"Drömfångaren" av Unni Lindell

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 450
Serie: Cato Isaksen 2
Utgivningsdatum: 1999

Baksidetext
Nittonåriga Therese Geber bor i Oslo och delar lägenhet med sin tvillingsyster och en väninna. Therese har varit på konstutställning tillsammans med sin tvillingsyster och två väninnor. Efteråt går de till serveringen för att ta något att dricka. Utanför står en man och betraktar dem genom fönstret ... Dagen därpå hittas Therese mördad i hamnbassängen i Oslo, till synes helt utan motiv. Vad de två överlevande flickorna inte vet är att det i hyreshuset mitt emot bor en man som spanar på dem från sitt fönster. Och han har nyckel till deras lägenhet...

Kriminalkommissarie Cato Isaksen leder mordutredningen under stor press. Han har flyttat hem till exfrun Bente, men känner att tiden aldrig räcker till. Och när en femårig flicka försvinner från området där Therese bodde börjar en skräckslagen stämning att sprida sig. Samtidigt som mördaren redan har utsett sitt nästa offer.

Min kommentar
Något bättre än en dussindeckare, i alla fall vad gäller svårigheten att gissa mördaren. Det var inte helt solklart, men det kan ju också bero på mängden människor som blandades in i leken. Språkmässigt tycker jag det var klart under medel, mycket upprepningar blev det och är det bara jag som tycker att små barn i böcker pratar väldigt vuxet? Det stör mig nästan mer än mansgrisen Cato Isaksen. Måste poliser i deckare alltid vara alkoholister, mansgrisar, känslomässigt handikappade och helt enkelt bara på dekis? Fast nu måste man ju bara fortsätta läsa serien för att få veta vad som händer Cato och hans familj(er).