Sidor

tisdag 31 januari 2012

"Livets sommar" av Oddvør Johansen

Genre: Drama
Antal sidor: 137
Originalspråk: Färöiska
Originaltitel: Lívsins summar
Översättare: Sonja Carlberg
Utmärkelser: Färöarnas litteraturpris 1983
Serie: -
Förlag: Atlantis
Utgivningsår: (första) 1982 (min) 1985
Format: Inbunden
Källa: Bibliotek
Utläst: 18 januari 2012

Första meningen: Långt uppe i utmarken, norr om stan, ligger en jordbit.
Sista meningen: Nora går och öppnar fönstret lite och ut i trädgården strömmar klara pianotoner och gör allt fullkomligt.

Baksidetext
Nora hör Flovin spela. Hon sitter där på trappan i blommigt förkläde och omkring henne är världen blommande och grön.

Flovin spelar. Många sånger, den ena vackrare än den andra. Han har öppnat fönstret så att hon skall höra bättre. Nora älskar honom i det ögonblicket. Han är sju månader äldre än hon och lär sig spela piano och hon älskar honom.

I trädgården flyger det blåvioletta starar fram och tillbaka. Solen värmer i betongtrappan. Ringblommorna står och nickar och blåklockorna säger: - Mer - mer. Och ut genom det öppna fönstret strömmar klara pianotoner och gör allting fullkomligt.

Nora kommer alltid att minnas detta.


Så minns också den färöiske författaren Oddvør Johansen sin barndom i Tórshavn under femtiotalet. I hennes debutroman Livets sommar kommer man det vardagliga livet i denna särpräglade del av Norden mycket nära.

Min kommentar
Livets sommar är den bok jag valde (eller egentligen hittade) att representera Färöarna i den nordiska utmaningen. Det var riktigt intressant att få veta mer om denna lilla ö-grupp, som man (jag) knappt tänker på finns. Boken handlar till största delen om kvinnorna och hur de har det i alla olika åldrar, från vaggan till graven, och utspelar sig i början av 50-talet.

Vi får följa livet på Färöarna i allmänhet och tioåriga Nora och hennes familj i synnerhet, i knappt ett år. Det handlar om elaka barn, snälla barn, kärlek, hur både kvinnor och män sliter för brödfödan och att vissa människor är bättre än andra. Uppenbarligen var det skillnad på färöingar och färöingar. De som pratade lite mer danska var inte riktigt lika färöiska som de andra. Allt ser och upplever vi genom Noras ögon.

Föräldrarna har i många år drömt om ett eget hus, men har inte haft råd att bygga, utan de är inhysta hos andra. Deras drömhus ska byggas på den lilla jordbiten norr om stan. Drömmen att bli sin egen och oberoende är densamma som i Fria män och Utvandrarna.

Vi får följa med Nora och hennes bror när de för första gången lämnar byn och hälsar på hos mormors syster på en annan ö i ett par veckor på sommaren. Där är det inte lika modernt, det finns inga trädgårdar till husen och barnen får hjälpa till med hushållssysslor och djurskötsel. Allt är slitsamt och fattigt, men alla verkar bry sig om och ta hand om varandra. Här betraktas Nora och hennes bror Olaf som stadsbor och annorlunda.

När de kommer tillbaka till Tórshavn igen är ingenting som vanligt. Ve och fasa, läkarhustrun har lämnat man och barn och tänker flytta till Danmark med en annan man. Det är inte så populärt och till och med hennes föräldrar tar avstånd från henne.

Det är hemskt att läsa om Noras mormor som får rådet att klippa av sig håret när hon har svår huvudvärk (visserligen långt tidigare än 50-talet, men ändå). Sedan rekommenderas hon att dra ut alla tänder. Dock visar sig huvudvärken bero på diabetes. Tack och lov har läkarvetenskapen gått framåt lite sedan dess. Men tåliga verkade de vara, färöingarna.

Jag upplevde boken som väldigt rörig, det radades upp mängder av namn som man inte fick veta något om och som inte heller verkade ha någon som helst betydelse för berättelsen. Det var som att vi skulle presenteras för hela byn, vare sig vi behövde eller ej. Ibland verkade det ha gått flera månader, men då handlade det om någon vecka. Ibland kändes det som att en vecka hade gått och då var det flera månader. I och för sig ganska trovärdigt ur ett barns perspektiv.

Precis som islänningar verkar färöingar sjunga och dikta var helst de går och står. Allt detta diktande och sjungande stoppar upp hela historien och gör så att jag tappar rytmen.

Språkmässigt tilltalade den mig inte alls. Måhända på grund av att berättarrösten skulle vara ett barn, men för mig blev det bara jobbigt att läsa. Det kändes mer som en vuxen som försökte låta som ett barn. Det är en bok som ligger väldigt långt från det jag brukar läsa och hade det inte varit för den här utmaningen så hade jag aldrig läst den. Faktum är att jag aldrig hade hittat den för den fanns i källaren på ett litet bybibliotek. Jag är glad att jag antog utmaningen för det är spännande att läsa annorlunda böcker och nu vet jag hur de hade det på Färöarna i början av 50-talet.

På Boktipset fanns inte ett enda betyg, jag ger den 3.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Det finns ännu ingen annan som bloggat om Livets sommar, men jag vet att vi är många som har läst den nu i januari. Boken går heller inte att köpa.

2 kommentarer:

  1. Så spännade att läsa om din läsupplevelse! Jag har ännu inte läst något från ögruppen. Är det en levande författare, finns fler titlar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lever gör hon, men jag tror knappt hon skriver längre. Däremot har hon skrivit fler böcker, dessvärre verkar de andra inte vara översatta till svenska. Jag hittade på Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Oddv%C3%B8r_Johansen

      Radera