tillsammans med polisen Rafael inleder Anna och Filippa en privat utredning. Misstankarna leder dem mot ett grovt kriminellt och hänsynslöst gäng som gjort sig kända för bland annat trafficking och droghandel. Desto mer de rotar i fallet med barnet, ju farligare blir det för Anna och Filippa, och till deras förvåning verkar trådarna leda till dem som Anna litat på mest.

Min kommentar
När jag försökte hitta något spanskt att läsa på semesterresan så gick jag bet. Det verkar inte vara någon större efterfrågan på översatta spanska böcker. Till slut lyckades jag hitta en svensk bok (en serie faktiskt), Hyenorna, som utspelar sig i Spanien. Visserligen på Solkusten, där jag inte var, men jag tyckte att det var tillräckligt nära. Det var ju också ganska lockande med en serie. Då har jag ju liksom något att läsa även nästa gång.

Det här är en lite besvärlig recension att skriva. Jag har ganska mycket negativt att säga om den här historien. Karaktärerna känns tunna och jag lyckas aldrig riktigt bry mig om dem, dialogen är på sina håll så pinsam att jag nästan vill gömma mig bakom en kudde och själva historien ... ja, den vet jag fortfarande inte riktigt vad jag ska säga om.

Språket är också något jag har svårt för. Det känns ofta styltigt och konstruerat, som om författarna ibland tänker "nu ska vi få till en riktigt vacker och poetisk formulering". Problemet är att det inte riktigt passar ihop med resten av språket, som är enkelt. Nästan naivt. Den blandningen blir märklig.

Detsamma gäller de två kvinnliga huvudpersonerna, som faktiskt gör otroligt korkade saker. Jag är ganska säker på att de ska vara runt 30, men ibland beter de sig mer som fnittriga tonåringar, inte minst när det kommer till trånandet efter män. Jag får helt enkelt inte riktigt ihop bilden av de vuxna kvinnor som jag tror att författarna vill att de ska vara. Det blir mycket "berätta" och väldigt lite "visa", vilket gör att karaktärerna aldrig riktigt får liv.

För att göra detaljen med språket värre så är det väldigt många upprepningar. Dessutom förklaras saker, igen, bara några sidor efter att de hänt. Om det beror på att det var två författare inblandade låter jag vara osagt. Irriterande var det i alla fall.

Men det största problemet är nog ändå historien. Jag har väldigt svårt för sammanträffanden i böcker, och här står de som spön i backen. Anna råkar befinna sig på flera olika brottsplatser, precis när brotten begås. Inte för att hon har något med dem att göra, utan för att hon helt enkelt måste vara på rätt plats för att historien ska kunna gå vidare. Det blir alldeles för konstruerat för min smak. Detsamma gäller att två utländska civilpersoner får tillgång till både brottsplatser och information på ett sätt som jag har svårt att se som särskilt trovärdigt. Till slut började jag fundera mer på hur författarna skulle få Anna på plats nästa gång än på själva mysteriet.

Vid minst två tillfällen måste det ha stått fel namn. Alltså Anna i stället för Filippa, eller tvärtom. Annars var texten obegriplig. Jag fick läsa om flera gånger, men när jag bytte namnen föll det på plats.

Betyget kan tyckas vara snällt, men trots alla mina invändningar hade jag ganska roligt medan jag läste. Hyenorna är lättläst och sidorna flyger förbi. Det är kanske inte riktigt samma sak som att vara bra, men underhållande behöver faktiskt inte alltid vara synonymt med välskrivet.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 42 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hyenorna: Mysterierna

Tisdagstrion: Adel

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Adel

Ett tema som ställde till med en del problem. Det är verkligen inte ofta jag läser böcker med adel i. Men jag hittade tre.

1. Norrsken av Frida Skybäck är första delen i serien om systrarna Stiernfors. Den äldsta systern Cecilia Stiernfors återvänder hem till Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Föräldrarna är ivriga att få henne bortgift och hittar en lämplig kandidat i den franskättade adelsmannen Jacques Rousseau.

2. Äventyret med den italienske adelsmannen av Agatha Christie är en novell i samlingen Poirots små grå celler. Jag läste denna någon gång tidigt 80-tal så jag kan inte påstå att jag minns något alls. Poirot och hans trogne följeslagare kapten Hastings befinner sig hos en läkargranne när ett panikslaget telefonsamtal rings in från greve Foscatini, en italiensk adelsman. Greven skriker efter hjälp och säger att han håller på att bli mördad.

3. Med lite god vilja så kan jag faktiskt få in en Stephen King här också. Hans epos Det mörka tornets huvudperson, Roland Deschain, är den sista Gunslingern (Revolvermannen), vilket i hans värld inte bara är ett yrke, utan en ärftlig aristokratisk riddarklass. Det är svårt att förklara något om handlingen, det är totalt åtta böcker på totalt nästan 4000 sidor. Fantastiska böcker.

