"Himlen i Bay City" av Catherine Mavrikakis

Genre: Drama
Antal sidor: 249
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Le ciel de Bay City
Utmärkelser: -
Översättare: Dagmar Olsson
Serie: -
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Danskt band
Källa: Bokhylla
Utläst: 2 januari 2012

Första meningen: Vad jag kommer ihåg av Bay City är den bittert grålila färgen.
Sista meningen: Himlen ett riktigt avskum.

Baksidetext
I en småstad i Michigan, någonstans mellan motorvägen, skolan och köpcentret, tycks Amy förutbestämd att uppleva en händelsefattig, typiskt amerikansk tonårstid. Det har också varit hennes mors bestämda avsikt; hon är judinna och emigrerade från Frankrike till USA i ett försök att fly undan familjens förflutna. Men man kan inte bli kvitt sitt förflutna...

Romanen fokuserar på några viktiga dagar 1979 då Amys öde kommer att avgöras; den 4 juli då hon fyller arton år börjar det brinna i familjens hus. Hela familjen går upp i rök - en gripande upprepning av släkthistorien. Amy lämnas ensam kvar i nuet. När hon senare utbildar sig till flygkapten för att äntligen undkomma dammet och askan fortsätter hon att söka svar i den molnfria oberörda himlen...

Min kommentar
Förvirring. Det är nog ordet som bäst sammanfattar den här boken. Vad handlar den egentligen om? Handlar den om Hitlers "slutgiltiga lösning"? Om att alla vi som lever nu har en kollektiv skuld för vad som hände? Att vi aldrig ska gå vidare, utan älta allt gammalt? Eller tvärtom, att man blir knäpp om man inte slutar ta på sig skuld som inte är ens egen? Att man aldrig kan fly från sin bakgrund eller öde? Att allt förändras, men ändå förblir likadant? Att både himmel och helvete finns här hos oss på jorden? Ja, jag har faktiskt ingen aning.

Historien är otroligt mörk och i början tyckte jag bara att det var rörigt, hoppigt och förvirrande. I kaptitlet som heter 1 juli 1979 och ska handla om när Amy och hennes moster Babette ska storstäda hela huset, får vi veta nästan allt förutom det (ja, om man bortser från vad de hittar i källaren). Här avhandlas allt från avrättningen av judar under andra världskriget, vidare till Amys besök i Auschwitz 1995 efter en mellanlandning i Irakkriget 1991, fram till Irak 2003. Det är också svårt att veta vad som egentligen händer. Är det på riktigt eller bara hallucinationer? Men något hände medan jag läste och jag hade inte kommit mer än ungefär en fjärdedel när jag upptäckte att jag var totalt fångad och knappt kunde lägga ifrån mig boken. Och jag vet egentligen inte varför. Fortfarande. Allt var bara så konstigt och suggestivt och jag var helt enkelt tvungen att ta reda på hur denna sorgliga historia skulle sluta för de stackars människorna.

Karaktärerna ja, det är ett persongalleri som heter duga. Amy, som jag upplever som helt galen (det skrämmer mig att hon är pilot, tänk om man faktiskt flyger med så labila personer), självmordsbenägen och helt besatt av himlar. Men på något underligt sätt så överlever hon allt, hon vill bara döda alla andra för det är så synd om dem för att de måste leva med all skam och skuld. Man kan förstå hennes psykiska ohälsa när man läser om hennes mor, som avskyr henne och bara verkar ha känslor för sin dödfödda dotter, och hennes moster, som helst vill leva i det förflutna. När Amy själv får en dotter, som hon så klart döper till Heaven, verkar den nedärvda skulden ta slut och det ser ljusare ut. Kanske eller kanske inte.

Boken är väldigt lättläst, bokstäverna bara flyter förbi, men jag hänger upp mig lite på de kursiverade, "oöversatta" orden. Jag har ingen aning om hur det ser ut i original, det kan ju hända att det är samma där och då kan man ju undra varför. Är det för att visa på amerikaniseringen som familjen utsätts för?

Omslaget är något av det vackraste jag sett, jag kan inte se mig mätt på det. Lila är vackert. Även om det beror på miljöförstöring.

Det finns ingen i boken som jag kan känna igen mig i och egentligen ingen jag tycker om heller. Jag är mest bara arg på dem och på sin höjd känner jag medömkan och empati för Amys mor och moster. Men för Amy? Jag vet inte vad jag ska känna för henne. Jag har riktigt svårt för det här med kollektiv skuld och ältande av gamla oförrätter. Självklart ska man aldrig glömma vissa saker, men man måste alltid gå vidare. Det viktiga är att prata om det och se till att det inte händer igen, inte att vare sig förneka det eller att leva i det förflutna.

Det här är en av de underligaste böcker jag någonsin läst, men den griper verkligen tag och det är svårt att sluta att tänka på den. Här fick jag också lära mig hur den gamla tuggummi-popgruppen Bay City Rollers fick sitt namn. Där ser man. Jag tackar Helena på bloggen Fiktiviteter för den här läsupplevelsen, jag fick boken av henne i julklappsbytet förra året. Det är skönt att se att jag kan läsa och gillar annat än deckare. Fortfarande och trots allt.

Det att boken är så förvirrande, men samtidigt fängslande och omtumlande, gör det väldigt svårt att sätta ett betyg, men efter mycket funderande lyckades jag med det också.

Boktipset estimerade betyg var 3.8, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Himlen i Bay City: Fiktiviteter, Lyrans Noblesser och Världen enligt Audrey Fenn.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.