"Mannen i sjön" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 312
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Kleifarvatn
Översättare: Ylva Hellerud
Utmärkelser: -
Serie: Erlendur Sveinsson 4
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2004 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 9 mars 2012

Första meningen: Hon stod länge orörlig och stirrade på skelettdelarna som om de inte borde ha befunnit sig där.
Sista meningen: - Saliga är de som inte har sett men ändå tror, viskade Erlendur och hans ord fördes ut över sjön med nordanvinden.

Baksidetext
Vattnet sjunker undan i sjön Kleifarvatn på Island. Och på sjöbotten, fastbundet vid en rysk spionutrustning, hittar man liket av en man.

Det står genast klart att skelettet är gammalt, och allt pekar på att brottet har begåtts under tiden för kalla kriget. Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Den handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid.

Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem.

Min kommentar
Detta, den fjärde boken om poliserna på Island, är den bästa hittills. Konceptet är detsamma som alltid. Någon hittas mördad och på något sätt kopplas det tillbaka i tiden, där den egentliga lösningen finns. Den här gången bar det av till Östtyskland, i början av 50-talet, där naiva isländska ungdomar ska uppfostras till goda kommunister. Några förblir goda kommunister medan andra börjar se med andra ögon. Den här delen av boken var riktigt otäck att läsa och jag tror att det var detta som fick mig att fastna så för den. Precis så där måste det ha varit. Och det är fasansfullt.

Det kändes ändå som att Mannen i sjön inte är lika dyster och melankolisk som de andra böckerna i serien. Förmodligen beror det på att det är sommar och inte bara regn och grått. Fast nu lyser ju i stället solen dygnet runt och det gillar ju inte den tungsinte Erlendur. Jag gillar däremot honom. Mycket. Han är så vanlig och enkel. Han varken super eller lyssnar på jazz, eller klassisk musik för den delen. I stället är han fullkomligt besatt av försvinnanden och tänker nästan alltid på sin bror som gick bort sig i en snöstorm som liten.

Även om man ganska snart ser de stora sambanden så är det spännande ändra fram till slutet. Jag uppskattar också att poliserna inte är korkade och och att de förstår de ledtrådar de får. Inte i en enda bok har jag stört mig på att de inte ser det jag ser. I samma stund som polisen får veta något så får jag veta samma sak och vi förstår samtidigt. Oerhört befriande.

Det är enkelt, okomplicerat och vanligt. Inga konstigheter och inga extravaganser. Jag gillar det.

Boktipset estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mannen i sjön: Boktoka, hyllan och Tinas läslust.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.