TV-serie: Parenthood #5 (2013)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 5
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Sam Jaeger
Premiär: 2013-09-26
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix 6 oktober - 15 oktober 2026




Handling
I den femte säsongen ställs Bravermanfamiljen inför flera stora förändringar. Julia och Joel får problem när deras roller i familjen förändras, samtidigt som Kristina kämpar vidare efter sin cancerbehandling och ger sig in i politiken. Sarah försöker hitta sin väg framåt, medan Amber och Ryan planerar för en framtid tillsammans. Zeek och Camille börjar fundera på att sälja huset som varit familjens samlingspunkt i alla år. Samtidigt fortsätter Max att utvecklas, och hans relation med Hank blir allt viktigare när Hank börjar förstå sig själv på ett nytt sätt. Som vanligt innebär förändringarna att hela familjen dras in i varandras liv.

Min kommentar
När jag skulle välja TV-serie att se på egen hand så kände jag att det nog var dags för femte säsongen av Parenthood. Jag är ju lite orolig för att den ska försvinna, eftersom den redan för ett år sedan stod som Sista chansen. Även om den ju faktiskt fortfarande finns kvar där. Vilket jag är mycket tacksam för.

I den här säsongen gör karaktärerna en riktig 180-graderssväng. Minst sagt. De som tidigare har varit pålitliga och de vuxna i alla situationer beter sig plötsligt som dumhuvuden. De som tidigare har varit impulsiva och försökt styra allt i sina barns liv har plötsligt börjat inse att deras barn kanske kan klara sig själva. Åtminstone lite. Det var en skrämmande säsong på det sättet.

Vi börjar med Julia och Joel, som har varit mina favoriter sedan första säsongen och faktiskt min fasta punkt i den här kaotiska familjen. När det nu äntligen är dags för Joel att satsa på sin karriär och Julias tur att ta hand om marktjänsten så ställs allt på ända. Jag blev mest arg på Julia, eftersom Joel i, jag vet inte hur många år, men det är många, har skött hela hemmet. Utan att klaga en enda sekund. Julia klarar inte speciellt lång tid. Hon verkar plötsligt oförmögen att fatta ens de enklaste beslut på egen hand. Vilket ju är konstigt, med tanke på vilket jobb hon har haft. Som hon för övrigt sa upp sig från, utan att först prata med Joel, för att kunna vara med barnen 100%. Sedan bestämde sig Joel plötsligt för att sluta prata och då går det helt åt pipsvängen. Med tanke på hur deras personligheter har varit fram tills nu så känns det här som en lite märklig utveckling.

För att göra allt ännu värre så är verkar Sarah ha fått för sig att bli vuxen. Att tänka efter före. Och att inte alltid kliva in och fixa sina barns problem. Jösses! Det sista där gäller faktiskt även för Adam och Kristina. De börjar också bli vettiga, men de är fortfarande lite för mycket "om barnen får problem så löser vi det åt dem".

Sarahs barn, Amber och Drew, är jobbiga att titta på. Det är så tydligt att de har ärvt sin mammas beteende. De är lättkränkta, veliga och lite hjälplösa utan mamma. Som ju nu, helt utan förvarning, låter dem klara sig lite mer själva. Något de inte alls har fått öva på innan.

Max får vi prata lite om också. Och Hank. Som ju är two peas in a pod. Det är så fint hur de har hittat varandra och hjälper varandra. Det är inte bara Hank som hjälper Max att få lite självkänsla, genom att behandla honom som vuxen och faktiskt prata med honom, inte bara till honom. Och tack vare Hank så vågar Max försöka bryta sig loss från sina kvävande föräldrar. Med lite blandat resultat. Men Max hjälper Hank också. Han får många nya insikter.

Jasmines mamma förtjänar ett eget stycke, tycker jag. Hon gör mig fortfarande tokig. Jag förstår inte att Jasmine låter sin mamma hålla på så, enda anledningen jag kan se är ju att Jasmine vill ha det så som mamma vill ha det. Jasmine har ju annars inga som helst problem att bestämma själv hur hon vill ha det. När hennes mamma inte är där vill säga. Då blir Jasmine sin mamma.

I övrigt så får jag en rejäl blodtryckshöjning av de här bortskämda "barnen" i familjen Braverman. Dessa vuxna människor med egna liv. Som blir så arga och sårade när deras gamla föräldrar vill sälja barndomshemmet, eftersom de inte längre orkar med det. När Crosby dessutom kallar sin mamma självisk på grund av detta så går nästan topplocket på mig. Jag förstår det bara inte. Mitt barndomshem såldes också, för några år sedan, och jag kände ingenting. Eller, när jag tittade på mäklarbilderna så kände jag bara glädje och tacksamhet för att jag haft lyxen att få växa upp där. Men jag var helt klar med det huset.

Allt jag trodde mig veta ställs på huvudet i femte säsongen av Parenthood. Eller nej, inte riktigt allt. Det här med att de alltid är där stämmer fortfarande. Även om de ofta är det utan att någon har bett dem eller att det ens behövs eller är önskvärt. Men de är verkligen alltid där för varandra och det måste jag bara älska.



