Sidor

torsdag 31 maj 2012

"Livet är kort Rytkönen lång" av Arto Paasilinna

Genre: Humor
Antal sidor: 212
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Elämä lyhyt Rytkönen pitkä
Översättare: Camilla Frostell
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (första) 1991 (min) 2001
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 17 maj 2012





Första meningen: Finland hade landat i sommaren, hela landet och hela folket.
Sista meningen: Han avslutade med att anbefalla en tyst minut för att hedra minnet av de män som hade mist sina liv i pansartrupperna.

Baksidetext
Gasen i botten, insisterar det gamla lantmäterirådet Taavetti Rytkönen som råkat hamna i baksätet på en taxi. Det blir början till en strapatsrik färd. Den forne pansarsoldaten Rytkönens minne är inte det bästa men kampviljan är det inget fel på om han bara kunde komma ihåg vad han heter, var han bor och varför hans plånbok är full av pengar.

I ett hisnande tempo och med dråplig humor hålls läsaren i ett fast grepp från början till slut. Huvudpersonernas alltmer komplicerade inbördes relationer präglas av värme, kamratskap och medkänsla, och över alltsammans svävar den ödesmättade rök som krigsveteranen Heikki Mäkitalo låter sitt egenhändigt skapade småbruk gå upp i.

Arto Paasilinna kittlar till många skratt med sina varma, vanvettigt humoristiska och på samma gång absurda berättelser.

Min kommentar
Det här är på tok för likt Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (eller egentligen snarare tvärtom) för att jag ska tycka om det. Gammal man åker runt och ställer till problem alternativt löser dem och det blir så klart massor av förvecklingar, putslustigheter och (o)lyckliga sammanträffanden och möten. Det är alldeles för mycket buskis för att det ska passa mig.

Den här boken är dock något bättre än Hundraåringen..., för här är den gamle mannen inte elak, egoistisk och empatilös utan bara dement. Det är inte heller några historiska händelser som dyker upp helt oprovocerat bara för att. Däremot får man en intressant inblick i finsk lantbrukspolitik, men kan det verkligen vara på det viset? Jag känner också en viss värme för persongalleriet och jag bryr mig om vad som händer dem och hur det ska gå. Hoppet och kärleken skiner igenom, livet behöver inte vara slut bara för att man börjar bli gammal och senil, det finns massor av äventyr kvar att uppleva om man får lite hjälp av vänliga människor. Men rolig? Nej, inte speciellt.

Jag anar att boken kanske varit roligare om man känt till lite finsk historia och politik för, jag bara gissar nu, det kändes som att ironin flödade. Dessvärre måste man ju ha en viss kunskap och veta vad det handlar om för att förstå ironi. Och den kunskapen har tyvärr inte jag.

Om man gillar mat i böcker så finns här ett recept på giuvech, något som tydligen ska vara en köttgryta från Balkan, som verkar riktigt god, men man får nog minska mängden ganska rejält för husbehov. Den serverades med tio kilo potatis och tre kilo morötter till två svartmuskiga män från Balkan, ett dement lantmäteriråd, en avskedad taxichaufför, en pensionerad lantbrukare och tolv uthungrade fransyskor (som egentligen var vegetarianer) vid en sjö mitt i skogen någonstans i Finland.

Kommer jag att läsa mer Arto Paasilinna? Ja, tanken var att jag egentligen skulle läsa Kollektivt självmord, men den gick inte att få tag i, så förmodligen kommer jag att läsa den någon gång.

Den här boken representerade Finland i den nordiska läsutmaningen, som numera finns hos Västmanländskans bokblogg.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Den enda jag lyckades hitta som bloggat om Livet är kort Rytkönen lång är Dagens bok.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

7 kommentarer:

  1. Hm, kanske väljer en annan Paasalinna- bok nästa gång. Med näsan i en bok tipsade om flera böcker hos mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska definitivt läsa något annat av Paasalinna och jag tror jag börjar med den du läste :)

      Radera
  2. Jag har bloggar om den boken ;)
    http://vastmanbok.blogspot.se/2010/03/i-min-julklappspase-fick-jag-den-av.html

    Så synd att du inte gillade den, men bra att du inte ger upp om Paasilinna. Han är riktigt bra! Kollektivt självmord är en favorit.

    En sammanfattning av Finland kommer snart på min blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minst två chanser får man hos mig :) Nej, jag ger inte upp än, det kändes som att det var en stil som jag skulle kunna gilla, denna var bara lite för lik Hundraåringen... för mig. Annars är ironi något jag verkligen uppskattar :)

      Radera
  3. SV: Främlingen i huset ska vara utläst till nästa vecka. Så det borde komma en recension snart ;)

    SvaraRadera
  4. Jag läste en bok av honom förra gången. Blev inte helt övertygad om hans storhet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han ska få en chans till i alla fall, men om det fortfarande känns som att läsa Hundraåringen... så får det vara :)

      Radera