Sidor

onsdag 9 januari 2013

"Kinesen" av Henning Mankell

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 581
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 december 2012





Första meningen: Skare, sträng kyla.

Baksidetext
I den lilla byn Hesjövallen har 19 människor slaktats på det mest bestialiska sätt. Alla är mycket gamla och de har gått en fruktansvärd död tillmötes. Undantaget är en 12-årig pojke som dödats i sömnen. Polisen säger att endast en fullständig vettvilling kan ha utfört något så fruktansvärt. Det enda spår som finns efter gärningsmannen är ett rött sidenband som hittats på mordplatsen.

När domaren Birgitta Roslin läser om dådet i inser hon att hon är släkt med några av offren. Och ju mer insyn hon får i utredningen förstår hon att detta inte är en galnings vansinnesdåd. När hon försöker ta redan på vad som egentligen hänt i den lilla byn dras hon aningslöst in i ett världspolitiskt spel där hennes eget liv är hennes insats.

Min kommentar
För väldigt många år sedan läste jag en Wallander-deckare av Mankell och tyckte inte alls om den, jag vet inte om de andra är likadana, men just den upplevde jag som otroligt dåligt skriven, förutsägbar och simpel. Sedan blev det ingen mer Mankell. Förrän nu. Och faktum är att det blir nog inga fler alls nu.

Boken är inte dålig, absolut inte, men jag tyckte inte om den. Här finns alltför mycket som stör mig. Många småsaker sänker trovärdigheten, som att någon blir sjukskriven av att ha för högt blodtryck en gång, eller att specialist blir kontaktad efter andra gången. Det är möjligt att sådant kan hända, men då gissar jag att man måste ha väldigt högt blodtryck. Så högt att man kanske inte bör resa till andra sidan jorden eller blanda sig i en mordutredning. Och jag tänker inte ens ta upp hur handfallna polisen är. Eller själva motivet till alltihop, som på något sätt leder till världsomfattande händelser. Birgitta Roslin finner jag inte heller helt övertygande. Är hon inte helt sanslöst naiv? Samtidigt som hon tror alla konspirerar.

Ännu en störande detalj är att alla karaktärer hela tiden kallas för sitt fullständiga namn; förnamn och efternamn. Faktum är att jag vet vem, till exempel, Birgitta Roslin är efter ett tag och det kan faktiskt räcka att kalla henne antingen det ena eller det andra.

Boken är otroligt politisk och ibland känns det som att jag läser en politisk pamflett eller ett partiprogram. Jag är inte överdrivet intresserad av politik och alla detaljerade beskrivningar av hur Kina har betett sig, beter sig och måste bete sig är vansinnigt tråkiga och långrandiga. Alla dessa försvarstal i monologform som fru Roslin sysselsätter sig med är inte heller direkt upplyftande och gör inget alls för att driva historien framåt. Jag betackar mig för att bli skriven på näsan vad jag bör tycka om olika saker.

Nu när allt detta dåliga är sagt så vill jag än en gång poängtera att boken absolut inte är dålig. Vissa stunder var den lysande och även om man ganska snabbt listade ut hur allt låg till så var inte berättelsen ointressant. Och all historiebeskrivning var inte heller torr och trist eller onödig, det var helt enkelt bara för mycket. Av nästan allt.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Kinesen: Bokmania, Daniels bokblogg och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

2 kommentarer:

  1. Jag gillade Mankell en gång i tiden men det var länge sedan jag läste något av honom. Den här hade jag helt missat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här är ju ingen Wallander då, därför tänkte jag att jag skulle prova den :) Nu är jag nog ganska övertygad om att Mankell inte passar mig, men kanske får han någon chans till. Boken var ju inte dålig, jag tyckte bara inte om den :)

      Radera