På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 8,37 i genomsnitt (beräknat på 45k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Superman (2025)

Titel: Superman
Originaltitel: Superman
Genre: Action
Regissör: James Gunn
Manus: James Gunn, Jerry Siegel, Joe Shuster
Skådespelare: David Corenswet, Rachel Brosnahan, Nicholas Hoult, Sara Sampaio, Nathan Fillion
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 oktober 2026





Handling
Superman, Metropolis hjälte, försöker göra världen till en bättre plats. Detta kompliceras när hans fiende Lex Luthor bestämmer sig för att sätta stopp för honom. Med hjälp av både avancerad teknologi och en hel del manipulation försöker Luthor vända människorna mot Superman, samtidigt som Superman måste försöka balansera sitt liv som världens mäktigaste superhjälte med sitt liv som Clark Kent.

Och mitt i allt finns Lois Lane, Jimmy Olsen och en rad andra mer eller mindre välbekanta ansikten. Det blir snart tydligt att det här är en Superman som redan har en historia – och att kampen mellan Superman och Luthor bara är början på något betydligt större.

Min kommentar
Filmtittandet blev satt på paus på grund av semester, då har man ju annat att göra. Eventuellt kan det vara så att jag redan på hemvägen bestämde vilken film vi skulle titta på efter hemkomst; Superman. En film som jag egentligen inte hade tänkt att se, från början. Sedan visade det sig att den fick bra betyg på filmsajterna. Jag är inte den som är den och så blev jag ju lite nyfiken också.

Någon Superman-expert är jag inte, men jag läste serietidningen när jag var liten. Med behållning. Och jag har ju sett otaliga filmer. Känns det som. Den här filmen är en omstart på hela sagan (hur många finns det nu egentligen?), men utan att liksom börja från början. När filmen börjar så är allt redan etablerat. Den här gången är det James Gunn, mannen bakom Guardians of the Galaxy, som står bakom rodret. Det märks.

Handlingen är inte så mycket att orda om, det är Superman vs Lex Luthor. Det ovanliga är att medlemmar i Justice League dyker upp också, vilket ju är ganska kul. Jag har ju sett att serien Lanterns nu streamar, men jag hade inte tänkt se den heller. Men nu vet jag inte. Jag tyckte nämligen att Green Lantern var så väldigt bekant, men jag hade aldrig någonsin känt igen honom. Det är Nathan Fillion, han som spelar Castle i Castle. Så nu är jag sugen på serien också.

Castingen är mycket lyckad, tycker jag. Karaktärerna ser till och med (nästan) ut som i serietidningen. Som jag minns det, men det var ju ganska många decennier sedan. Jag är i alla fall nöjd med David Corenswet som ny Superman. Rachel Brosnahan som Lois Lane får kanske inte så mycket tid, men hon gör det bra. Nicholas Hoult, som spelar Lex Luthor, gör ett fantastiskt jobb. Jag avskyr honom verkligen. Men var verkligen Jimmy Olsen (Skyler Gisondo) en sådan kvinnokarl? Ja, uppenbarligen var han det i original. Kul!

För första gången någonsin(?) förklaras varför ingen känner igen Clark Kent/Superman, bara tack vare ett par glasögon. Något som har stört mig i alla år. Jag känner mig faktiskt nöjd med den förklaringen.

Det finns också en politisk underton som jag hade lite svårt att värja mig mot. När ett mindre land hotas av ett mäktigare land gick mina tankar ganska omedelbart till Ukraina och Ryssland. Och när Lex Luthor sedan använder sin makt, sitt inflytande och sin retorik för att få andra att göra det han vill, gick mina tankar åt ytterligare ett håll. Jag tänker inte skriva någon på näsan vad jag såg för paralleller där, men jag kan säga att det gjorde mig betydligt mer illa berörd än jag hade väntat mig.

Superman blev en positiv överraskning för mig, jag gillar den. Det är underhållande och småroligt. Känslan är att man har gått tillbaka till rötterna och satsat på att få fram den glättiga och lekfulla serietidningskänslan. En lyckad satsning.


På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 3 415 421 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 449k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Väv av lögner

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Äntligen har jag fått tillbaka den där timmen som jag har saknat sedan i våras! Jag tror att jag ska vika den till läsning. I dag har jag lite träningsvärk i skrattmusklerna för igår var vi och tittade på HippHipp Live! Sanslöst roligt och efterlängtat.

Nu på morgonen började jag läsa Väv av lögner av Jo Callaghan, AI-forskaren som började skriva deckare. Med en AI-polis. Det här är fjärde delen i serien om Kat (verklig människa) och Lock (hologram). Förra boken slutade med en så läskig antydan att jag börjar läsa med bävan.

Min smakebit är från början av boken:

Kat stirrade på sin ytterdörr, rädd för spökena som väntade där bakom.
    "Är du okej?" frågade professor Adaiba Okonedo.
    Kat vände sig mot den yngre kvinnan och lade märke till hur hennes blick hela tiden drogs till sidan av huset. Kat borde inte ha låtit henne följa med hit. Hon borde ha uthärdat den här dagen på egen hand, vad hennes chef McLeish än tyckte.

Bok: Billy Summers av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Billy Summers
Genre: Thriller
Antal sidor: 599
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Billy Summers
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 september 2026




Första meningen: Billy Summers sitter i hotellobbyn och väntar på bilen som ska hämta honom.

