Sidor

torsdag 31 januari 2013

"Evig natt" av Michelle Paver

Genre: Skräck
Antal sidor: 238
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dark matter
Översättare: Birgitta Gahrton
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 januari 2013






Första meningen: Bäste doktor Murchison!

Baksidetext
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är långt ifrån den smutsiga dimman i London.

Men den arktiska sommaren är kort. När nätterna åter blir mörka känner Jack ett krypande obehag. Han ser en mörk gestalt stiga upp ur havet, men vågar inte berätta om det för sina vänner. Inbillade han sig bara? Mörkret tilltar. En efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är inte helt ensam - något vandrar i mörkret därute ...

Min kommentar
Det här är en bok som det känns som att alla har läst och älskat. Mina förväntningar var ju skyhöga när jag till slut bänkade mig med den och hoppades på riktig vinter under tiden. Nu blev det inte direkt någon arktisk kyla, men det var i alla fall minusgrader. Och kanske var det lika bra att likheterna med boken inte blev för stora.

Vi får följa Jack genom hans dagboksanteckningar från innan expeditionen börjar, vidare till när de reser iväg och kommer fram till en miljö som bara är gnistrande vacker och där solen aldrig går ner. Dessvärre fortsätter det och ungefär samtidigt som alla andra av olika anledningar försvinner från lägret kommer kylan. Och mörkret. Det enda solen lyser med är sin frånvaro. Klaustrofobin växer och paniken gör sitt intåg. Jack är alldeles ensam. Nåja, han har några hundar till sällskap. Eller? Finns det någon/något mer?

Det här var otäckt på så många plan och bara tanken på att vara helt ensam och isolerad på en plats där det är natt dygnet runt får mig att rysa. Och det är inte av välbehag. Lägg till lite isbjörnar och vandrande vålnader så blir det helt ohanterligt. Alldeles oavsett om det bara är hjärnspöken eller om det faktiskt finns något där ute. Jag har inga som helst problem med att föreställa mig de psykiska påfrestningar man utsätts för i det läget.

Jag må vara ensam om att inte riktigt vara säker på vad som hände, men för min del tillför det extra skräck till det hela. Ovisshet är en härlig krydda när det gäller skräckböcker.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Evig natt: Vargnatts bokhylla, Eli läser och skriver och Bokmalen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

8 kommentarer:

  1. Fick rysningar när jag läste recensionen. Har själv varit nyfiken på denna bok, men nu vet jag med säkerhet att jag bara måste ta och läsa den snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den passar nog bäst att läsas under vintern, så du har ett tag till på dig :)

      Radera
  2. Jag gillade också den här och vet en sak med bestämdhet efter att ha läst: Jag kommer aldrig att vilja åka på någon som helst resa till polartrakter. Hur vackert det än är. För kallt, för ödsligt och så den där hjälplösa känslan av tänk om jag skulle bli ensam kvar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt kikat på resor till någon av polerna, kommer inte ihåg vilken, men jag tror faktiskt att jag fortfarande är sugen :)

      Radera
  3. Låter bra jag gillar när man får gåshud under tiden man läser.
    Som när jag läste Vätten då kunde jag knappt sova sedan..
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, Vätten har jag hört både bu och bä om, men det är nog dags att kolla upp den.

      Radera
  4. Misstänkte att du också skulle gilla den ;) Hu vad rädd man är när man läser!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jösses, men du hade ju lite bättre "miljöförutsättningar" när du läste den. Det hade varit extra otäckt det :)

      Radera