"Mörka strömmar" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 297
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Myrká
Översättare: Ylva Hellerud
Utmärkelser: -
Serie: Erlendur Sveinsson 7
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 oktober 2012





Första meningen: Han klädde sig i svarta jeans, en vit skjorta och en bekväm kavaj, tog på sig ett par finskor han haft i tre år och tänkte på ställena i centrum som en av dem nämnt.

Baksidetext
Märkliga dofter i en lägenhet utgör spår som leder Elínborg vidare i en mord- och våldtäktsutredning, som drar nedåt i en mörk virvelström i en fördärvad människas inre och bakåt i tiden till den yttersta orsaken.

En man hittas i en lägenhet i centrala Reykjavik med halsen avskuren och med flera skärmärken på halsen. Han har också byxorna nerdragna till fötterna och på överkroppen en t-shirt av mer kvinnligt snitt som det står San Francisco på. Under hans säng hittas en lila ullschal.

Elínborg tar denna gång hand om utredningen; Erlendur gav sig ju i väg till sina barndomstrakter på östra Island i förra boken, Frostnätter.

Elínborg känner lukten av tandoorikryddor i schalen - hon är ju intresserad av all slags matlagning och det är faktiskt hennes näsa som för denna utredning framåt.

I den döda mannens svalg finner man rester av Rohypnol och man kan konstatera att han haft samlag strax innan han dog. Elínborg rotar vidare i den dödas bakgrund och följer spåren bakåt. De leder henne till ett dystert blåshål till landsortshåla, på väg att dö eftersom fisket spelat ut sin roll. Där finns en kyrkogård, inringad av ett stengärde, sluttande ned mot ett blygrått hav.

Min kommentar
I den här sjunde delen om de isländska poliserna så är Erlendur puts väck, han har stuckit österut för att finna svaret på gåtan om vad som hände hans lillebror, när han försvann i snöovädret för en evighet sedan. I stället är det Elínborg och hennes matlagning som står i fokus.

Det är väldigt uppfriskande att slippa den mörka, dystra Erlendur och hans ältande av lillebrors försvinnande. Elínborg är väl inte heller världens mest sympatiska och lättillgängliga människa, men det är i alla fall en avsevärd skillnad. Vi får lära känna Elínborg och hennes familj och kommer dem ganska nära inpå livet. Bland annat får vi veta det mesta om Elínborgs matlagning och det är faktiskt hennes matintresserade näsa som hjälper till att lösa fallet. Hennes familj verkar vara som familjer är mest, men till skillnad mot många litterära kvinnliga poliser så har hon en förstående man.

Språket är som vanligt kargt och lite minimalistiskt, inget onödigt sägs eller skrivs, alla ord betyder något. Det passar mig som handen i handsken. För att vi inte ska bli helt förvirrade av bytet av huvudkaraktär så dyker det upp ett gammalt fall som har med ett försvinnande att göra även här. Vad är det egentligen med Indriðason och försvinnanden? Eller är det något specifikt isländskt?

Vem som är den skyldige är inte solklart för mig förrän det faktiskt blir solklart även för Elínborg, det gillade jag. Och jag tyckte jättemycket om hennes klurande och sätt att tänka, men hennes förhörsmetoder hoppas jag verkligen inte är signifikativa för polisen, vare sig den isländska eller någon annan.

I slutet blir det en liten cliffhanger. Någon ringer Elínborg och säger att de hittat Erlendurs övergivna bil och de kan inte få tag på honom. Vad har egentligen hänt Erlendur?

Boktipsets estimerade betyg var 3.6. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörka strömmar: Boksnoken, Bokbrus och hyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.