Baksidetext
Billy Summers är en yrkesmördare med hjärta – och den bästa i branschen. Nu vill han lämna sitt tidigare liv, det är bara ett sista jobb kvar. Billy är en av världens bästa krypskyttar, han är Irakveteran och en riktig Houdini som försvinner spårlöst när jobbet är gjort. Så vad skulle kunna gå fel? Tja, allt. En historia om kärlek och hämnd, och en tvivelaktig hjältes försök till försoning.

Min kommentar
När semesterresan närmade sig så tänkte jag att det kunde vara lämpligt med något tegelstensliknande. Naturligtvis vände jag mig till Stephen King och valde Billy Summers. Den är inte en av hans tjockaste böcker, bara precis under 600 sidor, och helt omedvetet så började jag läsa den på King födelsedag, visade det sig. Bara en sån sak.

Ungefär en tredjedel in i boken så var Billys uppdrag utfört. Förundrat undrade jag vad i hela friden de resterande, nästan, 400 sidorna skulle handla om. Men det löste ju sig. Och det visste jag väl. Vi snackar ändå om Stephen King.

Här finns ett välbekant tema, eller flera faktiskt. Är det okej att döda onda människor? Vem bestämmer vem som är ond? Blir man då inte till slut själv det monster som man dödar? Faktum är att man här får två böcker, eller snarare tre, i en. Den första historien, den om Billys uppdrag, är inte den viktiga. Den tredje historien är boken som Billy skriver. En biografi, kan man nog säga. Ett mycket fiffigt sätt att ge läsaren all bakgrundsinformation utan korvstoppning. Det är den andra historien som är själva kärnan. Och den tänker jag faktiskt inte säga så mycket om.

Det känns så bakvänt att sitta och heja på en mördare, för det är han ju faktiskt. Även om han nu bara dödar onda människor. Men Billy verkar vara en helt vanlig person, med en stark moralkompass. En som bryr sig. Vilket faktiskt låter lite märkligt, men så är det. Allt annat han gör bevisar det. Redan i första stycket får vi veta massor om Billy, bara genom det han läser, Acke, och det han tänker på, Thérèse Raquin. Han spelar nämligen dum för att inte framstå som ett hot, bland annat genom det han läser när andra ser.

Jag sticker ut hakan här och kallar King för gestaltningens mästare. Ingen kan skriva verkliga karaktärer som han. King själv har sagt att han skriver om vanliga människor, i ovanliga situationer. Till skillnad från de som skriver om ovanliga människor, i vanliga situationer. Nu är ju inte hans karaktärer kanske helt vanliga heller, men de är vanliga. Samtliga här är som människor man kan träffa på ute på stan. Det gör att situationerna ibland kan vara orimliga, men människorna tror jag på.

Alice måste ju nämnas också. Hon är väldigt intressant och jag älskar verkligen att hon inte blir det sedvanliga svaga kvinnliga offret. Hon är kick ass. Jag har ingen aning om PTSD fungerar så här, men jag är ganska säker på att det kan göra det för vissa.

Precis som vanligt så får man en dos samhällskritik, men jag tycker att den smygs in på ett naturligt sätt. Även en hel del foreshadowing förekommer, men det är (nästan) alltid pandemin som nämns då.

Slutet. Vi måste ju prata om slutet. Det var oväntat. Många gånger så har jag tyckt att King har varit ... nej, inte dålig, men inte så bra på att få till slutet. Här lyckades han verkligen. Jag gillade det inte, men jag älskade det.

Påskägg för the constant reader finns ju alltid med. Kanske är detta väldigt mycket tydligare än vad de brukar vara. Plötsligt så stod de där på en bergsknalle i Colorado och tittade ut över ett hotell som hade brunnit ner. Jag blev löjligt lycklig. För jag visste vilket hotell det var.

Billy Summers är en thriller, med ett långsamt och eftertänksamt tempo, helt utan övernaturliga inslag. Så den passar alltså även dig, som säger att du inte läser Stephen King för att du inte läser skräck.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 203 720 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Billy Summers: Rörliga bilder och tryckta ord, Följeslagarna och Skriva läsa leva

Läsplanering november 2026

Med tanke på att det är årets värsta månad som snart börjar så borde jag kanske valt ut lite mer positiva böcker. I stället så är det bara dystert. Nåväl, jag kommer ju förmodligen att hinna med fler än de fyra jag nöjer mig med att planera in och kanske väljer jag något gladare då.

• Samlaren av Fiona Cummins. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Storebror av Skúli Sigurðsson. Hyllvärmare.
• Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Boktolva. Hyllvärmare.
• Dirt town av Hayley Scrivenor. Hyllvärmare.

Nyss - Nu - Nästa v43

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Skamgrepp av Eva Hildén är en thrillerdebut, för vuxna, och säga vara första delen i Villebråd-serien, men böckerna ska vara fristående.

Nu: Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, eftersom jag kände att jag verkligen behövde en tegelsten. Över 700 sidor 😁

Nästa: Väv av lögner av Jo Callaghan, fjärde delen i serien om Kat & Lock, världens första AI-polis. Det ska bli spännande att se vart antydan i slutet av förra boken tar vägen. Den gjorde mig riktigt orolig.

