Sidor

lördag 31 mars 2012

"Min kamp 1" av Karl Ove Knausgård

Genre: Självbiografi
Antal sidor: 443
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Min kamp 1
Översättare: Rebecca Alsberg
Utmärkelser: Bragepriset 2009
Serie: Min kamp 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 21 mars 2012

Första meningen: För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan.
Sista meningen: Och döden, som jag alltid hade betraktat som den viktigaste digniteten i livet, mörk, lockande, var inte mer än ett rör som springer läck, en gren som knäcks i blåsten, en jacka som glider av en galge och faller ner på golvet.

Baksidetext
Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.

I centrum står en far som i hela sitt liv agerat onåbar och omöjlig att förstå. När Karl Ove får beskedet om faderns död inleds ett sorgarbete som sätter hela minnet på spel. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.

Min kommentar
Ja, det här visade sig bli en riktig kamp. Inget jämfört med Knausgårds egen, förstås, men ändå. Med risk för att gå helt emot strömmen, så gillar jag inte alls den här boken. Den känns på tok för pretentiös och språket är så svulstigt så jag nästan får kramp. Det påminner lite om Ulf Lundells sätt att skriva, med evighetslånga meningar som man glömt början på när man kommer till slutet. Den stora skillnaden är att Knausgård faktiskt använder kommatecken mellan alla bisatser. Och förstås att jag gillar Ulf Lundell.

Det hoppas ganska friskt fram och tillbaka i tiden, vilket gör det väldigt krångligt att hålla reda på vad som redan hänt och vad som kommer att hända. En del underligheter hittade jag också, naturligtvis. Alldeles i början av boken skriver Knausgård att hans far var obekväm över det faktum att Karl Ove kallade sig för kristen. En bit längre fram så skriver han att han inte tror på Gud. Visserligen har det gått några år mellan episoderna (tror jag), men vad hände? Det är ju en ganska så dramatisk skillnad. Vid ett annat tillfälle berättar han hur och varför han blev uppflyttad till fotbollslagets seniorer och några sidor längre fram besvarar han en fråga med att han spelar i juniorlaget. Det var också väldigt förvirrande med vem som bodde var. Alla verkade i stort sett bo överallt. Oerhört förvirrande. Nästan lite som feberdrömmar.

När jag en bit in i boken kom till en fyra sidors lång utläggning om hur alla, det vill säga Knausgård, ser på konst och döden, då höll jag på att ge upp. Han verkar överanalysera precis allt och alla. Ibland är något faktiskt precis som det ser ut. Inget annat. Men Knausgård verkar vara så full av sig själv att det inte får plats något annat överhuvudtaget.

Han skriver också att han satte insida före utsida, att de inre kvaliteterna var viktigare än det yttre. Förmodligen är det därför som alla tjejer och kvinnor i boken beskrivs med betoning på bröst, höfter, mun, hår och andra viktiga inre egenskaper.

Därmed inte sagt att boken är värdelös, den har sina ljuspunkter. De är bara väldigt få i förhållande till bokens längd. Men visst känner man med honom, det var verkligen ingen lätt uppväxt man fick läsa om. En stackars pojke som knappt vågade närma sig sin far och inte vågade vara den han var, utan alltid försökte leva upp till vad andra tyckte. Det är jobbigt att alltid tro att man inte duger som man är. Och hans beskrivningar är väldigt visuella, utan att bli sentimentala. Till exempel hans beskrivning av farmodern och hennes hus när de kommer dit efter att pappan dött. Det lämnar en väldigt dålig eftersmak och jag tappar nästan andan av förtvivlan.

Det här var boken som representerade Norge i den nordiska läsutmaningen i mars. Det blir definitivt inte några fler Min kamp för mig.

Boktipset estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 2.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Min kamp 1: Boktoka, Bokomaten och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

19 kommentarer:

  1. Åh, tråkigt att den inte fick högre betyg! Jag har den i nordiska utmaningen med :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. De flesta verkar ju tycka att den är bra, så det är nog mer troligt att du gillar den också :)

      Radera
  2. Fantastisk recension! Själv har jag inte läst boken än, men jag har den i hyllan och ser fram emot läsningen ännu mer nu, faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glad att jag kan hjälpa till med läspeppen.

      Radera
  3. Jag tillhörde också den lilla skaran som inte föll pladask för Knausgård. Jag fann honom pladdrig och faktiskt ointressant. För mig blir det inte fler delar lästa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att inte vara ensam i alla fall :)

      Radera
  4. "Evighetslånga meningar" låter inte som min typ av bok. Lägg också till att vi brukar likna varandra i smak, så känns det inte som om det här blir prio 1. Har varit lite avvaktande, men det beror nog mer på att den varit så hypad;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De var verkligen evighetslånga, jag tror det var minst tre-fyra bisatser i varenda mening. I alla fall kändes det så. Jag är inte så mycket för ett snirkligt och pladdrigt språk, utan mer pang-på-rödbetan :)

      Jag är glad att jag har läst den, för nu behöver jag inte gå och undra vad jag har missat, men några fler Knausgård blir det inte.

      Radera
  5. Precis så här har jag misstänkt att jag skulle tycka- tack för varningen:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vågar väl knappt säga det, men den här boken höll på att förstöra hela min läslust. När jag upptäckte att jag försökte komma på undanflykter för att inte läsa så förstod jag att det här var inget för mig.

      Radera
  6. Fyrasidorsutläggningar om konst och döden - nej tack! Och tack för varning:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan nog säga att de sidorna var dödsstöten för boken, det var omöjligt att komma på plus efter det.

      Radera
    2. Denne førfatteren må ju vare galen. En spaltet personlighet!!
      Inte før mej.

      Radera
  7. Nu har jag äntligen fått upp min norska bok på bloggen.

    Knausgård lockar mig inte alls. Ännu mindre så efter ditt inlägg ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är i och för sig glad att jag har läst den, nu behöver jag inte gå och undra vad jag skulle tycka om den. Framför allt kommer jag inte att köpa på mig de andra delarna nu och gå och gräma mig över det :)

      Radera
  8. Jag känner att jag går mot strömmen i detta inläägg. Jag gillade Knausgård jättemycket och har läst del 1 & 2. Läser pocketversionerna så att det blir "snyggt i min bokhyllan ( löjligt, jag vet) och jag ser fram emot Min Kamp 3 i pocket. Roligt att det finns så många tankar kring en och samma bok :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju lite det som är charmen med bokbloggar, att så många tycker helt olika saker :)

      Radera
  9. Haha, åh jag tyckte att boken var helt fantastisk! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är väl skönt att vi alla är olika :) Vad skulle vi annars diskutera?

      Radera