En smakebit på søndag: Flickan från ingenstans

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckans smakbit har jag, återigen, tagit från Justin Cronins Flickan från ingenstans. Lästiden minskade radikalt i början av veckan så jag har inte hunnit läsa ut den än.

Smakbiten är från sidan 466. Nästan alla människor (i alla fall i USA) har antingen dött eller blivit något vampyr/zombieliknande efter att ha blivit smittade av ett virus. Det har gått 92 år sedan viruset släpptes löst och en liten koloni, någonstans i Kalifornien, är den enda (?) som överlevt. De har stängt in sig med murar och varje natt tänder de massor av strålkastare som skydd för vampyrerna/zombierna, här kallade viraler. Alla barn hålls dessutom instängda i Fristaden tills den dag de fyller åtta år (det här har jag överhuvudtaget inte förstått varför, än).

Om de hade lyckats stänga porten med detsamma hade antagligen inget av det andra hänt. Men Caleb satte bromsen i friläge. Vikterna sjönk allt snabbare och portarna drogs isär av tyngdkraften. Peter tog tag i ratten. Bakom och ovanför honom hörde han ropen och ljuden av skäktar som avlossades från armborsten, de rungande stegen när väktarna rusade nerför stegarna till den öppna platsen framför porten. Fler händer greppade den stora ratten - Ben Chou och Ian Patel och Dale Levine. Med en påfrestande tröghet började den gå åt andra hållet.
     Men det var för sent. Av de tre viralerna var det endast en som lyckades ta sig igenom porten. Men det räckte.
     Den begav sig raka vägen till Fristaden.