Bok: Kirurgen av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Kirurgen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 486
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The killer's mark
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 8
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2026 (min) 2026
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 september 2026




Första meningen: När pensionerade viceamiralen Boyer avled utan att efterlämna något testamente föreskrev lagen att dottern Wendy, som han inte haft kontakt med på åratal, skulle ärva hela hans kvarlåtenskap.

Baksidetext
Washington Poe och Tilly Bradshaw har lämnat polisen för att arbeta som privatdetektiver i Carlisle, men deras förhoppningar om en lugnare tillvaro avbryts när tonåriga Esmerée Blue kliver in på kontoret. Hon säger att hon sett sin mamma, som hon trodde var död, i en pornografisk film. Hon vill ha deras hjälp att hitta henne och enda spåret är en unik tatuering som modern ska ha på sin ena fotsula.

Sökandet leder Poe och Tilly till Röda Kammaren, en kriminell och farlig grupp som handlar med lyxkonkubiner. Konkubinernas kontrakt löper på tjugo år men i stället för den utlovade belöningen blir de mördade medan tatueringarna på deras fotsulor skärs ut och blir till makabra troféer.

När Esmerée kidnappas ställs Poe och Tilly inför ett brutalt ultimatum: de har 48 timmar på sig att hitta modern och genomföra en utväxling mot Esmerée. För att rädda flickan tvingas Poe och Tilly tänja på alla moraliska gränser och ta strid mot sin hittills mest skrämmande motståndare.

Min kommentar
Det finns serier och så finns det Serier. Och så finns det SERIER. Den senare beskriver Cravens serie om Poe och Tilly. Det här är en av de bästa som finns därute och när åttonde delen, Kirurgen, kom så var jag, typ, tvungen att släppa allt och börja läsa.

Allt är kanske inte helt trovärdigt, men detta är Cravens universum och där är det så. Och jag köper det. Även om jag sitter och är lite tveksam ibland. Trots triader och tortyr så tycker jag att den här boken är mindre rå och brutal än de tidigare (eller så, hemska tanke, så har jag vant mig och blivit avtrubbad). Våldet känns mer antytt än visuellt.

Min svaghet för kantiga karaktärer får sitt lystmäte i de här böckerna. Poe och Tilly är två av mina absoluta favoriter. De är båda socialt handikappade, fast på helt olika sätt, vilket gör att de kompletterar varandra fantastiskt bra. Estelle och numera även Towler har tillkommit och fungerar lika bra, trots att de alla är olika. Och kanske är det just därför jag tycker så mycket om dem, det finns något hos var och en som jag känner igen mig i. Esmerée är en karaktär som vi verkar få behålla och henne hade jag lite svårt för. Hon blir lite för mycket. Jag kan dock förstå henne. Hennes beteende är typiskt för en tonåring som inte vågar lita på att vuxna ska ta hand om henne. Hon är helt enkelt osäker och rädd. Lite som en rädd hund som skäller. Hon var extremt jobbig i början, men samtidigt så var det nästan omöjligt att inte tycka om henne. Vilja typ rädda henne. Gemensamt för dem allihop är att de inte har något filter. Överhuvudtaget. Kontentan är i alla fall att jag så gärna hade hängt med det här gänget.

Dialogerna är helt underbara och de får mig att frusta till emellanåt. Kapitlen är så korta att man faktiskt alltid hinner bara ett till. Eventuellt så hade man kunnat beskylla Craven för överanvändning av cliffhangers. Faktum är att vartenda kapitel avslutas med en. Men när man vänder blad så fortsätter det där, direkt. Förutom i den sista epilogen. Ja, du läste rätt, det finns nämligen två. Den andra får mig att längta orimligt mycket till nästa del.

För mig var det obegripligt hur Poe kunde ha så mycket emot namnet på firman. Privatsnokar är kanske inte ett namn jag själv hade valt, men jag kunde överhuvudtaget inte förstå varför Poe tyckte som han gjorde. Naturligtvis var jag tvungen att ta reda på vad firman heter i original. Gumshoes for hire. Vilket ju är ett mycket roligare namn, men även ett som gör att jag plötsligt förstår vad Poe menar.

Översättningar är egentligen inget som jag brukar fundera på, men i det här fallet så måste jag ta upp titlarna i serien. Jag vet att jag nämnde översättningen av titeln på den första boken, men den kunde jag ändå köpa. När det gäller denna så ställer jag mig lite frågande. Vad är viktigast? En titel som speglar innehållet? En titel som "passar" med övriga i serien? Visst finns det en kirurg med här, men det är en person som faktiskt inte alls har med historien att göra. Den uppenbara titeln, för mig, hade varit Tatueraren och den hade checkat av båda punkterna. Till och med Konkubinen hade varit en bättre titel.

Kirurgen är en otroligt mörk historia, vilket ju Cravens böcker brukar vara. Jag har ingen aning om det existerar något liknande i verkligheten. Tyvärr så skulle det inte förvåna mig det minsta om människor kunde göra så här mot andra människor, men jag hoppas verkligen att det inte förekommer. Det enda problemet nu, när jag har läst den senaste delen som precis har släppts, är att jag får vänta i en evighet på nästa.

