Sidor

lördag 23 februari 2013

"Den sjätte gudinnan" av Karin Alfredsson

Genre: Thriller
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ellen Elg 4
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 februari 2013





Första meningen: Jag borde ha förstått.

Baksidetext
Kali drar sig fram genom att tigga. Hon är 17 år, våldtagen och kastlös, och kämpar för att hålla sitt nyfödda barn vid liv. Amrita har svårt att gå efter den svåra brännskada hon fick då hennes man kastade ett brinnande spritkök på henne.

Men nu har Amrita jobb - och en mobiltelefon. På displayen skymtar Kali ibland MMS-bilder på stengudinnor, sådana som fanns i bytemplet där hemma, men hon frågar ingenting. Amrita ordnar saker åt folk med hjälp av mobilen, det förstår Kali.

Kali och Amrita är två av de utsatta kvinnor som den svenska läkaren Ellen Elg träffar på sitt FN-uppdrag i Indien. Ellen samarbetar med Madhu, en advokat med mänskliga rättigheter som specialitet. Madhu vill driva de utsatta kvinnornas fall i rätten men Kali och Amrita bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand. Lite hjälp på vägen får de också av den sjätte gudinnan, en ovärderlig antikvitet på väg ut på den internationella konstmarknaden. Kanske kan man "ordna" så att den tar en annan väg?

Min kommentar
Som vanligt när det gäller de här böckerna om Ellen Elg blir jag arg, frusterad, ledsen... ja, i stort sett alla negativa känslor går jag igenom. Och som vanligt börjar boken med blänkaren att allt det viktiga är sant.

Den här gången är Ellen i Indien och nog för att jag visste att det inte är lätt för kvinnor i Indien, men jag trodde faktiskt att det var mycket bättre än så här. Speciellt med tanke på landets framfart inom outsorcing, jag trodde det hade gått framåt även med annat, om man säger så. I Indien är det så illa att vara kvinna att det anses vara bättre att inte födas alls om barnet är en flicka. Det har tydligen gått så långt att det är könsobalans, eftersom många flickfoster aborteras eller görs av med på annat sätt. I den sedvanliga faktadelen kan man läsa att år 2001 så gick det bara 927 flickor på 1000 pojkar (i de fina områdena i Punjab var siffran 300 flickor). I resten av världen föds det generellt fler flickor än pojkar (ja, förutom i Kina då).

Kvinnor i Indien verkar vara i stort sett rättslösa och allt som inte blir bra är deras fel. Blir de inte gravida, så är det kvinnans fel. Blir det bara flickor, så är det kvinnans fel. Och det får de lida för på många olika sätt. Bland annat kan man få ett tänt spritkök kastat på sig. Det som jag tycker är, nästan, mest störande är att till och med kvinnorna är elaka mot kvinnor. Tydligen har man all rätt att behandla sin svärdotter hur illa som helst och om man är den yngsta svägerskan så är man illa ute på riktigt. För att inte tala om hur män ser på kvinnor. Inte ens de kastlösa kvinnorna går säkra, för även om de är oberörbara så går det alldeles utmärkt att våldta dem.

I Indien är kvinnor så värdelösa utan make att när man blir änka så är det vanligt att änkan kastar sig i likbålet, de begår sati. Något som tydligen varit förbjudet sedan 1829, men som ännu ses på med vördnad av vissa hinduer. Vi får väl hoppas att detta är en sedvänja som är på tillbakagång med en ny och förhoppningsvis mer modern generation. Faktadelen i slutet av boken är för övrigt något av det mest otäcka jag läst.

Det blir inte så mycket om själva berättandet, men det är, också som vanligt, bra och trovärdigt. Jag tycker det är fantastiskt att man kan berätta en sådan här historia, som måste anses vara faktaspäckad, utan att det känns som en föreläsning. Det är hela tiden spännande och intressant. Jag drivs hela tiden framåt, egentligen av misstro, för så här kan det väl ändå inte vara.

Den här boken lästes inom ramen för Spänningsutmaningen.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den sjätte gudinnan: Anettes bokblogg, Bokbrus och Tankar från en samlares hjärna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

10 kommentarer:

  1. Bra att du skriver ut första meningen. Det är alltid spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid intressant hur böcker börjar.

      Radera
  2. Karin Alfredsson är så himla bra! Jag läste den här boken förra året, och blev också så himla arg!!! Att det får vara så här i världen..?!
    Jag fick hennes senaste bok av maken i födelsedagspresent och ser riktigt fram emot den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar inte klara mer än en i sträck, det tar ett tag att bearbeta det man läst, men nästa bok står här redan.

      Radera
  3. Alfredssons böcker är alltid läsvärda. Visst blir men upprörd rätt ofta men det tycker jag är nyttigt. Faktadelen i hennes böcker är alltid intressant och även om jag är rätt insatt i hur situationen ser ut för kvinnor i Indien finns det en del skrämmande statistik. Änkebränning är dock ovanligt i dagens Indien, men visst, det förekommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, inte tänker jag sluta läsa Karin Alfredsson för att jag blir upprörd, det är ju liksom det som är meningen :)

      Jag har och har haft ett flertal indiska kollegor, kvinnor i de flesta fall, men även om vi pratat om förhållandena där så har det liksom inte låtit fullt så illa. Eller så har jag bara inte förstått.

      Radera
  4. En författare som jag fortfarande inte stiftat bekantskap med...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan verkligen rekommendera hennes böcker.

      Radera
  5. Jag borde läsa fler Ellen Elg-deckare.. Har hittills bara läst 80 grader från Varmvattnet. Den var tankeväckande, minst sagt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är ju det. Det är nyttig läsning :)

      Radera