En smakebit på søndag: Mörk jord

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Dagens smakebit kommer från en bok som jag länge varit otroligt nyfiken på efter att ha läst otaliga hyllningar bland bokbloggarna, Mörk jord av Belinda Bauer. Den handlar om en tolvårig pojke, Steven, som desperat försöker hitta sin mördade morbrors lik för att hans och hans familjs liv ska kunna återgå till det normala. Morbrodern blev mördad för 19 år sedan, när han var ungefär lika gammal som Steven är nu. En seriemördare med barn som specialitet har erkänt mord på sex andra barn och visat var han begravt dem. Tre år har Steven tillbringat ute på heden och grävt efter liket. I ren desperation skriver Steven till mördaren i fängelset och ber honom att berätta var kroppen finns.

Smakebiten är tagen från sida 114.

Det kunde ha slutat precis hur som helst, men för en gångs skull gick det som han ville. Lettie slappnade av, ett leende bredde ut sig över hennes ansikte och hon slog armarna om hans midja, medan han halvhjärtat vred på sig för att inte bli pussad på kinden.
     Den striden vann hon och de skrattade båda två och mormor vände sig mot vasken, men inte förrän Steven hade sett hur hennes ansikte också slappnade av då hon hörde hans skämt och för ett kort, välsignat ögonblick kom Steven ihåg varför han hållit på att gräva.
     För att få det här.
     För att få sådana här ögonblick - stunder när en påminnelse om att de en vacker dag skulle kunna bli en riktig familj igen, plötsligt trängde igenom skalet av smärta och vrede och fattigdom och gjorde honom lycklig och plågsamt sorgsen på samma gång.