"Tre sekunder" av Anders Roslund & Börge Hellström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 587
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: Bästa svenska kriminalroman 2009
Serie: Ewert Grens 5
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 6 maj 2012




Första meningen: En timme till midnatt.
Sista meningen: - Eller någon annan gång, någon annanstans.

Baksidetext
Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.

Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.

Min kommentar
För mig blev den här femte delen om Ewert Grens den absolut jobbigaste att läsa. Ett av skälen var språket, vilket jag upplevde som helt annorlunda mot de andra fyra böckerna. Av någon outgrundlig anledning bestämde sig författarna för att ha "fel" ordföljd i mening efter mening. Det finns säkert något bra argument för detta, men för mig betydde det ett stopp i var och varannan mening och det kändes mest som att jag läste en uselt översatt bok.

Ett litet axplock, så här lät det på så gott som varenda sida.
sid 397: Om de två människor som gisslantagaren siktade på båda hade varit medfångar, han hade inte varit lika ivrig, han hade inte känt samma gnagande oro.
sid 417: Hans inre motor, drivkraft, utan den, han var ingen alls.
sid 543: Om han hade bott i stan, och i lägenhet, han skulle ha letat efter en sådan här trappuppgång.

Ytterligare en annan anledning till att den var jobbig att läsa var att väldigt mycket upprepades så många gånger att det blev smått löjligt. Jag kunde få information på en sida, för att sedan, ett par sidor längre fram, få den igen. Efter att ha fått veta hur möteslägenheter valdes ut minst tre gånger så kändes det som att "Hallå, jag fattade första gången!". Berättelsen var också lite hoppig och ryckig och ibland kändes det som att läsa ett filmmanus.

Med det sagt... det som ändå var den största anledningen att den var jobbig att läsa var förstås den fruktansvärda historien. Insikten som drabbade mig plötsligt fick mig nästan att tappa andan. Roslund & Hellström får man väl betrakta som väl insatta i det de skriver om och om sådant här händer så vill i alla fall inte jag vara en del av det. Hur man kan tycka att man har rätt att behandla människor som oviktiga saker som lätt kan undvaras är för mig en gåta. Det spelar ingen roll vilken anledning man kan ha, det kan aldrig bli rätt. Ändamålet helgar inte alltid målet.

Som vanligt när man läser Roslund & Hellström så finns det en hel del att fundera på och man tvingas att ta ställning. Är det skillnad på folk och folk? Har vissa rätt att offra andra? Ni förstår ju själva hur bra det här är när boken får så högt betyg trots att jag gnällt så. Läs på egen risk, varning för högt blodtryck utfärdas.

Boktipsets estimerade betyg var 4.8. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tre sekunder: En bok om dagen, Hellre barfota än boklös och I Elinas hylla.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.