På Goodreads hade den 4,50 i genomsnitt (beräknat på 2 175 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Kirurgen: DAST Magazine och Deckalogg

Tisdagstrion: Döttrar

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Döttrar

Nu tänker jag vara så tråkig att jag helt enkelt passar på att göra en Stephen King-trio. För att ta igen alla veckor som han är omöjlig att få med.

1. Carrie är ju återigen aktuell. Det har kommit ännu en filmatisering av den, som jag kommer att se så småningom. Om nu någon har missat vad den handlar om så är Carrie en 16-åring tjej som går sista året på high school. Hon är ingen vanlig tjej. Hon har hemliga krafter, som hon till slut använder mot sina mobbare.

2. Eldfödd handlar om Vickys och Andys dotter, Charlie. Andy och Vicky medverkade i ett experiment när de gick på universitetet, med sinnesutvidgande droger. När Charlie växer upp är det tydligt att något har gått i arv. Något som regeringen väldigt gärna vill studera.

3. Flickan som älskade Tom Gordon är nog faktiskt Kings mest speciella bok. Trisha är nio år den dagen hennes familj ger sig ut på en skogspromenad. Plötsligt är hon ensam och vilse, med bara sitt eget lokalsinne, sin egen uppfinningsförmåga och sitt eget mod. Och så klart sin Walkman, där hon rattar in basebollaget Boston Red Sox matcher för att lyssna på hur hennes hjälte Tom Gordon alltid räddar matcherna.

TV-serie: Ted Lasso #4 (2026)

Titel: Ted Lasso
Originaltitel: Ted Lasso
Säsong: 4
Genre: Komedi
Skapad av: Brendan Hunt, Joe Kelly, Bill Lawrence
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Jason Sudeikis, Brett Goldstein, Hannah Waddingham, Juno Temple, Brendan Hunt
Premiär: 2026-08-05
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Apple TV+ 4 oktober - 10 oktober 2026




Handling
Ted Lasso är tillbaka i Richmond, men den här gången väntar en helt ny utmaning. Han ska leda AFC Richmonds nystartade damlag, Lady Greyhounds, tillsammans med Coach Beard och de andra välbekanta ansiktena. Ett lag ska byggas från grunden, och Ted får återigen använda sin kanske största talang: att se människorna bakom spelarna och plocka fram det bästa i dem. Samtidigt fortsätter livet utanför planen för Rebecca, Roy, Keeley och resten av Richmond-gänget, och gamla bekanta gör sig påminda. Det blir en säsong om nya början, gamla relationer och om att våga tro på både sig själv och andra.

Min kommentar
Dagen efter att vi kommit hem från semestern tyckte jag att det äntligen var dags att titta på fjärde säsongen av Ted Lasso. Sista avsnittet skulle släppas bara några dagar senare så jag kände att mitt tålamod var slut nu.

Lite märkligt är det med den här serien. Sambon fick tips om den av en kollega, men jag kände mig inte alls sugen på att se den. Fotboll är liksom inte riktigt min grej. Efter bara en säsong var serien en favorit och det har hållit i sig hela vägen. Och den handlar ju inte alls om fotboll, utan om vänskap och gemenskap. Och om att bli den bästa versionen av sig själv.

Underbara Ted Lasso! Det var så härligt att återse honom. Han är så inkännande, inspirerande och han tar verkligen fram det bästa ur alla. Bara genom att se dem och lyssna på dem. Jag hade älskat att jobba med en sådan här person eller haft honom som chef. Alla chefer borde för övrigt gå en ledarskapsutbildning hos Ted Lasso.

Alla gamla favoriter är här. Keeley är lika fantastisk som vanligt. Roy är så otroligt rolig. Rebecca är ... ja, Rebecca. Hennes självironi är ljuvlig. Higgins får fortsätta att ta plats och han är kul på ett väldigt nördigt sätt.

Många nya karaktärer får vi också träffa och Alice Chilton blir snabbt en favorit. Hon börjar som en riktigt bitter översittare, men bara genom att vara i närheten av Ted Lasso så förändras hon. Hon är med i en av de roligaste scenerna den här säsongen. När Diamond Dogs återförenas och nu får sällskap av Cat People så skrattar jag så att jag gråter.

Vi får också lära känna en expertkommentator. En väldigt speciell sådan. Minst sagt. Och hysteriskt rolig. Jag satt och funderade, hela säsongen, på om hon är baserad på en verklig person. Det verkar liksom helt osannolikt att man hittar på henne. Det visar sig att hon spelar sig själv 😁

Zelda är ännu en ny karaktär som gör entré. Hon förstörde varenda scen hon var med i och jag kunde inte förstå varför de valt att göra en karaktär som helt förstör Ted Lasso-viben. Hon är inte ett dugg rolig. Bara störig. Men. Att det var Tracey Ullman fattade jag inte förrän efter ett par avsnitt, när jag plötsligt såg hennes namn i introt. Jag var tvungen att leta upp och lyssna på hennes låt They don't know. Efter fyrtio år så kan jag fortfarande texten.

