En smakebit på søndag: Dödsmässa

Veckans En smakebit på søndag är ur sjunde delen om A-gruppen av Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald). Sveriges bästa manliga deckarförfattare, om någon frågar mig (ja, jag vet, förra veckan var det den kvinnliga). Många deckare blir det och många serier blir det. Det är det jag försöker läsa ikapp nu.

Böckerna om A-gruppen, eller som de egentligen heter, Rikskriminalpolisens speciella enhet för våldsbrott av internationell art, utspelar sig i Stockholm (för det mesta) och är en ren fröjd att läsa. Det dryper av ironi och snyggt inbäddad samhällskritik.

Den här boken, Dödsmässa, börjar med något som verkar vara ett bankrån, men som utvecklar sig till något helt annat. Något som har att göra med fossiler och ett gammalt skrivbord. Jag har precis börjat läsa den så egentligen vet jag inte så mycket mer. Smakbiten är hämtad från sida 32 och Cecilia Hjelm (tidigare gift med Paul Hjelm, som tidigare varit en del av A-gruppen) har gått in på en bank för att uträtta något ärende. Medan hon väntar leker hon lite med sin nya mobiltelefon.

Varför hade hon fyra nummer till sin förre man?
   Och varför hette hon fortfarande Hjelm i efternamn?
   Det plingade igen, ett nummer till, tre kvar. En person mindre i banklokalen.
   På mobiltelefonen, ovanför Paul Hjelms jobbmobilnummer, visade klockan 10.39. Nej, den slog precis om.
   Till 10.40.
   Det som sedan hände ville inte in i henne. Hon tyckte aldrig att det var på riktigt.
   De två maskerade männen. De hårda orden på engelska. Det faktum att hon låg tryckt mot marmorgolvet. Plastpaketen som limmades upp på väggarna. K-pistarnas vrål. Och allt det krossade glaset.
   Aha, tänkte hon. Det var därför tankarna rullade så snabbt. För att jag skulle dö.
   Och Cilla Hjelm var inte längre en staffagefigur.