Skämmes! Eller inte...

Äntligen helg och då är det dags för bokbloggsjerka Så här frågar Annika denna vecka:

För någon vecka sedan skrev jag om Morgonpasset där de pratade om ”skämslitteratur”. Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?

Det är ett ganska enkelt svar på den här frågan: Nej! Jag har aldrig skämts för en enda bok jag läst, köpt eller äger. Varför skulle jag? Antagligen är jag för dum för att förstå varför jag skulle skämmas för andras värderingar. Det är ju egentligen först när jag går emot mina egna värderingar som jag skulle behöva skämmas. I min värld är inte VAD man läser lika viktigt som ATT man läser.

Det står massor av böcker i mina hyllor som jag har förstått att man kanske borde skämmas över, till exempel ett 15-tal av Virginia Andrews, men jag älskade verkligen de böckerna när jag läste dem. Vilket visserligen var väldigt längesedan, 80-90-talet, och jag har ganska svårt att tro att jag skulle gilla dem om jag läste dem nu, men därifrån till att skämmas? Nej, de har också bidragit till min "läsutbildning" och jag vägrar att idiotförklara alla de miljoner människor som läser de här böckerna. Låt folk läsa vad de vill, bara de läser!