Lite kuriosa också. Under en scen i puben så sjunger de irländska tvillingsystrarna en visa. Då hörde jag plötsligt Miriam Bryants låt Ett sista glas i huvudet. Den hon gjorde som tolkning på Sven-Bertil Taubes låt. Jag tyckte ju detta var oerhört märkligt, men det var det inte. Det visar sig att låten tvillingarna sjöng är originalet till den låt som översattes till svenska och som Sven-Bertil Taube sedan sjöng.

Fjärde säsongen av Ted Lasso skulle kunna vara slut-slutet, men jag vet inte om det är det. Många gamla bekanta dyker i alla fall upp och många trådar knyts ihop. Det känns som att vi lämnas med vetskapen att de lever vidare, lyckligt, utan oss. Men jag blir ju inte ledsen om det kommer ännu en säsong.



På Trakt.tv har serien 4,4 i genomsnitt (beräknat på 23,4k betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 474k betyg).
Jag ger säsongen 4,5

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: The whisper man (2026)

Titel: The Whisper man
Originaltitel: The Whisper man
Genre: Thriller
Regissör: James Ashcroft
Manus: Ben Jacoby, Chase Palmer, Alex North (bok)
Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Monaghan, Adam Scott, Michael Keaton, Hamish Linklater
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 september 2026





Handling
När Jake, en åttaårig pojke, plötsligt försvinner ställs hans pappa Tom inför sitt livs mardröm. Polisen kopplar snabbt försvinnandet till en serie gamla mord där offren lockades bort av den så kallade Whisper Man. Samtidigt tvingas Tom återknyta kontakten med sin egen pappa, den pensionerade polismannen Pete, och tillsammans börjar de nysta i ett fall där det förflutna visar sig vara betydligt närmare än de kunnat ana.

Min kommentar
Den här fredagen hann jag inte välja en film aktivt, men jag kom ihåg att jag hade sett att en film som heter The whisper man hade börjat på Netflix. Utan några som helst förberedelser så fick det bli den. Jag hade ingen större koll på vare sig vad den handlar om eller vilka som är med.

Min känsla är att filmen så förtvivlat försöker vara suggestiv och i så fall misslyckas den. Ibland är den så mån om att plantera sina ledtrådar att det blir ganska lätt att räkna ut vart den är på väg. Föreställ dig, typ, en blinkande neonpil som pekar på vad det nu är man inte vill att någon ska kunna missa.

För mig är början på en film väldigt viktig, där ska tonen sättas och allt ska etableras. Här ägnas den åt mängder av korta klipp av mängder av scener/människor som jag inte hunnit få någon relation till. Just i relationerna tycker jag att filmen missar en hel del. Dessutom visas många klipp på mördaren, men utan att visa vem det är. Förmodligen är det tänkt att vara spännande, men i mitt tycke är det mest irriterande.

Skådespelarensemblen är helt osannolik, det ena kända ansiktet efter det andra dök upp. De flesta kände jag bara igen, men kunde inte alls placera. Robert De Niro och Michael Keaton var det i alla fall inga tveksamheter om. Så roligt att se dem båda två i något nytt och de är lika bra som de brukar. Redan när Tom Kennedy öppnade munnen kände jag igen rösten, men jag kunde inte för mitt liv komma på varifrån. När jag sedan kollade upp det visade det sig vara Adam Scott, vilket förklarade saken. Det var tydligen skägget som lurade min hjärna.

Det är oklart för mig om det var Adam Scott eller hans karaktär som störde mig. Jag blev i alla fall irriterad varje gång han dök upp i blickfånget. Han verkade framställas som handlingskraftig, men när det verkligen gällde så kunde han inte tänka att det bara var att ta en av de lösa tegelstenarna och drämma till mördaren i huvudet.

Filmen misslyckas helt med att få mig engagerad. Jag är egentligen inte speciellt intresserad av vare sig fallet eller karaktärerna. Det är ganska bra gjort. Med tanke på att det är barn inblandade. Alla känns mer eller mindre som pappfigurer.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Det finns minst två osannolika överlevanden här. Den ena mer än den andra. Och på riktigt, slutet där i fängelset ... det blir bara för mycket för mig.

The Whisper man är för lång och lite för långsam. Tempot hade fungerat, om känslan hade varit mer intensiv. Eller thrilleraktig, om man så vill. Med den här ensemblen borde filmen vara bättre. Den förtjänar att vara bättre än så här.


På Letterboxd hade den 2,69 i genomsnitt (beräknat på 208 426 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Vänligheten

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

I dag fyller sambon år, men kalaset var igår. Vilket betyder att vi kan ta det (hyfsat) lugnt och äta rester i dag. Det är minsann inte fel. Trots att ingen i min familj kom den här gången (alla barnbarn verkar vilja födas precis när sambon fyller år) så blev vi ändå nästan för många. Kanske hade det varit vettigt att ha ett maxtal, men det skulle ju vara omöjligt att välja vilka.

Jag har nästan känt mig lite stressad av att byta bok stup i kvarten, så jag tänkte att jag ville ha en riktig tegelsten nu. Och så är det ju skräcktober. Även om nu kanske inte Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är en renodlad skräckhistoria.

