"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson

Genre: Humor
Antal sidor: 391
Första utgivningsdatum: 2009-09-02
Förlag: Piratförlaget

Baksidetext
Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.

Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

Min kommentar
Ja, det här var en annorlunda bok. I alla fall annorlunda mot vad jag brukar läsa. Det är svårt att veta vad jag egentligen tycker om den, på något sätt beror det på hur författaren menade och tänkte. Förmodligen har jag fattat allt fel, för jag har nog inte läst att någon tolkat den på samma sätt som jag. För mig är detta en samhällskritisk roman, helt enkelt politisk och religiös satir. Så här kan det gå när man inte tror på något och inte har några som helst principer, utan kan köpas av vem som helst som betalar. Nog för att Allan Karlsson levt ett väldigt intressant liv, men jösses vad många lik han lämnade bakom sig och vilka händelser han var upphov till.

Jag tyckte om att läsa den, för den hade ett härligt flöde och trots att det var två parallella handlingar så blev det inte rörigt. Språket tyckte jag var fantastiskt, lite omodernt och högtravande. Precis som jag inbillar mig att en hundraåring pratar. Humorn, ironin, cynismen och de underfundiga referenserna var det heller inget fel på. Något var det ändå jag störde mig på, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det kan ha varit att jag aldrig gillade Allan Karlsson som person. Det kan också ha varit att det helt enkelt blev för mycket av alldeles fantastiska och otroliga händelser och sammanträffanden. Kanske kan det också ha varit att alla karaktärer var mer eller mindre korkade och faktiskt ganska osympatiska allihop. Eller kanske var det att det kändes som "Stefan och Krister" i bokform och jag har aldrig gillat buskis.

Nåväl, jag kommer förmodligen att se filmen också. Och om (när?) Jonas Jonasson släpper en bok till, så kommer jag nog att läsa den också.

Boktipsets estimerade betyg var 3.5, jag ger den 3.

Andra som bloggat om Hundraåringen: Bokmania, Bokstödet och All kinds of books.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.