"Eld" av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Genre: Fantasy
Antal sidor: 634
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Engelsfors 2
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (första) 2012 (min) 2012
Format: Kartonnage
Källa: Bokhylla
Utläst: 3 augusti 2012





Första meningen: Solljuset sköljer in genom rummets höga fönster och blottlägger varje gammal smutsfläck på de vita vävtapeterna.

Baksidetext
De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Min kommentar
Det är alltid lite nervöst att läsa andra delen i en serie när man tyckt riktigt mycket om den första. I detta fall fanns det ingen som helst anledning till oro. Eld är minst lika bra som Cirkeln.

Nu var det många, många år sedan jag gick i gymnasiet, men jag har inga som helst problem att känna igen mig. Kanske inte så mycket i behandlingen av andra människor, det var inte lika hårt och tufft på min tid. Men jag känner så väl igen känslolivet. Alla dessa motstridiga känslor som blev som en berg-och-dalbana. Det var en jobbig tid när man skulle reda ut vem man var.

De Utvalda har det ännu jobbigare, de måste inte bara lära känna sig själva utan även de andra i kretsen. Och de tycker inte ens om varandra. Jag gillar verkligen sättet de mer eller mindre tvingas till att använda. Så där borde man kunna göra i verkligheten också. Det känns som att fokus ligger på karaktärerna och deras utveckling och det passar mig alldeles utmärkt. Självklart finns magin med, men den har ändå en ganska undanskymd roll. Förutom i slutet då.

Jag tycker om att det smygs in lite samhällskritik också. Det funkar inte att tänka bort/ignorera problem och blunda för jobbiga saker, de finns fortfarande kvar. Visst kan det hjälpa att tänka positivt, men man får inte sluta bry sig om att det finns negativa saker också. Sekter med masspsykos som vapen är ju inget okänt och fanatiker skrämmer mig. Vad de än tror på.

Kanske var det inte meningen, men en rolig grej jag upptäckte var Julia och Felicia. De behandlades nästan som siamesiska tvillingar. Jag upplevde det som att namnen alltid nämndes i par och eftersom jag läste boken även som e-bok (det är ju lättare att ta med sig en e-bok än en tegelsten på tåget) så var det väldigt lätt att kontrollera. Och mycket riktigt. I stort sett hela tiden var det "Julia och Felicia" som gjorde, tänkte och sa saker. Lite så där var det nog när man var i den åldern, man växte liksom ihop med någon.

I Cirkeln var Minoo min favorit, men på något sätt växte de andra ikapp i den här boken. Nu är jag väldigt förtjust i Linnéa också. Till och med Ida visar mänskliga sidor. Ja, jag erkänner. Jag gillar dem allihop.

Vad mer ska man säga om en bok som väldigt många redan har läst och haft åsikter om? Förutom att slutet var lite överraskande och jag gillade det också. Och självklart kommer jag att längta mig halvt fördärvad till den tredje delen.

Boktipsets estimerade betyg var 4.9. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Eld: Lingonhjärta, Eli och Lotten.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.