Min smakebit är från början av boken:

Det står en flicka utanför Norrtäljes stadsbibliotek. Flickan heter Siv Waern och är tretton år gammal. Hon spejar åt höger och vänster, bakom sig och framåt som om hon söker efter något. Hon går några steg och tycks vara på väg att lämna platsen, men stannar, vänder om och återtar sitt mållösa spejande. Hon trampar på stället, hon skakar på huvudet. Det tycks mindre vara frågan om ett sökande än om ett väntande. Siw väntar på något som ska komma från en okänd riktning.

Bok: Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Det finmaskiga nätet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 september 2026




Första meningen: Solen står snett över det öppna landskapet.

Baksidetext
"Det gäller den där förbannade gamla mordhistorien … och det är inte utan en viss oro som jag griper mig an saken."

Kommissarie Asunander, reumatisk och tillbakadragen, bor numera på ett välskött äldreboende i den muromgärdade staden Visby, och för anteckningar om ett trettio år gammalt fall som antingen rörde sig om ett mord eller ett märkligt försvinnande. Ouppklarat hursomhelst. Egendomliga omständigheter – till exempel ett par avkortade lillfingrar och ett fynd på den gotländska landsbygden – väcker liv i den bisarra historien om Harry Krona och Marlene Horwath. Vad var det egentligen som hände, och varför?

Gunnar Barbarotti och Eva Backman, på väg mot pensionen och ett lugnt liv på norra Gotland, dras motvilligt in som hjälpredor åt sin gamle chef i dennes efterforskningar. Med insatser som ska visa sig vara högre än någonsin.

Min kommentar
Ett säkert sätt att få en ny del i en serie att släppas verkar vara att ta med den i min Finish That Series-utmaning. Förra året läste jag den nionde delen i serien om Gunnar Barbarotti. Knappt två månader senare så släpptes den tionde delen, Det finmaskiga nätet. Som jag givetvis köpte direkt, men sedan inte läste. I stället tog jag med den i min utmaning i år. Men nu kommer det nog inte några fler delar. Det här sägs vara den sista. Vilket vi ju har hört förut, men nu är det nog dessvärre sant.

När jag läste den första boken om Barbarotti, för drygt femton år sedan, var jag kanske inte besviken, men inte heller helt övertygad. Det här var ju knappt någon deckare, tyckte jag, och det dröjde en evighet innan själva fallet tog fart. Däremot så tyckte jag verkligen om sättet att berätta en historia. Nu, många Barbarotti-böcker senare, reagerar jag inte alls på samma sätt. Nesser kan hoppa mellan tider och perspektiv, låta saker ta sin tid och stoppa in både märkliga karaktärer, ordlekar och gudssamtal på vägen. Jag följer bara med. Jag litar på honom.

Boken började lite omständligt, men eftersom mitt förtroendekapital för Håkan Nesser är stort så litade jag på att han visste vad han gjorde. Det här kunde lätt ha blivit rörigt, med allt hoppande i både tid och perspektiv, men det blir det inte. När och vem är alltid väldigt tydliga. Många trådar är det, kan man tycka, men det blir till slut ett fint garnnystan.

En reflektion jag hade var att boken är farligt nära att bryta regel nummer ett för deckare (Ronald Knox 10 budord), men tack vare konstruktionen så fungerar det. Läsaren har exakt samma information som de som utreder och då följer den ju regel nummer ett i ett annat regelverk (S S Van Dines).

En av de beståndsdelar som är mest speciella i den här serien är dialogerna. Då tänker jag både på den mellan Barbarotti och Backman, men även på den mellan Barbarotti och Vår Herre. Båda delarna är på plats här och det är också de filosofiska funderingarna.

Nessers språk är ju alltid speciellt, eller har varit i de böcker jag har läst. Det är alltid lika roligt att träffa på ordet luguber, vilket jag egentligen bara gör när jag läser Nesser. Faktum är att jag tycker att det är ett obligatoriskt ord i hans böcker. I den här boken får jag dessutom lära mig ett nytt; kalfatrande.

Lite kuriosa. Jag reagerade mycket på den märkliga karaktären Georgi Adamsnouk, som plötsligt gjorde entré. Före detta revisor och utredare på Skatteverket och sällsamt otrevlig, osmidig och osympatisk. Det var ju omöjligt att inte fundera över om den här karaktärens personlighet kunde vara en blinkning till Nessers egen erfarenhet av Skatteverket. Eftersom jag vet att Nesser är klurig så kollade jag upp namnet lite mer och det visar sig att det tydligen är ett anagram för Un gros komidag, vilket på "maardamska" lär betyda "en stor fars" eller "en rejält absurd situation".

När jag läser Håkan Nesser så kommer alltid ett lugn över mig. Tempot, språket, det ironiska tonfallet, klurigheten. Allt gör att jag kan koppla av. Det finmaskiga nätet är inget undantag. Jag vet faktiskt inte hur han bär sig åt. Han klarar av saker som egentligen inte borde fungera för mig. Allt sammantaget så är den här boken väldigt nessersk. Nu återstår bara att önska Barbarotti en härlig pension och ett långt och bra liv.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 310 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Det finmaskiga nätet: Tankar från en samlares hjärna, ljudboksbloggen.com och Det här har jag läst