"Kvinnorna på 10:e våningen" av Karin Alfredsson

Genre: Thriller
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Ellen Elg 2
Förlag: Damm
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 16 januari 2012

Första meningen: Ett minne hejdar rörelsen ett ögonblick.
Sista meningen: I det återlämnade svärdets sjö.

Baksidetext
Det som den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sett, går inte att förklara bort. Kvinnan med sportbagen tar med sig nyfödda barn från sjukhuset och säljer dem till västerländska par. Det sker i parken intill Lieus kvadratmeterstora handelsplats på en Hanoi-trottoar. Lieu vet, för hon har spanat.

Det soldaten vet, går inte heller att förklara bort. Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson har skadat flera unga flickor svårt. Sexuellt och svårt. Soldaten vet vad vissa män kan använda glödlampor och fjärrkontroller till.

Den svenska kvinnoläkaren Ellen arbetar på ett sjukhus i Hanoi och möter i sitt arbete regelbundet flickprostitution, sexuell misshandel och mycket unga mödrar, vars nyfödda spädbarn oförklarligt försvinner till destruktion. När Ellens vägar korsar Lieus och soldatens, förstår hon det som ingen velat tro...

Min kommentar
I denna andra del i serien om Ellen Elg befinner hon sig i Vietnam och vi möter återigen utnyttjade och utsatta kvinnor. Den här gången handlar det om prostituerades utsatthet, barnförsäljare, kvinnors icke-värde i Vietnam och att i stort sett allt kan köpas för pengar. Till och med på sjukhuset tar sjuksköterskor extra betalt för bandage, sprutor, ja allt man kan komma på att ta betalt för. Vilken vård du får beror helt och hållet på hur mycket pengar du har.

Jag blir så otroligt upprörd när jag läser, jag känner vanmakt och hjälplöshet. Och jag märker hur lätt det är att döma andra, när man själv har det bra. Något som illustreras perfekt av det som Nhung tänker (sid 182): "Det är lätt för dig att vara etisk, tänker Nhung. Du som har flera gånger mer betalt än jag för att du är "biståndsarbetare" och dessutom har hela det svenska systemet i ryggen. Du som skulle kunna bryta alla ben och alla armar och få en livstids rehabilitering betald av svenska staten. Du som kommer att kunna skicka Nadja till universitetet utan att ha sparat en enda krona. Du som aldrig behöver oroa dig för att din mamma får cancer och kan få sämre vård för att du inte betalat tillräckligt. Det är lätt för dig att vara etisk."

Vad vi kan tycka är dåligt, orättvist och hemskt, kan för andra vara lyx och räddningen från ett ännu sämre liv. När Ellens man Björn är ute och går samma väg som cigarettförsäljerskan Lieu (sid 210-211) får jag nästan dåligt samvete för att jag tänker som jag gör. Det Björn tycker är vidriga arbetsförhållanden, tycker Lieu är en fantastisk förtjänstmöjlighet. Det Björn tycker är urusla rullstolar som borde kasserats är för Lieu en ynnest som bara väldigt privilegierade personer får. När Björn tycker att det är synd att gamla, karaktärsfulla hus rivs för att göra plats för nya, moderna byggnader blir Lieu stolt över att de usla bostäderna utan vare sig vatten eller avlopp äntligen rivs och att hennes stad blir fin och kan locka turister.

Det är verkligen lätt att döma och utgå från sig själv. Här finns annars mängder att bli upprörd över. Och förutom alla "vanliga" orättvisor så verkar det dessutom vara kutym att mannen ska skilja sig från sin fru om hon inte lyckats bli gravid på i alla fall två år. För självklart är det kvinnans ansvar att se till att mannen får sina avkommor. Det är också helt inom gränsen för en man att vara otrogen, men en kvinna kan inte ens vara ensam i ett rum med en man, som hon inte är gift med. Ett vietnamesiskt talesätt gör det väldigt enkelt att förstå vad det handlar om (sid 75): Män är av guld och kvinnor av tyg. Vilket ska betyda att om en man faller i leran kan man skölja av honom, men kvinnans vita tyg kan aldrig tvättas helt rent igen.

Ellen är inte en helt igenom sympatisk person, på något sätt förväntar hon sig att alla ska göra som hon tycker är rätt. Det är möjligt att det är jag som har en konstig uppfattning, men när Ellen är på besök hos en kvinna (sid 152), så tycker Ellen att kvinnan som bor där ska be om lov innan hon tänder en cigarett. Visst kan man tycka att folk ska visa hänsyn, men hemma hos mig ber jag inte om tillåtelse för någonting. Till och med verkar hon tycka att hennes man borde vara hos henne så hon slapp ta hand om deras dotter, i stället för att han är hemma i Sverige med sin mor som preics fått en hjärtinfarkt. Hon vill väldigt gärna vara rättskaffens och att allt ska vara rättvist. Det gör att hon i stället blir aningens självgod och lite naiv och lättlurad tycker jag nog att hon är också, när hon själv går i fällan med prostituerade.

Den här boken kändes inte lika genomarbetad som den första. Framför allt slutet känns väldigt hastigt påkommet och jag saknar en egentlig upplösning. Vad hände med "barnförsäljarna"? Fick någon något straff? Hur gick det med Nhung? Blev det någon rättsak av 10:e våningen? Betyder slutet att alla kom undan? Förmodligen är det så, för i Vietnam verkar inte kvinnor vara värda något alls. Och precis som förra boken: Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.

Boktipset estimerade betyg var 4.2, jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kvinnorna på 10:e våningen: Klok som en bok, enligt O och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.