"Förlåt min vrede" av Dan Buthler och Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 337
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jacob Colt 4
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Förlag: Damm

Första meningen: Försiktigt låter jag pekfingret lägga sig kring avtryckaren.
Sista meningen: Så reste han sig och gick mot köket, Melissa och tryggheten.

Baksidetext
En knarklangare i Stockholm blir skjuten. Och han är bara den första av flera. Det enda som länkar offren till varandra är att de langar knark, men de har inte känt varandra eller tillhört samma grupperingar. Det är också ont om bevis från brottsplatserna. Endast kulor och hylsor som tyder på att gärningsmannen är densamma.

Kommissarie Jacob Colt och hans kollegor har kört fast med utredningen. Är det en uppgörelse i den undre världen? En ensam galning? Eller en aktionsgrupp mot narkotika som någon kallad Städaren påstått till kvällstidningarna?

Samtidigt fortsätter mördaren att bringa sin egen rättvisa. När man inte kan få rättvisa genom lagen får man gå utanför den. Eller?

Min kommentar
Här är det två olika berättare, den ena är den "allvetande berättaren" och det är själva utredningens perspektiv och sker i imperfekt. Den "allvetande berättaren" vet allt, utom vem mördaren är. Mördaren är nämligen en egen berättare och här sker det i presens. Man skulle kunna tycka att det blir rörigt, men så upplever jag det inte alls utan jag gillar det.

Jag är riktigt imponerad över att man kan lura någon, som jag blev ett tag, bara genom att utelämna en liten bit viktig information. En bit in i boken kom jag på att den lilla, lilla detaljen saknades och då började tankarna gå i helt andra banor. Precis som polisen ska man nog "jobba" helt förutsättningslöst och inte ha förutfattade meningar.

En del konstigheter tycker jag nog att det blev, jag är ju inte insatt i hur polisarbete verkligen går till, men om det fungerar så här så kanske man borde se över rutinerna. I alla fall så är detta ytterligare en polis som varken är alkoholist eller missanpassad på något annat sätt och av någon anledning blir det lugnare att läsa då. Åtminstone är det lite lättare att känna igen sig och relatera.

En extra bonus för de verkliga händelser som var med i boken och faktiskt passade där också. De världsberömda, åtminstone i Skåne, knarkhusen där vietnameser odlade cannabis i mängder. Där blev jag positivt överraskad, det ger alltid en extra trovärdighet om i alla fall en detalj är sann.

Språket är passande för en deckare, det är snabbt och lätt att ta till sig och inga onödiga utvikningar. Tempot är hyfsat högt, även om jag tycker att det blev lite segt i mitten. Det tog lite för lång tid att komma fram till lösningen. En lösning som jag för övrigt tyckte var ett antiklimax och alldeles för enkelt.

På något sätt kändes det som att boken ville vara en bok skriven av Roslund & Hellström, men dit är det långt även om detta också var underhållande. Frågeställningen, om man har rätt att döda en mördare, är ändå intressant och om man nu inte får rättvisa på egen hand, har man då rätt att skipa den själv? Och i så fall, vem bestämmer vad som är rätt och fel? Självklart får man inga entydiga svar, men slutet kan väl anses vara en hint.

Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det är som gör att jag inte kan sätta ett högre betyg på boken. Den var spännande och jag tyckte den var bra, men när boken var slut var det mer som ett "Jaha" och då får man inte mer än en trea.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 3.0.

Andra som bloggat om Förlåt min vrede: Carinas bloggvärld, Autumnleaf och Hallinbloggar.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.