"Mirakelmannen" av Jonas Moström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 437
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Axberg och Jensen 5
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 29 augusti 2012




Första meningen: En natt i början av oktober ringlar en huggormshona ned mot i Bråsjön i södra Medelpad.

Baksidetext
Första dagen på sin påtvingade tjänstledighet blir kriminalkommissarie Johan Axberg kontaktad av en barndomsvän, Mattias Molin, som han inte haft kontakt med sedan han flyttade från den lilla byn Bråsjö i Medelpad vid elva års ålder. Mattias vädjar till Johan att han ska besöka honom. Han har något viktigt att berätta om olyckan då en annan barndomsvän, den så kallade mirakelmannen Chris Wirén, drunknade under en fisketur.

Wirén var chef för Symfonikliniken - ett hälsocenter som ger alternativ vård till obotligt sjuka personer för skyhöga belopp. Wirén skapade sig ett världsrykte när han botade en Hollywoodstjärna från skelettcancer trots att alla läkare sa att det var omöjligt. Nu vallfärdar rika personer från jordens alla hörn till Symfonikliniken för att bli friska från sjukdomar som läkarvetenskapen inte klarar av.

Efter viss tvekan beslutar sig Johan Axberg att återvända. När han kommer fram hittar han Mattias brutalt ihjälslagen i köket. Förtvivlad och chockad beslutar han sig för att hitta mördaren och samtidigt ta reda på sanningen bakom mirakelmannens död.

Min kommentar
I den här femte delen om Johan Axberg och hans kompis Erik Jensen avhandlas alternativmedicin och de moraliska dilemman man eventuellt kan ställas inför och, som vanligt, vad pengar kan få människor att göra. För min del kändes det väldigt krystat att Erik plötsligt dök upp i samma by som Johan befann sig i. Erik var nämligen stafettläkare där. Har vi hört talas om detta i de tidigare böckerna? Jag kommer faktiskt inte ihåg om det nämnts förut. Om inte, så tycker jag det var en riktigt dålig lösning. Annars får jag skylla på mitt dåliga kom-ihåg.

Det var också ett evinnerligt tjat om hur Johans föräldrar dog i en bilolycka när han var liten. Visserligen brukar det nämnas i varenda bok, men här dök det upp hela tiden, så ofta att det blev tjatigt. Med tanke på cliffhangern i slutet (som för övrigt var så förutsägbar så det nästan blev löjligt) och tjatet som föregick den, så anar jag ett större samband. Kanske anar jag fel för det blev inget mer med det. Kanske kommer det i nästa bok.

Beskrivningen av den ointresserade och oempatiska "allmänna" sjukvården känner jag igen till 99%. Där verkar kvantitet gälla före kvalitet, generellt sett. Jag vet att det finns engagerade läkare, men de verkar vara väldigt få. Detta ställs mot den intresserade och empatiska privata (i det här fallet även alternativa) sjukvården. Där även pengaintresset styr. Personligen tycker jag att det kunde ha gjorts mer med den vinklingen.

Johan själv gör mig så irriterad och arg att jag faktiskt skulle skälla ut honom om jag träffade honom. Hans velighet och oförmåga att bara bestämma sig när det gäller kvinnorna i hans liv är inte av denna världen. Hur svårt kan det vara att bara säga till den nuvarande att han tycker det går för snabbt och till den gamla att det inte är riktigt passande att hon ringer och har sig hela tiden? Precis som med den så kallade cliffhangern så tjatas det så mycket om vissa saker att man enkelt förstår att detta kommer att betyda något längre fram. Det här, måste jag säga, sköter Moström inte speciellt bra.

Boken är dessutom fruktansvärt dåligt korrekturläst, efter 40-talet sidor hade jag hittat 5-6 fel och det bara fortsatte, saknade ord, felstavningar och jag vet inte vad. Helt plötsligt byttes också tempus till presens i kaptitel 61 till 66. Varför?

Trots allt negativt jag skrivit här så är boken väldigt spännande och en bok som får mig att känna massor av saker kan ju inte vara dålig. Därför får den ändå ett ganska högt betyg, men jag önskar att Moström kommer tillbaka till sitt eget sätt att skriva i nästa bok. Här känns det mest som att han försöker härma andra och det blir inte så bra då.

Boktipsets estimerade betyg var 3.5. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mirakelmannen: Bokbrus, Tankar från en samlares hjärna och Shamrock läser.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.